Daisy lyfte långsamt sina trötta ögonlock på den regniga måndagsmorgonen och klev långsamt ur den mjuka sängen. Hon gick till den stora dubbeldörren som var tio meter framför hennes majestätiska sovplats. Bakom dörrarna var Daisys garderob som nästan var dubbelt så stor som hennes enorma sovrum. Garderoben hade två våningar, på den första var det ytterkläder och handväskor. Om man gick upp för den vackra marmortrappan fans där oändligt mycket med kläder. Vilken tjej som helst hade dödat för dem medans Daisy inte ens hade bett om dem. Hon tog fram ett par mörka, tajta jeans med klippta hål i, en vit, stickad tjocktröja som visade en liten bit av magen och lite silvriga smycken som passade bra till. Hon gick ner för den breda trappan och tog en vinröd kappa, ett par svarta, höga gummistövlar och sin svarta, Michael Kors väska som hon använde varje dag. Hon lämnade kappan, stövlarna och väskan i hallen och gick sedan vidare till köket för att äta frukosten som familjens kock hade ställt fram åt henne.
Okej, det är min kompis (ja, in real life) som har startat en novellblogg (idag!) och jag tänkte, hey, jag har ju ändå några läsare, jag kan hjälpa henne!!?
Hur som helst, jag tycker verkligen ni ska in och kolla även om jag inte vet om det är början till hennes novell eller om det bara är till för att folket som kollar in ska veta hur hon skriver... Hmm...
Hur som helst, jag älskar det verkligen och sättet hon skriver på och allt!
Så jag rådgiver er att klicka er in på hennes blogg och läser (det finns mer där!) på http://givemeluve.blogg.se/ !!
Vad tycker ni om det? Håller ni med Ylva? Ska jag skriva lite längre kapitel?
Jag håller med, för jag gillar inte när kapitlerna är för korta. Men ibland tycker jag det är lite jobbigt att läsa när det är för långt. Men vad tycker ni, ska jag skriva lite längre?
Programmet jag skriver på räknar inte ord så som Microsoft Word gör så jag kan inte säga i ord hur längen är, men längre i alla fall?
Vill du ha något att lyssna på? Shouldn't Come Back - Demi Lovato
David hade inte kunnat låta bli att ropa hennes namn. De var så nära varandra. Han hade vakat över henne, år in och år ut för att se till att hon mådde bra. Det var dessutom de, David och hans fru Victoria, som skickat pengar till henne varje månad för att se till att hon klarade sig. Han hade så gärna velat ta upp kontakten ordentligt, men inte vågat. Rädd för vad hon skulle tycka, säga. Rädd för att bli utvisad av henne och få genomgå en ännu större smärta. Smärtan av att hon hatade honom - eller rättare sagt både honom och hans fru -, istället för att inte veta vem de var. När hon inte visste, var det bättre. Men det fanns alltid det där tomhålet. Och smärtan. Han saknade sin dotter, även om han hade fyra andra barn nu, saknade de deras förstfödde. Ingen skulle ta hennes plats. Lilla Elemenope.
När Victoria fick syn på sin saknade dotter kunde hon inte låta bli att gå fram till henne. Hon stod framför henne och såg in i hennes lysande gröna ögon. Hon kunde inte stå emot tårarna som tryckte bakom ögonlocken. Det gjorde ont i henne, att veta vad det hade gjort. Att veta att ingenting skulle bli samma som det kunde ha blivit, om de hade följt sina hjärtan. För hon älskade henne, det gjorde hon. Det hade hon alltid gjort.
Hon bröt inte blicken för en sekund från hennes ögon. Lade märke till varje detalj, jämförde med hennes 4åriga ögon. Hon lade märke till tårarna som smet förbi och rann ner för Elemenopes kinder. När Victoria märkte de alldeles för många skillnaderna började hon gråta ännu mer.
Ingen vågade röra sig. Alla stod helt stilla. Det var bara en tanke som for igenom Victorias huvud, hon hade missat så mycket.
Justin stod helt förvirrad och såg på människorna som såg med tårögda ögon på hans flickvän. Kände hon de här människorna?
Ingen rörde en fena, alla bara stod och såg på varandra. Justin dock med mer förvirrade blickar än sorgsna. Han förstod ingenting. Med en närmare titt förstod han att det inte var vilka som helst som stod framför honom. Rykerna om att David Beckham skulle vara här ikväll var sanna. För han stod precis framför ögonen på Justin. Och David hade med sig sin fru, Victoria, också lade han märke till.
Men han förstod fortfarande inte sammanhanget med att de kom hit, backstage, efter showen helt tårögda och såg på Elemenope. Var det så att... Att hon hade funnit dem? Personerna som lämnat henne vid en så pass ung ålder, en så pass ung ålder att inte kunna klara sig själv, till att leva helt själv? Med att bara ha lämnat en lapp efter sig med viss information, trots att hon knappt kunde läsa då de lämnade det? Genast kände Justin hur ett hat upp mot de här personerna byggdes upp inom honom. Elemenope hade för länge sedan släpt hans hand, så han hade inget som stoppade honom till att knyta nävarna så hårt han kunde, enda tills de vitnade.
Elemenope kunde inte förstå, varför kom de tillbaka nu? Var det nu hon äntligen var bra nog för att de skulle ta tillbaka henne? Var det nu de kom krypandes bak till korset, för att hon var ihop med Justin? Ville de bli rika och berömda, tack vare att deras dotter fick ihop det med en utav världens största inom sångindustrin? Hon såg ner på sin så kallade mor, som hade tårar fyllda till öronen såg det ut som. Hon stod mitt framför henne med kanske 1 meters mellanrum som max. Henner så kallade far stod kvar där borta där de kom ifrån. Hennes mor var den enda som hade rört sig, över huvud taget.
När hon studerade dem kunde hon inte låta bli att tycka att båda två såg bra ut. Hennes - så kallade - far var mycket stilig medans hennes - så kallade - mor var obeskrivligt vacker. Hon kunde inte heller låta bli att undra hur kunde de här två människorna vara hennes föäldrar...?
"Du var bra där uppe." Hörde hon en ljus, mycket femenin, röst säga oerhört nervöst. Det första ordet som blivit sagt dessa minutrar av evight stirrande.
