storiesboutjusten.blogg.se

Scooter hade svarat ja på Justins fråga om mina bröder – det kändes fortfarande konstigt att kalla de bröder- fick följa med på turnén. Jag hade såklart blivit väldigt glad och hypad, men hade inte fått träffa de direkt därefter, utan hade umgåtts lite ensamt med mina föräldrar. Eller inte helt ensamt, Justin hade varit där varje minut, förutom när jag tvingade iväg honom för att hämta lite cola till mig, kaffe till Victoria och David -mamma och pappa. Han hade av någon anledning viljat stanna kvar hos oss varje minut som vi umgåtts, men jag gillade det. Jag gillade att ha honom nära, även fast det var fortfarande var en aning nytt för mig. Medan han hade varit borta hade de frågat om oss, hur vi träffades, när vi träffades och liknande. Jag hade svarat så gott som jag kunde på alla frågor och Justin hade fått besvara resten när han kom tillbaka. Vi hade satt oss i några soffor som hade varit placerade i ett rum i närheten, där jag och Justin nu satt och väntade på mina småbröder – Romeo och Brooklyn. Jag hade fått berättat att Brooklyn var född 1999 och Romeo år 2002, och jag var väldigt nervös över att få träffa dem. Skulle de gilla mig? Skulle de gilla Justin? Vad skulle de tycka om allt?

Justins satt bredvid mig med armen på ryggstödet bakom min rygg och studerade mig där vi satt och väntade. Han lutade sig fram och pressade sina läppar mot min tinning, samtidigt som han viskade, med lugnande röst:

”Det kommer gå bra, var bara ditt underbara jag.” Jag log smått mot honom och kunde inte hjälpa mig själv när mina kinder fick färgen ljusrött. Jag satte upp håret i en snabb, rufsig tofs högt upp på huvudet innan jag vände mig mot honom, lutade mig fram och lämnade en mjuk, blöt kyss på hans vackra ljusrosa läppar. En varm känsla spred sig i min kropp och jag ville genast ha mer, då öppnades dörren. Jag reste mig snabbt upp och studerade de två personerna som stod i dörröppningen. De båda hade ljusbrunt kort hår, snyggt, i ungefär samma frisyr som Justin, fast kortare då såklart. Ett stort leende spreds på mina läppar och jag tog några steg mot dem. Deras läppar var också formade i ett leende och de tog några steg mot mig med. Jag raderade luften mellan mig och den kortaste killen först, som jag antog var Romeo, jag kramade honom hårt och släppte honom sedan långsamt, för att kolla in i hans ögon och le stort.

”Hej, Romeo va?” Han skrattade till och nickade.

”Ja, Romeo.” Jag log stort och kollade sedan på den lite äldre killen, Brooklyn, jag tog ett steg mot honom och kramade honom lika hårt som jag kramat Romeo. Han var ganska mycket längre än Romeo, kanske tillochmed lite längre än mig. Jag släppte honom och kollade ner i hans ögon.

”Brooklyn?” Han nickade och de log stort. Jag log stort tillbaka och backade några steg från dem för att presentera mig.

”Och jag är då Elemenope.” log jag, de nickade, leendena hade fortfarande inte lämnat deras läppar.

”Vår syster.” Leendet förstorades och jag nickade. Plötsligt kände jag en arm som slingrades om min midja och kollade upp på Justin som stod och kollade på mina två bröder med ett leende.

”Du glömde ju presentera mig.” viskade han med läpparna mot min mungipa, jag skrattade till och mötte först Brooklyns blick och sedan Romeos.

”Och detta är då – min pojkvän – Justin.” Log jag och gjorde en liten gest mot Justin. Han skrattade till och nickade innan han sa:

”Trevligt att träffa er killar!”

*

Vi hade sagt hejdå till Victoria och David efter ett tag av pratande, eller Justin pratade, jag stod med armen om honom och pratade bara några små ord. Även fast jag gett mina nyfunna bröder en kram i början kände jag mig nervös och en aning skakig över att bo med dem ett tag. Jag visste inte vad jag skulle säga, så Justin, som älskade att prata, tog över pratandet. Jag visste inte hur lång tid de hade gått sedan de kom in i rummet tills Scooter kom in och meddelade att vi snart var tvungna att åka. Vi skulle komma fram till något annat land, till någon annan stad, redan imorgon förmiddag, för att Justin skulle få god tid på sig att förbereda sig för den nya konserten imorgon kväll. Vi hade sagt hejdå till Victoria och David med kramar - som var aningen stela för min del då jag trots omständigheterna inte riktigt förlåtit dem riktigt än - och sedan hoppat på bussen som skulle föra oss till det nya landet. Även fast det inte alls var längesedan jag träffat Victoria och David var jag tvungen att erkänna att jag skulle sakna de en aning, inte så mycket som jag skulle saknat Justin om jag skulle stannat hos dem, men ändå en aning. Jag menar, nu när jag äntligen hittat mina föräldrar ville jag umgås med dem! Men jag ville för allt i världen inte lämna Justin och hans crew, som hade blivit som min familj under tiden som jag spenderat med dem.

