Jag sträckte mig över tallriken för att nå såsen med höger hand, samtidigt som jag höll Justins hand under bordet. 
Det var juldagen, vilket resulterade till att båda våra familjer var samlade då jag och Justin varit ihop i lite mer än ett år. Vi var hemma hos Justin eftersom hans hus var störst och skulle rymma alla.
Hela Justins familj var här Daine, Bruice, Pattie, Jeremy, Jaxon, Jazmyn och min egen som bestod av Victoria, David, Brooklyn, Romeo, Harper och Cruz.

 

 

Jag släppte Justins hand för att börja äta. Diskussioner bröt ut och skratt hördes. Bredvid mig, där inte Justin satt, satt Romeo. Han pratade om något med Brooklyn som satt på hans högra sida. Mitt emot mig satt mamma, och bredvid henne pappa. Mitt emot Justin, alltså bredvid mamma satt Pattie. 
Jag hade varit hemma hos mamma och pappa några gånger för att prata och hälsa på Cruz och Harper, de verkade gilla mig minst lika mycket som jag gillar dem. Brooklyn och Romeo åkte hem när jag besökte mamma och pappa första gången. Justin hade följt med några gånger också, men det var mest jag som hade varit där. De hade förberett ett rum till mig där också som jag varit med att inreda ifall jag skulle vilja vara där längre än bara över dagen eller så. Jag hade sovit där när jag och Justin hade varit i ett bråk för någon månad sedan, men som nu är utredd och förlåten.

 

"Är du hypad inför presentutdelningen sen då, Romeo?" Frågade jag och såg ner på honom. Han såg upp på mig och log stort, samt nickade hysteriskt innan han återgick till samtalsämnet med Brook.
Jag skakade på huvudet och skrattade innan jag vände huvudet fram för att studera min mor. Vi hade kommit riktigt nära, det känns som om båda hon och pappa har varit där hela livet. Jag hade dessutom förlåtit dem helt nu, så det fanns inget som hette pinsam tystnad eller stela kramar.
Jag såg på henne ett tag, studerade hennes fina linjer, stora ögon och fint uppsatta hår. Hon pratade med Pattie och såg ut att komma överrens då hon skrattade och log hela tiden. Hon stannade upp och vände huvudet åt mig. Hon log och såg frågande på mig. Jag log tillbaka och stäckte mig hand över bordet, som hon tog tag i. Jag log ännu större innan jag släppte och fortsatte äta min mat. När jag nästa gång såg upp föll blicken mot min far.
"Hej pappa." Sade jag med ett leende. Han vände blicken mot mig och hälsade tillbaka.

 

*

 

Vi alla hade ätit upp den otroligt goda kalkonen med tillbehör, som var en traditionell maträtt på jul, och satte oss istället ner i sofforna, några på golvet eller i stolar då vi var så många, för julklappsutdelning.
Barnen, till och med Brooklyn, hade varit ivriga över att få öppna alla paket och sedan skinit som solstrålar när de sett vad som fanns i. Jag hade också fått mycket, överraskande mycket faktiskt. Jag hade till och med fått ifrån Pattie och Jeremy.
Hur som helst hade jag fått många saker som jag gillade skarpt, av Justin hade jag fått Halo 5 som inte ens har kommit ut i affärerna än och Call of Duty: Black Ops 3. En hoodie från hans klädkollektion som han har ihop med Lil Twist, som dock inte kommit ut än heller. Och så klart hans nyaste parfym - The Key -, även om jag inte använder parfym. Dock luktade den riktigt gott, så jag kanske ska ge den en chans, bara för hans skull? Sedan hade jag fått en klocka, som liknade sådana som Justin har fast i leopard mönster och en longboard av mamma och pappa. Av Pattie och Jeremy hade jag fått ett par leopardfärgade vans, som passade bra ihop med klockan. Undra om det var planerat? Hur som helst gillar jag alla paket väldigt mycket och kunde inte vara mer tacksam.

Jag vaknade ut från mina tankar när Justin puttade till mig, förmodligen omedvetet då han fortsatte samtala med sin mor. Jag skrattade till och reste mig till andra sidan rummet där mamma satt i en fotölj. Jag kände mig lite barnslig så jag satte mig ner i hennes knä samtidigt som jag lät hennes händer stryka över min rygg och hår. Jag stängde ögonen av njutning, jag kände mig som 3 år igen, som precis innan dem lämnade mig, då allt var bra. Precis som nu.

 

"Nej, nu bara måste jag fråga. Vad är det för ringar ni har på er? Jag såg dem under middagen men tänkte att jag kunde vänta med att fråga, men nu tog nyfikenheten över." Frågade Pattie helt plötsligt. Jag stelnade till och öppnade ögonen, jag kände hur mamma slutade smeka mitt hår och såg på mig, hon också. Hon sneglade ner mot vänster arm lite fort innan hon såg upp på mig med ett varmt leende.

Jag såg på Justin som hade ett öra-till-öra leende och glittrande ögon.
Han såg sedan på mig och såg med end ännu lyckligare ut.
Jag kunde inte hjälpa mig själv med att le lika stort jag själv.

"Vi är förlovade."

 

 

Och med epilogen ute är jag rädd att vi måste säga hejdå till Jelemenope, kanske för alltid, kanske inte.
Men nu vill jag höra alla era tankar, både gällande novellen i helhet och epilogen. Jag fick inte tillräckligt med kommentarer på kapitel 50, men nu skulle jag verkligen villja att alla kommenterar. 

 

Vad var, enligt dig, höjdpunkten med novellen?
Var det något du inte gillade? Vad i så fall?
Har det varit något ni stört er på under novellens gång? Så som stavning eller min formulering utav ord?

Något ni skulle vilja se mer utav?

 

Info om vad som kommer hända nu efter kommer upp ikväll =)

 

 

 

 

Jag lade armarna om hans axlar och lutade huvudet så nära hans att våra pannor och näsor krockade med varandra. Hans läppar var alldeles för nära för att inte kyssa, men jag avstod trots vissa svårgiheter.
"Vet du hur vackra ögon du har?" Frågade jag med blicken rakt in i hans. Även om vi var så pass nära att det skulle vara omöjligt att att ens se in hans ögonfärg, gjorde jag det. Lika glasklart som som vi stod i ett rum upplyst med hundra lampor. Jag visste att ett stort leende låg plaverat över hans läppar utan att egentligen behöva se det, just för att det kändes som om vi stod i ett så ljust rum. Jag drog fingrarna genom hans lena hår en, två tre gånger innan jag inte kunde klara av det mer.
"Ta av dig tröjan." Beodrade jag och backade ifrån honom för tt ge honom utrymma att dra av sig tröjan på.
"Va?" Frågade han och såg på mig med stora förvirrade ögon.
"Ta av dig tröjan." Upprepade jag lättsamt. Han ryckte på axlarna och drog snabbt och smidigt av sig tröjan. Jag antar att han är van att ta av och på sig kläder snabbt med tanke på att han gör det mellan några av hans låtar på hans koserter.
Jag närmade mig honom och lade armarna kring hans nacke igen och förde honom mot sängen. Sängen satte stopp för honom och han landade på rygg med mig över i den mjuka sängen. Jag kravlade av honom och flyttade mig mer inåt i  sängen så att vi inte skulle ramla av. Han kravlade mot mig och lade sig ner innan jag satte mig på hans mage med benen på varsin sida om hans kropp, gränslade honom.  Jag böjde mig framåt så att jag låg ner över hans bröst och drog med lätta drag fingerspetsarna över hans ansikte. Först över hans panna, sedan ner mot hans kind för att dra dem över näsan mot hans andra och fortsatte sedan ner mot hakan där jag drog bort fingrarna.
"Du är så vacker" andades jag innan jag reste mig upp från min liggande ställning och satt nu istället på samma ställe fast sittandes. Jag tog tag om hans vänstra arm och undersökte den samt alla tatueringar som täckte den. Han var riktigt muskulös, dock var det inget jag inte märkt innan.
Jag tog tag om den andra armen och lade tillbaka den vänstra för att studera den också. Den hade bara en tatuering, jag tror det var japanska och betydde musik, även fast den såg ut som en brödrost eller en tv.
Jag lade tillbaka även den armen och flyttade mig själv bak så att jag satt över hans skrev. Jag himlade med ögonen lätt när jag hörde hur han stönade av min rörelse. Jag lade mig ner över hans kropp igen och studerade tatueringarna vid hans nyckelben. Alla hans tatueringar var väldigt fina och hade en mening. Inte som andra som gör tatueringar bara för att. Jag reste mig ännu en gång upp och drog nu fingrarna längs hans välmarkerade magrutor. Det syns att han har tränat hårt för hans åttapack. Jag kollade upp mot hans ansikte och såg att han hade stängda ögonlock. Han njöt.
Jag flyttade bak ännu lite till och lade mitt huvud på hans mage. Jag riktigt gosade in mig, ungefär så som han brukar göra med mig, även om den var ganska hårt eftersom han har muskler. Jag insåg sedan var min hals/ övre delen av bröstet var placerat och spärrade upp ögonen. Jag vinklade upp huvudet mot Justin och sade:
"Justin om du av någon som helst anledning får stånd nu dödar jag dig." Jag kände hur han spände magen och några sekunder senare hörde jag hans klingande skratt som efter några sekunder dog ut.
"Vad menar du med 'av någon anledning'?" Frågade han förvånat och såg ner på mig.
"Ja, inte av mig i alla fall..." Jag suckade djupt och vände mig så att jag låg på sidan. Jag menar, hur skulle han kunna bli tänd över mig? Jag är absolut inte snygg, och ännu mindre het. Om det var en sådan där bra dag då jag inte hade några finnar och mitt hår låg rätt, och jag kände mig lite självgod skulle jag säga att jag var söt, men inte mer. Dock bryr jag mig egentligen inte om vad omvärlden anser om mig, eftersom jag lever för mig själv, jag klär inte upp mig för någon annan. Eller kanske för Justin. But you get it.
"Elemenope, lyssna på mig noga nu" han reste sig upp på armbågarna så att han satt upp, alltså vad jag tvungen att ändra ställning jag med eftersom jag låg på hans ben med huvudet på hans mage som nu kröktes av hans sittande ställning.  Istället flyttade jag mig upp så att jag mer satt lutandes mot hans bröst.
" du är den mest underbara tjej jag någonsin mött. Du har allt som jag har letat efter. Jag menar du är så vacker samtidigt som du är den sexigaste tjejen jag mött. Du har ingen sning om hur du får mig att må när du retas med mig, eller hur jag känner när vi delar en enkel kyss.
Du får mig galen, Elemenope.
Jag älskar hur du skrattar åt skräckfilmer även om det är aningen konstigt, jag älskar hur du kan bli så blyg när du träffar en ny människa men sedan behandlar den som din bästa vän eller syskon när du lärt känna den och inte dömer den oavsett vad den har gått igenom, jag älskar hur du rappar och sjunger med i varenda låt när vi sitter i bilen, jag älskar ditt gulliga fniss du släpper förbi varje gång drar ett dåligt skämt. Jag älskar hela dig Elemenope, och jag kan inte tänka mig någon annan att bli min framtida fru, eller någon annan att bli mamma till mina, våra, barn. Jag älskar dig, mer än mitt egna liv" forstsatte han och lämnade mig andlös. Han älskade lilla mig? Mamma till hans barn? Jag har inte ens tänkt så långt, men när jag tänker efter kan jag inte tänka mig någon annan att vara pappa till mina barn. Jag älskar honom, från djupet av mitt hjärta. Jag är säker.
"Ja!" Utbrast jag och vände mig om så jag kunde krama honom. Jag räckte mig efter hans läppar och kysste dem mjukt, för att berätta hur mycket jag älskade honom. Han avbröt kyssen med ett stort leende, men när han såg på mig var det som om han kom på någon och den kärleksfulla blicken byttes ut mot en förvirrad.
"Vadå 'ja'?" Jag skrattade lågt till.
"Jag svarar redan nu så att du inte har något att oroa dig för inför framtida frågor." Svarade jag med ett lömskt leende. Jag kysste honom lätt, dock var det mer som en puss.
"Jag älskar dig också Justin, mer än du anar."