Detta är en roman som handlar om förbjuden kärlek. Melanie - en 17årig tjej med en död mamma och en pappa som misshandlat henne och druckit för mycket sedan mammans död - blir adopterad av Patricia Mallette som är känd som Justin Biebers mamma. Melanie blir Justins syster, men alltsom tiden går utvecklas deras relation till något mer än en vanlig syskonrelation. De känner starkt för varandra men kan knappt erkänna det för sig själva eftersom det vore att ge efter.
Handling:
Melanie Wilson är inte som alla andra tonåringar. Hon har aldrig levt ett normalt liv med en normal familj. Hon har aldrig haft en normal familj. För den mesta tiden har hon inte haft någon familj alls. När Melanie var 10 år fick hennes mamma cancer. Till en början var det bara i njuren, men det spred sig rätt så snabbt till lungorna, blodet och tillslut till hjärnan. Ett år senare dog hon. Melanie och hennes pappa Tom fick tillsammans försöka kämpa igenom den svåraste tiden. Ett år till gick och Melanie hade slutat sörja sin mammas död för ett par månader sedan. Tom däremot hade det fortfarande som svårast. Han var full varje dag när Melanie kom hem från skolan och hon fick laga sin egen middag trots sina unga 12 år. Hon åt bara pasta och bröd eftersom det var det ända hon kunde fixa själv. Detta ledde till att hon blev tunnare och tunnare utan all viktig näring. En dag när Melanie kom hem från skolan var hennes pappa på riktigt dåligt humör. Han var dyngfull och det första han gjorde när Melanie kom in genom dörren var att ge henne ett rejält slag i ansiktet. Därefter blev Melanie slagen varje dag när hon kom hem från skolan i en månads tid innan folk började reagera. Efter ett tag började personalen i skolan märka hennes stora slagmärken. Lärarna kontaktade socialen som sedan kom oväntat hem till Melanie och Tom en tisdagseftermiddag. Efter en snabb vandring runt i det lilla skitiga huset beslutade de att ta med Melanie till ett av stadens barnhem. Melanie är nu 16 år och har tröttnat att sitta inne på ett barnhem utan att någon familj vill ta hem henne. Efter sena nätter och mycket tänkande har hon nu börjat planera att rymma därifrån.
Klicka här nedan eller på länken ovanför för att komma till bloggen =) (lyckades inte bädda in länken i bilden denna gång... :/)
"Baby, baby, baby ooh. I thought you'd always been mine, mine. Baby..." Baby, låten som så många kunde åtminstone refrängen på spelades på scenen där det var full show för tillfället. Justin sjöng och dansade, dansarna dansade och musikanterna spelade. Lasrar, ljus, rök och olika eldshower sköts ifrån olika maskiner och ut på scenen för att få det att se så mycket fräckare ut. Vilket det gjorde.
Jag hade bara rappat i Baby en gång tidigare, då när jag anlänt till turneen. Men idag tyckte de att jag skulle göra det, sedan skulle de se ifall jag skulle göra det på kommande koncerter. Jag har ingen aning om varför då jag verkligen inte kom hit för att bli känd, absolut inte. Jag saknade bara min pojkvän och tyckte det skulle vara coolt att undersöka världen. Pojkvän. Det var fortfarande svårt för mig att förstå att Justin var min pojkvän. Jag anser mig inte ens värd honom, men hans tal igår fick mig aningen säkrare. Ett flin tog sig an mina läppar när jag tänkte på gårdagen. På hur han hade tagit på mig, varit överallt och tagit över i hela mitt sinne och.. Mer hann jag inte tänka innan jag märkte att de faktiskt väntade på mig. Dock inte allt för länge då Ludachris säger "Luda" innan han rappar, och det var precis där musiken var för tillfället. Jag ställde mig på skateboarden som stod placerad framför mig och skjöt ifrån med ena foten samtidigt som jag förde miccen mot munnen.
"When I was thirteen, I hade my first love..." Egentligen var det meningen att jag skulle åka ut på skateboarden och vara mitt på scenen när jag började rappa, men eftersom jag fastnade i mina tankar fick det bli såhär istället. Det blev bra det också tycker jag. Jag klev av skateboarden och skjöt bak den när jag stod mitt på scenen. Några scenarbetare skulle ta emot den och föra den bakom skynket så att man inte kunde se den längre.
Jag gick ut på rampen, det vill säga den del av scenen som gick ut i publiken - dock fanns det massvis med staket och säkerhetsvakter runt om så det var ingen fara på den fronten - där Justin stod. Tröjlös som vanligt. Han hade vänt sig om så att han såg på mig när jag gick mot honom. Han gav mig en kärleksfull och stolt blick, något som gjorde fjärilarna i min mage att flyga runt. Därför log jag ett generat leende mot honom och såg istället ut i publiken. Där fastnade jag med blicken på tre yngre killar som stod och diggade till musik samtidigt som de såg upp mot scenen med stora ögon. Jag vinkade lite mot dem och fick genast respons då de vinkade tillbaka.
Jag andades lättat ut då hela rappen tagit slut och Justin tog ton istället. Men jag stod kvar på scenen och dansade lite och hälsade på fans. Min blick vändes då och då mot de där killarna och insåg varje gång att de kollade på mig och inte på Justin som stod vid huvudscenen och dansade i sista refrängen.
Jag sprang bak till honom för att ställa mig på led med alla dansare för att hålla armkrok med de som stod bredvid mig, vilket i detta fall var Elysandra och Luke, för att sedan bocka. Vi brukade inte göra såhär, men jag antar att de tyckte det skulle vara roligt då rykten hade gått om att David Beckham skulle vara här ikväll. Jag visste vem han var och vad han gjorde, men jag visste inte hur han såg ut eller liknande då jag inte var så insatt i att kolla på sporten han spelade; fotboll.
Vi bockade några gånger till applåderna som inte verkade vilja sluta innan vi alla sprang av scenen för att hitta första bästa vattenflaska. Snacka om att det blev kaos när alla, verkligen alla, skulle ha vatten.
