storiesboutjusten.blogg.se

"Ses på måndag, bye!" Jag vinkade mot mina kompisar innan jag gick mot den stora porten som skulle leda mig ut mot skolgården. Där fanns en fotbollsplan, basketplan, bänkar, lekplats för de yngre och såklart en parkering. Just parkeringen var mitt mål då jag hade blivit lovad skjuts idag, så som de andra dagarna i nu några månaders tid.

Jag fick syn på honom lutandes mot bilen med solbrillor placerade över hans näsa och skymde hans ögon.
Han hade många blickar på sig från andra elever från skolan, men det var inget han brydde sig om.
När det endast var några meter emellan oss spurtade jag och hoppade in i hans famn, något han inte var berädd på, så det resulterade till att vi hamnade på marken, jag över honom.

"Hej Justin." Hälsade jag glatt innan jag ställde mig up på alla fyra för att sedan skjuta ifrån med händerna så at jag stod upp. Jag trog med händerna över min kjol för att se till att den inte blivit smutsig eller skrynglig och rättade till min frisyr. I ögonvrån såg jag hur han själv tog sig upp till en ståendes position.

Till svar på min hälsning blängde han mest på mig, men sprack sedan upp till ett leende och kramade om mig.
"Heeej Madisooooon." Ropade han i kramen, och orsakade ännu fler blickar mot oss. Jag fnissade till men gick sedan runt bilen för att sätta mig i passagerar sätet.

*

Jag kastade mig mellan de hyllorna som hade kläder både vikta på sig och på hängandes på galgar på stängerna som satt under det understa hyllplanet. Jag vek upp, kände, inspekterade och tog viktiga beslut om jag ville lägga tid på att prova klädesplagget eller inte.

Jag tog upp en ursöt topp som skulle passa bra ihop med shortsen som jag såg lite längre in i affären. Genast begav jag mig mot shortsen som skulle vara de sista plaggen jag provade, i den här affären ja.

"Justin, kan du ta min väska? Man får inte ta med väskan där inne för då tror de att man ska stjäla kläderna, fast jag vill inte att du snokar igenom min väska heller..." Spekulerade jag högt med mig själv. "Nej vet du vad, du får stå utanför provhytten och vakta väskan." Fortsatte jag. Han nickade trött och följde efter mig när jag knuffade mig igenom alla människor mot provhtterna, och skapade en bra väg åt Justin samtidigt.
Jag gav väskan till Justin innan jag gick in i närmaste, tomma provhytt och började prova kläder.

Så fort jag rättat till skynket som dålde mig för Justin och alla andra tog jag av mig min tröja och gick ur min kjol för att ta på mig de olika kläderna, dock inte samtidigt.
Det första jag tog på mig var ett mönstrat linne vars mönster bildade en färgglad dödskalle och ett par vita shorts. Jag vände och vred på mig framför spegeln för att se hur det såg ut ifrån alla vinklar. För att vära säker tänkte jag fråga Justin.

Jag drog draperiet åt sidan och steg ut ur provrummet så att jag stod mitt emot Justin där han stod lutad mot väggen och höll på med mobilen. Jag lät blicken glida ner och fann min väska ligga vid hans fötter.
"Justin?" Han släppte blicken från telefonen till mig och granskade mig.
"Vad tycker du?" Undrade jag. Han såg eftertänksamt på mig och lutade hakan i handen.
"Snurra runt." Befalde han. Jag löd och snurrade runt så att även han kunde se alla vinklar.
"Det var fint, det passar dig." Sade han sedan med ett leende innan han återgick till mobilen igen.

Jag provade resten utav kläderna, men bestämde mig för att bara köpa outfitten jag visade för Justin, en ljusgul klänning med orangea och klargula blommor på, ett annat par shorts, ett par tights med ansikten på som var hur söta som helst, en långärmad tröja med mustacher på och en marinblå kjol. Det blir bra tror jag. Sen behöver jag nog inte köpa några mer kläder på ett tag, eftersom det är ganska mycket ändå.

"Vad ska vi göra nu?" Frågade jag när vi komit ut ur affären. Så fort vi tagit steget ut ur den tätbefolkade och kvava butiken märkte jag hur lättad Justin blev. Något jag lärt mig under de senaste månaderna är att han har klaostrofobi. Jag undrar varför han inte gått ut innan och väntat på mig här ute? Det hade varit helt okej för mig, men han kanske ville ha koll på mig så att jag inte virrade bort mig och försvann.
"Det bestämmer du. Dock skulle jag vilja äta snart. Åt ingen lunch." Förklarade han med ett snett leende vid sista meningen.

"Men då kan vi äta direkt, sen har jag bara en sak till jag vill göra innan vi kan åka hem igen eller vad vi ska göra." Jag tog tag i Justins arm så att vi gick armkrok mot närmaste café för att få i oss lite mat. Dock är 'lite' inte nog för Justin, han äter väldigt mycket. Inte för att jag ska säga något då jag själv äter som en flodhäst. En utav alla saker vi har gemensamt.

ÄNTLIGEN! Förlåt att det tagit sån tid att publicera det (har haft det klart väldigt länge dock...) kan inte annat än att skylla på läxorna... Suck.

Men 5+ kommentarer snällaaaaa!?

Puss och kram / Madde och Ebba ♥