När nästa låt startade hörde jag direkt att det var Rack City med Tyga, som Justin till och med sjunger på sina konserter. Dock ändrar han såklart ordet 'bitch' till 'chick' eftersom det är ett barnvänligare ord då många utav hans beliebers är under åldern tio.
Och med tanke på att Romeo är tio är kanske inte det här det bästa låten. Får han lyssna på sådant av... mamma?

Kvick vände jag mig om i framsätet och såg bak på mina yngre bröder.
"Får ni lyssna på denna typ av musik?" Frågade jag.
Romeo nickade glatt, och när jag vände blicken mot Brooklyn nickade han också och gav mig en tumme upp,
"Jadå, och om det är mamma du tänker på bryr hon sig inte så länge det påverkar oss negativt." Förklarade han. Jag suckade lättat ut och vände mig om igen. Varför hetsar jag upp mig så mycket inför smågrejer? Dem klarar sig faktiskt själva är anständiga unga män. Nej, jag tar tillbaka det där. Här om dagen hade jag funnit de båda i 'vardagsrummet' av bussen sittandes i endast kalsonger, ätandes på glass och spelade TVspel. Det fövånade mig lite, eftersom de uppför sig så väluppfostrat och kanske till och med formelt annars. Dock hade jag, när jag flyttat på mig ett halvt steg framåt, blivit ännu mer förvånad när jag såg Justin liggandes på mage bredvid soffan, han också iförd endast kalsonger, och spelade också. Dock kanske jag inte ska bli så förvånad av honom längre, jag menar jag har känt honom i 6 månader, mer eller mindre. Men vad kan jag säga, han är full av överraskningar.
Dock hade jag bara skakat på huvudet och hoppat ner i soffan och tagit en konstrol och inom några sekunder var jag uppslukad av spelet, jag med.

 

"Rack city bitch, rack rack city bitch, rack city bitch, rack rack city bitch." Skrek mer än sjöng alla av oss innan jag brast ut i skratt. Det här är livet, tänkte jag och tryckte lätt i Justins hand som var inflätad i min

 

 

*

 

Jag lade mig ner i sängen, som nu mera bara användes av mig och Justin då Romeo fått sitt 'loft-kryp in-säng', och lade mig till rätta. 
Några minuter senare, när jag redan hade börjat somna lite smått hörde jag en duns utanför sovrummet, som sedan följes utav en till strax efter. Sedan ännu ett. Dunsandet fortsatte och jag hörde hur ljudet kom närmare och närmare. Jag spratlade till och satte mig upp och lutade mig mot väggen bakom.  

Mina ögon spärras upp när jag ser dörrhandtaget dras ner, riktigt sakta. Åh nej, tänk om dunsarna var när han som öppnar dörren knockade alla som kom i hans väg. Jag var säker på att det var en man, det kan omöjligt vara en tjej. Jagm enar, hoppa på en buss i rullande fart och sedan knocka ner alla för att sedan kidnappa Justin, eller mig eftersom om han var ute efter Justin skulle han inte gå hit då Justin är där ute.

Jag avbröts i mina tankar av att en grön stor sak hoppar in genom den nu vidöppna dörren. Jag fryser till is, men mjuknar sedan upp när jag märker att det bara var min idiot till pojkvän. Jag skrattar och stället mig upp för att gå fram till honom.
När jag står alldeles intill honom slår jag till hans bakhuvud och säger
"Fan ta dig, jag trodde jag skulle bli kidnappad!" Till svar skrattar han bara.

"Sååå...?" Frågade jag dumt, ståendes som ett pucko mitt i rummet medans Justin gick till sidan av sängen och lade sig på golvet. Missade han sängen?

"Kom." Sade han samtidigt som jag tror han letar efter dragkedjan, jag är inte säker då han mest snurrar runt som om han är i en tunna. Han får tag på den och drar ner den halft nerdragen, då märker jag också att han har kläder under. Tack herregud!
Jag står och stirrar på honom, vad vill han att jag ska göra? Krypa in? Nej du.
"Kom." Upprepar han i en tonart som får mig att undra vad han egentligen vill att vi ska göra.

