"Vad skulle du säga om jag hade biljetter till Marianas Trench i Toronto i helgen?" jag såg upp från mina läxor i och såg upp på Justin med stora ögon.

"Skoja du med mig? Snälla skämta inte om något sånt här!? ÄR DU SERIÖS!? OMG OMG OMG OMG!?" skrek jag, plötsligt fylld med energi. Jag sprang fram till Justin och tog biljetterna som han höll framför sig för att se om de var äkta. Jag vände och vred på de för att se om de var förfalskade på något sätt. Det var de inte. Det var då jag freakade ut ännu lite mer. Jag kastade mig om honom och pep fram ett "tack" innan jag rusade upp på mitt rum för att han inte skulle se mitt riktiga utbrott. Jag rev mitt hår, sprang på stället och skrek så tyst jag kunde. När jag hoppat några varv runt i rummet tog jag ett djupt andetag och gick ut ur rummet för att gå ner i köket igen, nu sansat. När jag kom in såg Justin på mig med ett brett flin utplacerat över halva ansiktet. Jag kan inte blamea honom, han hade säkert hört.

 

*

 

 När jag var klar med håret, som jag hade lockat några korkskruvar i och lagt i en glansgörande olja, satte jag mig vid bordet med den lilla spegeln och lampan på och drog ur en låda där jag har mitt smink förvarat. Först lade jag ett lager moistrizer över huden och lät det åka in innan jag tog en borste och blandade ut min BB-cream med. Sedan tog jag ett puder, lite rouge och drog på mascara på mina ögonfransar så att de blir långa och fylliga. Som sista finish drog jag ett genomskinligt läppglans på mina läppar och smackade nöjt med dem.
Kläderna var redan på och gjorde att jag såg poppig ut. Jag gick ut ur mitt rum och smsade Justin att jag var klar innan jag drog på mig mina vans och lade ner mina saker i en väska. 
Jag tryckte på twitter appen i mobilen och gick in på Josh', som är sångaren i bandet, profil för att se om han skrivit något om konserten om några timmar, vilket han hade. Eller typ.

 

Några minuter senare hör jag en bil som brummar med kraft utanför och sedan en biltuta, fort tar jag mina nycklar och låser dörren. Jag öppnar bildörren och hoppar in, när jag sitter ner stänger jag igen dörren och spänner säkerhetsbältet. 

 

 

Jag hade ögonen på vägen hela tiden, olyckor har ju hänt förr så att säga, och speciellt när man har en medpasagerare gäller det att vara försiktig. Inte för att Madison inte åkt i min bil förut, men man vet aldrig. 
"Så... Är du taggad?" frågade jag, även om jag redan visste svaret på frågan. Jag sneglade på henne lite snabbt, men blev tagen och vände snabbt på huvudet mot henne igen. Hennes hår hade några lockar här och var och hon bar en svart prickig kjol och en blommig blus som blottade lite av magen. Jag kom på mig själv och kollade skamset bort, skamsen över att ha kollat in en fjortonåring. Kanske är jag en pedofil ändå? Det finns inga motbevis för det.
"Ääh, ja?!" sade hon, som om det vore självklart "jag visste inte ens att de skulle ha konserter än, jag menar de håller fortfarande på med det nya albumet, och om inte jag visste, hur gjorde du?" frågade hon sedan. 
"Har en kompis som är polare med någon som känner någon i bandet tror jag, så han tipsade om att de skulle ha en liten preview-ish och ja.." jag lade till ett leende efter mitt babblande.
"Aha" sade hon bara. Efter det blev det tyst, men jag kunde inte avgöra om jag gillade tystnaden eller inte.

