storiesboutjusten.blogg.se

"Baby, baby, baby ooh. I thought you'd always been mine, mine. Baby..." Baby, låten som så många kunde åtminstone refrängen på spelades på scenen där det var full show för tillfället. Justin sjöng och dansade, dansarna dansade och musikanterna spelade. Lasrar, ljus, rök och olika eldshower sköts ifrån olika maskiner och ut på scenen för att få det att se så mycket fräckare ut. Vilket det gjorde.

 

Jag hade bara rappat i Baby en gång tidigare, då när jag anlänt till turneen. Men idag tyckte de att jag skulle göra det, sedan skulle de se ifall jag skulle göra det på kommande koncerter. Jag har ingen aning om varför då jag verkligen inte kom hit för att bli känd, absolut inte. Jag saknade bara min pojkvän och tyckte det skulle vara coolt att undersöka världen. Pojkvän. Det var fortfarande svårt för mig att förstå att Justin var min pojkvän. Jag anser mig inte ens värd honom, men hans tal igår fick mig aningen säkrare. Ett flin tog sig an mina läppar när jag tänkte på gårdagen. På hur han hade tagit på mig, varit överallt och tagit över i hela mitt sinne och.. Mer hann jag inte tänka innan jag märkte att de faktiskt väntade på mig. Dock inte allt för länge då Ludachris säger "Luda" innan han rappar, och det var precis där musiken var för tillfället. Jag ställde mig på skateboarden som stod placerad framför mig och skjöt ifrån med ena foten samtidigt som jag förde miccen mot munnen.

"When I was thirteen, I hade my first love..." Egentligen var det meningen att jag skulle åka ut på skateboarden och vara mitt på scenen när jag började rappa, men eftersom jag fastnade i mina tankar fick det bli såhär istället. Det blev bra det också tycker jag. Jag klev av skateboarden och skjöt bak den när jag stod mitt på scenen. Några scenarbetare skulle ta emot den och föra den bakom skynket så att man inte kunde se den längre.

 

Jag gick ut på rampen, det vill säga den del av scenen som gick ut i publiken - dock fanns det massvis med staket och säkerhetsvakter runt om så det var ingen fara på den fronten - där Justin stod. Tröjlös som vanligt. Han hade vänt sig om så att han såg på mig när jag gick mot honom. Han gav mig en kärleksfull och stolt blick, något som gjorde fjärilarna i min mage att flyga runt. Därför log jag ett generat leende mot honom och såg istället ut i publiken. Där fastnade jag med blicken på tre yngre killar som stod och diggade till musik samtidigt som de såg upp mot scenen med stora ögon. Jag vinkade lite mot dem och fick genast respons då de vinkade tillbaka.

 

Jag andades lättat ut då hela rappen tagit slut och Justin tog ton istället. Men jag stod kvar på scenen och dansade lite och hälsade på fans. Min blick vändes då och då mot de där killarna och insåg varje gång att de kollade på mig och inte på Justin som stod vid huvudscenen och dansade i sista refrängen.

Jag sprang bak till honom för att ställa mig på led med alla dansare för att hålla armkrok med de som stod bredvid mig, vilket i detta fall var Elysandra och Luke, för att sedan bocka. Vi brukade inte göra såhär, men jag antar att de tyckte det skulle vara roligt då rykten hade gått om att David Beckham skulle vara här ikväll. Jag visste vem han var och vad han gjorde, men jag visste inte hur han såg ut eller liknande då jag inte var så insatt i att kolla på sporten han spelade; fotboll.

Vi bockade några gånger till applåderna som inte verkade vilja sluta innan vi alla sprang av scenen för att hitta första bästa vattenflaska. Snacka om att det blev kaos när alla, verkligen alla, skulle ha vatten.

 

*

 

Justin hade duschat och vi var nu på väg ut till källaren där det fanns ett garage. I garaget stod det några bilar som Justin och alla som stod honom närmast i crewet skulle åka med. Inklusive mig då Justin inte tillät att jag skulle åka taxi med dansarna till hotellet i en stad jag aldrig varit i. Men hur många av dansarna hade varit här förut, egentligen? Hur som helst hade Scooter, som först tyckt jag kunde ta taxin, gett med sig då Justin var envis som en åsna.

Justin drog mig mot sig och höll i min hand. Jag log stort och tänkte på hur lycklig jag var. Jag har aldrig varit så här lycklig i hela mitt liv, och allt är tack vare honom.

"Elemenope?" Ropade en mörk röst genom hela korridoren. Jag stannade upp och vände mig om. Synen jag möttes av fick tårar att bildas i mina ögon. Varför just nu? Varför över huvud taget? 

 

ÄNTLIGEN KOM DEN EFTERLÄNGTADE DRAMAT! Vad tycker ni? Vad är det hon ser? Vem ropar på henne? NÅGRA IDEER? 

 

Puss och kra ♥