 

 

När nästa låt startade hörde jag direkt att det var Rack City med Tyga, som Justin till och med sjunger på sina konserter. Dock ändrar han såklart ordet 'bitch' till 'chick' eftersom det är ett barnvänligare ord då många utav hans beliebers är under åldern tio.
Och med tanke på att Romeo är tio är kanske inte det här det bästa låten. Får han lyssna på sådant av... mamma?

Kvick vände jag mig om i framsätet och såg bak på mina yngre bröder.
"Får ni lyssna på denna typ av musik?" Frågade jag.
Romeo nickade glatt, och när jag vände blicken mot Brooklyn nickade han också och gav mig en tumme upp,
"Jadå, och om det är mamma du tänker på bryr hon sig inte så länge det påverkar oss negativt." Förklarade han. Jag suckade lättat ut och vände mig om igen. Varför hetsar jag upp mig så mycket inför smågrejer? Dem klarar sig faktiskt själva är anständiga unga män. Nej, jag tar tillbaka det där. Här om dagen hade jag funnit de båda i 'vardagsrummet' av bussen sittandes i endast kalsonger, ätandes på glass och spelade TVspel. Det fövånade mig lite, eftersom de uppför sig så väluppfostrat och kanske till och med formelt annars. Dock hade jag, när jag flyttat på mig ett halvt steg framåt, blivit ännu mer förvånad när jag såg Justin liggandes på mage bredvid soffan, han också iförd endast kalsonger, och spelade också. Dock kanske jag inte ska bli så förvånad av honom längre, jag menar jag har känt honom i 6 månader, mer eller mindre. Men vad kan jag säga, han är full av överraskningar.
Dock hade jag bara skakat på huvudet och hoppat ner i soffan och tagit en konstrol och inom några sekunder var jag uppslukad av spelet, jag med.

 

"Rack city bitch, rack rack city bitch, rack city bitch, rack rack city bitch." Skrek mer än sjöng alla av oss innan jag brast ut i skratt. Det här är livet, tänkte jag och tryckte lätt i Justins hand som var inflätad i min

 

 

*

 

Jag lade mig ner i sängen, som nu mera bara användes av mig och Justin då Romeo fått sitt 'loft-kryp in-säng', och lade mig till rätta. 
Några minuter senare, när jag redan hade börjat somna lite smått hörde jag en duns utanför sovrummet, som sedan följes utav en till strax efter. Sedan ännu ett. Dunsandet fortsatte och jag hörde hur ljudet kom närmare och närmare. Jag spratlade till och satte mig upp och lutade mig mot väggen bakom.  

Mina ögon spärras upp när jag ser dörrhandtaget dras ner, riktigt sakta. Åh nej, tänk om dunsarna var när han som öppnar dörren knockade alla som kom i hans väg. Jag var säker på att det var en man, det kan omöjligt vara en tjej. Jagm enar, hoppa på en buss i rullande fart och sedan knocka ner alla för att sedan kidnappa Justin, eller mig eftersom om han var ute efter Justin skulle han inte gå hit då Justin är där ute.

Jag avbröts i mina tankar av att en grön stor sak hoppar in genom den nu vidöppna dörren. Jag fryser till is, men mjuknar sedan upp när jag märker att det bara var min idiot till pojkvän. Jag skrattar och stället mig upp för att gå fram till honom.
När jag står alldeles intill honom slår jag till hans bakhuvud och säger
"Fan ta dig, jag trodde jag skulle bli kidnappad!" Till svar skrattar han bara.

"Sååå...?" Frågade jag dumt, ståendes som ett pucko mitt i rummet medans Justin gick till sidan av sängen och lade sig på golvet. Missade han sängen?

"Kom." Sade han samtidigt som jag tror han letar efter dragkedjan, jag är inte säker då han mest snurrar runt som om han är i en tunna. Han får tag på den och drar ner den halft nerdragen, då märker jag också att han har kläder under. Tack herregud!
Jag står och stirrar på honom, vad vill han att jag ska göra? Krypa in? Nej du.
"Kom." Upprepar han i en tonart som får mig att undra vad han egentligen vill att vi ska göra.

 

Jag suckar, rycker på axlarna och makar in mig i den gröna sovsäcken. 
"Jahapp." Suckar jag och vänder mig mot honom, men märker att han redan kollar på mig. Eller snarare stirrar på mig. Han lutar sig fram och pressar sina oemotståndliga hallonfärgade läppar mot mina. De hakar snappt på och kysser tillbaka honom. Våra läppar rör sig i synk, de passar perfekt mot varandra. Om jag skulle välja en enda sak jag ska göra hela livet ut är det helt klart att kyssa Justin. Han är en helt amazing kyssare. Jag fnittrade till när jag hörde fyrverkerierna i bakgrunden och det starka pirrandet i min mage samt händer.
Jag tror jag... Ja.

 

 

Näst sista kapitlet ute... Vad tycker ni? Kommentera!

 

Puss och kram ♥

"Am I gonna quit? Nice of you to ask, but momma told me go and chase what you after. I'm on track, so I'm gonna rap faster. I'mma break it down for you and get a little deeper, slayin' on it, prayin' on it like a grim reaper." Jag nynnade den nyupptäckta texten samtidigt som jag tänkte tillbaka på igår när jag var i staden med mina bröder och fått syn på den där tjejen, eller Candice som hon sade att hon hette. Hon hade gått fram till oss och frågat
"Ser att du har fått tag på kusinerna" med ett kaxigt leende. Jag hade kollat på henne med förvirrad blick och grep tag om både Brooklyns och Romes händer, i fall hon skulle vara någon skym knarkare eller dylikt.
"Huh?" Hade jag då frågat. Hon hade flinat ett sådant leende som är typiskt för de populära tjejerna i skolan som visste mycket väl om att de såg bra ut. Som om hon visste något, och visste att jag inte visste vad hon visste. Och med tanke på hur hon reagerade visse jag det också.
"Dem två" hade hon börjat och nickade mot Brooklyn och Romeo, demonstrerade att det var dem hon menade "är mina kusiner, Victora är min moster." Hade hon förklarade med ett höjt ögonbryn. What's up with the damn attitude?
"Åh, hej. Då måste du vara Candice, som är ihop med Chaz?" Hade jag frågat, men fått det att låta mer som ett påstående då jag visste att det var sant. Hon hade bara nickat sakta och men hållit blicken på mig hela tiden. Några sekunder senare hade en kille med brunt hår och grå t-shirt dykt upp vid hennes sida och frågat "Vem sa mitt namn?" Candice hade lett mot honom och klappat honom lite på kinden innan hon hade vridit honom mot mig och sagt "Det här är Elemenope" Med ett stelt ansikts uttryck. Chaz' ögon hade genast vidgats och han såg på mig med stora ögon. 
"Så du är Elemenope? Jeez, Justin hade rätt..." Han hade sagt det så pass lågt att man knappt kunde höra honom men eftersom Candice hade stått knappt en meter ifrån mig och knuffat fram Chaz stod han ganska nära. Han hade överröst mig med fakta om att Justin hade pratat mycket om mig och jag vet inte vad.

"Vilken låt är det?" Frågade en allt för bekant röst samtidigt som han lade armarna om min midja kysste snabbt min käke.
"Ingen som finns redan." Svarade jag och vände mig om i hans armar så att vi nu stod mot varandra och såg in i varandras ögon. 
"Så du skrev den?" Frågade han, jag kunde tydligt se shocken som speglades i hans ögon.
"Nja." Svarade jag och log ett retligt leende, jag visste vad han tyckte om att jag gav honom korta svar: Inte alls.

"Så vem skrev den då?" Frågade han nu otåligt.
"Ingen." Än, lade jag till för mig själv. Jag ryckte lätt på axlarna och gick där ifrån och in mot sovrummet. Jag letade fram ett block i en utav lådorna bredvid Justins garderob som jag sett honom ta ett block ut några dagar innan och skrev ner något som jag antar var till en ny låt. I samma låda fann jag dessutom en penna som jag tog. Jag öppnade blocket och letade efter en tom sida, jag tjuvkollade inte på någon utav låtarna eftersom jag visste att så länge de inte var klara ville han inte att någon skulle se dem. När jag hittat en tom sida, på båda sidorna, rev jag ut den från blocket och satte mig i sängen. Jag skrev ner det jag redan kommit på och fortsatte där ifrån. Det gick faktiskt riktigt bra, och nöjd? Jo, men det kan man säga att jag var.
Dock vad jag ska göra med 'låten' har jag ingen aning om. Slänga kanske.

 

 

"Romeo, är du naken?" Hörde jag Rome utanför skynket. Jag svarade med en suck och ett 'nej' och flyttade på mig så att han skulle få plats.
Han flyttade skynket åt sidan och klev in i sängen och satte sig bredvid mig. Vi satt tysta i några minuter och lyssnade på mumlet i bussen. Faktiskt så var det inte så många som pratade, de såg väl på någon film på någon dator eller lyssnade på musik. Men man hörde hur Elemenope och Justin pratade längre ner i bussen. Dock inga ord, bara mumel.
"Jag har saknat henne." Sade jag tyst, men ag visste att Romeo hörde ändå.
"Men du har inte träffat henne innan?" Frågade han dumt.
"Nej, jag vet. Men med tanke på hur mycket mamma och pappa har berättat om henne känns det som om jag redan kände henne innan vi kom hit, och nu när vi träffar henne på riktigt kännes det konstigt. Men jag har saknat henne." Även om jag inte hade tänkt prata mer, just på den meningen i all fall, slängde jag en hand både framför min egna mun och Romeos när jag hörde hur någon gick förbi den lilla hytten och vidare bak i bussen. Några sekunder senare kom det ett vinddrag och jag kände direkt på lukten att det var Elemenope. När hon gått förbi tog jag bort handen från bådas våra munnar och andades ut.
"Hey, varför gjorde du så?" Frågade han och drog handen över munnen.
"Dunno." Svarade jag. Jag visste inte, det hade blivit konstigt om vi pratat eller fört något typ av ljud när hon varit inom höravstånd.

 

"Hur är det att sova emellan dem då?" Frågade jag, mest för att byta ämne.
"Det är okej, lite trångt men dem är roliga. Vi pratar alltid lite innan vi somnar också... Men mest är det coolt för jag menar min idol och min syster på på varsin sida om mig?!" Bara när han pratade om det blev han uppspelt. Dock håller jag med honom, det är coolt att våran syster har ihop det med våran idol.

Ett huvud kom in genom skynket och ett stylat ljusbrunt hår stack fram.
"Hey, vill ni spela lite xbox?" Frågade han.

 

 

Förlåt för den extremt långa väntan, antar att jag tappade skrivsuget lite... Förlåt... Men här har ni ett kapitel i alla fall... =)

 

Puss och kram ♥

 

 

 

 

"Vad tycker du hittills, går allt bra? Har du kul trots att alla här är vuxna?" Frågade jag Romeo som låg på andra sidan sängen så länge tills Justin kommer tillbaka från sin dusch. Jag låg med ryggen mot sängkanten medans Romeo låg med ryggen mot hans sängkant, också badrummet så jag skulle se när Justin kom.
"Jag tycker det är coolt, dock lite tråkigt kanske. Men vi kom ju idag så det är inte så konstigt." Svarade han med ett gulligt leende. Både han och Brooklyn var väldigt gulliga. När jag sade det till dem tidigare idag fick jag ett leende av Romeo men en skämtsam fnysning från Brooklyn. 'Gullig? Kallar du mig gullig? Jag är stilig.' Hade han svarat med ett flin som sedan bytits ut till ett skratt. Jag hade skrattat med honom och skakat på huvudet. Båda två liknade mig en del, dock endast i personligheten. Kanske något drag här och var som var lika, men inget störra som jag hade märkt.
Jag funderade ett tag på vad han hade sagt om att det var lite tråkigt.
"Gillar du och Brooklyn att shoppa?" Frågade jag.
Han nickade till svar och såg på mig med stora förvånade ögon. Jag nickade och log ett hemligt leende.
Precis sekunden efter såg jag hur badrumsdörren öppnades och ut kom en blöt Justin med endast en handduk hängandes på hans höfter. Det börjar kännas som om att han inte ens vet hur en tröja ska användas. Allt oftare går han omkring tröjlös och visade upp hans muskulösa kropp - dock är det inget jag har emot, men det käns lite konstigt nu när killarna är här.
Romeo märkte att jag inte såg på honom längre utan hade blicken på något som var bakom honom, så han vände sig om och fann Justin vid hans garderob. Han vände sig om igen och flyttade sig närmare mig. Jag skrattade och funderade på om jag skulle lägga armen om honom så som Justin brukar göra på mig, eller strunta i det? Mina tankar avbröts av Justin som lade sig ner i sängen och orsakade att madrassen åkte ner en aning.