 

 

*

Inne på arenan i Toronto var det smockat med folk, jag skojar inte. Känns som om hela jävla Kanada var där, även om jag vet att det är omöjligt. Jag trängde mig förbi människor på ståplatserna längst fram med Madison i släptåg. Det skulle bli svårt om vi tappade bort varandra, och med den tanken i huvudet greppade jag genast tag i hennes hand så att vi skulle vara sida vid sida hela kvällen. Jag såg bak på henne och gav henne ett leende, som hon genast besvarade, bara lite nervösare. När vi kommit så pass långt fram att man såg bra, var nära men slapp trycket som är allra längst fram, stannade jag och drog Madison till mig.
"Blir det här bra?" sade jag, lite högre och närmare henne än vad man gör när det inte är tissel och tassel runt om kring. Till svar gav hon mig en tumme upp och ett stort leende som visade hennes vita tänder.
Jag tog fram mobilen och såg att konserten skulle börja om en kvart, om de höll tiden vill säga.

 

De var nu inne på näst sista låten, det var en gammal låt. De hade blandat gamla och nya hade jag fått förklarat, och av det att döma var de riktigt bra. Jag förstår varför Madison gillade dem så mycket. Jag var inte så insatt i Marianas Trench, men de är duktiga. 
Större delen av konserten hade jag kollat på Madison. Hon verkade så lycklig. Hon sjöng med, dansade, skrek och hade allmänt roligt helt enkelt. Nu kollade jag dock upp mot scenen där Josh, som jag hade fått reda på var sångaren/gitarristen, och Matt, som var gitarrist, körde ett riff tillsammans där uppe. Precis som Josh hoppade såg jag hur någon kollade på mig, så jag koncentrerade blicken på personen som visade sig vara Madison som såg mig rakt i ögonen. Ögonen speglade lycka. Ren och skär lycka. Och den synen skulle jag kunna leva på.

 

 

And Madde is back on track, oh yes she's on fire tonight OH YEAH! Nej men hej, det var ett tag sen heh. 

Inte världens längsta, men rätt skaplig á mon avis (enligt mig). Kommentera era åsikter och tankar så blir jag glad och levererar kapitel 6 innan nästa vecka, låter det bra? Ok ok.

 

Puss och kram <3

 

Jag såg ut genom fönstret och såg hur vinden grep tag i trädens kronor så att de försiktigt svajade till. Inte många bilar åkte på vägen utanför, men rätt som det var kom det en bil som fångade mitt intresse. Hellre det än mattelektionen som pågik i klassrummet jag satt i liksom.

Jag ryckte till när jag kände hur någon petade på mig och vände mig mot min högra sida, där Tatiana satt.
"Kan inte vi ta en fika efter skolan?  Känns som om det var år sen vi gjorde något." Viskade hon.
"Liz då?" Frågade jag. Jag, Tatiana och Liz har liksom hängt ihop sen vi gick på dagis, där vi träffades.
"Hon är redan på." Svarade hon och log. Hon kramade mig i sidled och sade tyst:
"Ååh vad kul det ska bli! Tagga." Och jag bara skrattade åt henne.

 

"Au revoir, ses i morgon." Sade franskaläraren som ett avslut av denna skoldag. Jag skyndade mig ut till korridoren för att ta mina saker snabbt så vi kunde slippa trängslen inne i centrum som börjar vid fyra, fem tiden. Nu var den halv fyra.

När jag lade ner nycklarna i min väska omringades jag av Tatiana och Liz.
"Redo?"
"Alltid redo." Sade jag och började försiktigt skratta. Liz skrattade också, fast lite högljuddare. Sedan kollade jag på Tatiana och höjde ett ögonbryn så att hon inte kunde hålla sig för skratt. Så där gick vi, tre tjejer i en korridor skrattandes som jag vet inte vad.