*
Justin hade duschat och vi var nu på väg ut till källaren där det fanns ett garage. I garaget stod det några bilar som Justin och alla som stod honom närmast i crewet skulle åka med. Inklusive mig då Justin inte tillät att jag skulle åka taxi med dansarna till hotellet i en stad jag aldrig varit i. Men hur många av dansarna hade varit här förut, egentligen? Hur som helst hade Scooter, som först tyckt jag kunde ta taxin, gett med sig då Justin var envis som en åsna.
Justin drog mig mot sig och höll i min hand. Jag log stort och tänkte på hur lycklig jag var. Jag har aldrig varit så här lycklig i hela mitt liv, och allt är tack vare honom.
"Elemenope?" Ropade en mörk röst genom hela korridoren. Jag stannade upp och vände mig om. Synen jag möttes av fick tårar att bildas i mina ögon. Varför just nu? Varför över huvud taget?
ÄNTLIGEN KOM DEN EFTERLÄNGTADE DRAMAT! Vad tycker ni? Vad är det hon ser? Vem ropar på henne? NÅGRA IDEER?
Även om jag inte uppdaterat på ungefär en vecka vill jag gärna ha 4-6 kommentarer för nästa, som kommer komma om bara några dagar om ni kommenterar bra =)
Vill du ha något och lyssna på? Somebody - Bridgit Mendler
Jag sträckte upp armarna och gäspade när jag klivit ut ur en utav alla de bilar som tagit oss alla från flygplatsen till hotellet vi stannade på under vår visit i London. Alltså två dagar då två konserter skulle äga rum i London. Ja, många fans, eller mer specifikt Beliebers, ville se sin idol så under två datum skulle vi alla behöva stå ut med den brittiska dialekten och det blandade vädret som ändrades häftigt. Men termen stå ut med passar nog inte så bra, jag gillar det. Alltså London. Tror jag.
"Trött?" Jag hoppade till av den plötsliga rösten som befann sig vid mitt öra. Jag vände mig om och slog till honom på armen. "Inte schysst!" Skrek jag efter honom när han gick in mot hotellets entré, helt ignorant angående mig och händelsen innan. Jaha?
Jag rättade till tröjan och kepsen innan jag sprang efter honom för att ta tag i hans varma och lena hand. Usch, nej och fy. Mitt liv börjar låta mer och mer som en sådan smörig kärleksfilm. Jag springer inte efter folk, och absolut inte håller hand med dem. Men Justin... Han är inte som alla andra. Han är inte vem som helst. Han är min.
Jag kände hur min mage pirrade till, så jag såg ner på den och kom på mig själv med att le. Stort. Jag bröt blicken från min mage mot min min arm, och vidare ner mot min hand som var sammanlänkad med Justins. Pirret ifrån magen spred sig upp mot bröstet och orsakade en stor lycka och värme inombords. Jag såg upp rakt fram igen för att inte gå in i något och klämde till i Justins hand. Han klämde tillbaka och jag kunde känna hans blick mot min kind. Borde jag kolla tillbaka? Jag vände huvudet mot honom och såg djupt in i hans bruna ögon och fick en flashback från när vi gick ut ifrån mataffären och blev överfallna av paparazzis hemma i New York.
Justin fick tillbaka sin vanliga ögonfärg, han slappnade av och han hade blicken fäst vid mina ögon. Hans blick borrade in sig i min och vi stod så ett tag. Bara kollade in i varandras ögon. De var vackra, hans ögon, måste jag erkänna med den gyllenbruna färgen och grön/gula kanterna som smälte ihop med varandra i mitten. Det var magiskt nästan, som om det flöt omkring ett eget liv där inne.
Jag höll fortfarande med, hans ögon var magiska. Jag skulle aldrig någonsin tröttna på dem, det finns för mycket att undersöka me dem.
Jag skakade på huvudet för att komma tillbaka till verkligheten igen, men hade liksom fortfarande tankarna om Justin i bakhuvudet. Som alltid.
*
Pausa den förra och starta Lego House - Ed Sheeran istället
"Vet du vad som fick mig att fastna för dig i första början?" Justin och jag hade legat i den stora sängen i den stora sviten i det stora hotellet. Mycket stort här... Hur som helst har vi bara gosat ner oss med mjukis byxor och en stor tröja, eller i alla fall jag då Justin var tröjlös, i sängen och pratat om allmänna saker. Något som gjorde det hela bättre var att jag låg vilad mot hans bröst och lyssnade på hans hjärtslag och andetag när han pratade.
"Nope, har fortfarande inte kommit på varför du ens håller kvar vid mig." Tänkte jag högt medans jag kollade upp i taket med en rynka placerad mellan ögonbrynen.
Justin vände sig plötsligt så att jag ramlade av honom och han låg riktad mot mig. "Hey, lyssna nu. Jag fastnade för dig för att när jag såg dig, lade jag märke till hur fantastiskt vacker du är. Och jag kunde inte släppa blicken ifrån dig och tänkte på dig hela tiden tills vi sågs igen. Och sedan när jag lärde känna dig blev jag helt fast i dig tack vare din fantastiska personlighet. Du väcker fram känslor inom mig jag aldrig känt förut. Och jag slås fortfarande varje gång av hur vacker du är, men nu inte bara på utsidan utan också enda från insidan." Sade han samtidigt som han höll blicken stadigt i mina ögon. Var det verkligen så här han kände för mig? Fick lilla jag honom att känna så? Samtidigt som jag tänkte hit och dit om hur jag hade lyckats med det kände jag en stor lycka. Han kände som mig. Han gillar mig verkligen så som jag gillar honom. Eller är det mer än så? Är det något starkare och kraftfullare? Något så vackert och betydelsefullt som riktig kärlek?