 

Jag suckar, rycker på axlarna och makar in mig i den gröna sovsäcken. 
"Jahapp." Suckar jag och vänder mig mot honom, men märker att han redan kollar på mig. Eller snarare stirrar på mig. Han lutar sig fram och pressar sina oemotståndliga hallonfärgade läppar mot mina. De hakar snappt på och kysser tillbaka honom. Våra läppar rör sig i synk, de passar perfekt mot varandra. Om jag skulle välja en enda sak jag ska göra hela livet ut är det helt klart att kyssa Justin. Han är en helt amazing kyssare. Jag fnittrade till när jag hörde fyrverkerierna i bakgrunden och det starka pirrandet i min mage samt händer.
Jag tror jag... Ja.

 

 

Näst sista kapitlet ute... Vad tycker ni? Kommentera!

 

Puss och kram ♥

"Am I gonna quit? Nice of you to ask, but momma told me go and chase what you after. I'm on track, so I'm gonna rap faster. I'mma break it down for you and get a little deeper, slayin' on it, prayin' on it like a grim reaper." Jag nynnade den nyupptäckta texten samtidigt som jag tänkte tillbaka på igår när jag var i staden med mina bröder och fått syn på den där tjejen, eller Candice som hon sade att hon hette. Hon hade gått fram till oss och frågat
"Ser att du har fått tag på kusinerna" med ett kaxigt leende. Jag hade kollat på henne med förvirrad blick och grep tag om både Brooklyns och Romes händer, i fall hon skulle vara någon skym knarkare eller dylikt.
"Huh?" Hade jag då frågat. Hon hade flinat ett sådant leende som är typiskt för de populära tjejerna i skolan som visste mycket väl om att de såg bra ut. Som om hon visste något, och visste att jag inte visste vad hon visste. Och med tanke på hur hon reagerade visse jag det också.
"Dem två" hade hon börjat och nickade mot Brooklyn och Romeo, demonstrerade att det var dem hon menade "är mina kusiner, Victora är min moster." Hade hon förklarade med ett höjt ögonbryn. What's up with the damn attitude?
"Åh, hej. Då måste du vara Candice, som är ihop med Chaz?" Hade jag frågat, men fått det att låta mer som ett påstående då jag visste att det var sant. Hon hade bara nickat sakta och men hållit blicken på mig hela tiden. Några sekunder senare hade en kille med brunt hår och grå t-shirt dykt upp vid hennes sida och frågat "Vem sa mitt namn?" Candice hade lett mot honom och klappat honom lite på kinden innan hon hade vridit honom mot mig och sagt "Det här är Elemenope" Med ett stelt ansikts uttryck. Chaz' ögon hade genast vidgats och han såg på mig med stora ögon. 
"Så du är Elemenope? Jeez, Justin hade rätt..." Han hade sagt det så pass lågt att man knappt kunde höra honom men eftersom Candice hade stått knappt en meter ifrån mig och knuffat fram Chaz stod han ganska nära. Han hade överröst mig med fakta om att Justin hade pratat mycket om mig och jag vet inte vad.

"Vilken låt är det?" Frågade en allt för bekant röst samtidigt som han lade armarna om min midja kysste snabbt min käke.
"Ingen som finns redan." Svarade jag och vände mig om i hans armar så att vi nu stod mot varandra och såg in i varandras ögon. 
"Så du skrev den?" Frågade han, jag kunde tydligt se shocken som speglades i hans ögon.
"Nja." Svarade jag och log ett retligt leende, jag visste vad han tyckte om att jag gav honom korta svar: Inte alls.

"Så vem skrev den då?" Frågade han nu otåligt.
"Ingen." Än, lade jag till för mig själv. Jag ryckte lätt på axlarna och gick där ifrån och in mot sovrummet. Jag letade fram ett block i en utav lådorna bredvid Justins garderob som jag sett honom ta ett block ut några dagar innan och skrev ner något som jag antar var till en ny låt. I samma låda fann jag dessutom en penna som jag tog. Jag öppnade blocket och letade efter en tom sida, jag tjuvkollade inte på någon utav låtarna eftersom jag visste att så länge de inte var klara ville han inte att någon skulle se dem. När jag hittat en tom sida, på båda sidorna, rev jag ut den från blocket och satte mig i sängen. Jag skrev ner det jag redan kommit på och fortsatte där ifrån. Det gick faktiskt riktigt bra, och nöjd? Jo, men det kan man säga att jag var.
Dock vad jag ska göra med 'låten' har jag ingen aning om. Slänga kanske.

