storiesboutjusten.blogg.se

Elemenopes perspekiv

Det var en ny dag, vilket innebär ännu en koncert. Jag hade vaknat tidigt där jag legat i den stora sängen tillsammans med Justin för att upptäcka arenan. By the way, det där med att sova i samma säng som Justin var riktigt mysigt även om jag inte har en blekaste aning om hur jag kom dit. Mitt senaste minne var att jag lutat mig mot Justin i soffan. Nej vänta, sen försvann han för Alfredo ville något. Just det, jag hade suttit och väntat på honom men somnat. Jag antar att han hade burit mig in dit då. Hur som helst, jag gick omkring bland alla de gångarna som på något sätt skulle leda mig till scenen. Jag hade gillat den lilla stunden jag hade varit på scenen igår och tänkt att det inte skulle skada om jag stod på den nu, såhär långt innan koncerten. Jag menar vad kan hända?

Jag svängde höger i den lilla korsningen och såg till min stora förtjusning scenen. Ja! Jag började snabba på stegen, sedan ännu ett snäpp, till sist sprang jag. När jag kom ut på scenen fascinerades jag av hur stort det var. Jag hade inte tänkt på det igår, jag hade liksom varit nervös, allt jag koncentrerade mig på var texten. Lite Justin också men mest texten och att inte ramla eller göra bort mig. Jag gick fram till gitarren och drog fingrarna över strängarna innan jag fick syn på trummorna. Jag gick dit och funderade på om jag skulle spela lite? Det är inte så att jag väckte någon då alla är i bussarna. Jag satte mig på pallen och spelade, ytterst löst och försiktigt till en början. Dock har jag ärligt talat aldrig spelat trummor tidigare i hela mitt liv och anar att jag inte är något vidare bra på det. Det fick jag dessutom reda på nu. Nej, jag är ingen trummis inte, tänkte jag och reste mig upp.

Vi var fortfarande i Chicago men de som bokade hotell och allt sådant hade tyckt att vi kunde sova i bussarna. Helt okej med mig, sängen var sjukt skön (i alla fall den jag spenderat natten i) och hrla det här var i princip höjdpunkten i mitt liv hittills, jag har aldrig upplevt något liknande. Inte konstigt då jag spenderat mitt liv i mitt vardagsrum och på rampen... Hmm.

Justins perspektiv

Jag vaknade av en duns lite längre bort i bussen och öppnade sömndrucket mina ögon. Ljuset var starkare än jag trott så snabbt stängde jag dem igen, istället kände jag med armen efter Elemenope som jag visste skulle vara här då jag burit hit henne igår efter att jag kommit tillbaka när jag pratat med Fredo. Det var Chaz som hade ringt. Några veckor tidigare hade vi kommit in på att prata om flickvänner när vi smsat, han visste såklart om Elemenope och att vi var ett par nu, men han krävde en bild på oss båda som han kunde spara. Jag hade skickat ett och tydligen hade Candice som suttit bredvid honom sett och blivit eld och lågor, inte bokstavligen dock. Hon hade blivit helkonstig och gjort väldigt många skumma samtal i princip 24/7. Han, Chaz, hade ingen aning om vad det handlade om då hon inte sakt ett dyft, men han antar att det i alla fall inte hade att göra med att det var jag och Elemenope tillsammans då hon tidigare sagt ett vi verkade som ett 'gulligt par' när Chaz, tydligen, pratat om oss. Jag förstod mindre än Chaz och hade då meddelat att jag tyvärr inte kunnat hjälpa till.

Anywho, nutid. När jag inte kunde känna Elemenope här i sängen öppnade jag ögonen och fann inget annat än tomhet i människoväg. Jag reste mig upp och drog på mig ett par mjukisbyxor innan jag gick ut ifrån 'rummet' som var mitt i bussen. Resten av bussen var också tom, alltså var Elemenope ute någonstans. Antingen hade hon gått till någon annan buss eller in till arenan. Jag tror jag börjar med arenan. Jag menar hon är en nyfiken typ som gärna undersöker saker hon aldrig upplevt. Jag öppnade dörren och möttes av skrik. Vad gör dem här redan? Jag kollade åt vänster där en stor folkmassa av Beliebers stod och ville att jag skulle komma till dem och skriva autografer och snacka med dem, antar jag. Jag vinkade men fortsatte mot arenan då jag ville finna Elemenope. Elemenope, Elemenope, vi måste hitta något smeknamn till henne. Det är lite... inte jobbigt men trixigt att säga hennes fulla namn hela tiden. Kanske L, fast det låter mer som Elle. Är inte det en tidning eller något? Elle... Jag smakade på orden. Det var fel, det passade inte in på henne. Men L, även om det uttalas likadant passade det henne bättre. Det lät ungefär som ett rappnamn, vilket passar bra mycket bättre in på henne då hon är lite utav en rappare.
Längre i mina tankar kom jag inte då jag stoppades i min gång av något genomskinligt. Jag tog mig för pannan och kollade upp vad som orsakat smärtan. En glasdörr. Seriöst?

WHOOP WHOPP EN GLASDÖRR! Lolz xD
Men varför reagerar Candice som hon gör? Vill ni möjligtvis ha ett kapitel i i hennes perspektiv i framtiden...?

EN FRÅGA BARA: Skulle ni säga att Justin och Elemenope är seriösa? Alltså har de ett seriöst förhållande eller är det mer som kompisar med känslor och kyssar...? Och om ni tycker att de inte är så seriösa, skulle ni vilja det?

 Uppdate; glömde sätta 'gräns' för kommentarer tills nästa kapitel kommer, men borde det behövas nu? Ni vet ju att jag vill ha kommentarer när jag har suttit och skrivit ett kapitel och försökt komma på något som passar in i novellen, dessutom är min självkänsla inte hög alls, just sayin'...
men 4-6 som vanligt...

Pöss och klam! ♥