Mer hann jag inte tänka på innan jag kände hur hans läppar pressades mot mina och han tog tag med ena handen om min käke och den andra låg löst vid min midja. Till en början hade jag inte hunnit besvara kyssen då jag blivit så pass chockad, men när det sjunkit in, alltså allt som hänt de senaste minutrarna inklusive kyssen kysste jag honom tillbaka med all passion jag kan åstadkomma och placerade händerna bakom hans nacke, dock under vissa svårigheter då vi fortfarande låg ner för att trycka honom närmare. Han rullade runt en fjärdedels varv så att jag låg över honom. Jag lade mig bekvämare och placerade mig själv på hans mage med benen på vardera sida om honom och förflyttade händerna från nacken till hans hår som jag drog händerna igenom. Justin förde handen han hade på min käke ner mot midjan där hans andra hand låg, därifrån förde han båda händerna ner till svanken och smekte den lilla glipan mellan mina byxor och min tröja som visade hud. Jag slickade och nafsade på hans underläpp för att be om en ingång, denna gång ska jag faktiskt släppa lös lite på tyglarna och låta honom hångla med mig. Vi måste arbeta oss framåt för att komma någonstans gällande det fysiska i ett förhållande, och jag vill inte vara den som stoppade det.
Han öppnade munnen och jag förde in tungan som Justins tunga genast började dansa med. Justins händer drogs sakta men säkert upp under tröjan där han rörde händerna fram och tillbaka över ryggen. Han var väldigt mycket kring BHn och öppningen men visste säkert att jag inte skulle tillåta honom att öppna dem. Men det gör väl inget? Jag har ändå tröja på mig. Jag drog mig tillbaka från vårat hånglande och placerade istället blöta kyssar längs hans käke. Jag arbetade mig fram och tillbaka från under hans öra till halsen och sedan över till andra sidan. Jag märkte hur han behövde spänna sig för att inte stöna, men då och då hörde jag allt några som han låtit slippa förbi. Jag flinade lite och arbetade istället ner över hans bröst och mage. Vid det här laget hade jag släppt hans hår för ett bra tag sedan, jag lutade mig istället mot mina händer som stod placerad på varsin sida om honom. "Knäpp *kyss* upp *kyss* om *kyss* du *kyss* vill" Sade jag mellan kyssarna. Hans händer var snabbt uppe vid BHöppningen och knäppte upp den, mycket smidigare än när han skulle knäppa exakt samma BH för några dagar sedan borta i the States.
Jag höjde på ena armen och drog mig ut ur BHn och upprepade samma rörelse med vänster och slängde sedan bort den någonstans. Justin tog bort händerna från min rygg och drog istället upp mig och länkade ännu en gång ihop våra läppar, dock en väldigt kort stund innan han öppnade den och ville fortsätta med den vi gjort innan. Hans händer placerade han på min mage, men endast tillfälligt då han rörde sig uppåt mot mina bröst där han lade varsin hand på båda och masserade försiktigt. Jag stönade in i hans mun och kände hur han log stort. Nej, han flinade stort av att han också hade stor inverkan på mig.
Jag drog mig undan, log ett leende mot honom och gav honom en klapp på axeln innan jag gick av honom för att leta rätt på mig BH.
"DU ÄR SÅ ELAK!" Hörde jag honom stöna frustrerat inifrån sovrummet.
Ojdå, vad hände där? ;) GILLAR NI DET? SNÄLLA kommentera era åsikter kring detta nu eftersom jag inte har någon aning om vilka läsare jag har, ifall ni är unga eller lite 'äldre' eller blandat och hur ni vill ha det gällande sex och sådant. Så snälla kommentera vad ni tycker, okej?
"Har du någonsin satt en fot i ett flygplan förut?" Undrade Justin retsamt i bilen på väg till flygplatsen. Jag såg ner i knäet och skakade sakta på huvudet. Enda gången jag varit på en flygplats var med pappa när jag var riktigt liten när vi skulle hämta mamma. Då var allt bra. Jag hade två föräldrar som älskade och brydde sig om mig. Pappa hade till och med köpt mig glass samtidigt som vi väntade på att mammas flygplan skulle komma. Jag har dock ingen aning om var hon hade varit eller vad on gjort. Jag hade varit för liten för att förstå och hade inte precis fått chansen på senare år att fråga. Det är konstigt det där med att jag bara kunde minnas vissa glimtar lika tydligt som om jag hade sett det på film bara någon timma innan, men vissa saker, som hur de såg ut, deras riktiga namn eller något som var relaterat till dem var helt borta. Jag minns mest pappas jeans och mammas klackskor och fina klänningar. Eftersom jag varit så liten, och därför kort var det i princip vad jag hade sett. Men jag hade sett upp och kollat rakt i deras ansikten också. Jag menar såklart man kollar på sina föräldrar.
Jag blev abruten i mina tankar när Justin böjde sig över mig och knäppte fast mitt bälte. När han var kvar lutade han sig inte tillbaka utan drog upp armstödet som var emellan våra säten och lade sig ner i mitt knä. Fick man ligga ner när planet lyfter verkligen? På filmer måsta man sitta fastspänd när flygplanet är på väg upp men väl i luften får man gå omkring och lägga sig ner et cetera. Men det var ju film och inte kunde jag säga emot lilla Justin där han låg och såg på mig. Han var verkligen söt i den här vinkeln. Såklart är han alltid söt, men ibland tar hans mer snygga, vackra och/eller sexiga sida över sötheten. Ibland undrar jag hur och varför vårat förhållande blev till. Jag måste nog hålla med om att vi ändå passar rätt bra och kompleterar varndra eftersom jag har den mer blyga och tillbaka dragna sidan som kan dra tillbaka honom ifall han skulle börja sväva omkring och inte har kvar båda fötterna på jorden. Det var i alla fall vad jag hade hört Pattie tala med Scooter om vid middagen när de inte trodde jag hörde.
Det glädjer mig att de i alla fall inte verkar hata mig. Det är posetivt.
"L, L hallå? Elemenope? Hallå?" Justin ropade och petade på mig, gjorde allt för att få mig att svara eller bli irriterad. Men det fungerade, för jag drogs tillbaka till verkligheter ifrån mina tankar och märkte att vi var i luften redan, men vi stod ju alldeles nyss på parken, flygplanet stod till och med stilla. Hade jag tänkt när vi lyfte?
Justin som sett att jag vaknat till 'liv' skrattade till och gosade in sig i min mage, eller han stack in huvudet i magen eftersom han fortfarande låg i mitt knä. Vad är det med den snubben och min mage? "Vad var det du ville?" Frågade jag roat då han hade stängda ögon och verkligen njöt av hur skön min mage var. Dock förstår jag inte hur han kan tycka min mage är skön då jag tycker den är för hård för att använda som kudde, inte för att jag har provat, jag tackar alla springturer som jag ett tag var beroende av och mina skills på rampen. Skämt åsido, jag är inte en speciellt självgod person.
