Hejsan!
Lade upp den här bilden på lnstagram igår (eller var det i förrgår?) och det stämmer fortfararande, tyvärr.
Jag kämpade med det kapitlet och även om jag inte satte någon "gräns" förväntar jag mig faktiskt fortfarande kommentarer. Så snälla, bara några få?
Har inte börjat på kapitlet än och tänker inte börja med det förens jag har fått respons... Jag låter som en sträng lärare men så ligger det till, är jag rädd.

Puss och kram<3

"Damer och herrar, flickor och pojkar, lingon och... hallon? Nej blåbär. Idag ska ni få se något magnifikt, något helt fantastiskt och unikt. Här kommer nämligen bieapan. Den ända apan av sitt slag. Nu söker vi en hona av samma art så arten inte blir lika sällsynt! Apan, du kan snurra runt så att alla får se alla vinklar av dig, okej?" Jag snurrade runt på mattan på alla fyra framför kameran vi hade ställt upp i vardagsrummet på hotellet. Alfredo var en så kallad värd och presenterade mig. Vi hade inget att göra så vi hade haft en red bull tävling, vilket resulterade till att vi blivit helt konstiga. Därav jag som står på alla fyra iklädd endast ett par badshorts och strumpos snurrandes. Detta skulle upp på youtube, hade vi sagt. Jag var dock inte säker på det längre. Men varför inte, egentligen? YOLO. Nej vänta, Hakuna Matata är det ju! Timon och Pumpaa! Nej nu spårar det ut här, koncentrera dig Justin.

"Okej, om du nu råkar vara en bieapa fast av kvinnligt kön, ring då till-" Alfredo avbröts av en signal som lät ifrån mitt sovrum i sviten. Jag kollade förundrat på vad det kan vara då min mobil låg på soffbordet här i rummet. Mina ögon spärrades upp när jag förstod att det måste vara min dator, skype! Ja skype! Men vem ringer nu?
Jag hoppade över soffor och bord för att hinna i tid då sviten var ganska stor.
När jag redan var i dörröppningen såg jag att det var Elemenope som ringde. Vänta, Elemenope? Fort sprang jag in till bordet som datorn stod på och klickade på 'acceptera videosamtal'. Jag tog tag i datorn och lade mig i sängen istället, för annars skulle jag stå upp.
"Vilket stiligt välkomnande." Hörde jag henne konstatera ironiskt.

*

"Men jag fattar inte, varför har killar så platta rumpor? Jag menar min är" Hon visade en demonstrerande gest ner mot hennes rumpa "fast i och för sig, din är också... "
Jag skrattade men kom sedan på något. Om min inte är platt, vems har hon då kollat på?
"Vem jämför du med egentligen?" Frågade jag eftertänksamt.
"Oh... Det stod en kille framför mig på bussen som böjde sig och ja... Oviktigt" Hon kollade generat ner på knät och lät hennes hår täcka hennes ansikte.
"Hey, baby, det är lugnt, du vet det va? För du skulle aldrig göra något... Alltså bedra mig, eller hur?" Det sista sa jag en gnutta panikartat, både för att hon skulle förstå att jag inte var helt säker på den fronten och att well, jag ville inte släppa henne. Inte när jag precis har fått henne, inte alls egentligen.

Hon vände långsamt blicken uppåt och studerade mig, där ifrån dator skärmen. Hon vred hvudet åt höger och vänster några gånger innan hon lade sig upp och ner i sängen och lutade fötterna mot väggen och låg alltså upp och ner, min fina Elemenope där i datorn.
"Justin, du är den enda människan jag känner. Hur skulle jag kunna 'bedra' dig" Hon gjorde kaninöron i luften vid bedra och försökte kolla menandes in i skärmen.
"Det är inte sant, du känner Ryan och Chaz, fast Chaz är inte singel- OH MY GOD NI TVÅ TÄNKER KÖRA DUBBELSPEL PÅ BÅDE MIG OCH HANS FLICKVÄN! Inte schysst, inte schysst säger jag bara." Jag nickade lite väl tydligt och satte armarna i kors över bröstet.
"Yeah sure, det är nog mer jag som borde oroa mig. Jag menar, hur många tjejer jagar inte efter dig dagarna i ända?" Hon höjde, eller som jag såg det; sänkte, ena ögonbrynet och började pilla med något med händerna.
"Ja, för jag lär ju hitta någon mer fantastisk än dig..." Muttrade jag och hasade ner så jag satt som en gammal gubbe. Hon fnissade lite och kollade upp i taket.