 

"Vad gör Justin idag då?" frågade Liz där hon satt och smuttade på sin varma choklad. 
"Vet inte, jobbar antagligen" svarade jag och ryckte på axlarna innan jag tog ett stort bett i min varma macka. Jag kände hur smält ost och varm tomat flöt ihop i munnen och jag stönade lätt till. Jag älskar den kombinationen på en macka. Och utan macka, det spelar egentligen ingen roll.
"What? Du inte veta vad han gör? Impossible!" utbrast Tatiana och med franskt uttal som hon trodde fick henne att låta internationell. Egentligen lät det bara puckat.
"Men, det är inte som om vi är ihopsatta eller något. Vi har liksom space." Gnyade jag.
"Yeah, right. Vi har inte umgåtts sen början av sommarlovet tack vare honom." Svarade Liz med korsade armar.
Jag suckade högljutt och lade ifrån min macka som jag hållt i under tiden jag pratat innan.
"Okej guys, förlåt. Men han är liksom... Han är som den storebrordern jag aldrig fick, ibland som en extra pappa när pappa inte är hemma, men samtidigt en mamma. And a heck of a friend. Han är allt i ett och jag behöver någon sådan i mitt liv. Men ta det inte fel nu, jag älskar er jättemycket och jag litar på er 100% men det är liksom inte jamförbart på något sätt, förstår ni mig?" Hasplade jag ur mig.
Blicken lät jag växla fram och tillbaka mellan mina två vänninor som satt med nästan gråtfärdiga ansikten. Oavsett hur tuffa de än ser ut, är de riktiga mjukisar båda två.

 

"Åh vi förstår gumman. Vi älskar dig med" Tjöt Tatiana och slängnde sig på mig för en kram. Inte långt därefter kom även Liz och viskade tyst i mitt öra:
"älskar dig".

 

Jag tog ett djupt andetag och tog mig samman. 
"Så flickor, hur går det med erat kärleksliv då?" Sade jag och vickade fånigt med ögonbrynen samt lutade mig i armbågarna på bordet.
Genast rodnade Tatiana men försökte dölja det bakom sitt långa hår och kollade bort, medan Liz bara satt där.
"Ooooh Tatiana! Vem är det?" Genast rodnade hon ännu mer.
"Säg nu då!" Nu var även Liz nyfiken.
"Det är Mike..." mumlade hon tystlåtet vilket fick både mig och Liz att 'aw'a.
"Hur går det då?" 
"Asså... Vi smsar varandra typ hela tiden och han har sagt att han gillar mig, typ..." sade hon vilket fick mig att börja fnissa. Jag bufflade lite på henne med armågen och sade:

"Matiana är på G alltså."

 

 

Jamen tja! Det var länge sen ni såg av ett nytt kapitel va? Hur som helst, här är kapitel fuura (internskämt mellan mig och migsjälv). Enjoy! (Ursäktar för längden men det var allt jag kunde komma på, sorry. Men kapitel 5 kommer inte dröja en månad iaf)

 

Puss och kram ♥

Han reste sig hastigt upp med höjda ögonbryn.

"Vadå? Borde jag oroa mig?" Frågade han förvirrat.
Borde han det? För pappa? För mig? För sig själv? Inte alls? Pappa är ständigt i fara och varje dag kan vara hans sista, samma med mig då jag står honom nära och jag är hans enda närstående och skulle kunna kidnappas som mutning.
Justin? Om det gäller mig eftersom han betyder väldigt mycket för mig.
Men borde han då oroa sig?

 

"Jag... Jag vet inte." Sade jag trött och attackerade kudden med ansiktet. Jag suckade in i kudden och undrade vad jag själv ville med det här. Ska jag bara säga rakt ut att pappa är med i maffian och få den tyngen lyft från mina axlar? Eller kommer det oroa honom, kanske i onödan?
"Kom igen Madison, var menar du? Jag blir ju nyfiken när du säger så." Säger han otåligt och puttar lite på mig för att få upp mig från kudden. Jag suckar men reser mig upp från en gosiga och nu lite fuktiga kudden.

"Han... Min pappa..." Jag ändrade orden, jag visste inte hur jag skulle säga det, hur jag skulle formulera mig. "Min pappas hemland är italien, vad är italien känt för?" Frågade jag istället. Det skulle bli lättare såhär. Det är dessutom svårt för mig att prata om det. Justin rynkade ögonbryna och skakade på huvudet.
"Få se... Mat, främst pasta, det är varmt, lutande tornet i Pisa, Colosseum, Venedig och språket." Rabblade han upp.