"Vi är i luften nu." Mumlade han mot min mage och orsakade att det kittlades. Jag är väldigt kittlig på vissa ställen så som magen, i sidorna 'mellan' ryggen och magen och under fötterna. Ungefär där alla är kittliga.
Jag skrattade och sprattlade löst med benen eftersom Justin dämpade det lite med tanke på att han blockerade rörligheten med låren.
*
Några timmar, jag hade inte riktigt koll men mellan 3-5 skulle jag tro, hade passerat och Justin hade snällt rest sig upp när mat hade serverats och jag ätit men sedan lagt sig ner igen när jag var klar. Vi hade pratat om allt möjligt och fortsatt vad vi diskuterat i sovrummet i bussen. Alltså lärde vi känna varandra bättre, fast nu var det på ett helt annat sätt. Jag hade berättat mer ingående och ja, jag har berättat om att jag provat droger en gång. Jag hade kollat runt omkring mig först så att inte Scooter eller Pattie, eller kanske Kenny, hörde det då de säkert skulle förbjuda mig från Justin då jag hade dåligt inflytande eller liknande. Han hade till en början freakat ut en aning men förstod sedan och jag menar; det var bara en gång, även om man blir beroende, och det var länge sedan.
Han hade berättat allt från sina småsyskon som verkar hur söta som helst till hur han blivit mobbad som liten för att han inte hade råd med nya kläder utan fick ta ifrån klädinsamlingen i kyrkan.
Då hade jag sett ner på mina kläder och känt mig snobbig. Jag menar jag använde pengar som skickades till mig en gång i månaden. Dock var det anledningen till att jag fick dem, tror och hoppas jag. Hur som helst såg jag ner på mina chachi mommas, en långärmad tröja, snapback och ett par fake glasögon som jag bar bara för att. Dock såg jag inte snapvacken och glasögonen but you understand.
Redan från början av vårat förhållande, eller till och med när vi bara var vänner, kände jag hur jag kunde vara mig själv med honom. Jag pratade mer, skrattade mer, log mer. Men jag hade varit övertygad hela den tiden att det vara var ett kortvarigt förhållande. Det fick jag nästan bekräftat när Justin åkte på turne och det blev glesare mellan samtalen och smsen. Men nu? Det går inte att beskriva. Det är riktigt. Jag har riktigt stora känslor för killen och jag kanske till och med...? Nej. Jag kan inte älska. Det försvann samtidigt som mina föräldrar. Kärleken de förde med sig gick sin väg så fort de satte sin fot utanför lägenheten för sista gången. Eller?
Ännu en gång blev jag avbruten i mina tankar. Fast denna gång inte av Justin, utan av Scooter. "Justin, Elemenope, vi är framme nu. Vi är i London."
OMG ett kapitel :o Nej men aa... Heh.
Men jag har också ett liv, och sommarlov så... Hoppas ni gillar det i alla fall.
Elemenope som hade varit så nervös när vi spelat in låten hade sedan gått lös efter att hon hade spelat in sin vers och dansat och haft med inlevelse. Det var roligt att bara se på henne. Men vad kan jag säga? Hon är en väldigt intressant person som man inte kan annat än att älska eller åtminsone tycka om.
Hon, liksom alla andra, hade gått in flera gånger och gjort om något, lagt till några ljud som skulle vara med som bakrund eller fylla ut som man egentligen inte tänkte på men som skulle finnas där ändå för att sätta dit pricken över I:et. När jag, Ash eller Chris var inne såg jag på henne och hur hon dansade en riktig fånig dans. Men hon rörde sig smidigt och skickilgt ändå, trost att rörelserna i sig var fåniga. Det hade fått mig att fundera, och det är vad jag gjorde just nu när vi satt inne i bussen.
Vad kunde hon egentligen? För så som hon dansade, hon måste ha dansat i någon typ av dansskola innan. Och vad mer? Hon kan säkert göra allt möjligt. Det fick mig att tänka på hur lite vi egentligen vet om varandra. Jag vet kortfattat om hennes historia om att hennes föräldrar lämnade henne och att hon som fyraåring fått klara sig alldeles själv.
Jag vaknade till liv av att Actin Up spelades på hög volym. Vi hade faktiskt blivit klara på bara en dag, så vi hade fått en skiva med låten på som hon nu måste ha stoppat i datorn för att spela upp.
När det kom till hennes rapp började hon automatiskt rappa med men stoppades av Alfredo som slängde en hand för munnen på henne.
"SSCH! JAG VILL JU HÖRA!" Väste han och lutade sig närmare datorn. Hon skratta åt honom och satte sig ner bredvid mig istället.
Nu hördes istället min rapp, occh även där började hon rappa med. "VAD SA JAG ALLDELES NYSS L, KÄFTEN!" Men det var inte vad hon koncentrerade sig på, utan hon hoppade till och hennes pupilrar blev större, som när man får en ide.
"Vänta nu! Är du 19!?" Utbrast hon. Du ser, vi vet egentligen inte så mycket om varandra. Visste hon inte det? Är inte det ganska självklart att veta om sin pojk-eller flickvän? Fasst vid vidare eftertanke vet jag inte hennes ålder heller. Det här är sjukt, hur gammal är min flickvän?
"Ja... Vänta hur gammal är du!?" Frågade jag förvånat.
"Jaha" Hon avbröt sig själv och kliade sig i nacken "Jag är 18." Fortsatte hon sedan. Det här var... Pinsamt?
"Vi kanske borde sätta oss och bara prata, lära känna varandra? För så som vi gjorde när vi blev ihop gick det ganska snabbt..." Föreslog jag. Hon såg in i mina ögon ett tag, funderade, övervägde, och nickade sedan.
Jag tog tag i hennes hand och drog in henne i sovrummet.
"Ska jag följa med till Europa förresten?" Frågade hon så fort vi kommit in till rummet. Jag hade tagit för givet att hon skule följa med, men det kanske hon inte vill nu då...?