 

 

"Romeo, är du naken?" Hörde jag Rome utanför skynket. Jag svarade med en suck och ett 'nej' och flyttade på mig så att han skulle få plats.
Han flyttade skynket åt sidan och klev in i sängen och satte sig bredvid mig. Vi satt tysta i några minuter och lyssnade på mumlet i bussen. Faktiskt så var det inte så många som pratade, de såg väl på någon film på någon dator eller lyssnade på musik. Men man hörde hur Elemenope och Justin pratade längre ner i bussen. Dock inga ord, bara mumel.
"Jag har saknat henne." Sade jag tyst, men ag visste att Romeo hörde ändå.
"Men du har inte träffat henne innan?" Frågade han dumt.
"Nej, jag vet. Men med tanke på hur mycket mamma och pappa har berättat om henne känns det som om jag redan kände henne innan vi kom hit, och nu när vi träffar henne på riktigt kännes det konstigt. Men jag har saknat henne." Även om jag inte hade tänkt prata mer, just på den meningen i all fall, slängde jag en hand både framför min egna mun och Romeos när jag hörde hur någon gick förbi den lilla hytten och vidare bak i bussen. Några sekunder senare kom det ett vinddrag och jag kände direkt på lukten att det var Elemenope. När hon gått förbi tog jag bort handen från bådas våra munnar och andades ut.
"Hey, varför gjorde du så?" Frågade han och drog handen över munnen.
"Dunno." Svarade jag. Jag visste inte, det hade blivit konstigt om vi pratat eller fört något typ av ljud när hon varit inom höravstånd.

 

"Hur är det att sova emellan dem då?" Frågade jag, mest för att byta ämne.
"Det är okej, lite trångt men dem är roliga. Vi pratar alltid lite innan vi somnar också... Men mest är det coolt för jag menar min idol och min syster på på varsin sida om mig?!" Bara när han pratade om det blev han uppspelt. Dock håller jag med honom, det är coolt att våran syster har ihop det med våran idol.

Ett huvud kom in genom skynket och ett stylat ljusbrunt hår stack fram.
"Hey, vill ni spela lite xbox?" Frågade han.

 

 

Förlåt för den extremt långa väntan, antar att jag tappade skrivsuget lite... Förlåt... Men här har ni ett kapitel i alla fall... =)

 

Puss och kram ♥

 

 

 

 

"Vad tycker du hittills, går allt bra? Har du kul trots att alla här är vuxna?" Frågade jag Romeo som låg på andra sidan sängen så länge tills Justin kommer tillbaka från sin dusch. Jag låg med ryggen mot sängkanten medans Romeo låg med ryggen mot hans sängkant, också badrummet så jag skulle se när Justin kom.
"Jag tycker det är coolt, dock lite tråkigt kanske. Men vi kom ju idag så det är inte så konstigt." Svarade han med ett gulligt leende. Både han och Brooklyn var väldigt gulliga. När jag sade det till dem tidigare idag fick jag ett leende av Romeo men en skämtsam fnysning från Brooklyn. 'Gullig? Kallar du mig gullig? Jag är stilig.' Hade han svarat med ett flin som sedan bytits ut till ett skratt. Jag hade skrattat med honom och skakat på huvudet. Båda två liknade mig en del, dock endast i personligheten. Kanske något drag här och var som var lika, men inget störra som jag hade märkt.
Jag funderade ett tag på vad han hade sagt om att det var lite tråkigt.
"Gillar du och Brooklyn att shoppa?" Frågade jag.
Han nickade till svar och såg på mig med stora förvånade ögon. Jag nickade och log ett hemligt leende.
Precis sekunden efter såg jag hur badrumsdörren öppnades och ut kom en blöt Justin med endast en handduk hängandes på hans höfter. Det börjar kännas som om att han inte ens vet hur en tröja ska användas. Allt oftare går han omkring tröjlös och visade upp hans muskulösa kropp - dock är det inget jag har emot, men det käns lite konstigt nu när killarna är här.
Romeo märkte att jag inte såg på honom längre utan hade blicken på något som var bakom honom, så han vände sig om och fann Justin vid hans garderob. Han vände sig om igen och flyttade sig närmare mig. Jag skrattade och funderade på om jag skulle lägga armen om honom så som Justin brukar göra på mig, eller strunta i det? Mina tankar avbröts av Justin som lade sig ner i sängen och orsakade att madrassen åkte ner en aning.