"Är det okej om jag böjer mig över dig lite Romeo?" Frågade han med en len röst. Romeo nickade snabbt och gled ner lite så att han inte skulle vara i vägen ändå. Justin böjde sig över kudden och gav mig en puss på kinden för att dra åt sig min uppmärksamhet. Jag såg på honom med ett generat leende och fnissade lätt. Han log stort och attackerade mina läppar med en mjuk och blöt kyss och tog tag om min käke.
"Godnatt babe, sweet dreams." Sade han och smekte min kind en sista gång innan han gled tillbaka till sin sida igen och Rome dök upp under täcket helt andfådd. Jag antar att hn inte ville bevittna något så äckligt som att jag och Justin kysstes så han gömde sig under täcket där det var syrebrist. Jag skrattade åt honom och klappade honom på huvudet.
"Godnatt Romeo, sov gott och glöm inte att göra det så bekvämt för dig som möjligt." Sade jag och lade ner huvudet på kudden. Han närmade sig ännu lite mer och slöt ögonen.
"Jag är glad att vi hittade dig..." Hörde jag honom mumla innan han föll i en djup sömn. Jag såg besvärat ner på honom innan jag vände blicken mot Justin som såg med lyckliga ögon på mig.
"Du ser, dem älskar dig." Kommenterade han och slöt ögonen, även han.

*

"Elemenope, Elemenope? Syster? Hallåååå?" Jag väcktes av en väldigt ung och obekant röst. Jag slog upp ögonen och fann en pojke sittandes i sängen och såg på mig. Bilderna från igår kom tillbaka till mig och jag kom genast ihåg att jag hade träffat två av mina sammanlagt fyra syskon.
Jag kliade mig i ögonen för att kunna slå upp dem ordentligt och se något.
"Var brinner det?" Frågade jag följande av en stor gäsp. Genast hörde jag hur han började skratta.
"Det brinner inte, jag tänkte bara väcka dig eftersom jag har varit vaken ett tag och fick tråkigt. Jag har redan provat med Brook men han är omöjlig att få upp på morgonen." Jag suckade men log sedan mot honom och reste mig upp till en sittadens ställning med hjälp av armbågarna.
Jag svängde benen över sängkanten och tog tag i mobilen för att se att klockan inte var mer än 9 AM. Gosh, hur tidigt vaknade den här ungen egentligen? Jag reste mig upp och gick mot garderoben för att ta på mig ett par mjukisbyxor, ifall någon annan skulle vara vaken. Jag stannade upp i dörröppningen och såg bak mot sängen. Där fann jag Justin sova på rygg dels i sängen dels utanför och Romeo sittandes med nyfiken blick.
"Kommer du?"Frågade jag med ett fniss. Han nickade och reste sig upp från sängen. Något jag inte märkt förut var att han hade på sig en t-shirt och mjukisar, precis som mig.
Jag gick igenom korridoren av sänghytter från slutet av bussen där Justints - 'vårat' - rum var till köket med Romeo smygandes bakom mig. När jag såg köket såg jag också Alfredo som satt vid det såkallade köksbordet med en dator framför sig.
"Aye Fredo! Har du träffat Romeo?" Frågade jag så plötsligt att han hoppade till. Jag skrattade smått och såg ur ögonvrån hur även Romeo gjorde det.
"Godmorgon på dig med L" Sade han surt och såg med mördarblick på mig. Jag räckte ut tungan mot honom.
"Men nej, hej Romeo! Ett värdefullt tips inför din tid här är:" han böjde sig dramatiskt fram mot honom över bordet och teaterviskade "Akta dig för Elemenope och Dan, dem är farliga." Jag himlade med ögonen och piskade honom med kökshandduken. 
"Schas med dig Fredo, vi ska äta så om du ursäktar..." Han log ett snett leende innan han tog tag om datorn och gick någonstans framåt i bussen.
"Bye Romeo, it was glice to met ya." Ropade han, dock tyst nog så att han inte skulle väcka någon.

"Skulle du vilja shoppa senare när Brooklyn har vaknat?" Frågade jag och tog ett bett på min smörgås.
"Jo, det skulle vara kul. Men du ser inte ut som en person som gillar att shoppa...?" Frågade han med ett höjt ögonbryn och förde skeden, denna gång fylld med flingor och mjölk, in mot munnen där han sedan tuggade innan han sväljde.
"Det är jag inte." Höll jag med honom och log ett litet leende. Han nickade långsamt och fortsatte äta.
Vi fortsatte prata och jag lärde känna honom lite bättre, och han mig även om jag var lite... Avvisande? Jag svarade med korta svar i alla fall, men inte på ett otrevligt sätt.

Hur som helst verkade han vara en riktigt cool och charmig kille. Mitt i en av hans konstateranden, nu om minigrisar istället för London, mobiltelefoner eller allt annat vi pratat om, dök Brooklyn upp i 'köket'. Hans hår var rufsigt och han såg allmänt nyvaken ut.
"Godmorgon Brooklyn." Hälsade jag med ett leende. Han log snett och satte sig bredvid mig.
Jag reste mig upp och började leta efter olika frukosalternativ.
"Vad vill du ha till frukost?" Frågade jag och böjde mig ner för att se vilka olika bröd det fanns.
Jag hörde hur en stol skrapades mot bussgolvet och hut stegen kom närmare mig.
"Nej nej, ta det lugnt, jag fixar det. Ät på din mat nu." Manade han och log mot mig. Jag nickade kort och gav honom en impulsiv kram. Han kramade mig tillbaka innan jag släppte och log snett mot honom.
"Gosh, jag kan inte fatta det här. Så vitt jag visste hade jag inga syskon alls, knappt ens några föräldrar för några timmar sedan. Och nu står jag här och äter frukost med er. Och vad stora ni är, Brook du är till och med längre än mig och du är vadå? 13? 14?" De skrattade lite och Brooklyn skakade på huvudet.
"Jag är säker på att väldigt många tjejer springer efter er två, inte sant?" Frågade jag med ett flin och pendlade med blickan mellan de båda bröderna. Brooklyn såg generat ner i golvet där han stod och smörade en smörgås vid diskbänden. Romeo bara himlade med med ögonen.
Herregud vad mycket jag pratar, jag pratar aldrig såhär mycket med personer jag knappt känner. Dock flöt det trots allt samma blod i oss, det kanske hade något med det att göra?

*

"Den här då?" Frågade jag och höll upp en röd t-shirt med vit text på. Brooklyn sade att han behövde lite nya t-shirtar så vi alla tre var i jakt efter någon som skulle kunna passa. Han nickade glatt och gav mig en tumme upp. Jag kastade tröjan på honom, när han fick av den räckte han ut tungan mot mig som jag besvarade med att själv räcka ur tungan.
Jag gick runt på herravdelningen och fann en tjocktröja som skulle passa mig. Den var i neutral modell och skulle därför kunna passa en tjej också, och på var det ett tryck som såg ut som loggan till Toy Story fast det stod "Cool Story Bro" på den. Jag kollade prislappen och såg att den var på rea och kostade därmed väldigt lite i jämföresle med vad den skulle ha kostat. That's it, jag köper den. Jag lade den över armen och fann inget som skulle kunna passa varken mig, Brooklyn eller Romeo så jag gick till killarna. Brooklyn hade hittat flera andra tröjor och var klar att betala medans Romeo inte ville ha något ifrån den här affären. Jag sade att jag skulle köpa tjocktröjan och begav mig mot kassan med Brooklyn hack i häl.

Vi passerade en kiosk i vår jakt på en lämplig klädaffär och en tidning fångade min blick. På förstasidan var det en bild på mig och Justin, och några ditritade frågetecken. Jag fnös och slet blicken ifrån tidningen, men kunde inte låta bli att dras dit igen. Nej, Justin hade sagt att man inte kan lita på tidningens skvaller och jag skulle bara bli ledsen ifall jag läste det.
Bredvid kiosken låg det en affär som hette 'Forever 21'. Jag såg in i affären och upptäckte att det var en blond tjej som stirrade på mig och mina bröder.
Vad fan ville hon?

 

---

 

4-6 kommentarer för nästa =)

Scooter hade svarat ja på Justins fråga om mina bröder – det kändes fortfarande konstigt att kalla de bröder- fick följa med på turnén. Jag hade såklart blivit väldigt glad och hypad, men hade inte fått träffa de direkt därefter, utan hade umgåtts lite ensamt med mina föräldrar. Eller inte helt ensamt, Justin hade varit där varje minut, förutom när jag tvingade iväg honom för att hämta lite cola till mig, kaffe till Victoria och David -mamma och pappa. Han hade av någon anledning viljat stanna kvar hos oss varje minut som vi umgåtts, men jag gillade det. Jag gillade att ha honom nära, även fast det var fortfarande var en aning nytt för mig. Medan han hade varit borta hade de frågat om oss, hur vi träffades, när vi träffades och liknande. Jag hade svarat så gott som jag kunde på alla frågor och Justin hade fått besvara resten när han kom tillbaka. Vi hade satt oss i några soffor som hade varit placerade i ett rum i närheten, där jag och Justin nu satt och väntade på mina småbröder – Romeo och Brooklyn. Jag hade fått berättat att Brooklyn var född 1999 och Romeo år 2002, och jag var väldigt nervös över att få träffa dem. Skulle de gilla mig? Skulle de gilla Justin? Vad skulle de tycka om allt?

Justins satt bredvid mig med armen på ryggstödet bakom min rygg och studerade mig där vi satt och väntade. Han lutade sig fram och pressade sina läppar mot min tinning, samtidigt som han viskade, med lugnande röst:

”Det kommer gå bra, var bara ditt underbara jag.” Jag log smått mot honom och kunde inte hjälpa mig själv när mina kinder fick färgen ljusrött. Jag satte upp håret i en snabb, rufsig tofs högt upp på huvudet innan jag vände mig mot honom, lutade mig fram och lämnade en mjuk, blöt kyss på hans vackra ljusrosa läppar. En varm känsla spred sig i min kropp och jag ville genast ha mer, då öppnades dörren. Jag reste mig snabbt upp och studerade de två personerna som stod i dörröppningen. De båda hade ljusbrunt kort hår, snyggt, i ungefär samma frisyr som Justin, fast kortare då såklart. Ett stort leende spreds på mina läppar och jag tog några steg mot dem. Deras läppar var också formade i ett leende och de tog några steg mot mig med. Jag raderade luften mellan mig och den kortaste killen först, som jag antog var Romeo, jag kramade honom hårt och släppte honom sedan långsamt, för att kolla in i hans ögon och le stort.

”Hej, Romeo va?” Han skrattade till och nickade.

”Ja, Romeo.” Jag log stort och kollade sedan på den lite äldre killen, Brooklyn, jag tog ett steg mot honom och kramade honom lika hårt som jag kramat Romeo. Han var ganska mycket längre än Romeo, kanske tillochmed lite längre än mig. Jag släppte honom och kollade ner i hans ögon.