"Det var tänkt så, om du fortfarande vill...?" Sade jag förvirrat.
"Jo, jag vill. Jag tänkte vara ifall jag inte fick..." Mumlade hon ed blicken i golvet.
*
"Vänta, så du gick in i glasdörren, men fortsatte ändå!?" Klämde hon fram mellan skrattsalvorna när jagberättade om när jag gick in i glasdörren och glömde bort allt som hette vatten som jag hade letat efter innan och gick ut på scenen för att uppträda Boyfriend. Men jag hade inte kommit till den 'bästa' delen än.
"Ja!" Jag bröt mig själv när jag började skratta okontrollerat. Jag tg mig samman och fortsatte sedan "Och sedan när jag uppträdde kunde jag känna hur min ögonbryn började svälla upp. När jag sedan gick av scenen svimmade jag i trappan." Jag skratta till av minnet. Jag är så klumpig!
L slutade skratta och flämtade sedan till. Vi hade säkert pratar i några timmar och jag hade fått reda på att hennes favorit färg är blå, hon har gått på både gymnastik, dans, karate och judo, hon funderar på en tatuering och hennes favoritfilm är 'Step Up.' Hon visste inte riktigt vad hennes favoritmat är då hon endast ätit typ fil, flingor och mjölk, pannkakor, mackor och enda gången hon ätit ute var jag när jag träffade henne på Subway. Det är rätt sorgligt, jag menar hon har levt i 18, snart nitton då hon fyller sent på året, och missat allt det en tonåring är menad att göra. Dock kan hon lika gärna göradet nu, men ändå.
När vi pratat hittills kändes det som om vi tar oss frammåt i förhållandet. Det kommer kännas mer naturligt efter det här. Jag känner på mig det. Vi kommer våga mer, men det kommer kännas helt okej ändå. Jag bara vet det.
Bara ett mellan kapitel, men vad tycks? Tror inte det är så långt kvar på novellen nu.. Det finns liksom inget mer att skriva om.
Jag höll ett hårt tag om Justins hand medans jag fascinerat såg runt omkring. Vi hade kommit fram till L.A och hade ganska direkt åkt till studion vi skulle spela in låten med Asher i. På bilresan hit hade jag hoppat i sätet, apploderat i omgångar, pepprat på frågor på Justin som bara satt och flinade åt mig. Man kan inte säga att jag var lugn inför det här. Nu var vi vid entren i studion och Justin frågade antagligen receptionisten om rummet Asher och Chris var i. Jag hade inte koncentrationen fäst vid honom direkt, jag tänkte njuta av det här så länge det varade. Jag menar, hur ofta får man träffa tre världsstjärnor? Och ännu mer spela in en låt ihop?
Jag drogs tillbaka till verkligheten när Justin klämde min hand och drog med mig mot en utav alla korridorer med studios. Han stannade utanför en dörr, dörren som skulle förändra min framtid. På dörren stod det studio 7C. Jag vände blicken upp mot Justin som redan såg på mig. Jag gav honom ett nervöst leende innan han öppnade dörren. Det första jag såg när jag kom in i rummet var Chris som satt vid bordet vid inspelingsrummet och skrev något. Kanske lade han till eller tog bort något i hans vers?
Jag såg upp mot det lilla rummet som hade en mikrofon och några instrument så som trummor, gitarr och bas och fann självaste Asher där inne. Det var inte förens då jag uppfattade att det var hans röst som hördes i hela studion. Han rappade på för fullt och dansade med rörelser som passade in med orden han melodiskt rabbalde upp.
Justin gick fram till Chris och gjorde sedan 'the handslag'. Jag stod kvar på samma plats med stora ögon och försökte ta in att detta verkligen hände mig. Justin vinkade till mig sig, menandes att jag skulle hälsa på Chris och inte bara stå där som en annan dum åsna. No offence mot åsnor dock, de är coola djur.
"Hej, Chris." Hälsade han och höll fram handen. Tordde han att jag skulle skaka hans hand? Var inte dum. Jag tog tag i den och gick ett halvt steg fram så att våra axlar skulle dunka i mot varandra och armarna vara raka innan jag backade och skakade en gång på handen upp och sedan ner innan jag släppte. Precis så som han och Justin gjort bara någon minut innan. Först förtsod han inte men sedan dröjde det inte länge innan han var med på noterna. "Elemenope." Sade jag med ett snett leende. Till svar log han ett stort leende som charmar tusentals av världens tjejer. Ja de som Justin inte redan charmat ihjäl med sitt vackra leende. Justin drog mig mot honom och lade sina händer över min make och lutade sitt huvud på min axel. Tordde han seriöst att jag blev charmad av Chris Brown? Han är en bra sångare och rappare men för det första är han typ 30. Nej så gammal är han väl inte? 24-26 kanske. Hur som helst, och så var han inte Justin.
Asher kom ut ifrån studion och gick genast fram till Justin för att göra handslaget. När han var klar vände han sig sedan mot mig. "Ser man på, du fick hit henne." Sade han och vickade på ögonbrynen mot Justin. Jag kunde känna hur mina lppar särades och underläppen föl ner. Herregud han pratar med mig, eller ja Justin, men han pratar med Justin om mig. "Ja, det var faktiskt hon som läste smset först." Sade han och flinade till. Justin som släppt mig när han hälsade på Asher tog tag i min hand oh klämde till den för att få mig att vakna till liv. Så det är vad jag gjorde. Jag blinkade och skakade på huvudet innan jag insåg att han fortfarande stod framför mig. Jag blev genast blyg och gömde mig bakom Justin.
Både Justin och Asher skrattade till innan Justin tog till orda "Ja, det här här Elemenope i alla fall."
*
Jag hade fått min vers och satt och läste igenom den så att jag skulle ha någorlunda koll i alla fall. Min vers var faktiskt bra, även om det inte hade varit så jag skulle skrivit ifall jag hade gjort den. Men nu var det inte så att jag hade skrivit den utan det var Ryeisha som gick under rappnamnet Rye Rye. Men den passade in med låten och den var bra ändå, helt enkelt. Asher hade gått in några fler gånger för att fixa till lite. Nu skulle tydligen Justin in för att göra sin vers. Det här skulle bli spännande. Jag hade läst någonstans att han hade medverkat i några rapplåtar men jag hade aldrig hört honom rappa annat än på koncerterna när han rappade i boyfriend och Rack City när han presenterade bassisten.