"Är det okej om jag böjer mig över dig lite Romeo?" Frågade han med en len röst. Romeo nickade snabbt och gled ner lite så att han inte skulle vara i vägen ändå. Justin böjde sig över kudden och gav mig en puss på kinden för att dra åt sig min uppmärksamhet. Jag såg på honom med ett generat leende och fnissade lätt. Han log stort och attackerade mina läppar med en mjuk och blöt kyss och tog tag om min käke.
"Godnatt babe, sweet dreams." Sade han och smekte min kind en sista gång innan han gled tillbaka till sin sida igen och Rome dök upp under täcket helt andfådd. Jag antar att hn inte ville bevittna något så äckligt som att jag och Justin kysstes så han gömde sig under täcket där det var syrebrist. Jag skrattade åt honom och klappade honom på huvudet.
"Godnatt Romeo, sov gott och glöm inte att göra det så bekvämt för dig som möjligt." Sade jag och lade ner huvudet på kudden. Han närmade sig ännu lite mer och slöt ögonen.
"Jag är glad att vi hittade dig..." Hörde jag honom mumla innan han föll i en djup sömn. Jag såg besvärat ner på honom innan jag vände blicken mot Justin som såg med lyckliga ögon på mig.
"Du ser, dem älskar dig." Kommenterade han och slöt ögonen, även han.

*

"Elemenope, Elemenope? Syster? Hallåååå?" Jag väcktes av en väldigt ung och obekant röst. Jag slog upp ögonen och fann en pojke sittandes i sängen och såg på mig. Bilderna från igår kom tillbaka till mig och jag kom genast ihåg att jag hade träffat två av mina sammanlagt fyra syskon.
Jag kliade mig i ögonen för att kunna slå upp dem ordentligt och se något.
"Var brinner det?" Frågade jag följande av en stor gäsp. Genast hörde jag hur han började skratta.
"Det brinner inte, jag tänkte bara väcka dig eftersom jag har varit vaken ett tag och fick tråkigt. Jag har redan provat med Brook men han är omöjlig att få upp på morgonen." Jag suckade men log sedan mot honom och reste mig upp till en sittadens ställning med hjälp av armbågarna.
Jag svängde benen över sängkanten och tog tag i mobilen för att se att klockan inte var mer än 9 AM. Gosh, hur tidigt vaknade den här ungen egentligen? Jag reste mig upp och gick mot garderoben för att ta på mig ett par mjukisbyxor, ifall någon annan skulle vara vaken. Jag stannade upp i dörröppningen och såg bak mot sängen. Där fann jag Justin sova på rygg dels i sängen dels utanför och Romeo sittandes med nyfiken blick.
"Kommer du?"Frågade jag med ett fniss. Han nickade och reste sig upp från sängen. Något jag inte märkt förut var att han hade på sig en t-shirt och mjukisar, precis som mig.
Jag gick igenom korridoren av sänghytter från slutet av bussen där Justints - 'vårat' - rum var till köket med Romeo smygandes bakom mig. När jag såg köket såg jag också Alfredo som satt vid det såkallade köksbordet med en dator framför sig.
"Aye Fredo! Har du träffat Romeo?" Frågade jag så plötsligt att han hoppade till. Jag skrattade smått och såg ur ögonvrån hur även Romeo gjorde det.
"Godmorgon på dig med L" Sade han surt och såg med mördarblick på mig. Jag räckte ut tungan mot honom.
"Men nej, hej Romeo! Ett värdefullt tips inför din tid här är:" han böjde sig dramatiskt fram mot honom över bordet och teaterviskade "Akta dig för Elemenope och Dan, dem är farliga." Jag himlade med ögonen och piskade honom med kökshandduken. 
"Schas med dig Fredo, vi ska äta så om du ursäktar..." Han log ett snett leende innan han tog tag om datorn och gick någonstans framåt i bussen.
"Bye Romeo, it was glice to met ya." Ropade han, dock tyst nog så att han inte skulle väcka någon.

"Skulle du vilja shoppa senare när Brooklyn har vaknat?" Frågade jag och tog ett bett på min smörgås.
"Jo, det skulle vara kul. Men du ser inte ut som en person som gillar att shoppa...?" Frågade han med ett höjt ögonbryn och förde skeden, denna gång fylld med flingor och mjölk, in mot munnen där han sedan tuggade innan han sväljde.
"Det är jag inte." Höll jag med honom och log ett litet leende. Han nickade långsamt och fortsatte äta.
Vi fortsatte prata och jag lärde känna honom lite bättre, och han mig även om jag var lite... Avvisande? Jag svarade med korta svar i alla fall, men inte på ett otrevligt sätt.