 

 

"Du missade en sak." Påpekade jag och såg på honom med stora ögon, ville inte missa hans utseende när han kommer på det.
"Frikadeller?" Frågade han. Jag skakade sakta på huvudet.

"Maffian?" Jag nickade entusiastisk. 
"Men vad har det med det här att göra?" Frågade han förvirrat och kliade sig bakom nacken. Jag såg med manande blick på honom, nästan stirrade ut honom för att få honom att förstå, att anledningen att min pappa inte var hemma var på grund av maffian. Att han är med i maffian.

Man skulle kunna tycka att det jag höll på med var arnsligt och onödigt, men jag ville att han skulle komma på det själv på något sätt, och det är svårt för mig att prata om. Har alltid varit, kommer alltid att vara.

Hans blick klarnade och man kunde nästan se hur en glödlampa tändes över hans huvud. 
"Har din pappa hamnat i trubbel med maffian?" Frågade han. Jag suckade och lade huvudet i handen åt han dumhet. Alltså en riktig palmface.

 

 

"Är han med i maffian?" Ändrade han sig och lät som ett litet barn som precis upptäckt att man kan byta kanal på TVn. Eller något.

Jag nickade glatt, liknande Ariel när hon tappat rösten och håller med om något så mycket att hon nickar entusiastiskt. Sedan insåg jag det hemska i det och såg ner istället. Jag kände ett par starka armar kring min kropp och doften av Justin spreds i mina närborrar. Jag gosade in mig i hans bröst för att inte tänka på alla hemskheter som har hänt och kommer att hände min far.

"Jag kommer skydda dig om något händer dig." Försäkrade han med en viskning vid mitt öra.

 

And there is the ugly truth revealed. Kanske blev lite mycket kring det där med för Justin att gissa, men skrev om det i texten så om någon haka upp er på det, snälla gör inte det.

Annars; VAD TYCKER NIIIII?

//Madde (och Ebba med även om hon inte var med i jsut detta kapitlet, men hon får lite credd ändå bara för att hon är å bra :3 Love you Ebba♥)

 

 

Jag slog upp ögonen men stängde de snabbt igen när solens ljusa strålar träffade dem. Jag gnuggade dem med stängde knogar och slog sakta men säkert upp de igen, och vände mig om så att jag låg på sidan och såg ner på Justin. Såklart låg han inte bredvid mig, men på en extra säng precis bredvid. Även om vi har känt varandra ett tag, lite mer än tre månader för att vara exakt, så skulle det vara lite för vulgärt, dels för ålderskillnaden, dels könen.
Jag sträckte fram armarna framför mig och fick syn på mina händer, eller mer specifikt; mina naglar. Jag hade varit och fixat de igår efter vi hade ätit. Justin hade suttit och kollat på och klagat över det var finare utan och undrade varför jag var tvungen att göra det här och bla bla bla. Som tur är hade hon som fixat naglarna inte kunnat engelska så pass bra att hon skulle ha förstått honom. Han pratar väldigt snabbt och lågt ibland, då var en utav de gångerna.

 

Jag hade valt att göra gelenaglar, bara någon/några millimeter längre än mina riktiga så de inte skulle se för onaturligt ut, med sju naglar i färgen rosa med diamanter vid nagelbanden, och tre naglar multifärgade som smälte in i varandra och ett cheeta mönster i svart över. Ruskigt snyggt enligt mig. Justin sa att det var gulligt. Dock tror jag inte han bryr sig så mycket.

 

Jag ställde mig upp och gick mot garderoben för att få tag på ett par mjukisar så att jag slapp den obehagliga känslan av att känna mig för lättklädd inomhus.
Jag gick in i badrummet och skvätte vatten i ansiktet för att piggna till och få bort den där sömniga känslan som sitter kvar på morgonen tills man har tvättat sig, och borstar ut alla tovor ur mitt långa hår. Vad ska man göra idag då? Tänkte jag samt borstade ut den sista, och största, tovan.