Han väntade in refrängen som Asher 'sjöng' innan han började.
19 year old and I gotta act up Cause I'm so so fly, yeah I'm so fly And I don't know why, really know I, go so wow, till the bass goes oh my Oh I, I gotta slow it down Yeah I'm on the loose, and I won't stop now Cause I go so loud, and I go so wow So you better watch out cause I'm oh so ahh I'm on some risky business I like women and French kisses Mama told do the dishes but I'm here catching fishes Cause I'm still young and acting up Girls on my mind, so I still mack up They see the money, see the money, rack up, till the walls dark green, cause I'm stacking up
Jag kände hur jag ännu en gång tappade hakan. Han var bra. Och det säger jag, en tjej som i princip endast lyssnar på rapp. Fast i och för sig, han är en kille med många talanger. Jag studerade honom där han stod i studion. Man såg tydligt hur han njöt och hur kul att tyckte det var. Det här var verkligen hans passion. Han är musik.
När han sedan skulle sjunga refrängen gjorde han på ett annorlunda sätt än Asher. Han liksom sjöng och ändra tonläge. Det var på något sätt vackert men coolt.
Bass loud, hands up, I don't really give a fu-- They say I ain't old enough but I be young and acting up Acting, acting up Acting, acting up They say I ain't old enough but I be young and acting up
När han skulle sjunga ordet 'Fuck' stannade det vid Uet och det blev ett slags 'nerljud' för att följa det fula ordet. Antagligen för att han har yngre fans och ifall de skulle höra den här låten skulle de i alla fall inte höra sin idol svära. Dock skulle jag säga en del fula ord, och för att inte tala om Asher och Chris. Jag menar 'Damn she fine, that's one chick I can stand behind' och ' I just had group sex on my new jet' liksom, skulle de ens lyssna på låten då, de små barnen? Okej not my buisness.
När han var klar och skulle gå ut gick jag till dörren han alldeles strax skulle komma ut ur. "Fuck." Sade jag tydligt med ett flin när han kom ut. Han förstod vad jag menade och flinade sedan, han med.
*
När jag skulle in i studion stod alla tre killar uppradade och såg på mig med hoppfulla blickar genom fönstret som var emellan oss. Jag kände ingen press att imponera alls, absolut inte nej nej. Ironi.
Justin böjde sig fram för att trycka på knappen för att starta låten på andra refrängen, då jag skulle börja. Jag väntde in och stänge ögonen. Tänk bara att du är hemma och rappar med i 'Clique' eller något.
So I walked in the club with a dope hairdo Checking my fresh, everything brand new Sexy old dude, saying "who's you?" You do me, and I'mma do you What what, what you talkin about with it Man fall back, I'm just chillin' Hate when they check for a bad-bad bitch Gotta have respect for my bad habits, Pat pat, now pass me the tree I'mma get wild, I'mma nail you to me Pull out the camera and shoot me a links Cause I'mma act up, sweetie pie, what you think?
Än så länge gick det bra. Nu kom bara delen som gick lite snabbare och det fanns risk att jag snubblade på orden. Men då var det bara att göra om, ellerhur?
När jag sedan gick ut överöstes jag av komplimanger, kramar och bom fists. I nailed it.
Ett långt kapitel fick ni. Vad tycker ni? Blev det som ni förväntade er? Blev det bättre? Blev det sämre?
Jag blev faktiskt ganska nöjd ändå, om jag ska vara ärlig.
Svar: Såklart jag älskar dig! Du är min sista, dude <3
Hur lång tid tar det för dig att skriva ett kapitel?
Svar: Det är väldigt olika, ibland tar det bara ungefär en timma, ibland kanske två till tre dagar. Men det tar nästan aldrig längre ätid n så =) Men nu när jag håller på att planera på de nya novellerna har de blivit längre, har skrivit ca 2 500 ord på en utav dem och det har tagit mig i princip hela eftermiddagen (och såklart en massa pauser ;) ) Dock vet jag inte om allt det ska bli ett kapitel... Men ja =)
Vilket är ditt favorit godis?
Svar: Jag försöker övertala mig själv om att jag inte gillar godis, alltså lösgodis, eftersom jag alltid mår illa av det, men jag skulle seriöst kunna döda för en påse lättsaltade potatischips och popcorn :')
Hur gammal är du?
Svar: Gissa =) Nej men jag är 13, fyller 14 i December.
Gillar du smultron?
Svar: ÄLSKAR!
Vad ska du göra nu i sommar?
Svar: Hmm... jag ska campa i en husvagn med mina morföräldrar, åka till Berlin i Tyskland, och min syster kommer så vi ska hitta på en massa skoj och såklart sova och skriva =)
Vad heter du och hur gammal är du? :)
Svar: Jag har 6 namn, men mitt tilltalsnamn är Madeleine (Uttalas Madelän!) Och jag är 5 014 dagar gammal =)
När kommer nästa kapitel upp?
Svar: Ömh... Jag vet faktiskt inte... Till helgen skulle jag gissa på...? :D
Läser du någon novell själv?
Svar: Du skulle bli skrämd om du visste hur många noveller jag läser... Haha nej men, ja. Många.
Vart får du all din inspiration ifrån? :D
Svar: Good question buddy... Nej men jag skulle villja säga att jag själv är lite Gansta (fast det är jag inte) och får inspiration ifrån allt möjligt. Det räcker med att jag ser ett par byxor eller en chokladkaka, eller helt enkelt bara tänker för mig själv och fastnar med tankarna någonstans i rymden, så får jag en ide till en hel novell i princip. Och ibland, nr´är det går ritkgit trögt och jag inte har någon inspiration alls går jag bara in på twitter eller youtube och ser på bilder på Justin om vad han gjort idag eller kollar helt enkelt på ' Justin Bieber Funny Moments' osv.
Hur många unika besökare har du om dagen?