Hur som helst verkade han vara en riktigt cool och charmig kille. Mitt i en av hans konstateranden, nu om minigrisar istället för London, mobiltelefoner eller allt annat vi pratat om, dök Brooklyn upp i 'köket'. Hans hår var rufsigt och han såg allmänt nyvaken ut.
"Godmorgon Brooklyn." Hälsade jag med ett leende. Han log snett och satte sig bredvid mig.
Jag reste mig upp och började leta efter olika frukosalternativ.
"Vad vill du ha till frukost?" Frågade jag och böjde mig ner för att se vilka olika bröd det fanns.
Jag hörde hur en stol skrapades mot bussgolvet och hut stegen kom närmare mig.
"Nej nej, ta det lugnt, jag fixar det. Ät på din mat nu." Manade han och log mot mig. Jag nickade kort och gav honom en impulsiv kram. Han kramade mig tillbaka innan jag släppte och log snett mot honom.
"Gosh, jag kan inte fatta det här. Så vitt jag visste hade jag inga syskon alls, knappt ens några föräldrar för några timmar sedan. Och nu står jag här och äter frukost med er. Och vad stora ni är, Brook du är till och med längre än mig och du är vadå? 13? 14?" De skrattade lite och Brooklyn skakade på huvudet.
"Jag är säker på att väldigt många tjejer springer efter er två, inte sant?" Frågade jag med ett flin och pendlade med blickan mellan de båda bröderna. Brooklyn såg generat ner i golvet där han stod och smörade en smörgås vid diskbänden. Romeo bara himlade med med ögonen.
Herregud vad mycket jag pratar, jag pratar aldrig såhär mycket med personer jag knappt känner. Dock flöt det trots allt samma blod i oss, det kanske hade något med det att göra?

*

"Den här då?" Frågade jag och höll upp en röd t-shirt med vit text på. Brooklyn sade att han behövde lite nya t-shirtar så vi alla tre var i jakt efter någon som skulle kunna passa. Han nickade glatt och gav mig en tumme upp. Jag kastade tröjan på honom, när han fick av den räckte han ut tungan mot mig som jag besvarade med att själv räcka ur tungan.
Jag gick runt på herravdelningen och fann en tjocktröja som skulle passa mig. Den var i neutral modell och skulle därför kunna passa en tjej också, och på var det ett tryck som såg ut som loggan till Toy Story fast det stod "Cool Story Bro" på den. Jag kollade prislappen och såg att den var på rea och kostade därmed väldigt lite i jämföresle med vad den skulle ha kostat. That's it, jag köper den. Jag lade den över armen och fann inget som skulle kunna passa varken mig, Brooklyn eller Romeo så jag gick till killarna. Brooklyn hade hittat flera andra tröjor och var klar att betala medans Romeo inte ville ha något ifrån den här affären. Jag sade att jag skulle köpa tjocktröjan och begav mig mot kassan med Brooklyn hack i häl.

Vi passerade en kiosk i vår jakt på en lämplig klädaffär och en tidning fångade min blick. På förstasidan var det en bild på mig och Justin, och några ditritade frågetecken. Jag fnös och slet blicken ifrån tidningen, men kunde inte låta bli att dras dit igen. Nej, Justin hade sagt att man inte kan lita på tidningens skvaller och jag skulle bara bli ledsen ifall jag läste det.
Bredvid kiosken låg det en affär som hette 'Forever 21'. Jag såg in i affären och upptäckte att det var en blond tjej som stirrade på mig och mina bröder.
Vad fan ville hon?

 

---

 

4-6 kommentarer för nästa =)

Scooter hade svarat ja på Justins fråga om mina bröder – det kändes fortfarande konstigt att kalla de bröder- fick följa med på turnén. Jag hade såklart blivit väldigt glad och hypad, men hade inte fått träffa de direkt därefter, utan hade umgåtts lite ensamt med mina föräldrar. Eller inte helt ensamt, Justin hade varit där varje minut, förutom när jag tvingade iväg honom för att hämta lite cola till mig, kaffe till Victoria och David -mamma och pappa. Han hade av någon anledning viljat stanna kvar hos oss varje minut som vi umgåtts, men jag gillade det. Jag gillade att ha honom nära, även fast det var fortfarande var en aning nytt för mig. Medan han hade varit borta hade de frågat om oss, hur vi träffades, när vi träffades och liknande. Jag hade svarat så gott som jag kunde på alla frågor och Justin hade fått besvara resten när han kom tillbaka. Vi hade satt oss i några soffor som hade varit placerade i ett rum i närheten, där jag och Justin nu satt och väntade på mina småbröder – Romeo och Brooklyn. Jag hade fått berättat att Brooklyn var född 1999 och Romeo år 2002, och jag var väldigt nervös över att få träffa dem. Skulle de gilla mig? Skulle de gilla Justin? Vad skulle de tycka om allt?

