Okej, så hur många av er vet vilka Marianas Trench är?

 

De är ett kandadensiskt band som är grymt stora i Kanada oh lite i Amerika, och har fyra medlemmar;
Josh Ramsay (sångare/gitarrist), Matt Webb (gitarrist), Mike Ayley (basist) , och Ian Casselman (trummis).

Jag hade ingen aning om vilka de var för några månader sedan, min kompis är helt obsessed och älskar dem till tusen. Josh var även med och skrev och producerade Call Me Maybe och Guitar String/ Wedding Ring med Carly Rae Jepsen och har en låt tillsammans med henne som heter "Sour Candy".

 

Här är i alla fall några av mina favorit låtar med dem;

 

Cross My Heart

 

Stutter

 

Haven't Had Enough

 

Truth Or Dare

 

Desperate Measures

 

Fallout

 

Shit vad många det blev... Ja, de är riktigt bra i alla fall, och ni får även lite musikförslag :)

And by the way, ja Justin vet vilka Marianas Trench är, han följer Josh på twittuh (fangirl).

 

Puss och kram :*

 

 

"Vad skulle du säga om jag hade biljetter till Marianas Trench i Toronto i helgen?" jag såg upp från mina läxor i och såg upp på Justin med stora ögon.

"Skoja du med mig? Snälla skämta inte om något sånt här!? ÄR DU SERIÖS!? OMG OMG OMG OMG!?" skrek jag, plötsligt fylld med energi. Jag sprang fram till Justin och tog biljetterna som han höll framför sig för att se om de var äkta. Jag vände och vred på de för att se om de var förfalskade på något sätt. Det var de inte. Det var då jag freakade ut ännu lite mer. Jag kastade mig om honom och pep fram ett "tack" innan jag rusade upp på mitt rum för att han inte skulle se mitt riktiga utbrott. Jag rev mitt hår, sprang på stället och skrek så tyst jag kunde. När jag hoppat några varv runt i rummet tog jag ett djupt andetag och gick ut ur rummet för att gå ner i köket igen, nu sansat. När jag kom in såg Justin på mig med ett brett flin utplacerat över halva ansiktet. Jag kan inte blamea honom, han hade säkert hört.

 

*

 

 När jag var klar med håret, som jag hade lockat några korkskruvar i och lagt i en glansgörande olja, satte jag mig vid bordet med den lilla spegeln och lampan på och drog ur en låda där jag har mitt smink förvarat. Först lade jag ett lager moistrizer över huden och lät det åka in innan jag tog en borste och blandade ut min BB-cream med. Sedan tog jag ett puder, lite rouge och drog på mascara på mina ögonfransar så att de blir långa och fylliga. Som sista finish drog jag ett genomskinligt läppglans på mina läppar och smackade nöjt med dem.
Kläderna var redan på och gjorde att jag såg poppig ut. Jag gick ut ur mitt rum och smsade Justin att jag var klar innan jag drog på mig mina vans och lade ner mina saker i en väska. 
Jag tryckte på twitter appen i mobilen och gick in på Josh', som är sångaren i bandet, profil för att se om han skrivit något om konserten om några timmar, vilket han hade. Eller typ.

 

Några minuter senare hör jag en bil som brummar med kraft utanför och sedan en biltuta, fort tar jag mina nycklar och låser dörren. Jag öppnar bildörren och hoppar in, när jag sitter ner stänger jag igen dörren och spänner säkerhetsbältet. 

 

 

Jag hade ögonen på vägen hela tiden, olyckor har ju hänt förr så att säga, och speciellt när man har en medpasagerare gäller det att vara försiktig. Inte för att Madison inte åkt i min bil förut, men man vet aldrig. 
"Så... Är du taggad?" frågade jag, även om jag redan visste svaret på frågan. Jag sneglade på henne lite snabbt, men blev tagen och vände snabbt på huvudet mot henne igen. Hennes hår hade några lockar här och var och hon bar en svart prickig kjol och en blommig blus som blottade lite av magen. Jag kom på mig själv och kollade skamset bort, skamsen över att ha kollat in en fjortonåring. Kanske är jag en pedofil ändå? Det finns inga motbevis för det.
"Ääh, ja?!" sade hon, som om det vore självklart "jag visste inte ens att de skulle ha konserter än, jag menar de håller fortfarande på med det nya albumet, och om inte jag visste, hur gjorde du?" frågade hon sedan. 
"Har en kompis som är polare med någon som känner någon i bandet tror jag, så han tipsade om att de skulle ha en liten preview-ish och ja.." jag lade till ett leende efter mitt babblande.
"Aha" sade hon bara. Efter det blev det tyst, men jag kunde inte avgöra om jag gillade tystnaden eller inte.

 

 

*

Inne på arenan i Toronto var det smockat med folk, jag skojar inte. Känns som om hela jävla Kanada var där, även om jag vet att det är omöjligt. Jag trängde mig förbi människor på ståplatserna längst fram med Madison i släptåg. Det skulle bli svårt om vi tappade bort varandra, och med den tanken i huvudet greppade jag genast tag i hennes hand så att vi skulle vara sida vid sida hela kvällen. Jag såg bak på henne och gav henne ett leende, som hon genast besvarade, bara lite nervösare. När vi kommit så pass långt fram att man såg bra, var nära men slapp trycket som är allra längst fram, stannade jag och drog Madison till mig.
"Blir det här bra?" sade jag, lite högre och närmare henne än vad man gör när det inte är tissel och tassel runt om kring. Till svar gav hon mig en tumme upp och ett stort leende som visade hennes vita tänder.
Jag tog fram mobilen och såg att konserten skulle börja om en kvart, om de höll tiden vill säga.

 

De var nu inne på näst sista låten, det var en gammal låt. De hade blandat gamla och nya hade jag fått förklarat, och av det att döma var de riktigt bra. Jag förstår varför Madison gillade dem så mycket. Jag var inte så insatt i Marianas Trench, men de är duktiga. 
Större delen av konserten hade jag kollat på Madison. Hon verkade så lycklig. Hon sjöng med, dansade, skrek och hade allmänt roligt helt enkelt. Nu kollade jag dock upp mot scenen där Josh, som jag hade fått reda på var sångaren/gitarristen, och Matt, som var gitarrist, körde ett riff tillsammans där uppe. Precis som Josh hoppade såg jag hur någon kollade på mig, så jag koncentrerade blicken på personen som visade sig vara Madison som såg mig rakt i ögonen. Ögonen speglade lycka. Ren och skär lycka. Och den synen skulle jag kunna leva på.

 

 

And Madde is back on track, oh yes she's on fire tonight OH YEAH! Nej men hej, det var ett tag sen heh. 

Inte världens längsta, men rätt skaplig á mon avis (enligt mig). Kommentera era åsikter och tankar så blir jag glad och levererar kapitel 6 innan nästa vecka, låter det bra? Ok ok.

 

Puss och kram <3