Svar: Jag har ungefär 20-40 unika per dag. Inte så imponerande kanske, men jag gillar det. Jag brukar tänka att vi är lite som en familj som delar hemligheterna som hålls i novellen. Fy vad töntigt det låter, men det känns mer eget, som en liten klubb ungefär. Dock finns det dagar jag blir avundsjuk när jag går in på andras novellboggar och ser att de har typ 60 kommentarer på ett kapitel. Men jag klagar inte. I don't care, I löve it.
I morgon svarar jag på frågorna, så nu är sista tillfället (förutom i morgon förmiddag då jag gör det på eftermiddag/kväll) att fråga så om ni inte frågat än, FRÅGA PÅ!
Och gällande kapitlet; det går i princip inte. Har inte skrivit något än men det går verkligen inte. Det är som om jag inte har något sug kvar gällande novellen liksom. Skulle någon villja hjälpa mig kanske? För det går verkligen inte... (Gärna någon med erfarenhet :3 )
"Tack ATLANTA!" Skrek Justin innan han sprang av scenen helt svettig och anfådd av allt dansande. Jag stod placerad långt fram, men inte så långt fram så att publiken kunde se mig, så att han kunde se mitt stöd i fall han såg åt sidan, och för att jag skulle se ordentligt. Han sprang in backstage och fram till mig, jag omfamnade i en kram och gav honom en puss på kinden. "Vad bra du var ikväll." Sade jag. Han log stort och försvann igen. Jag antog att han gick in till sin loge för att duscha innan vi tog bussen till sista stoppet innan Europa. På tal om Europa, jag var inte säker på ifall jag skulle med dit eller något. Jag had einte vågat fråga. Jag antar att jag får göra det i L.A. Hur länge skulle vi vara i Los Angeles egentligen? Hann man med lite sightseeing mån tro? Skulle var akul att faktiskt se städerna man besökte eftersom jag aldrig varit utanför New York. Än så länge hade vi i alla fall inte hunnit det, men jag menar Los Angeles är... Jag menar Hollywood, massor sevärdigheter och allt!
*
"Jag är imponerad, det gick att sjunga med den tungan!" Utbrast Scooter med ett retsamt flin och blicken vilandes på Justin när vi satt ner i bussen en kvart senare. Justin var snabb på att duscha. Väldigt snabb. Men jag natar att han är van då det måste gå fort innan och efter koncertren, och under tiden med klädbytena och så vidare. Dessutom hade Usher klivit på och skulle vara på den här bussen också. Ja, tänk att jag visste vem det var. Wow. Nej men när jag inte lyssnar på rapp lyssnar jag mest på R&B, möjligtvis pop. Men absolut fortfarande mest rapp. "Haha, jättekul. Den är inte ens svullen längre." Svarade Justin tröttsamt och slängde sig på soffan. Jag själv satt vid köksbordet och hade lovat att vara med och spela kort med Alfredo, Nick, Scooter och Ryan. Såfort de hittat kortleken vill säga, den hade kommit bort under koncerten. Den låg säkert under något eller i någon annan buss.
Jag suckade och lutade huvudet i händerna när ett pling från Justins mobil hördes. Han fick i princip aldrig sms då väldigt få kunde hans nummer.
"Elemenope, kan du ta det? Jag är trööööött!" Stönade han och sprattlade till med benet. Jag suckade ännu en gång och gick mot hans mobil som låg... Ja var låg den? "Var är den då?" "Vid dörren någonstans." Svarade han och viftade hastigt med handen mot dörren. Jaha, okej. Tack Justin. Jag gick mot dörren, vilket var ungefär ett steg åt höger. Jag letade runt och fann den sedan i en jacka som hängde där, antagligen en utav Justins alla jackor. Den snubben har mer kläder än... Än... Jag vet inte. Han hade jävligt mycket kläder i alla fall.
Jag tyckte på hemskärmen och såg att det var ett meddelande ifrån... Nej jag kunde inte tro mina ögon. Var det verkligen Asher Roth? Asher Roth som i Asher Roth, rapparen? Någon måste driva med mig. Jagdrog meddelandet åt sidan och knappade sedan in koden som Justin hade sagt till mig bara några dagar tidigare.
Jag kom in på konversationen mellan Justin och Asher men valde att inte snoka så jag läsate bara det senaste som löd:
Aye! Vi ska spela in Actin Up med Chris B i morgon, men hon som skulle rappa en utav verserna fick halsfluss och kan inte, och jag hörde något ryckte om att det kom upp någon brud på din koncert vad vad bra på att rappa, tror du du kan kontakta henne eller nått? Hennes vers är i så fall redan klar.
Men cya 2morrow bro /Ash
Pratade han om mig? Ska jag vara med i en låt med ASHER ROTH? Åh herregud. Genast pep jag till. Me inte ens det räckte för att få ur min lycka, så jag började springa runt i bussen och skrek för full hals. Sedan kom jag på att jag måste ha rösten i behåll om jag ska få vara med så jag blev tyst som en mus och satte mig vid köksbordet igen där de hade stannat upp i att dela ut kort. Alla, verkligen alla hade blicken fäst på mig. Justin hade till och med rest sig upp så att han satt upp i soffan även om han nyss klagat på att han var såt trött. Men vem kan klandra dem? Jag fangirlade just. Första gången någonsin. Men jag menar, jag ska vara med i en låt med Justin, Asher och Chris Brown. Åh my God. "L, babe, vad stog det?" Frågade Justin sedan. Jag log stort vilket fick allas blickar att bli fundersamma. "Jag ska göra en låt. Med dig, Chris Brown och.." Jag avbröt mig själv för att ta ett djupt andetag "ASHER ROTH!" Även om jag hade lovat mig själv att inte skrika mer var jag tvungen. Jag menar, vi snackar Asher. Fucking. Roth. Han är absolut en utav de allra bästa rapparna, han är typ nummer två efter Kanye.
Eftersom jag är en lat människa pallade jag inte med att göra ett collage, men vad tycker ni? HON SKA VARA MED I EN RIKTIG LÅT! OOH, HUR SKA DET GÅ?
Lolz. Men det skulle vara extremt roligt ifall ni skulle fråga mig något även om jag vet att jag är bara på min första novell, har nte tillräckligt läsare (tror jag) men jag menar... Idk. Lol. MEN PLEASEEEEEEEEEEEEEEEEE.