”Brooklyn?” Han nickade och de log stort. Jag log stort tillbaka och backade några steg från dem för att presentera mig.

”Och jag är då Elemenope.” log jag, de nickade, leendena hade fortfarande inte lämnat deras läppar.

”Vår syster.” Leendet förstorades och jag nickade. Plötsligt kände jag en arm som slingrades om min midja och kollade upp på Justin som stod och kollade på mina två bröder med ett leende.

”Du glömde ju presentera mig.” viskade han med läpparna mot min mungipa, jag skrattade till och mötte först Brooklyns blick och sedan Romeos.

”Och detta är då – min pojkvän – Justin.” Log jag och gjorde en liten gest mot Justin. Han skrattade till och nickade innan han sa:

”Trevligt att träffa er killar!”

*

Vi hade sagt hejdå till Victoria och David efter ett tag av pratande, eller Justin pratade, jag stod med armen om honom och pratade bara några små ord. Även fast jag gett mina nyfunna bröder en kram i början kände jag mig nervös och en aning skakig över att bo med dem ett tag. Jag visste inte vad jag skulle säga, så Justin, som älskade att prata, tog över pratandet. Jag visste inte hur lång tid de hade gått sedan de kom in i rummet tills Scooter kom in och meddelade att vi snart var tvungna att åka. Vi skulle komma fram till något annat land, till någon annan stad, redan imorgon förmiddag, för att Justin skulle få god tid på sig att förbereda sig för den nya konserten imorgon kväll. Vi hade sagt hejdå till Victoria och David med kramar - som var aningen stela för min del då jag trots omständigheterna inte riktigt förlåtit dem riktigt än - och sedan hoppat på bussen som skulle föra oss till det nya landet. Även fast det inte alls var längesedan jag träffat Victoria och David var jag tvungen att erkänna att jag skulle sakna de en aning, inte så mycket som jag skulle saknat Justin om jag skulle stannat hos dem, men ändå en aning. Jag menar, nu när jag äntligen hittat mina föräldrar ville jag umgås med dem! Men jag ville för allt i världen inte lämna Justin och hans crew, som hade blivit som min familj under tiden som jag spenderat med dem.

Romeo och Brooklyn packade in all sin packning - som Victoria åkt iväg och hämtat - med hjälp av Kenny. Jag och Justin hade satt oss i soffan och kollade på tv, och eftersom att vi var i England förstod vi språket. Det skulle vi dock inte göra i nästa land vi skulle till, jag vände mig mot Justin som höll ett fast tag om min hand, smekte den med båda sina händer i sin famn. Jag halvlåg i soffan med huvudet lutat mot hans axel och hans ena arm omkring min kropp. Det drog i hårbotten när jag vände mig för att kolla på honom.

”Vilket land ska vi till nu?” frågade jag och han kollade upp från våra händer till mina ögon, ett litet leende spred sig på hans läppar och han sa sedan:

”Irland.” Jag nickade kort och log sedan stort.

”Okej.” Jag kollade tillbaka på tv:n och studerade de olika personerna som rullade runt med olika sjukhus grejer i programmet Grey’s Anatomy. Plötsligt öppnade dörren intill bussen och Kenny kom in med Romeo och Brooklyn. De hade tagit ett sista hejdå av sina – våra – föräldrar och alla var nu redo att åka iväg. Jag log mot de och de log smått tillbaka. Jag lutade mig mot Justin och viskade:

”Visa de vart de ska sova.” Han nickade, släppte min hand och reste sig upp innan han tog tag i min hand igen för att dra upp mig ur soffan. Han gick runt de pytte lilla soffbordet som stod placerat framför soffan och sa:

”Nu ska jag visa er vart ni ska sova, följ med mig.” Justin pekade med tummen längre in i bussen och mina bröder nickade. Vi började vandra mot deras sovplats, Justin stannade framför ett svart skynke och drog snabbt bort de, innanför var en enkelsäng placerad. Det var snyggt bäddat med vita lakan och vitt örngott på kuddarna. Han vände sig mot Brooklyn.

”Här ska du sova, du kan lägga väskan under sängen, och placera kläderna du vill ha framme i dem”, Han pekade på de små skåpen över sängarna. ”Hoppas du kommer trivas!” Han log mot Brooklyn, Brooklyn log tillbaka och satte sig på sängen. Jag kände mig tvungen att säga något och upprepade Justins ord.

”Hoppas du kommer trivas.” log jag och Brook nickade, fortfarande leendes. Vi lämnade honom ensamma och försvann en bit längre in i bussen med Romeo bakom oss. Jag blev förvirrad när Justin öppnade dörren intill vårt sovrum, men valde att inte säga något, Justin hade säkert en förklaring till detta. Vi kanske skulle sova någon annanstans? Eller så hade de placerat en madrass på golvet bredvid sängen. Vi klev in i vårt rum och Justins ställde sig med mig bredvid sig bredvid sängen och gjorde en gest mot den.

”Och du ska – tyvärr, för din del – tillbringa dina första nätter i vår säng mellan oss. Det finns inte tillräckligt många sängar till alla, men en av oss ska åka hem ett tag om några dagar, och då får du sova i hans säng.” Justin log och jag kunde inte låta bli att spärra upp ögonen. Det skulle bli väldigt konstigt att ha sin egen bror emellan sig själv och sin pojkvän i vår säng några dagar, och skulle han sova emellan oss? Men jag visade ingenting på utsidan, log bara åt Romeo, samtidigt som han studerade sängen och nickade.

”Var tysta.” sa han kort och jag spärrade chockat upp ögonen mot honom.

”Vi lovar.” sa Justin seriöst, och jag hoppades verkligen att han skojade. 

 

 

Jahapp, där var kapitel 46 ute. Märker ni att det är någon annan som har skrivit? För det har det. Jag vill tacka Ebba tusen tack från http://mybieberlovestorys.blogg.se/ . Kapitlet blev super tycker jag, vad tycker ni?
By the way, nästa kapitel är i princip klart... Vill ni ha det? Om ja; KOMMENTERA SOM GALNINGAR OCH KLICKA ER IN PÅ EBBAS BLOGG NÄR NI GÖR DET!

 

Puss och kram ♥

De - Elemenope och hennes föräldrar - hade bestämt att de behövde slå sig ner och prata. Tydligen skulle jag med också, som mentalt stöd för min flickvän kanske. Jag vet inte. Hur som helst satt vi ner i vårat hotellrum i vardagsrummet och Victoria, hennes mor, grät och pratade oavbrutet medans David, hennes far, försökte trösta henne. Jag själv satt bakom Elemenope och höll mina armar kring hennes nätta kropp samt spände knogarna och käkarna. Vad hade de för rätt att bara lämna henne? Fanns det ens en anledning? Jag är inte så säker på det, och jag är inte säker på om det var just det som Victoria föklarade eftersom man inte hörde något då hon pratade så  snabbt och grät hysteriskt. Vad var det som var så sorgligt? Såklart är det hearttouching när man träffar sin dotter för första gången på 14 år, men att fortfarande gråta så våldsamt var väl lite att... Ta i? Det där om att en mors och barnets kärlek är så speciell, kanske var det det? Jag har ingen aning, jag är ingen mor.

"Ta dig samman och berätta nu älskling, man hör ingenting. Såja shhyy" Hörde jag hur David tröstade henne. Bara några sekunder senare torkade hon tårarna, tog ett djupt andetag och började prata.

"Okej, jag antar att du kommer ihåg att vi levde med dig dina första fyra år. Sedan sa min manager emot och tyckte att det inte var bra för varken min eller Davids karriär då vi båda var så unga. Några år senare kom Candice men då sa de inte emot eftersom vi var äldre. När vi sedan skulle kontakta dig sade han emot och började lägga sig i, alltså min manager, och förbjöd oss att leta reda på dig. Så istället skickade vi pengar till dig varje månad för att se till att du klarade dig, och tittade till dig på avstånd för att liksom... Se dig på riktigt. Vi saknade dig så mycket, men vi fick inte. Vi älskar dig gumman, så tro inte att det var därför vi lämnade dig."

 

Elemenope som tidigare varit mer förkrossad och sorgsen blev nu mjukare. Samma blev det med mig, även om jag mest kände ilska innan. De hade varit tvunga att lämna henne.

"Candice? Hon som är ihop med Chaz? Är det erat barn?" Frågade hon sedan. Victoria såg först chockat på henne, men som sedan ändrades till ett leende. Ett sorgset leende.

"Hon var min systers dotter, men lever nu med oss sedan min syster gick bort."
"Åh.." Flämtade Elemenope. Jag kände att jag var tvungen att säga något, borde jag?

"Så om jag förstår rätt så fick ni inte behålla Elemenope på grun av din manager?" Frågade jag och såg direkt på Victoria. Precis när hon tänkte svara hörde jag Elemenopes röst istället.

"Vänta, varför har du en manager?" Vänta va? Visste hon inte? 

Jag antar att mina ögon speglade chock då både Victoria och David såg på mig med chockade ögon som svar. Man skymtade även lite medlidsamhet.

"Jag är designer och modell gumman. Jag var även med i Spice Girls i mina yngre dar. David här är fotbollspelare" Sade hon och log ett stort leende.
"Är du David Beckham? Är min pappa David Beckham? Och Victoria...? Herregud. Jag trodde mina förräldrar var som mig, vanlig dödlig. Fast i och för sig" Hon vände sig om så att hon såg på mig "Han är inte så vanlig heller." Fortsatte hon och petade på min nästipp och fnissade lite. Jag skrockade lågt åt hur barnslig hon blev.

 

*

 

"Vi funderade på om du vill följa med oss och lära känna oss och våra barn" Jag kollade upp från min hand vars fingrar lekte med Elemenopes och lät min förtvivlade blick pendla mellan Victorias och Davids. Nej Elemenope får inte åka...!? "Men eftersom du verkar trivas väldigt bra med Justin så tänkte vi fråga ifall vi kan få följa med istället? Eller så kan bara Romeo och Brooklyn följa med? Så lär du känna några i taget? Vill du det Elemenope? Och får dem det Justin?" Frågade David och såg först på Elemenope när hon frågade henne, som svar nickade hon i meningen, och sedan på mig när hon frågade mig.
"För mig går det jättebra, förjar ändå tröttna lite på sällskapet! Jag stoppades av att jag fick en smäll på bröstet av Elemenope och flinade mot henne "Dock måste du prata med Scooter om det, men vi kan leta reda på honom? Han är här på hotellet också..." Svarade jag med en fråga.

 

Vi reste på oss och tog tag i Elemenopes hand samtidigt som vi tog täten för att leda dem till Scooters rum. Jag knackade tre gånger med min lediga hand, bara någon sekund senare öppnades dörren av en välkänd Scooter.

"Hey! Det är såhär att vi hittade Elemenopes föräldrar och de undrar nu om två av deras barn kan följa med på turneen så att L kan lära känna några i taget, är det okej med dig?"

 

 

Lite längre ( fast nä)

"Baby, baby, baby ooh. I thought you'd always been mine, mine. Baby..." Baby, låten som så många kunde åtminstone refrängen på spelades på scenen där det var full show för tillfället. Justin sjöng och dansade, dansarna dansade och musikanterna spelade. Lasrar, ljus, rök och olika eldshower sköts ifrån olika maskiner och ut på scenen för att få det att se så mycket fräckare ut. Vilket det gjorde.