Justins satt bredvid mig med armen på ryggstödet bakom min rygg och studerade mig där vi satt och väntade. Han lutade sig fram och pressade sina läppar mot min tinning, samtidigt som han viskade, med lugnande röst:

”Det kommer gå bra, var bara ditt underbara jag.” Jag log smått mot honom och kunde inte hjälpa mig själv när mina kinder fick färgen ljusrött. Jag satte upp håret i en snabb, rufsig tofs högt upp på huvudet innan jag vände mig mot honom, lutade mig fram och lämnade en mjuk, blöt kyss på hans vackra ljusrosa läppar. En varm känsla spred sig i min kropp och jag ville genast ha mer, då öppnades dörren. Jag reste mig snabbt upp och studerade de två personerna som stod i dörröppningen. De båda hade ljusbrunt kort hår, snyggt, i ungefär samma frisyr som Justin, fast kortare då såklart. Ett stort leende spreds på mina läppar och jag tog några steg mot dem. Deras läppar var också formade i ett leende och de tog några steg mot mig med. Jag raderade luften mellan mig och den kortaste killen först, som jag antog var Romeo, jag kramade honom hårt och släppte honom sedan långsamt, för att kolla in i hans ögon och le stort.

”Hej, Romeo va?” Han skrattade till och nickade.

”Ja, Romeo.” Jag log stort och kollade sedan på den lite äldre killen, Brooklyn, jag tog ett steg mot honom och kramade honom lika hårt som jag kramat Romeo. Han var ganska mycket längre än Romeo, kanske tillochmed lite längre än mig. Jag släppte honom och kollade ner i hans ögon.

”Brooklyn?” Han nickade och de log stort. Jag log stort tillbaka och backade några steg från dem för att presentera mig.

”Och jag är då Elemenope.” log jag, de nickade, leendena hade fortfarande inte lämnat deras läppar.

”Vår syster.” Leendet förstorades och jag nickade. Plötsligt kände jag en arm som slingrades om min midja och kollade upp på Justin som stod och kollade på mina två bröder med ett leende.

”Du glömde ju presentera mig.” viskade han med läpparna mot min mungipa, jag skrattade till och mötte först Brooklyns blick och sedan Romeos.

”Och detta är då – min pojkvän – Justin.” Log jag och gjorde en liten gest mot Justin. Han skrattade till och nickade innan han sa:

”Trevligt att träffa er killar!”

*

Vi hade sagt hejdå till Victoria och David efter ett tag av pratande, eller Justin pratade, jag stod med armen om honom och pratade bara några små ord. Även fast jag gett mina nyfunna bröder en kram i början kände jag mig nervös och en aning skakig över att bo med dem ett tag. Jag visste inte vad jag skulle säga, så Justin, som älskade att prata, tog över pratandet. Jag visste inte hur lång tid de hade gått sedan de kom in i rummet tills Scooter kom in och meddelade att vi snart var tvungna att åka. Vi skulle komma fram till något annat land, till någon annan stad, redan imorgon förmiddag, för att Justin skulle få god tid på sig att förbereda sig för den nya konserten imorgon kväll. Vi hade sagt hejdå till Victoria och David med kramar - som var aningen stela för min del då jag trots omständigheterna inte riktigt förlåtit dem riktigt än - och sedan hoppat på bussen som skulle föra oss till det nya landet. Även fast det inte alls var längesedan jag träffat Victoria och David var jag tvungen att erkänna att jag skulle sakna de en aning, inte så mycket som jag skulle saknat Justin om jag skulle stannat hos dem, men ändå en aning. Jag menar, nu när jag äntligen hittat mina föräldrar ville jag umgås med dem! Men jag ville för allt i världen inte lämna Justin och hans crew, som hade blivit som min familj under tiden som jag spenderat med dem.