 

När jag kom ut ur badrummet drogs min blick mot fönstret för att kolla vädret; det regnade. Inte duggade utan verkligen spöregnade.
Mysdag med en sprakande eld, film och popcorn kanske?

Justin låg förstås fortfarande kvar i sängen och sov som ett barn, hans ansikte ner i kudden. Jag satte upp håret i en hög tofs och gick sedan fram till extrasängen som Justin låg och sov i. Jag lutade mig ner och försökte väcka honom genom att putta honom lite mjukt, men han vaknade inte. Jag fortsatte en stund, men han rörde sig inte ur fläcken. Jag puttade honom lite hårdare, efter en bra stund hörde man några grymtanden från i kudden.

 

”Dags att vakna.” skrattade jag, han skakade snabbt på huvudet. Ville inte gå upp. Jag förstod honom, jag hade också viljat sova längre. Men jag visste att jag aldrig skulle kunna somna om, alltså gav jag upp rätt snabbt.
”Justin”, sa jag och skrattade till, när han ännu en gång skakade på huvudet, ”vi kan sätta oss i soffan och kolla på film.” lirkade jag, han grymtade ännu en gång till.
”Klockan är mycket”, sa jag, ”kom igen.” Han drog ett djupt andetag och satte sig sedan mödosamt upp ur sängen, satte sig på sängkanten och gnuggade sig i ögonen. Suckade och kollade sedan på mig. Han hade sovit med joggingbyxor, jag fattade inte hur han hade klarat det, det måste ha blivit väldigt varmt. Samtidigt var jag glad att han hade något på underdelen. Jag hade en känsla av att det skulle bli ganska pinsamt om han hade suttit där utan joggingbyxorna. Men jag hade varit med om det förut, och hade nog kunnat handla det igen.
Han lutade huvudet i händerna och suckade tungt.

 

”Du kan få sova till filmen om du vill.” sade jag med ett leende och han kollade med sömniga ögon upp på mig, sedan nickade han och reste sig upp. Långsamt, stödde sig på sängen och ställde sig sedan upp med ett irriterat stön.
”Vad ska vi se?” frågade han samtidigt som vi gick ut till vardagsrummet.
”Jag vet inte, vad vill du se?” frågade jag, samtidigt som han slängde sig ner i soffan, spridde ut sig i hela soffan. Jag suckade irriterat och letade bland mina filmer samtidigt som jag väntade på hans svar.
”Skräck?” skrattade han, jag kunde se flinet som spelade på hans läppar.
”Nej.” sa jag snabbt och drog upp två slumpade filmer ur skåpet där filmerna fanns. Jag kollade ner på filmerna och läste på de, samtidigt som Justin suckade tungt.
”Varför?” Jag ignorerade hans löjliga fråga och kollade bak på honom, visade upp filmerna jag tagit ut.
”Dessa då”, sa jag innan jag läste upp titlarna för honom, ”Pitch Perfect eller Perks of being a wallflower?” frågade jag och gav honom filmerna när han räckte sig efter dem.
Han läste snabbt igenom baksidan på de båda filmerna och räckte tillbaka ”Perks of being a wallflower”, den andra lade han på soffbordet. Jag log och satte in den i DVD-spelaren.

 

Vi hade poppat popcorn och virat in oss i filtar och fluffat up kuddar bakom oss så att vi låg skönt, men jag kunde inte koncentrera mig på filmen. Jag hade för mycket att tänka på.
Jag och Justin har känt varandra i tre månader. Det är en fjärdedels år. Jag litar på honom och tror inte att han skulle skrika ut mitt på gatan om jag berättade något personligt till honom, så varför har jag inte sagt något?
Och varför har han inte frågat? Jag menar; pappa är väldigt sällan hemma, det är därför vi kan göra såhär - sova över och äta popcorn till frukost - så undrar han inte? Inte ens lite? Eller antar han bara att han är en väldigt upptagen man?
"Justin?" Frågade jag med ögonen på honom. Han vände huvudet så att han hade blicken på mig.
"Ja?"
"Undrar inte du varför pappa aldrig är hemma?" Jag sade orden sakta och tvekande, som om jag kanske inte bör ha frågat.
Det kanske jag inte skulle ha gjort heller.