 

Jag hade bara rappat i Baby en gång tidigare, då när jag anlänt till turneen. Men idag tyckte de att jag skulle göra det, sedan skulle de se ifall jag skulle göra det på kommande koncerter. Jag har ingen aning om varför då jag verkligen inte kom hit för att bli känd, absolut inte. Jag saknade bara min pojkvän och tyckte det skulle vara coolt att undersöka världen. Pojkvän. Det var fortfarande svårt för mig att förstå att Justin var min pojkvän. Jag anser mig inte ens värd honom, men hans tal igår fick mig aningen säkrare. Ett flin tog sig an mina läppar när jag tänkte på gårdagen. På hur han hade tagit på mig, varit överallt och tagit över i hela mitt sinne och.. Mer hann jag inte tänka innan jag märkte att de faktiskt väntade på mig. Dock inte allt för länge då Ludachris säger "Luda" innan han rappar, och det var precis där musiken var för tillfället. Jag ställde mig på skateboarden som stod placerad framför mig och skjöt ifrån med ena foten samtidigt som jag förde miccen mot munnen.

"When I was thirteen, I hade my first love..." Egentligen var det meningen att jag skulle åka ut på skateboarden och vara mitt på scenen när jag började rappa, men eftersom jag fastnade i mina tankar fick det bli såhär istället. Det blev bra det också tycker jag. Jag klev av skateboarden och skjöt bak den när jag stod mitt på scenen. Några scenarbetare skulle ta emot den och föra den bakom skynket så att man inte kunde se den längre.

 

Jag gick ut på rampen, det vill säga den del av scenen som gick ut i publiken - dock fanns det massvis med staket och säkerhetsvakter runt om så det var ingen fara på den fronten - där Justin stod. Tröjlös som vanligt. Han hade vänt sig om så att han såg på mig när jag gick mot honom. Han gav mig en kärleksfull och stolt blick, något som gjorde fjärilarna i min mage att flyga runt. Därför log jag ett generat leende mot honom och såg istället ut i publiken. Där fastnade jag med blicken på tre yngre killar som stod och diggade till musik samtidigt som de såg upp mot scenen med stora ögon. Jag vinkade lite mot dem och fick genast respons då de vinkade tillbaka.

 

Jag andades lättat ut då hela rappen tagit slut och Justin tog ton istället. Men jag stod kvar på scenen och dansade lite och hälsade på fans. Min blick vändes då och då mot de där killarna och insåg varje gång att de kollade på mig och inte på Justin som stod vid huvudscenen och dansade i sista refrängen.

Jag sprang bak till honom för att ställa mig på led med alla dansare för att hålla armkrok med de som stod bredvid mig, vilket i detta fall var Elysandra och Luke, för att sedan bocka. Vi brukade inte göra såhär, men jag antar att de tyckte det skulle vara roligt då rykten hade gått om att David Beckham skulle vara här ikväll. Jag visste vem han var och vad han gjorde, men jag visste inte hur han såg ut eller liknande då jag inte var så insatt i att kolla på sporten han spelade; fotboll.

Vi bockade några gånger till applåderna som inte verkade vilja sluta innan vi alla sprang av scenen för att hitta första bästa vattenflaska. Snacka om att det blev kaos när alla, verkligen alla, skulle ha vatten.

 

*

 

Justin hade duschat och vi var nu på väg ut till källaren där det fanns ett garage. I garaget stod det några bilar som Justin och alla som stod honom närmast i crewet skulle åka med. Inklusive mig då Justin inte tillät att jag skulle åka taxi med dansarna till hotellet i en stad jag aldrig varit i. Men hur många av dansarna hade varit här förut, egentligen? Hur som helst hade Scooter, som först tyckt jag kunde ta taxin, gett med sig då Justin var envis som en åsna.

Justin drog mig mot sig och höll i min hand. Jag log stort och tänkte på hur lycklig jag var. Jag har aldrig varit så här lycklig i hela mitt liv, och allt är tack vare honom.

"Elemenope?" Ropade en mörk röst genom hela korridoren. Jag stannade upp och vände mig om. Synen jag möttes av fick tårar att bildas i mina ögon. Varför just nu? Varför över huvud taget? 

 

ÄNTLIGEN KOM DEN EFTERLÄNGTADE DRAMAT! Vad tycker ni? Vad är det hon ser? Vem ropar på henne? NÅGRA IDEER? 

 

Puss och kra ♥

 

"Har du någonsin satt en fot i ett flygplan förut?" Undrade Justin retsamt i bilen på väg till flygplatsen. Jag såg ner i knäet och skakade sakta på huvudet. Enda gången jag varit på en flygplats var med pappa när jag var riktigt liten när vi skulle hämta mamma. Då var allt bra. Jag hade två föräldrar som älskade och brydde sig om mig. Pappa hade till och med köpt mig glass samtidigt som vi väntade på att mammas flygplan skulle komma. Jag har dock ingen aning om var hon hade varit eller vad on gjort. Jag hade varit för liten för att förstå och hade inte precis fått chansen på senare år att fråga. Det är konstigt det där med att jag bara kunde minnas vissa glimtar lika tydligt som om jag hade sett det på film bara någon timma innan, men vissa saker, som hur de såg ut, deras riktiga namn eller något som var relaterat till dem var helt borta. Jag minns mest pappas jeans och mammas klackskor och fina klänningar. Eftersom jag varit så liten, och därför kort var det i princip vad jag hade sett. Men jag hade sett upp och kollat rakt i deras ansikten också. Jag menar såklart man kollar på sina föräldrar. 

Jag blev abruten i mina tankar när Justin böjde sig över mig och knäppte fast mitt bälte. När han var kvar lutade han sig inte tillbaka utan drog upp armstödet som var emellan våra säten och lade sig ner i mitt knä. Fick man ligga ner när planet lyfter verkligen? På filmer måsta man sitta fastspänd när flygplanet är på väg upp men väl i luften får man gå omkring och lägga sig ner et cetera. Men det var ju film och inte kunde jag säga emot lilla Justin där han låg och såg på mig. Han var verkligen söt i den här vinkeln. Såklart är han alltid söt, men ibland tar hans mer snygga, vackra och/eller sexiga sida över sötheten. Ibland undrar jag hur och varför vårat förhållande blev till. Jag måste nog hålla med om att vi ändå passar rätt bra och kompleterar varndra eftersom jag har den mer blyga och tillbaka dragna sidan som kan dra tillbaka honom ifall han skulle börja sväva omkring och inte har kvar båda fötterna på jorden. Det var i alla fall vad jag hade hört Pattie tala med Scooter om vid middagen när de inte trodde jag hörde. 

Det glädjer mig att de i alla fall inte verkar hata mig. Det är posetivt. 

 

"L, L hallå? Elemenope? Hallå?" Justin ropade och petade på mig, gjorde allt för att få mig att svara eller bli irriterad. Men det fungerade, för jag drogs tillbaka till verkligheter ifrån mina tankar och märkte att vi var i luften redan, men vi stod ju alldeles nyss på parken, flygplanet stod till och med stilla. Hade jag tänkt när vi lyfte?

Justin som sett att jag vaknat till 'liv' skrattade till och gosade in sig i min mage, eller han stack in huvudet i magen eftersom han fortfarande låg i mitt knä. Vad är det med den snubben och min mage? 
"Vad var det du ville?" Frågade jag roat då han hade stängda ögon och verkligen njöt av hur skön min mage var. Dock förstår jag inte hur han kan tycka min mage är skön då jag tycker den är för hård för att använda som kudde, inte för att jag har provat, jag tackar alla springturer som jag ett tag var beroende av och mina skills på rampen. Skämt åsido, jag är inte en speciellt självgod person.

 

"Vi är i luften nu." Mumlade han mot min mage och orsakade att det kittlades. Jag är väldigt kittlig på vissa ställen så som magen, i sidorna 'mellan' ryggen och magen och under fötterna. Ungefär där alla är kittliga.

Jag skrattade och sprattlade löst med benen eftersom Justin dämpade det lite med tanke på att han blockerade rörligheten med låren.

 

*

 

Några timmar, jag hade inte riktigt koll men mellan 3-5 skulle jag tro, hade passerat och Justin hade snällt rest sig upp när mat hade serverats och jag ätit men sedan lagt sig ner igen när jag var klar. Vi hade pratat om allt möjligt och fortsatt vad vi diskuterat i sovrummet i bussen. Alltså lärde vi känna varandra bättre, fast nu var det på ett helt annat sätt. Jag hade berättat mer ingående och ja, jag har berättat om att jag provat droger en gång. Jag hade kollat runt omkring mig först så att inte Scooter eller Pattie, eller kanske Kenny, hörde det då de säkert skulle förbjuda mig från Justin då jag hade dåligt inflytande eller liknande. Han hade till en början freakat ut en aning men förstod sedan och jag menar; det var bara en gång, även om man blir beroende, och det var länge sedan.

Han hade berättat allt från sina småsyskon som verkar hur söta som helst till hur han blivit mobbad som liten för att han inte hade råd med nya kläder utan fick ta ifrån klädinsamlingen i kyrkan.

Då hade jag sett ner på mina kläder och känt mig snobbig. Jag menar jag använde pengar som skickades till mig en gång i månaden. Dock var det anledningen till att jag fick dem, tror och hoppas jag. Hur som helst såg jag ner på mina chachi mommas, en långärmad tröja, snapback och ett par fake glasögon som jag bar bara för att. Dock såg jag inte snapvacken och glasögonen but you understand.

 

Redan från början av vårat förhållande, eller till och med när vi bara var vänner, kände jag hur jag kunde vara mig själv med honom. Jag pratade mer, skrattade mer, log mer. Men jag hade varit övertygad hela den tiden att det vara var ett kortvarigt förhållande. Det fick jag nästan bekräftat när Justin åkte på turne och det blev glesare mellan samtalen och smsen. Men nu? Det går inte att beskriva. Det är riktigt. Jag har riktigt stora känslor för killen och jag kanske till och med...? Nej. Jag kan inte älska. Det försvann samtidigt som mina föräldrar. Kärleken de förde med sig gick sin väg så fort de satte sin fot utanför lägenheten för sista gången. Eller?

Ännu en gång blev jag avbruten i mina tankar. Fast denna gång inte av Justin, utan av Scooter.
"Justin, Elemenope, vi är framme nu. Vi är i London."

 

OMG ett kapitel :o Nej men aa... Heh.

Men jag har också ett liv, och sommarlov så... Hoppas ni gillar det i alla fall.

I alla fall tillräckligt för att kommentera...?

 

PUSS OCH KRAM ♥

Elemenope som hade varit så nervös när vi spelat in låten hade sedan gått lös efter att hon hade spelat in sin vers och dansat och haft med inlevelse. Det var roligt att bara se på henne. Men vad kan jag säga? Hon är en väldigt intressant person som man inte kan annat än att älska eller åtminsone tycka om.

Hon, liksom alla andra, hade gått in flera gånger och gjort om något, lagt till några ljud som skulle vara med som bakrund eller fylla ut som man egentligen inte tänkte på men som skulle finnas där ändå för att sätta dit pricken över I:et. När jag, Ash eller Chris var inne såg jag på henne och hur hon dansade en riktig fånig dans. Men hon rörde sig smidigt och skickilgt ändå, trost att rörelserna i sig var fåniga. Det hade fått mig att fundera, och det är vad jag gjorde just nu när vi satt inne i bussen.

 

Vad kunde hon egentligen? För så som hon dansade, hon måste ha dansat i någon typ av dansskola innan. Och vad mer? Hon kan säkert göra allt möjligt. Det fick mig att tänka på hur lite vi egentligen vet om varandra. Jag vet kortfattat om hennes historia om att hennes föräldrar lämnade henne och att hon som fyraåring fått klara sig alldeles själv.

 

Jag vaknade till liv av att Actin Up spelades på hög volym. Vi hade faktiskt blivit klara på bara en dag, så vi hade fått en skiva med låten på som hon nu måste ha stoppat i datorn för att spela upp.

När det kom till hennes rapp började hon automatiskt rappa med men stoppades av Alfredo som slängde en hand för munnen på henne.

"SSCH! JAG  VILL JU HÖRA!" Väste han och lutade sig närmare datorn. Hon skratta åt honom och satte sig ner bredvid mig istället.

Nu hördes istället min rapp, occh även där började hon rappa med.
"VAD SA JAG ALLDELES NYSS L, KÄFTEN!" Men det var inte vad hon koncentrerade sig på, utan hon hoppade till och hennes pupilrar blev större, som när man får en ide.