Romeo och Brooklyn packade in all sin packning - som Victoria åkt iväg och hämtat - med hjälp av Kenny. Jag och Justin hade satt oss i soffan och kollade på tv, och eftersom att vi var i England förstod vi språket. Det skulle vi dock inte göra i nästa land vi skulle till, jag vände mig mot Justin som höll ett fast tag om min hand, smekte den med båda sina händer i sin famn. Jag halvlåg i soffan med huvudet lutat mot hans axel och hans ena arm omkring min kropp. Det drog i hårbotten när jag vände mig för att kolla på honom.

”Vilket land ska vi till nu?” frågade jag och han kollade upp från våra händer till mina ögon, ett litet leende spred sig på hans läppar och han sa sedan:

”Irland.” Jag nickade kort och log sedan stort.

”Okej.” Jag kollade tillbaka på tv:n och studerade de olika personerna som rullade runt med olika sjukhus grejer i programmet Grey’s Anatomy. Plötsligt öppnade dörren intill bussen och Kenny kom in med Romeo och Brooklyn. De hade tagit ett sista hejdå av sina – våra – föräldrar och alla var nu redo att åka iväg. Jag log mot de och de log smått tillbaka. Jag lutade mig mot Justin och viskade:

”Visa de vart de ska sova.” Han nickade, släppte min hand och reste sig upp innan han tog tag i min hand igen för att dra upp mig ur soffan. Han gick runt de pytte lilla soffbordet som stod placerat framför soffan och sa:

”Nu ska jag visa er vart ni ska sova, följ med mig.” Justin pekade med tummen längre in i bussen och mina bröder nickade. Vi började vandra mot deras sovplats, Justin stannade framför ett svart skynke och drog snabbt bort de, innanför var en enkelsäng placerad. Det var snyggt bäddat med vita lakan och vitt örngott på kuddarna. Han vände sig mot Brooklyn.

”Här ska du sova, du kan lägga väskan under sängen, och placera kläderna du vill ha framme i dem”, Han pekade på de små skåpen över sängarna. ”Hoppas du kommer trivas!” Han log mot Brooklyn, Brooklyn log tillbaka och satte sig på sängen. Jag kände mig tvungen att säga något och upprepade Justins ord.

”Hoppas du kommer trivas.” log jag och Brook nickade, fortfarande leendes. Vi lämnade honom ensamma och försvann en bit längre in i bussen med Romeo bakom oss. Jag blev förvirrad när Justin öppnade dörren intill vårt sovrum, men valde att inte säga något, Justin hade säkert en förklaring till detta. Vi kanske skulle sova någon annanstans? Eller så hade de placerat en madrass på golvet bredvid sängen. Vi klev in i vårt rum och Justins ställde sig med mig bredvid sig bredvid sängen och gjorde en gest mot den.

”Och du ska – tyvärr, för din del – tillbringa dina första nätter i vår säng mellan oss. Det finns inte tillräckligt många sängar till alla, men en av oss ska åka hem ett tag om några dagar, och då får du sova i hans säng.” Justin log och jag kunde inte låta bli att spärra upp ögonen. Det skulle bli väldigt konstigt att ha sin egen bror emellan sig själv och sin pojkvän i vår säng några dagar, och skulle han sova emellan oss? Men jag visade ingenting på utsidan, log bara åt Romeo, samtidigt som han studerade sängen och nickade.

”Var tysta.” sa han kort och jag spärrade chockat upp ögonen mot honom.

”Vi lovar.” sa Justin seriöst, och jag hoppades verkligen att han skojade. 

 

 

Jahapp, där var kapitel 46 ute. Märker ni att det är någon annan som har skrivit? För det har det. Jag vill tacka Ebba tusen tack från http://mybieberlovestorys.blogg.se/ . Kapitlet blev super tycker jag, vad tycker ni?
By the way, nästa kapitel är i princip klart... Vill ni ha det? Om ja; KOMMENTERA SOM GALNINGAR OCH KLICKA ER IN PÅ EBBAS BLOGG NÄR NI GÖR DET!

 

Puss och kram ♥