 

 

Vad tycker ni? OOoohh spänning! Lmao.

 

5+ kommentarer för nästa :3
Puss och kram / Madde och Ebba ♥

"Ses på måndag, bye!" Jag vinkade mot mina kompisar innan jag gick mot den stora porten som skulle leda mig ut mot skolgården. Där fanns en fotbollsplan, basketplan, bänkar, lekplats för de yngre och såklart en parkering. Just parkeringen var mitt mål då jag hade blivit lovad skjuts idag, så som de andra dagarna i nu några månaders tid.

 

Jag fick syn på honom lutandes mot bilen med solbrillor placerade över hans näsa och skymde hans ögon.
Han hade många blickar på sig från andra elever från skolan, men det var inget han brydde sig om.
När det endast var några meter emellan oss spurtade jag och hoppade in i hans famn, något han inte var berädd på, så det resulterade till att vi hamnade på marken, jag över honom.

 

"Hej Justin." Hälsade jag glatt innan jag ställde mig up på alla fyra för att sedan skjuta ifrån med händerna så at jag stod upp. Jag trog med händerna över min kjol för att se till att den inte blivit smutsig eller skrynglig och rättade till min frisyr. I ögonvrån såg jag hur han själv tog sig upp till en ståendes position.

 

Till svar på min hälsning blängde han mest på mig, men sprack sedan upp till ett leende och kramade om mig.
"Heeej Madisooooon." Ropade han i kramen, och orsakade ännu fler blickar mot oss. Jag fnissade till men gick sedan runt bilen för att sätta mig i passagerar sätet.

 

*

Jag kastade mig mellan de hyllorna som hade kläder både vikta på sig och på hängandes på galgar på stängerna som satt under det understa hyllplanet. Jag vek upp, kände, inspekterade och tog viktiga beslut om jag ville lägga tid på att prova klädesplagget eller inte.

 

Jag tog upp en ursöt topp som skulle passa bra ihop med shortsen som jag såg lite längre in i affären. Genast begav jag mig mot shortsen som skulle vara de sista plaggen jag provade, i den här affären ja.

 

"Justin, kan du ta min väska? Man får inte ta med väskan där inne för då tror de att man ska stjäla kläderna, fast jag vill inte att du snokar igenom min väska heller..." Spekulerade jag högt med mig själv. "Nej vet du vad, du får stå utanför provhytten och vakta väskan." Fortsatte jag. Han nickade trött och följde efter mig när jag knuffade mig igenom alla människor mot provhtterna, och skapade en bra väg åt Justin samtidigt.
Jag gav väskan till Justin innan jag gick in i närmaste, tomma provhytt och började prova kläder.

 

Så fort jag rättat till skynket som dålde mig för Justin och alla andra tog jag av mig min tröja och gick ur min kjol för att ta på mig de olika kläderna, dock inte samtidigt.
Det första jag tog på mig var ett mönstrat linne vars mönster bildade en färgglad dödskalle och ett par vita shorts. Jag vände och vred på mig framför spegeln för att se hur det såg ut ifrån alla vinklar. För att vära säker tänkte jag fråga Justin.

 

Jag drog draperiet åt sidan och steg ut ur provrummet så att jag stod mitt emot Justin där han stod lutad mot väggen och höll på med mobilen. Jag lät blicken glida ner och fann min väska ligga vid hans fötter.
"Justin?" Han släppte blicken från telefonen till mig och granskade mig.
"Vad tycker du?" Undrade jag. Han såg eftertänksamt på mig och lutade hakan i handen.
"Snurra runt." Befalde han. Jag löd och snurrade runt så att även han kunde se alla vinklar.
"Det var fint, det passar dig." Sade han sedan med ett leende innan han återgick till mobilen igen.