Romeo och Brooklyn packade in all sin packning - som Victoria åkt iväg och hämtat - med hjälp av Kenny. Jag och Justin hade satt oss i soffan och kollade på tv, och eftersom att vi var i England förstod vi språket. Det skulle vi dock inte göra i nästa land vi skulle till, jag vände mig mot Justin som höll ett fast tag om min hand, smekte den med båda sina händer i sin famn. Jag halvlåg i soffan med huvudet lutat mot hans axel och hans ena arm omkring min kropp. Det drog i hårbotten när jag vände mig för att kolla på honom.

”Vilket land ska vi till nu?” frågade jag och han kollade upp från våra händer till mina ögon, ett litet leende spred sig på hans läppar och han sa sedan:

”Irland.” Jag nickade kort och log sedan stort.

”Okej.” Jag kollade tillbaka på tv:n och studerade de olika personerna som rullade runt med olika sjukhus grejer i programmet Grey’s Anatomy. Plötsligt öppnade dörren intill bussen och Kenny kom in med Romeo och Brooklyn. De hade tagit ett sista hejdå av sina – våra – föräldrar och alla var nu redo att åka iväg. Jag log mot de och de log smått tillbaka. Jag lutade mig mot Justin och viskade:

”Visa de vart de ska sova.” Han nickade, släppte min hand och reste sig upp innan han tog tag i min hand igen för att dra upp mig ur soffan. Han gick runt de pytte lilla soffbordet som stod placerat framför soffan och sa:

”Nu ska jag visa er vart ni ska sova, följ med mig.” Justin pekade med tummen längre in i bussen och mina bröder nickade. Vi började vandra mot deras sovplats, Justin stannade framför ett svart skynke och drog snabbt bort de, innanför var en enkelsäng placerad. Det var snyggt bäddat med vita lakan och vitt örngott på kuddarna. Han vände sig mot Brooklyn.

”Här ska du sova, du kan lägga väskan under sängen, och placera kläderna du vill ha framme i dem”, Han pekade på de små skåpen över sängarna. ”Hoppas du kommer trivas!” Han log mot Brooklyn, Brooklyn log tillbaka och satte sig på sängen. Jag kände mig tvungen att säga något och upprepade Justins ord.

”Hoppas du kommer trivas.” log jag och Brook nickade, fortfarande leendes. Vi lämnade honom ensamma och försvann en bit längre in i bussen med Romeo bakom oss. Jag blev förvirrad när Justin öppnade dörren intill vårt sovrum, men valde att inte säga något, Justin hade säkert en förklaring till detta. Vi kanske skulle sova någon annanstans? Eller så hade de placerat en madrass på golvet bredvid sängen. Vi klev in i vårt rum och Justins ställde sig med mig bredvid sig bredvid sängen och gjorde en gest mot den.

”Och du ska – tyvärr, för din del – tillbringa dina första nätter i vår säng mellan oss. Det finns inte tillräckligt många sängar till alla, men en av oss ska åka hem ett tag om några dagar, och då får du sova i hans säng.” Justin log och jag kunde inte låta bli att spärra upp ögonen. Det skulle bli väldigt konstigt att ha sin egen bror emellan sig själv och sin pojkvän i vår säng några dagar, och skulle han sova emellan oss? Men jag visade ingenting på utsidan, log bara åt Romeo, samtidigt som han studerade sängen och nickade.

”Var tysta.” sa han kort och jag spärrade chockat upp ögonen mot honom.

”Vi lovar.” sa Justin seriöst, och jag hoppades verkligen att han skojade. 

 

 

Jahapp, där var kapitel 46 ute. Märker ni att det är någon annan som har skrivit? För det har det. Jag vill tacka Ebba tusen tack från http://mybieberlovestorys.blogg.se/ . Kapitlet blev super tycker jag, vad tycker ni?
By the way, nästa kapitel är i princip klart... Vill ni ha det? Om ja; KOMMENTERA SOM GALNINGAR OCH KLICKA ER IN PÅ EBBAS BLOGG NÄR NI GÖR DET!

 

Puss och kram ♥

De - Elemenope och hennes föräldrar - hade bestämt att de behövde slå sig ner och prata. Tydligen skulle jag med också, som mentalt stöd för min flickvän kanske. Jag vet inte. Hur som helst satt vi ner i vårat hotellrum i vardagsrummet och Victoria, hennes mor, grät och pratade oavbrutet medans David, hennes far, försökte trösta henne. Jag själv satt bakom Elemenope och höll mina armar kring hennes nätta kropp samt spände knogarna och käkarna. Vad hade de för rätt att bara lämna henne? Fanns det ens en anledning? Jag är inte så säker på det, och jag är inte säker på om det var just det som Victoria föklarade eftersom man inte hörde något då hon pratade så  snabbt och grät hysteriskt. Vad var det som var så sorgligt? Såklart är det hearttouching när man träffar sin dotter för första gången på 14 år, men att fortfarande gråta så våldsamt var väl lite att... Ta i? Det där om att en mors och barnets kärlek är så speciell, kanske var det det? Jag har ingen aning, jag är ingen mor.