"Vänta nu! Är du 19!?" Utbrast hon. Du ser, vi vet egentligen inte så mycket om varandra. Visste hon inte det? Är inte det ganska självklart att veta om sin pojk-eller flickvän? Fasst vid vidare eftertanke vet jag inte hennes ålder heller. Det här är sjukt, hur gammal är min flickvän?

"Ja... Vänta hur gammal är du!?" Frågade jag förvånat.

"Jaha" Hon avbröt sig själv och kliade sig i nacken "Jag är 18." Fortsatte hon sedan. Det här var... Pinsamt?

"Vi kanske borde sätta oss och bara prata, lära känna varandra? För så som vi gjorde när vi blev ihop gick det ganska snabbt..." Föreslog jag. Hon såg in i mina ögon ett tag, funderade, övervägde, och nickade sedan.

Jag tog tag i hennes hand och drog in henne i sovrummet.

 

"Ska jag följa med till Europa förresten?" Frågade hon så fort vi kommit in till rummet. Jag hade tagit för givet att hon skule följa med, men det kanske hon inte vill nu då...?

"Det var tänkt så, om du fortfarande vill...?" Sade jag förvirrat.

"Jo, jag vill. Jag tänkte vara ifall jag inte fick..." Mumlade hon ed blicken i golvet.

 

*

 

"Vänta, så du gick in i glasdörren, men fortsatte ändå!?" Klämde hon fram mellan skrattsalvorna när jagberättade om när jag gick in i glasdörren och glömde bort allt som hette vatten som jag hade letat efter innan och gick ut på scenen för att uppträda Boyfriend. Men jag hade inte kommit till den 'bästa' delen än.

"Ja!" Jag bröt mig själv när jag började skratta okontrollerat. Jag tg mig samman och fortsatte sedan "Och sedan när jag uppträdde kunde jag känna hur min ögonbryn började svälla upp. När jag sedan gick av scenen svimmade jag i trappan." Jag skratta till av minnet. Jag är så klumpig!

L slutade skratta och flämtade sedan till. Vi hade säkert pratar i några timmar och jag hade fått reda på att hennes favorit färg är blå, hon har gått på både gymnastik, dans, karate och judo, hon funderar på en tatuering och hennes favoritfilm är 'Step Up.' Hon visste inte riktigt vad hennes favoritmat är då hon endast ätit typ fil, flingor och mjölk, pannkakor, mackor och enda gången hon ätit ute var jag när jag träffade henne på Subway. Det är rätt sorgligt, jag menar hon har levt i 18, snart nitton då hon fyller sent på året, och missat allt det en tonåring är menad att göra. Dock kan hon lika gärna göradet nu, men ändå.

När vi pratat hittills kändes det som om vi tar oss frammåt i förhållandet. Det kommer kännas mer naturligt efter det här. Jag känner på mig det. Vi kommer våga mer, men det kommer kännas helt okej ändå. Jag bara vet det.

 

 

Bara ett mellan kapitel, men vad tycks?
Tror inte det är så långt kvar på novellen nu.. Det finns liksom inget mer att skriva om.

 

KOMMENTERA!

 

Puss och kram <3

 

 

Jag höll ett hårt tag om Justins hand medans jag fascinerat såg runt omkring. Vi hade kommit fram till L.A och hade ganska direkt åkt till studion vi skulle spela in låten med Asher i. På bilresan hit hade jag hoppat i sätet, apploderat i omgångar, pepprat på frågor på Justin som bara satt och flinade åt mig. Man kan inte säga att jag var lugn inför det här. Nu var vi vid entren i studion och Justin frågade antagligen receptionisten om rummet Asher och Chris var i. Jag hade inte koncentrationen fäst vid honom direkt, jag tänkte njuta av det här så länge det varade. Jag menar, hur ofta får man träffa tre världsstjärnor? Och ännu mer spela in en låt ihop?

 

Jag drogs tillbaka till verkligheten när Justin klämde min hand och drog med mig mot en utav alla korridorer med studios. Han stannade utanför en dörr, dörren som skulle förändra min framtid. På dörren stod det studio 7C.
Jag vände blicken upp mot Justin som redan såg på mig. Jag gav honom ett nervöst leende innan han öppnade dörren. Det första jag såg när jag kom in i rummet var Chris som satt vid bordet vid inspelingsrummet och skrev något. Kanske lade han till eller tog bort något i hans vers? 

 

Jag såg upp mot det lilla rummet som hade en mikrofon och några instrument så som trummor, gitarr och bas och fann självaste Asher där inne. Det var inte förens då jag uppfattade att det var hans röst som hördes i hela studion. Han rappade på för fullt och dansade med rörelser som passade in med orden han melodiskt rabbalde upp.

 

 

Justin gick fram till Chris och gjorde sedan 'the handslag'. Jag stod kvar på samma plats med stora ögon och försökte ta in att detta verkligen hände mig. Justin vinkade till mig sig, menandes att jag skulle hälsa på Chris och inte bara stå där som en annan dum åsna. No offence mot åsnor dock, de är coola djur.

"Hej, Chris." Hälsade han och höll fram handen. Tordde han att jag skulle skaka hans hand? Var inte dum.
Jag tog tag i den och gick ett halvt steg fram så att våra axlar skulle dunka i mot varandra och armarna vara raka innan jag backade och skakade en gång på handen upp och sedan ner innan jag släppte. Precis så som han och Justin gjort bara någon minut innan. Först förtsod han inte men sedan dröjde det inte länge innan han var med på noterna. 
"Elemenope." Sade jag med ett snett leende. Till svar log han ett stort leende som charmar tusentals av världens tjejer. Ja de som Justin inte redan charmat ihjäl med sitt vackra leende.
Justin drog mig mot honom och lade sina händer över min make och lutade sitt huvud på min axel. Tordde han seriöst att jag blev charmad av Chris Brown? Han är en bra sångare och rappare men för det första är han typ 30. Nej så gammal är han väl inte? 24-26 kanske. Hur som helst, och så var han inte Justin.

 

Asher kom ut ifrån studion och gick genast fram till Justin för att göra handslaget. När han var klar vände han sig sedan mot mig.
"Ser man på, du fick hit henne." Sade han och vickade på ögonbrynen mot Justin. Jag kunde känna hur mina lppar särades och underläppen föl ner. Herregud han pratar med mig, eller ja Justin, men han pratar med Justin om mig.
"Ja, det var faktiskt hon som läste smset först." Sade han och flinade till.
Justin som släppt mig när han hälsade på Asher tog tag i min hand oh klämde till den för att få mig att vakna till liv. Så det är vad jag gjorde. Jag blinkade och skakade på huvudet innan jag insåg att han fortfarande stod framför mig. Jag blev genast blyg och gömde mig bakom Justin.

Både Justin och Asher skrattade till innan Justin tog till orda
"Ja, det här här Elemenope i alla fall."

 

*

 

Jag hade fått min vers och satt och läste igenom den så att jag skulle ha någorlunda koll i alla fall. Min vers var faktiskt bra, även om det inte hade varit så jag skulle skrivit ifall jag hade gjort den. Men nu var det inte så att jag hade skrivit den utan det var Ryeisha som gick under rappnamnet Rye Rye. Men den passade in med låten och den var bra ändå, helt enkelt.
Asher hade gått in några fler gånger för att fixa till lite. Nu skulle tydligen Justin in för att göra sin vers. Det här skulle bli spännande. Jag hade läst någonstans att han hade medverkat i några rapplåtar men jag hade aldrig hört honom rappa annat än på koncerterna när han rappade i boyfriend och Rack City när han presenterade bassisten.

Han väntade in refrängen som Asher 'sjöng' innan han började.

 

 

19 year old and I gotta act up
Cause I'm so so fly, yeah I'm so fly
And I don't know why, really know I, go so wow, till the bass goes oh my
Oh I, I gotta slow it down
Yeah I'm on the loose, and I won't stop now
Cause I go so loud, and I go so wow
So you better watch out cause I'm oh so ahh
I'm on some risky business
I like women and French kisses
Mama told do the dishes but I'm here catching fishes
Cause I'm still young and acting up
Girls on my mind, so I still mack up
They see the money, see the money, rack up, till the walls dark green, cause I'm stacking up

 

Jag kände hur jag ännu en gång tappade hakan. Han var bra. Och det säger jag, en tjej som i princip endast lyssnar på rapp. Fast i och för sig, han är en kille med många talanger.
Jag studerade honom där han stod i studion. Man såg tydligt hur han njöt och hur kul att tyckte det var. Det här var verkligen hans passion. Han är musik.

När han sedan skulle sjunga refrängen gjorde han på ett annorlunda sätt än Asher. Han liksom sjöng och ändra tonläge. Det var på något sätt vackert men coolt.

 

Bass loud, hands up, I don't really give a fu--
They say I ain't old enough but I be young and acting up
Acting, acting up
Acting, acting up
They say I ain't old enough but I be young and acting up

När han skulle sjunga ordet 'Fuck' stannade det vid Uet och det blev ett slags 'nerljud' för att följa det fula ordet.
Antagligen för att han har yngre fans och ifall de skulle höra den här låten skulle de i alla fall inte höra sin idol svära. Dock skulle jag säga en del fula ord, och för att inte tala om Asher och Chris. Jag menar 'Damn she fine, that's one chick I can stand behind' och ' I just had group sex on my new jet' liksom, skulle de ens lyssna på låten då, de små barnen? Okej not my buisness. 

När han var klar och skulle gå ut gick jag till dörren han alldeles strax skulle komma ut ur.
"Fuck." Sade jag tydligt med ett flin när han kom ut. Han förstod vad jag menade och flinade sedan, han med.

 

*

När jag skulle in i studion stod alla tre killar uppradade och såg på mig med hoppfulla blickar genom fönstret som var emellan oss. Jag kände ingen press att imponera alls, absolut inte nej nej. Ironi. 

Justin böjde sig fram för att trycka på knappen för att starta låten på andra refrängen, då jag skulle börja. Jag väntde in och stänge ögonen. Tänk bara att du är hemma och rappar med i 'Clique' eller något.

 

So I walked in the club with a dope hairdo
Checking my fresh, everything brand new
Sexy old dude, saying "who's you?"
You do me, and I'mma do you
What what, what you talkin about with it
Man fall back, I'm just chillin'
Hate when they check for a bad-bad bitch
Gotta have respect for my bad habits,
Pat pat, now pass me the tree
I'mma get wild, I'mma nail you to me
Pull out the camera and shoot me a links
Cause I'mma act up, sweetie pie, what you think?

Än så länge gick det bra. Nu kom bara delen som gick lite snabbare och det fanns risk att jag snubblade på orden. Men då var det bara att göra om, ellerhur?

När jag sedan gick ut överöstes jag av komplimanger, kramar och bom fists. I nailed it. 

Ett långt kapitel fick ni. Vad tycker ni? Blev det som ni förväntade er? Blev det bättre? Blev det sämre?

Jag blev faktiskt ganska nöjd ändå, om jag ska vara ärlig.

 

Puss och kram <3

"Tack ATLANTA!" Skrek Justin innan han sprang av scenen helt svettig och anfådd av allt dansande. Jag stod placerad långt fram, men inte så långt fram så att publiken kunde se mig, så att han kunde se mitt stöd i fall han såg åt sidan, och för att jag skulle se ordentligt. 
Han sprang in backstage och fram till mig, jag omfamnade i en kram och gav honom en puss på kinden.
"Vad bra du var ikväll." Sade jag. Han log stort och försvann igen. Jag antog att han gick in till sin loge för att duscha innan vi tog bussen till sista stoppet innan Europa. På tal om Europa, jag var inte säker på ifall jag skulle med dit eller något. Jag had einte vågat fråga. Jag antar att jag får göra det i L.A. Hur länge skulle vi vara i Los Angeles egentligen? Hann man med lite sightseeing mån tro? Skulle var akul att faktiskt se städerna man besökte eftersom jag aldrig varit utanför New York. Än så länge hade vi i alla fall inte hunnit det, men jag menar Los Angeles är... Jag menar Hollywood, massor sevärdigheter och allt!

