storiesboutjusten.blogg.se

"Lust att ses? =)
//Justin"

Smset hade endast kommit någon timma efter jag kommit hem från springturen, duschat av mig svetten och klätt på mig kläder. Han var väldigt snabb för att vara känd. Jag trodde han skulle ta två timmar, eller mer, på sig gällande klädsel med tanke på att jag läst någonstans att han äger hundratals skor och kepsar.

Skulle jag träffa honom? Ville jag det? Nej såklart jag inte vill. Jo.
Hade jag tid att träffa honom? Jag har all tid i världen idiot.
Ska jag eller ska jag inte? Klart som sjutton att jag ska! Nej men varför? Jag har inte umgåtts med människor sen det hände, varför nu? För att nu vill någon umgås med dig L, så varför inte ta chansen bara? Du är värd det! Är jag? JA!

"Sure, stranden om fem?
//Elemenope"

Skicka.
Nu finns ingen återvändo.

*

Väl framme hade jag kollat omkring men inte sett någon Justin. Det var inte så mycket människor på stranden, inte så konstigt med tanke på att klockan endast var runt 1 på dagen. De flesta var väl på jobbet eller i skolan.

Efter fem minuter hade jag ännu inte sett skymten av honom. Bara en liten dam som frågade efter pantburkar eller möjligtvis en liten slant, en hemlös som sov på bänken, några barnfamiljer, en och annan som satt med sina datorer i skuggan och en kille i ungefär min ålder som var svartklädd och hade en gasmask trädd över huvudet. Är inte det lite varmt nu? Jag menar, solen steker så varmt att till och med jag har på mig ett par shorts. Inte ett par korta som går in i rumpan som alla andra tjejer i min ålder verkade ha nu för tiden, nej nej. Mina slutade lite över mitten av låren och hade många slitningar.

Killen såg ganska skum ut, han verkade spana efter någon också. En kompanjon inom langaryrket? Nej L, inte dömma folk. Han kanske är jättesnäll. Han kanske ska på maskerad? Ja, så måste det vara! På en Onsdag klockan 1? Jaja.

Han mötte min blick och jag kände tydligt igen de ögonen. Vänta va? Sakta i backarna? Var det han? Men, men... Hur? Varför?

Jag gick fram till honom och gjorde en gest åt honom att ta av sig gas masken. När den var av kollade jag menande på honom. En Vad-i-hela-helevet-har-du-på-dig blick. Jag var inte hans mamma, faktiskt inte ens en god vän. Men kom igen, vem har syrmask på sig nu? Vem har syrmask på sig alls?

"Vad?" Jag tiltade huvudet på sne och riktigt borrade in mina ögon i hans, vilket fick mig att tappa koncentrationen eftersom det var nu jag riktigt såg hans ögonfärg. Hasselbruna med gul-grönt i kanterna som riktigt fick ögonen att se ännu brunare ut. Wow, vad vackra.
Jag skakade bort det och fortsatte kolla menande på honom.
"Åh, den?" Han höll upp gasmasken och kollade frågandes om det var den jag hade menat. Jag nickade. "Jaha. Jag har den för att inte bli igenkänd" Fortsatte han och nonchalant rykte på axlarna.
"Du är inte så smart, eller hur?"
"Va? Hmpf, jo! Jag är en beast när det kommer till smarthet. För du vet, det handlar bara om den rätta swagen."

Jag synade honom ett tag med ett ironiskt leende innan jag kom på att vi måste göra något. Vi kan inte bara stå och glo resten av dagen här på stranden. Så jag frågade en kort fråga han, faktiskt, förstod syftet på.
"Sure. Vart?"
"Beror på. Vad vill du göra?" Jag ryckte på axlarna eftersom jag inte visste vad vi skulle göra.
"Jag är inte så sugen på att göra någon aktivitet, kan vi gå hem till dig kanske?" Undrade han ivrigt. Ohboy...

Usch, uppdateringen verkligen suger nu... DÅ MÅSTE VI ÄNDRA PÅ DEN! Haha, men jag har många prov den här veckan. Har haft två och har sista i morgon, har dessutom franska nästa vecka och borde egentligen sitta och göra matteläxan nu... Oops!

Jaja, vad tycker ni? KOMMENTERA NU PUSSGURKOR!

Puss och kram så ses vi snart ♥

P.s Kommentera snälla! 2-3 för nästa!