"Ta dig samman och berätta nu älskling, man hör ingenting. Såja shhyy" Hörde jag hur David tröstade henne. Bara några sekunder senare torkade hon tårarna, tog ett djupt andetag och började prata.

"Okej, jag antar att du kommer ihåg att vi levde med dig dina första fyra år. Sedan sa min manager emot och tyckte att det inte var bra för varken min eller Davids karriär då vi båda var så unga. Några år senare kom Candice men då sa de inte emot eftersom vi var äldre. När vi sedan skulle kontakta dig sade han emot och började lägga sig i, alltså min manager, och förbjöd oss att leta reda på dig. Så istället skickade vi pengar till dig varje månad för att se till att du klarade dig, och tittade till dig på avstånd för att liksom... Se dig på riktigt. Vi saknade dig så mycket, men vi fick inte. Vi älskar dig gumman, så tro inte att det var därför vi lämnade dig."

 

Elemenope som tidigare varit mer förkrossad och sorgsen blev nu mjukare. Samma blev det med mig, även om jag mest kände ilska innan. De hade varit tvunga att lämna henne.

"Candice? Hon som är ihop med Chaz? Är det erat barn?" Frågade hon sedan. Victoria såg först chockat på henne, men som sedan ändrades till ett leende. Ett sorgset leende.

"Hon var min systers dotter, men lever nu med oss sedan min syster gick bort."
"Åh.." Flämtade Elemenope. Jag kände att jag var tvungen att säga något, borde jag?

"Så om jag förstår rätt så fick ni inte behålla Elemenope på grun av din manager?" Frågade jag och såg direkt på Victoria. Precis när hon tänkte svara hörde jag Elemenopes röst istället.

"Vänta, varför har du en manager?" Vänta va? Visste hon inte? 

Jag antar att mina ögon speglade chock då både Victoria och David såg på mig med chockade ögon som svar. Man skymtade även lite medlidsamhet.

"Jag är designer och modell gumman. Jag var även med i Spice Girls i mina yngre dar. David här är fotbollspelare" Sade hon och log ett stort leende.
"Är du David Beckham? Är min pappa David Beckham? Och Victoria...? Herregud. Jag trodde mina förräldrar var som mig, vanlig dödlig. Fast i och för sig" Hon vände sig om så att hon såg på mig "Han är inte så vanlig heller." Fortsatte hon och petade på min nästipp och fnissade lite. Jag skrockade lågt åt hur barnslig hon blev.

 

*

 

"Vi funderade på om du vill följa med oss och lära känna oss och våra barn" Jag kollade upp från min hand vars fingrar lekte med Elemenopes och lät min förtvivlade blick pendla mellan Victorias och Davids. Nej Elemenope får inte åka...!? "Men eftersom du verkar trivas väldigt bra med Justin så tänkte vi fråga ifall vi kan få följa med istället? Eller så kan bara Romeo och Brooklyn följa med? Så lär du känna några i taget? Vill du det Elemenope? Och får dem det Justin?" Frågade David och såg först på Elemenope när hon frågade henne, som svar nickade hon i meningen, och sedan på mig när hon frågade mig.
"För mig går det jättebra, förjar ändå tröttna lite på sällskapet! Jag stoppades av att jag fick en smäll på bröstet av Elemenope och flinade mot henne "Dock måste du prata med Scooter om det, men vi kan leta reda på honom? Han är här på hotellet också..." Svarade jag med en fråga.

 

Vi reste på oss och tog tag i Elemenopes hand samtidigt som vi tog täten för att leda dem till Scooters rum. Jag knackade tre gånger med min lediga hand, bara någon sekund senare öppnades dörren av en välkänd Scooter.

"Hey! Det är såhär att vi hittade Elemenopes föräldrar och de undrar nu om två av deras barn kan följa med på turneen så att L kan lära känna några i taget, är det okej med dig?"

 

 

Lite längre ( fast nä)