 

 

*

 

"Jag är imponerad, det gick att sjunga med den tungan!" Utbrast Scooter med ett retsamt flin och blicken vilandes på Justin när vi satt ner i bussen en kvart senare. Justin var snabb på att duscha. Väldigt snabb. Men jag natar att han är van då det måste gå fort innan och efter koncertren, och under tiden med klädbytena och så vidare.
Dessutom hade Usher klivit på och skulle vara på den här bussen också. Ja, tänk att jag visste vem det var. Wow. Nej men när jag inte lyssnar på rapp lyssnar jag mest på R&B, möjligtvis pop. Men absolut fortfarande mest rapp.
"Haha, jättekul. Den är inte ens svullen längre." Svarade Justin tröttsamt och slängde sig på soffan. Jag själv satt vid köksbordet och hade lovat att vara med och spela kort med Alfredo, Nick, Scooter och Ryan. Såfort de hittat kortleken vill säga, den hade kommit bort under koncerten. Den låg säkert under något eller i någon annan buss.

 

Jag suckade och lutade huvudet i händerna när ett pling från Justins mobil hördes. Han fick i princip aldrig sms då väldigt få kunde hans nummer. 

"Elemenope, kan du ta det? Jag är trööööött!" Stönade han och sprattlade till med benet.
Jag suckade ännu en gång och gick mot hans mobil som låg... Ja var låg den?
"Var är den då?"
"Vid dörren någonstans." Svarade han och viftade hastigt med handen mot dörren. Jaha, okej. Tack Justin.
Jag gick mot dörren, vilket var ungefär ett steg åt höger. Jag letade runt och fann den sedan i en jacka som hängde där, antagligen en utav Justins alla jackor. Den snubben har mer kläder än... Än... Jag vet inte. Han hade jävligt mycket kläder i alla fall.

Jag tyckte på hemskärmen och såg att det var ett meddelande ifrån... Nej jag kunde inte tro mina ögon. Var det verkligen Asher Roth? Asher Roth som i Asher Roth, rapparen? Någon måste driva med mig.
Jagdrog meddelandet åt sidan och knappade sedan in koden som Justin hade sagt till mig bara några dagar tidigare.

Jag kom in på konversationen mellan Justin och Asher men valde att inte snoka så jag läsate bara det senaste som löd:

 

 

 

 Pratade han om mig? Ska jag vara med i en låt med ASHER ROTH? Åh herregud. Genast pep jag till. Me inte ens det räckte för att få ur min lycka, så jag började springa runt i bussen och skrek för full hals. Sedan kom jag på att jag måste ha rösten i behåll om jag ska få vara med så jag blev tyst som en mus och satte mig vid köksbordet igen där de hade stannat upp i att dela ut kort. Alla, verkligen alla hade blicken fäst på mig. Justin hade till och med rest sig upp så att han satt upp i soffan även om han nyss klagat på att han var såt trött. Men vem kan klandra dem? Jag fangirlade just. Första gången någonsin. Men jag menar, jag ska vara med i en låt med Justin, Asher och Chris Brown. Åh my God. 
"L, babe, vad stog det?" Frågade Justin sedan. Jag log stort vilket fick allas blickar att bli fundersamma.
"Jag ska göra en låt. Med dig, Chris Brown och.." Jag avbröt mig själv för att ta ett djupt andetag "ASHER ROTH!" Även om jag hade lovat mig själv att inte skrika mer var jag tvungen. Jag menar, vi snackar Asher. Fucking. Roth. Han är absolut en utav de allra bästa rapparna, han är typ nummer två efter Kanye.

 

 

 

 

Eftersom jag är en lat människa pallade jag inte med att göra ett collage, men vad tycker ni? HON SKA VARA MED I EN RIKTIG LÅT! OOH, HUR SKA DET GÅ? 

 

Poss och klam <3

"Romeo, Cruz kom nu då! Vi måste överraska mamma innan hon vaknar!" Jag ropade på mina yngre bröder på väg mot 02 arena för att få tag på våra biljetter. Vi hade redan ringt och bokat så vi kunde bara komma och hämta de. Vi ville dessutom överraska mamma med att gå på koncerten med henne, allt  detta var pappas ide. På tal om pappa så var detta bara ännu en fördel med hans jobb som fotbollspelare.
Vi hade precis hoppat av bussen som hade tagit oss dit och jag såg inte slutet på kön, jag såg bara en hög med gråtandes och skrikandes tjejer. En minut i den kön och jag, eller någon av mina bröder hade brutit ihop. Visst gillade vi tjejer, men inte när de fick nervsammanbrott som dessa. Koncerten var inte förens om några dagar och nu var klockan alldeles för tidigt för att redan stå i kön. Datumet var redan för tidigt. 

 

"Hej, jag skulle hämta några biljetter under namnet David." Jag hade gått till en kassa som låg bakom de andra och som endast var för "V.I.P". Som vanligt. Jag kanske borde säga till mamma och pappa att vi hade blivit lite för vana vid lyxen? Jag menar inte nog att såfort vi ska på familjesemester, pappa spelar en viktig match eller när mamma hade gjort en ny kollektion så var paparazzis på oss som irriterande myggor, utan även när vi gick själva, jag och mina bröder gömde sig allltid någon luring i buskarna. Fast tidningarna skulle nog vara mer fyllda med att Biebers koncert hade ägt rum i London kvällen innan så vi kanske inte ens märktes. Om vi inte fick tag på henne.

 

 

Jag som hade trott att alla som varit runt oss inte skulle bo i bussen samtidigt. Hur fel hade jag inte då. Alla skulle in i just den här bussen visade sig. Det var någon som hette Nick, Fredo, Kenny, Scooter, Justins mamma, Dan som jag pratat med igår, någon som började på Alli, sedan Carin som var Scooters fru, Jen, Scrappy, Ryan, någon som kallades Lady V. Jag tror det var alla. Ja, förutom mig och Justin då. Skulle bussen verkligen orka oss alla? Några hade inte behövts innan och därför inte varit med tydligen men de klev på nu innan vi skulle över havet. Vad de nu hade menat med det. Vänta, ska vi över ett hav? Havet som i Atlantet och över havet som i Europa? Skulle jag med på det?

Mitt i alla funderingar kände jag hur något attakerade min mage. Genast grymtade jag till och såg ner för att se vem det tänkas vara, även om det skulle vara konstigt om det var någon annan än Justin. Och tänka sig, det var just Justin. Jag låg så kallat 'normalt' i sängen, Justin låg tvärs över med fötterna över kanten och huvudet, som sagt, på min mage. Jag såg på honom när han lyfte på huvudet för att dra upp min t-shirt. Jag drog ner händerna för att stoppa honom men hann inte innan han lade ner huvudet igen och riktigt gosade in sig där. Inte för att det fanns så mycket att gosa in sig i.
"Justin?" Frågade jag tveksamt. Varför gjorde Justin så? Jag trodde vi var in need för ett snack om, tja jag vet inte, att jag avvisat honom? Eller att vi går för snabbt? Eller går vi egentligen så långsamt att han bara ville ta oss frammåt lite? Få mig att lita på honom?
"Hmm?" 
"Vad gör du?" Frågade jag. Istället för att svara började han pussa min mage med lätta pussar. Han fixerade armarna så att han kunde luta in vikt på dem och rörde sig runt på min mage för att ge mig små små pussar. Det var faktiskt ganska skönt även om jag var osäker på vart han ville komma och vad han ville göra. Jag lutade mig tillbaka och lade ner huvuet på kudden. Det jag inte märkt förens nu var min nacke hade gjort ont av att jag hållit upp den så länge för att studera vad knäppskallen gjorde. Eller vad ska jag kalla honom? Pusskallen? Nej. 
"Jus-" Mitt i min mening avbröts jag av att dörren öppnades och in tittade en liten Alfredo. Eller liten och liten, han var både längre, starkare och allmänt större än mig. När han fick syn på vad vi, eller ja Justin, gjorde spärrades hans ögon upp och han backade snabbt ut ifrån rummet. Justin som inte hade slutat att pussa, och kittla för den delen, min mage vände nu blicken upp mot mig och flinade lite. 
"Justin, vi måste prata." Så fort jag uttalat meningen speglades inget annan än chock och förvirring i hans ögon.
"Du tänker... Nej du gör..." Han kunde inte ens fortätta meningen, men jag förstod vad han menade. Jag såg in i hans ögon med en blick som skulle berätta vad jag ville utan att säga något.
"Justin, jag tänker inte göra slut med dig." Jag hade alltså behövt säga det. Han hade varit för inne i sina tankar om att jag 'gjorde slut med honom' för att se min blick, men han hörde vad jag sade, det visade han genom att krama om mig hårt.
"Åh tack! Tack tack tack tack tack!" Han släppte mig och satte sig ner i sängen istället. Sedan insåg han vad jag egentligen hade sagt.
"Vad vill du då som är vi måste prata om, om du inte gör slut med mig?" Nu insåg jag att på bara någon timma hade svullnaden som orsakat hans svårigeter till att prata minskat rejält. Han pratade normalt.
"Din tunga.." Sade jag lågt och slog ner blicken i mitt knä. Jag ville inte se hans plågade blick återigen. 
"Det är lugnt, svullnade är nästan borta he-"
"Du vet att jag inte menar det." Avbröt jag med hård röst.
"Mig, jag. Jag skadade dig. Inte bara din tunga, utan dig. Dina känslor. Psykiskt. Jag såg din blick igår. Jag är ledsen men jag visste inte om jag var redo, så jag visste inte hur jag skulle reagera." Jag förklarande aningen stammande och tafatt. Jag visste inte vad jag skulle säga, men jag hade i alla fall lyckats få ut det mesta. Jag mötte fortfarande inte hans blick, men jag kände att den låg plaverad på mig. Han tänkte.
"Vet du vad jag tror ifrån allt jag studernade av dig? Att du visst är redo. Du är redo att göra allt som en 'normal' tonåring kan göra i ett förhållande. Du vågar bara inte göra dem, för du litar inte på dina förmågor och stänger in dig." Kommenderade han sedan. Är det sant? Är det bara för att jag har uppfostrat mig själv som jag stänger in mig själv? Sedan kom på jag på ett ord han sagt.Studerande. Av mig?

 

 

 

Hello! Wow sicken uppdatering jag skaffat mig *-* Det är tack vare er! TACK FÖR KOMMENTARERNA PÅ DET SENASTE KAPITLET HAHA OCH TACK EBBA (Lägg märke till att jag nämner Ebba en andra gång på raken efter kapitlerna OwO)

 

Mene, 4-6 kommentarer för nästa kapitel =)

Puss och kram <3

 

 

 

 

 

 

Jag hade lett L, mitt nya - för tillfället hemliga - smeknamn på Elemenope, in till handikappstoaletten då jag inte kunde gå in på damernas och hon inte kunde gå in på herrarnas. Väl där inne stor jag och kramade om henne medans hon stod och lutade sitt huvud mot min axel. Men hon grät inte. Hon gjorde ingenting, hon bara stod där helt känslokall. Jag hade aldrig sett henne så, eller bara i början när jag bodde hos henne då det var som om hon inte hade några känslor alls. Men det hade ändrats, och jag kunde inte sluta fråga mig själv ifall det var tack vare mig.

"Elemenope, jag är säker på att mamma inte menade, eller alltså hon visste inte." Mumlade jag mot hennes hår i ett försök att stoppa det bråk mellan mina två favorittjejer som kanske skulle ske.

"Jag vet inte vad mina föräldrar jobbar med." Konstaterade hon när hon hade dragit sig undan från min axel. Hon såg med uttryckslöst ansikte rakt fram med helt tomma ögon. 
"Jag vet inte var de bor." Sade hon sedan. Okej, hon börjar skrämma mig lite nu. Vad är det hon vill komma fram till?

