Kapitel 4 - I'm here. R u?
Ungefär 24 timmar bakåt i tiden. Alltså igår från förra kapitlet. Det blev virrigt men jag hoppas ni förstår...
"Eftersom din nästa konsert är här kan du lika gärna komma hit direkt efter showen ikväll med flyg. Jag skulle vilja ha en ensam dag med dig och det hinner vi inte annars. Går det att ordna?" Frågade Scooter i luren. Jag hade kvällen innan haft en konsert i L.A och var nu i Atlanta, som låg mellan New York och Los Angeles för att redan näst-nästa kväll ha en konsert i New York innan jag skulle bege mig mot Europa.
"Jo, räkna inte med att jag kommer vara speciellt allert i morgon bara. Du vet mina sömnrutiner" Skrattade jag till svar.
Till svar hörde Scooter skrocka innan vi sa hejdå och stängde av samtalet. Eftersom konserten inte skulle äga rum förens om några timmar gick jag och lade mig, lite sömn skulle inte skada, då blir jag ju bara piggare under konserten.
*
På flyget hade det inte tagit lång tid alls innan jag somnade.
Konserten hade gått finnemang, publiken var som galen och jag vet inte hur många gånger jag tänkte att 'det här blir mitt sista extranummer'.
När jag öppnade ögonen igen befann jag mig bredvid Eiffeltornet i Paris. Vädret var regnigt och molnigt. Allt var grått, även människorna, de få som befann sig här, vill säga
När jag fokuserade blicken kunde jag urskilja en människoliknande filur på våningen högst upp i tornet klättrande upp på staketet som hindrade att man skulle ramla.
När jag förstod vad som skulle ske började jag flyga uppåt och snart var jag framme hos personen jag nu kunde se var en tjej.
"gör det inte" Hindrade jag henne, men hon bara skakade på huvudet och såg allmänt bestämd ut.
Hon hade svart hår och mörka kläder som påminde om punk stilen. Under håret kunde jag ana att det befann sig ett antal lager smink, speciellt runt ögonen.
Plötsligt förflyttades jag till någon kvav regnskog. Jag kunde skymta giftiga pilgrimsgrodor hoppa omkring och stora kobror krälandes längs träden och marken. Det skulle inte förvåna mig om det stod en 10 x förstorad tarantella bakom mig sugen på en liten munsbit som skulle vara jag. Nyfiken som jag är vände jag mig om.
Jag suckade lättat ut och började gå åt något håll. Jag hatade spindlar, stora som små, jag avskyr dem.
Jag hörde en hög smäll innan jag kände en smärta i benet jag aldrig känt förut. Jag kisade och såg en man med en pistol riktad mot mig.
"Du ska ha det jävligt klart för dig att du inte är värd något annat soppor. Du betyder inget för världen, ints ens för dina älskade 'Beliebers', om man nu kan kalla dem det. De älskar inte dig. De hatar dig, alla hatar dig" Gjorde han klart för mig innan ännu en smäll hördes och jag föll mot marken och andades inte längre.
Andfått vaknade jag ut min sömn och stirrade rakt fram innan jag kollade runt i flyget. Det var inget privatplan den här gången eftersom jag skulle komma så snabbt som möjligt och planet var just nu i Brazilien. Alltså satt jag i ekonomiklass. Inte mig emot. Jag mötte några få blickar, men ingen jag lade någon större uppmärksamhet på.
En snilleblixt for igenom mitt huvud och jag halade fram mobilen ur fickan och knackade på twitter appen. "Du betyder inget för världen, ints ens för dina älskade 'Beliebers', om man nu kan kalla dem det".
Jag skakade av mig de hemska tankarna och skrev
'I'm here. R u?'
Innan jag tryckte på skicka. Jag var tvungen att bli försäkrad om att det endast var en dröm. Inget mer.
Genast började en massa svar komma in om att 'Jadå, vi var här. Och skulle alltid vara'.
Jag suckade lättat ut och sjönk ner på sätet.
Så! Nu var det ett tag sen, men som sagt vill jag egentligen inte lägga ut innan designen är klar...
Jaja! Detta var faktiskt mitt sista kapitel på lager. Jag har försökt ta mig tid att skriva kapitel 5, men det har inte lyckats... Men jag ska slå mig ner och skriva innan designen är klar. Det lovar jag.
Men vad tycker ni, vill ni få reda på hennes namn snart? När kommer dem att mötas?
Kramis ♥
