storiesboutjusten.blogg.se

 

 David hade inte kunnat låta bli att ropa hennes namn. De var så nära varandra. Han hade vakat över henne, år in och år ut för att se till att hon mådde bra. Det var dessutom de, David och hans fru Victoria, som skickat pengar till henne varje månad för att se till att hon klarade sig. Han hade så gärna velat ta upp kontakten ordentligt, men inte vågat. Rädd för vad hon skulle tycka, säga. Rädd för att bli utvisad av henne och få genomgå en ännu större smärta. Smärtan av att hon hatade honom - eller rättare sagt både honom och hans fru -, istället för att inte veta vem de var. När hon inte visste, var det bättre. Men det fanns alltid det där tomhålet. Och smärtan. Han saknade sin dotter, även om han hade fyra andra barn nu, saknade de deras förstfödde. Ingen skulle ta hennes plats. Lilla Elemenope.

 

När Victoria fick syn på sin saknade dotter kunde hon inte låta bli att gå fram till henne. Hon stod framför henne och såg in i hennes lysande gröna ögon. Hon kunde inte stå emot tårarna som tryckte bakom ögonlocken. Det gjorde ont i henne, att veta vad det hade gjort. Att veta att ingenting skulle bli samma som det kunde ha blivit, om de hade följt sina hjärtan. För hon älskade henne, det gjorde hon. Det hade hon alltid gjort.

Hon bröt inte blicken för en sekund från hennes ögon. Lade märke till varje detalj, jämförde med hennes 4åriga ögon. Hon lade märke till tårarna som smet förbi och rann ner för Elemenopes kinder. När Victoria märkte de alldeles för många skillnaderna började hon gråta ännu mer.

Ingen vågade röra sig. Alla stod helt stilla. Det var bara en tanke som for igenom Victorias huvud, hon hade missat så mycket.

 

Justin stod helt förvirrad och såg på människorna som såg med tårögda ögon på hans flickvän. Kände hon de här människorna? 

Ingen rörde en fena, alla bara stod och såg på varandra. Justin dock med mer förvirrade blickar än sorgsna. Han förstod ingenting. Med en närmare titt förstod han att det inte var vilka som helst som stod framför honom. Rykerna om att David Beckham skulle vara här ikväll var sanna. För han stod precis framför ögonen på Justin. Och David hade med sig sin fru, Victoria, också lade han märke till.

Men han förstod fortfarande inte sammanhanget med att de kom hit, backstage, efter showen helt tårögda och såg på Elemenope. Var det så att... Att hon hade funnit dem? Personerna som lämnat henne vid en så pass ung ålder, en så pass ung ålder att inte kunna klara sig själv, till att leva helt själv? Med att bara ha lämnat en lapp efter sig med viss information, trots att hon knappt kunde läsa då de lämnade det? Genast kände Justin hur ett hat upp mot de här personerna byggdes upp inom honom. Elemenope hade för länge sedan släpt hans hand, så han hade inget som stoppade honom till att knyta nävarna så hårt han kunde, enda tills de vitnade.

 

Elemenope kunde inte förstå, varför kom de tillbaka nu? Var det nu hon äntligen var bra nog för att de skulle ta tillbaka henne? Var det nu de kom krypandes bak till korset, för att hon var ihop med Justin? Ville de bli rika och berömda, tack vare att deras dotter fick ihop det med en utav världens största inom sångindustrin? Hon såg ner på sin så kallade mor, som hade tårar fyllda till öronen såg det ut som. Hon stod mitt framför henne med kanske 1 meters mellanrum som max. Henner så kallade far stod kvar där borta där de kom ifrån. Hennes mor var den enda som hade rört sig, över huvud taget. 

När hon studerade dem kunde hon inte låta bli att tycka att båda två såg bra ut. Hennes - så kallade - far var mycket stilig medans hennes - så kallade - mor var obeskrivligt vacker. Hon kunde inte heller låta bli att undra hur kunde de här två människorna vara hennes föäldrar...?

"Du var bra där uppe." Hörde hon en ljus, mycket femenin, röst säga oerhört nervöst. Det första ordet som blivit sagt dessa minutrar av evight stirrande.

 

 

Puss och kram ♥