Naaw, var inte Justin lite gullig här eller vad? 
Dock är det här (båda delarna) bara 'ett' mellankapitel, för nu, nu mina vänner. Nu ska det hända saker. Ni kommer dö av chocken. Haha nej, egentligen inte.

Jag tänker inte sätta någon gräns på kommentarer, men jag hoppas ni kommenterar ändå. Kommer ni?

Puss och kram ♥

Chaz' perspektiv

"Har du några syskon?" Jag och Candice satt och latade oss i TVsoffan och jag kom och tänka på att hon aldrig har nämnt något om sin familj. Inget alls.

"Yes, tre lillebröder och en syster. Du?" Svarade hon förvånat. Men jag klandrar henne inte, det kom rätt plötsligt i tystnaden som hade lagt sig i rummet. Jag tror båda var lite sömniga såhär på eftermiddagen efter en stresig dag i Toronto. Vi hade tagit min bil in och shoppat även om det är det tråkigaste som finns. Dock har jag ändrat mig gällande shoppande med Candice. It all made sense with her.
"En lillasyster, som du kanske märkt." Jag nickade menandes upp till övervåningen där hennes rum låg. Candice hade stött på henne några gånger och sat hej och varit allmänt gullig mot henne. Jag hade aldrig sett hennes bröder dock. Undra varför?
Jag flyttade mig närmare henne och kysste henne. Hon log och krånglade upp armarna för att placera dem på mina axlar för att trycka mig närmare sig. Jag lade mig över henne och kände med tungspetsen mot hennes läpp som en fråga om inträde till hennes mun. Hon gav mig inträde och snart kände jag hennes tunga också.
Det här mina vänner är något jag har längat efter ett tag. Yes!

Justins perspektiv

"Var ska vi nu?" Frågade jag sömnigt när jag satte mig i sätet vid 'vardagsrummet' i bussen. Det hade varit en lång dag med dessutom en konsert som avslut innan jag åker vidare till nästa delstat fick en en aning trött. Eller snare dödstrött.
"Omaha" Svarade Scooter kort. Bara en blick mot min dj Tay James och han var på.
"Omaha Mall, Omaha Mall, You know that we ball at the Omaha Mall." Snart var hela crewet, eller alla som satt i plygplanet, på och körde beatboxing eller sjöng med. Nick ställde sig upp och dansade. Bara sådär hade flygplanet förvandlats till en cirkus. Men det var därför jag älskade dem, min andra nej tredje familj. Något sådant.

*

"Hahaha kommer du ihåg i Denver tror jag det var när du behövde gå på toa under hela Boyfriend och Baby? Så när du gick av scenen sprang, nej kutade du in på toan? Kommer du ihåg? Justin huh huh huh?" Jag skrattade till och vände blicken ut genom fönstret. Min blick sökte sig längst bort till horisonten. Kanske för att leta Elemenope? Få henne genom min stencoola laserblick att komma till mig? Jag saknar henne. Mycket. Vi hade smsat med varandra så ofta vi kunde och jag ringde varje kväll så länge jag var i The States. När jag flyger över atlanten kommer det inte gå lika bra. Jag menar tänk om när jag ringer att jag väcker henne och förstör hennes liv? Jag menar när vi pratat har hon verkat lite... Avlägsen? Borta in the blue. Jag kanske borde fråga henne vad som hänt... Ja. Nästa gång vi hörs ska jag fråga vad som hänt.

Jag hade vart så inne i mina tankar att jag inte hade hört när de andra - det vill säga dansarna inklusive Nick, Kenny och Fredo - pratade och hade alltså ingen aning om vad de pratade om.
Så jag lade inte så mycket energi på det. Helt enkelt.
"Justin? Hallååå? Tester ett, två, tre? Hallå? SWAG!?" Det sista skrev dem bokstavigen i mitt ansikte så jag vände blicken mot den cirkeln de hade bildat på golvet framför TVn, alltså framför mig.
"Vad?" Frågade jag fortfarande helt borta.
"Du vet Meet and Greeten förra veckan när ett fan klämde ditt ass? Du hade hoppat till flera meter över marken och stirrat på henne åh herregud" Fredo grät nästan så mycket som han skrattade. Han slutade dock när hans mobil ringde, faktum är att alla i rummet blev tysta av signalen. Fredo kollade upp mot mig men en blick jag inte kunde läsa av. Han tryckte på, antagligen, svara för sekunden senare höll han upp mobilen mot örat och sa 'Alfredo' och gick ifrån 'rummet'. Vad handlade det där om?