Jag provade resten utav kläderna, men bestämde mig för att bara köpa outfitten jag visade för Justin, en ljusgul klänning med orangea och klargula blommor på, ett annat par shorts, ett par tights med ansikten på som var hur söta som helst, en långärmad tröja med mustacher på och en marinblå kjol. Det blir bra tror jag. Sen behöver jag nog inte köpa några mer kläder på ett tag, eftersom det är ganska mycket ändå.

 

"Vad ska vi göra nu?" Frågade jag när vi komit ut ur affären. Så fort vi tagit steget ut ur den tätbefolkade och kvava butiken märkte jag hur lättad Justin blev. Något jag lärt mig under de senaste månaderna är att han har klaostrofobi. Jag undrar varför han inte gått ut innan och väntat på mig här ute? Det hade varit helt okej för mig, men han kanske ville ha koll på mig så att jag inte virrade bort mig och försvann.
"Det bestämmer du. Dock skulle jag vilja äta snart. Åt ingen lunch." Förklarade han med ett snett leende vid sista meningen.

 

"Men då kan vi äta direkt, sen har jag bara en sak till jag vill göra innan vi kan åka hem igen eller vad vi ska göra." Jag tog tag i Justins arm så att vi gick armkrok mot närmaste café för att få i oss lite mat. Dock är 'lite' inte nog för Justin, han äter väldigt mycket. Inte för att jag ska säga något då jag själv äter som en flodhäst. En utav alla saker vi har gemensamt.

 

---

 

ÄNTLIGEN! Förlåt att det tagit sån tid att publicera det (har haft det klart väldigt länge dock...) kan inte annat än att skylla på läxorna... Suck.

 

Men 5+ kommentarer snällaaaaa!?

Puss och kram / Madde och Ebba ♥

 

 

Madison Moretti, 14 år, bor i den lilla staden Stratford där hon går i skolan och är med sina kompisar, när hon inte är med sin far när han väl är hemma.
- Alla tror att han är en jobbar på kontor och åker på affärsresor titt som tätt när han lämnar sin dotter hemma; så är inte fallet. Han åker till Italien, hans hemland, där han är med i ett maffiagäng. 
Madison vet mycket väl om det, och tar hand om allt hemma tills han kommer hem, som är ungefär en gång i månaden -.
Madison är en väldigt glad och sprallig person som gillar att lyssna på musik, shoppa och att äventyra.

 

 

 

Justin Bieber, 19 år, är en vanlig kille som tar vara på sitt sista år som tonåring. Han jobbar i stadens musikaffär när han inte gör sådant som ungdommar gör, hänger med kompisar, sover.
Hans liv var inte speciellt spännande, det kändes som om han bara var.

Tills han mötte Madison.

Justin som person är ironisk, mystisk men samtidigt snäll och väldigt godhjärtad, han bryr sig om de som står honom nära. Han älskar allt som har med musik att göra och tvekar inte en sekund när det gäller fysiskt aktivitet så som sport eller resor, om så bara till närmaste bensinmack.

 

Madison och Justin är bästa vänner, som syskon fast med mindre gräl skulle man kunna säga. Dem är de mest omtalade personerna i staden med tanke på ålderskillnaden, men dem bryr sig inte. Inte ett dugg.

 

Livet är frid och fröjd för dem, tills en utav de råkar ut för något. Något riktigt hemskt.
Vem är det? Vad är det? Vad händer? Hur kommer den andres reaktion bli?

 

Ta reda på det genom att läsa When I Close My Eyes.

 

 

 

Madison Beer - Madison Moretti

 

 

 

 

Justin Bieber - Justin Bieber

 

 

 

 

 

 

Michael Madsen - Thomas Moretti