"Jag vet inte ens vad de heter." Hennes blick ändrades och bytte från tom till sorgsen. Hon såg mig i ögonen och hon hade nu förlorat den uttryckslösheten som varit över hennes ansikte. Det var när hon var på väg ner mot marken som jag insåg att hennes styrka hade försvunnit istället. Hennes ben kunde inte bära henne. Jag hann precis fånga henne innan hon hade brakat ihop på marken. Istället bar jag upp henne, nästan i brudstil fast diagonalt med benen ner för att sätta henne på handfatet. När hon väl satt där makade jag på hennes ben för att jag skulle få plats emellan och hade mina händer på hennes axlar. Om jag inte vet hur jag kan hjälpa henne får jag istället sätta hennes hjärna i andra tankar.

"Ta det lugnt. Vi ska hitta dem. Vi kan försöka i alla fall, är det okej?"
"Tänk om det händer samma sak med dig" Hon svarade inte på frågan. Samma sak? Att jag försvinner ifrån henne?

"Elemenope, lyssna noga nu. Jag kommer inte lämna dig. Det enda sättet du kommer förlora mig på är om du själv går ifrån mig. Även då kommer jag följa efter dig och be dig att ta tillbaka mig." Under hela talet hade jag min blick djupt in i hennes för att förtydliga att jag var allvarlig. Jag kommer inte lämna henne, det kan jag säga redan nu även om vi ganska nydligen blev ihop. För redan nu betydde hon mycket. Mycket mer än mina tidigare flickvänner. För hon var speciell, känslorna jag hade för henne var speciella dessutom.

För att ännu en gång bekräfta att jag menade det böjde jag mig fram för att ge henne en kyss.
Våra läppar pressades mot varandra och det kändes som om jag befann mig i himlen på ett rosa moln fyllt med glitter och unicorns. Hennes läppar var så mjuka och dess passform ihop med mina var pefekt. Våra läppar hörde ihop. Och vetskapen att hon besvarar mina kyssar får mig att känna som kungen av världen. Eller ännu bättre; Chuck Norris. Okej mina tankar spårar helt klart ur idag.
För att utöka kyssen öppnade jag sakta munnen, i rörelsen öppnades även hennes. Jag stack försiktigt in tungan i hennes mun. Det gick inte bra, för sekunder senare gjorde det väldans ont. Hon hade bitit mig. I tungan. Fort slet jag mig undan och höll mig för munnen. Hon såg med chockade ögon på mig.
"Shit, förlåt. Är du okej?" Det var jag inte.

 

 

Jag kastede oroliga blickar på Justin när vi lämnade badrummet påväg mot bordet igen. Vi hade missat huvurätten, men för mig gjorde det inget. Det stod ändå efterrätt på bordet klara för oss att hugga in i och jag blev nätt av bara förrätten. När vi gick till badrummet var det mig som det var 'synd' om, nu är det Justin. Hur dum får man bli? Jag bet honom. I tungan. Herregud. Nu har jag officielt skämt ut mig både inför honom och alla i crewet om de nu får reda på det. Justin gav mig lugnande blickar som var menade att försäkra mig om att han var okej. Men jag såg på honom att han inte var okej. Inte för att han inte klarade av smärtan på grund av tungan. Utan på grund av mig. Han hade velat... Vad kallades det? Något på h. Hå, håla? Nej. Då kom jag på det; hångla. Han hade velat hångla men jag avvisade honom. Såklart han blir sårad. Men till mitt försvar så var, är, ag inte redo. Redo för vad exakt? Jag vet inte. Att någon bryr sig om mig? Att någon gillar mig? Att någon faktiskt kanske till och med älskar mig? Att någon kramar mig? Att någon kysser mig? Att någon hånglar med mig? Allt antar jag. Jag var inte redo för att det där. Tror jag i alla fall.

 

Jag slog mig ner på stolen med ett påklistrat leende. Alla gav mig frågande blickar men jag bara log och såg ner i mitt knä. Elemenope, ta dig samman. Du har pratat ut om det här, ja typ. Nu var det Justin det var 'synd' om. Bry dig bara inte, okej? Okej. Nämnde jag att från och med att Justin och jag klivit in i matsalen hade det varit tyst kring bordet. Helt tyst. Endast blickar hade skickats hit och dit.

 

"Dlet äj oklej allihoppa, dlet äj lugt nu." Nu vändes alla blickar mot Justin istället. Herregud, hade jag bitit så hårt? Han kan inte prata. Hur ska han då kunna sjunga? Jag har förstört hela turneen och kanske till och med hans karriär. Jag är så dum. Jag skönk ner på stolen och placerade handen för mitt ansikte. Jag är screwed.
"Justin, vad har hänt med tja dig? Varför pratar du sådär?" Det var Scooter som yttrat frågan. Justin bara viftade bort det och sade lågt att de skulle 'plata om dlet li blushen'.

 

*

 

"Nu är vi i bussen. Vad hände?" Såfort Scooter sade meningen samlades alla som skulle vara i bussen, vilket var många, kring oss där i vardagsrummet. Vår standardplats i princip numera.
"Oklej, såhäl vaj dlet. Jag tlötjade Ejemenjop häl för.. Ja oviklit. Oh kjysste hennle" Busvisslingar bröt ut i 'publiken' innan Justin fotsatte " Och well, jlag ville hånla mjen inlte hon..." Det sista flinade han. Hade han kommit över det faktum att jag avvisat honom eller ville han bara inte visa det för större delar av crewet?
"Vänta, så hon bet dig?" Frågade Fredo misstänksamt fram och hade blicken på mig, även om han pratade till Justin. Jag nickade förläget och gömde ansiktet i Justins bröstkorg. Genast bröt skratt ut bland alla.
"BRA JOBBAT ELEMENOPE!" Skrek någon som stod längre bak. De var väldigt många i crewet alltså...

 

 

 

ÄR DU NÖJD NU EBBA? JAG FICK UT ETT KAPITEL ÅT DIG, MEN BARA FÖR ATT DU ÄR SÅ SNÄLL OCH FIXAR KOMMENTARER ÅT MIG :*

 

 

 

 

Elemenopes perspekiv

 

Det var en ny dag, vilket innebär ännu en koncert. Jag hade vaknat tidigt där jag legat i den stora sängen tillsammans med Justin för att upptäcka arenan. By the way, det där med att sova i samma säng som Justin var riktigt mysigt även om jag inte har en blekaste aning om hur jag kom dit. Mitt senaste minne var att jag lutat mig mot Justin i soffan. Nej vänta, sen försvann han för Alfredo ville något. Just det, jag hade suttit och väntat på honom men somnat. Jag antar att han hade burit mig in dit då. Hur som helst, jag gick omkring bland alla de gångarna som på något sätt skulle leda mig till scenen. Jag hade gillat den lilla stunden jag hade varit på scenen igår och tänkt att det inte skulle skada om jag stod på den nu, såhär långt innan koncerten. Jag menar vad kan hända?

Jag svängde höger i den lilla korsningen och såg till min stora förtjusning scenen. Ja! Jag började snabba på stegen, sedan ännu ett snäpp, till sist sprang jag. När jag kom ut på scenen fascinerades jag av hur stort det var. Jag hade inte tänkt på det igår, jag hade liksom varit nervös, allt jag koncentrerade mig på var texten. Lite Justin också men mest texten och att inte ramla eller göra bort mig. Jag gick fram till gitarren och drog fingrarna över strängarna innan jag fick syn på trummorna. Jag gick dit och funderade på om jag skulle spela lite? Det är inte så att jag väckte någon då alla är i bussarna. Jag satte mig på pallen och spelade, ytterst löst och försiktigt till en början. Dock har jag ärligt talat aldrig spelat trummor tidigare i hela mitt liv och anar att jag inte är något vidare bra på det. Det fick jag dessutom reda på nu. Nej, jag är ingen trummis inte, tänkte jag och reste mig upp.

Vi var fortfarande i Chicago men de som bokade hotell och allt sådant hade tyckt att vi kunde sova i bussarna. Helt okej med mig, sängen var sjukt skön (i alla fall den jag spenderat natten i) och hrla det här var i princip höjdpunkten i mitt liv hittills, jag har aldrig upplevt något liknande. Inte konstigt då jag spenderat mitt liv i mitt vardagsrum och på rampen... Hmm.

 

Justins perspektiv

 

Jag vaknade av en duns lite längre bort i bussen och öppnade sömndrucket mina ögon. Ljuset var starkare än jag trott så snabbt stängde jag dem igen, istället kände jag med armen efter Elemenope som jag visste skulle vara här då jag burit hit henne igår efter att jag kommit tillbaka när jag pratat med Fredo. Det var Chaz som hade ringt. Några veckor tidigare hade vi kommit in på att prata om flickvänner när vi smsat, han visste såklart om Elemenope och att vi var ett par nu, men han krävde en bild på oss båda som han kunde spara. Jag hade skickat ett och tydligen hade Candice som suttit bredvid honom sett och blivit eld och lågor, inte bokstavligen dock. Hon hade blivit helkonstig och gjort väldigt många skumma samtal i princip 24/7. Han, Chaz, hade ingen aning om vad det handlade om då hon inte sakt ett dyft, men han antar att det i alla fall inte hade att göra med att det var jag och Elemenope tillsammans då hon tidigare sagt ett vi verkade som ett 'gulligt par' när Chaz, tydligen, pratat om oss. Jag förstod mindre än Chaz och hade då meddelat att jag tyvärr inte kunnat hjälpa till.

 

Anywho, nutid. När jag inte kunde känna Elemenope här i sängen öppnade jag ögonen och fann inget annat än tomhet i människoväg. Jag reste mig upp och drog på mig ett par mjukisbyxor innan jag gick ut ifrån 'rummet' som var mitt i bussen. Resten av bussen var också tom, alltså var Elemenope ute någonstans. Antingen hade hon gått till någon annan buss eller in till arenan. Jag tror jag börjar med arenan. Jag menar hon är en nyfiken typ som gärna undersöker saker hon aldrig upplevt. Jag öppnade dörren och möttes av skrik. Vad gör dem här redan? Jag kollade åt vänster där en stor folkmassa av Beliebers stod och ville att jag skulle komma till dem och skriva autografer och snacka med dem, antar jag. Jag vinkade men fortsatte mot arenan då jag ville finna Elemenope. Elemenope, Elemenope, vi måste hitta något smeknamn till henne. Det är lite... inte jobbigt men trixigt att säga hennes fulla namn hela tiden. Kanske L, fast det låter mer som Elle. Är inte det en tidning eller något? Elle... Jag smakade på orden. Det var fel, det passade inte in på henne. Men L, även om det uttalas likadant passade det henne bättre. Det lät ungefär som ett rappnamn, vilket passar bra mycket bättre in på henne då hon är lite utav en rappare.
Längre i mina tankar kom jag inte då jag stoppades i min gång av något genomskinligt. Jag tog mig för pannan och kollade upp vad som orsakat smärtan. En glasdörr. Seriöst?

 

---

 

WHOOP WHOPP EN GLASDÖRR! Lolz xD
Men varför reagerar Candice som hon gör? Vill ni möjligtvis ha ett kapitel i i hennes perspektiv i framtiden...?

EN FRÅGA BARA: Skulle ni säga att Justin och Elemenope är seriösa? Alltså har de ett seriöst förhållande eller är det mer som kompisar med känslor och kyssar...? Och om ni tycker att de inte är så seriösa, skulle ni vilja det?

 Uppdate; glömde sätta 'gräns' för kommentarer tills nästa kapitel kommer, men borde det behövas nu? Ni vet ju att jag vill ha kommentarer när jag har suttit och skrivit ett kapitel och försökt komma på något som passar in i novellen, dessutom är min självkänsla inte hög alls, just sayin'...
men 4-6 som vanligt...

Pöss och klam! ♥