storiesboutjusten.blogg.se

Det första jag la märkte till var att det var Justin. Det andra var att han tydligen måste komma ihåg mig. Ska jag applådera av entusiasm? Eh, nej.
Bredvid honom stod två andra killar i ungefär samma längd, klädstil och frisyr. DocK hade den ena mörkare hår än Justin och den andre ljusare.

Jag tittade frågande på honom och tog en slurk av drickan, ifall han skulle begära ett svar eller så.
"emh... Det finns inga lediga platser, är det okej om vi delar?" Undrade sedan Justin en aning stammande. Vad jag så läskig?
Till svar nickade jag kort och röjde undan alla onödiga papper och påsar mot mig en aning så de skulle få plats. Det var ändå bara ett fyrmanna bord. 

De började smått prata om något internt som sedan hade lätt in på musik, dock inte Justins, som var ganska roligt att lyssna på. Justin kollade även åt mitt håll ett antal gånger och log mot mig.
De diskuterade fram och tillbaka om vilken artist som var bäst. Det stod mellan Lil Wayne, T.I och 2 Chainz och jag satt mest och skrattade mentalt.

"Jag tycker Kanye West är den grymmaste..." Mumlade jag fram, men det räckte gott och väl för att de skulle höra. Fort vändes deras blickar mot mig och kollade intresserat på mig. Som om jag skulle fortsätta om varför Kanye var så mycket bättre. Egentligen tycker jag alla de nämnda är väldigt bra, men Kanye rappar bäst och gör bättre låtar. Men jag är inget specieficerat fan av honom.

"Vad?" Undrade jag aningen obekväm av allas blickar på mig. Jag var inte van vid så här mycket uppmärksamhet. Absolut inte.
"Jag visste inte att du lyssnade på sånt?" Jag ryckte på axlarna åt Justins fråga och tänkte en stund.
"Vad ska jag annars lyssna på? K-Pop och dansa kodansen hela dagarna?" Jag skrattade lite åt slutet av mitt svar.
Jag hade sett Gangnam Style musik videon och suttit och lett hela videon åt vem det egentligen varit som regisserat videon. Det var så... Konstig att det fanns inte. Rolig dock.

"Sant" Erkände han och skrattade, han med.

Det kändes så konstigt att använda rösten till så många meningar. Jag hade inte riktigt vetat hur min röst lät tills idag. Det blir lätt så om man inte pratar så mycket. Ja för vem skulle jag prata med? Min brödrost?
Jag skakade på huvudet åt mina urspårade tankar och drack det sista som fanns kvar av colan.
De andra hade kvar lite mer att äta, men jag såg ingen anledning till att resa på mig. Jag menar, de var trevliga och roliga. En nypa konstiga, men who am I to judge?

"Hur gammal är du?" Frågade Chaz efter en lång tystnad. Jag var tvungen att tänka efter lite innan jag kom på svaret. Jag hade inte direkt firat min födelsedag som man 'tradionellt sätt' skulle gjort.
"arton, ni?" Jag visste ju att Justin i alla fall var typ 18. Eller det är vad som står i varje skvallertidning och vad som sägs på de intervjuer jag har sett.
"Samma. Men har inte du skola i så fall? Eller var så smart att du fick hoppa över ett år och redan gått ut?"
"Alltså, pappa lärde mig det nödvändigaste och viktigaste när jag var typ fem. Så jag har inte gått i skolan..." Mumlade jag fundersamt ut. Jag visste att när man var arton gick man sista året på collage. Fast i så fall hade man väl redan tagit studenten med tanke på att det är höst slash sensommaren nu? Eller så är det olika överallt, jag vet inte.
Hur som helst var deras reaktioner blandade.
Hur skulle jag tolka det här?

Inte världens roligaste mellankapitel, faktum är att i princip alla kapitel har varit mellankapitel känns det som...
Men hur som helst, jag har stora planer för framtiden kan jag lova.
Men nu till er, vad tycker ni? Duger det? Var det tråkigt? Kommentera era åsikter! Ingen kommer dömma er! Jag vet i alla fall en som kommer bli glad... *host host*.

Kramis ♥