storiesboutjusten.blogg.se

"Romeo, Cruz kom nu då! Vi måste överraska mamma innan hon vaknar!" Jag ropade på mina yngre bröder på väg mot 02 arena för att få tag på våra biljetter. Vi hade redan ringt och bokat så vi kunde bara komma och hämta de. Vi ville dessutom överraska mamma med att gå på koncerten med henne, allt  detta var pappas ide. På tal om pappa så var detta bara ännu en fördel med hans jobb som fotbollspelare.
Vi hade precis hoppat av bussen som hade tagit oss dit och jag såg inte slutet på kön, jag såg bara en hög med gråtandes och skrikandes tjejer. En minut i den kön och jag, eller någon av mina bröder hade brutit ihop. Visst gillade vi tjejer, men inte när de fick nervsammanbrott som dessa. Koncerten var inte förens om några dagar och nu var klockan alldeles för tidigt för att redan stå i kön. Datumet var redan för tidigt. 

 

"Hej, jag skulle hämta några biljetter under namnet David." Jag hade gått till en kassa som låg bakom de andra och som endast var för "V.I.P". Som vanligt. Jag kanske borde säga till mamma och pappa att vi hade blivit lite för vana vid lyxen? Jag menar inte nog att såfort vi ska på familjesemester, pappa spelar en viktig match eller när mamma hade gjort en ny kollektion så var paparazzis på oss som irriterande myggor, utan även när vi gick själva, jag och mina bröder gömde sig allltid någon luring i buskarna. Fast tidningarna skulle nog vara mer fyllda med att Biebers koncert hade ägt rum i London kvällen innan så vi kanske inte ens märktes. Om vi inte fick tag på henne.

 

 

Jag som hade trott att alla som varit runt oss inte skulle bo i bussen samtidigt. Hur fel hade jag inte då. Alla skulle in i just den här bussen visade sig. Det var någon som hette Nick, Fredo, Kenny, Scooter, Justins mamma, Dan som jag pratat med igår, någon som började på Alli, sedan Carin som var Scooters fru, Jen, Scrappy, Ryan, någon som kallades Lady V. Jag tror det var alla. Ja, förutom mig och Justin då. Skulle bussen verkligen orka oss alla? Några hade inte behövts innan och därför inte varit med tydligen men de klev på nu innan vi skulle över havet. Vad de nu hade menat med det. Vänta, ska vi över ett hav? Havet som i Atlantet och över havet som i Europa? Skulle jag med på det?

Mitt i alla funderingar kände jag hur något attakerade min mage. Genast grymtade jag till och såg ner för att se vem det tänkas vara, även om det skulle vara konstigt om det var någon annan än Justin. Och tänka sig, det var just Justin. Jag låg så kallat 'normalt' i sängen, Justin låg tvärs över med fötterna över kanten och huvudet, som sagt, på min mage. Jag såg på honom när han lyfte på huvudet för att dra upp min t-shirt. Jag drog ner händerna för att stoppa honom men hann inte innan han lade ner huvudet igen och riktigt gosade in sig där. Inte för att det fanns så mycket att gosa in sig i.
"Justin?" Frågade jag tveksamt. Varför gjorde Justin så? Jag trodde vi var in need för ett snack om, tja jag vet inte, att jag avvisat honom? Eller att vi går för snabbt? Eller går vi egentligen så långsamt att han bara ville ta oss frammåt lite? Få mig att lita på honom?
"Hmm?" 
"Vad gör du?" Frågade jag. Istället för att svara började han pussa min mage med lätta pussar. Han fixerade armarna så att han kunde luta in vikt på dem och rörde sig runt på min mage för att ge mig små små pussar. Det var faktiskt ganska skönt även om jag var osäker på vart han ville komma och vad han ville göra. Jag lutade mig tillbaka och lade ner huvuet på kudden. Det jag inte märkt förens nu var min nacke hade gjort ont av att jag hållit upp den så länge för att studera vad knäppskallen gjorde. Eller vad ska jag kalla honom? Pusskallen? Nej. 
"Jus-" Mitt i min mening avbröts jag av att dörren öppnades och in tittade en liten Alfredo. Eller liten och liten, han var både längre, starkare och allmänt större än mig. När han fick syn på vad vi, eller ja Justin, gjorde spärrades hans ögon upp och han backade snabbt ut ifrån rummet. Justin som inte hade slutat att pussa, och kittla för den delen, min mage vände nu blicken upp mot mig och flinade lite. 
"Justin, vi måste prata." Så fort jag uttalat meningen speglades inget annan än chock och förvirring i hans ögon.
"Du tänker... Nej du gör..." Han kunde inte ens fortätta meningen, men jag förstod vad han menade. Jag såg in i hans ögon med en blick som skulle berätta vad jag ville utan att säga något.
"Justin, jag tänker inte göra slut med dig." Jag hade alltså behövt säga det. Han hade varit för inne i sina tankar om att jag 'gjorde slut med honom' för att se min blick, men han hörde vad jag sade, det visade han genom att krama om mig hårt.
"Åh tack! Tack tack tack tack tack!" Han släppte mig och satte sig ner i sängen istället. Sedan insåg han vad jag egentligen hade sagt.
"Vad vill du då som är vi måste prata om, om du inte gör slut med mig?" Nu insåg jag att på bara någon timma hade svullnaden som orsakat hans svårigeter till att prata minskat rejält. Han pratade normalt.
"Din tunga.." Sade jag lågt och slog ner blicken i mitt knä. Jag ville inte se hans plågade blick återigen. 
"Det är lugnt, svullnade är nästan borta he-"
"Du vet att jag inte menar det." Avbröt jag med hård röst.
"Mig, jag. Jag skadade dig. Inte bara din tunga, utan dig. Dina känslor. Psykiskt. Jag såg din blick igår. Jag är ledsen men jag visste inte om jag var redo, så jag visste inte hur jag skulle reagera." Jag förklarande aningen stammande och tafatt. Jag visste inte vad jag skulle säga, men jag hade i alla fall lyckats få ut det mesta. Jag mötte fortfarande inte hans blick, men jag kände att den låg plaverad på mig. Han tänkte.
"Vet du vad jag tror ifrån allt jag studernade av dig? Att du visst är redo. Du är redo att göra allt som en 'normal' tonåring kan göra i ett förhållande. Du vågar bara inte göra dem, för du litar inte på dina förmågor och stänger in dig." Kommenderade han sedan. Är det sant? Är det bara för att jag har uppfostrat mig själv som jag stänger in mig själv? Sedan kom på jag på ett ord han sagt.Studerande. Av mig?

 

 

 

Hello! Wow sicken uppdatering jag skaffat mig *-* Det är tack vare er! TACK FÖR KOMMENTARERNA PÅ DET SENASTE KAPITLET HAHA OCH TACK EBBA (Lägg märke till att jag nämner Ebba en andra gång på raken efter kapitlerna OwO)

 

Mene, 4-6 kommentarer för nästa kapitel =)

Puss och kram <3