Okej, jag vet att Justin har en paus från turnen just nu och att han när han börjar igen då åker till alla städerna jag kommer nämna och att den här fantasy Justin åker runt i fel ordning än vad den riktiga Justin gör men jag måste göra såhär för att det ska passa in i novellen, okej? Så mobba inte (inte för jag tror att ni gör det men ja...)

VEM RINGER FREDO OCH VARFÖR HAR CANDICE INTE SAGT NÅGOT OM SINA SYSKON? HMMM.... Lol :'D

3-5 kommentarer för nästa, snälla?

Puss och kram ♥

"Vi kommer att ses, dessutom kan vi smsa och skypea och ringa varandra okej? Det kommer bli bra. Jag kommer snart tillbaka ska du se." Justin lugnade ner mig här i hallen. Vi inte kunde säga hejdå på flygplatsen så jag bestämde mig för att inte följa med alls för det kommer ändå bara bli massor rykten och vårat förhållande har just tagit fart och jag vill inte förstöra det. Jag menar, när jag ändå fått kontakt med en människa kanske det första man gör inte bör vara att förstöra relationen. Aningen korkat enligt mig.

Vi hade inte kommit så långt i relationen där vi säger 'Jag älskar dig' än, om det nu ens kommer hända vill säga, men jag tycker väldigt mycket som honom och jag kommer sakna honom. Dessutom tror jag att det här faktiskt kommer bli sista gången jag ser av honom. Vi kommer tappa kontakten redan efter en vecka. Så jag tog vara på stunden genom att hålla om honom länge länge och riktigt gråta ut alla känslor. Det är andra gången jag gråter i hans bröst och andra gången i hela mitt liv. Kanske tredje, jag vet inte om jag grät mycket som barn.

Jag fick helt plötsligt en flashback från när vi blev inlåsta i Victoria Secret butiken. Jag kommer ihåg hur jag hade tvingat Justin att prova en bh. Han hade spexat och löjlat sig medans jag kiknade av skratt nere på golvet.
Inga fler sådana minnen, inga minnen alls. Jag kramade ännu hårdare om honom. Jag skulle sakna honom så.

"Jag kommer s-sakna dig" Viskade jag lågt fram och satte min haka mit hans bröst så jag kollade upp mot honom. Han kollade ner mot mig även om jag faktiskt inte var så mycket kortare än honom. Det skilljde kanske fem eller sju centimeter bara.
"Jag kommer sakna dig med" Suckade han och lutade sitt huvud mot min hjässa.

På andra sidan Atlanten

"Mamma, vet du hur hon ser ut?" Jag vände mig om från spisen där jag höll på att laga mat till köksön där stolar var placerade varav en av dem satt min son Brooklyn på. Han hade norpat en pajbit utan att jag hade märkt och satt nu och åt odiskret på den. Men han är som sin pappa, alltid hungrig.
Jag dog varsamt av mig mitt förkläde för att inte förstöra min uppsättning i håret.
"Jag vet inte riktigt darling, men jag har för mig att hennes ljusbruna hår är längre än axlarna, och är förmodligen ännu längre nu. Om hon fortfarande håller sig i form är hon smal och smidig och varken lång eller kort, eftersom jag tvivlar på att hon fortfarande växer." Jag log mjukt mot honom och fick tillbaka en ivrig blick som ville att jag skulle beskriva mer. Lilla Brook hade aldrig träffat henne, det var synd. Men jag vill inte riva upp gamla sår, jag vet att vi gjorde fel och inte skulle lämnat henne så men det fanns inget annat vi unde göra. Vi fick helt enkelt inte.

"Hur klär hon sig?" Jag log ännu en gång mjukt mot honom. Jag minns så tydligt hur jag hade stått utanför entren till addresen jag hade sökt upp. Hon hade kommit ut någon kvart efter jag ställt mig där så vacker att det var omöjligt att glömma. Hennes böljande hår var uppatt i en tofs högt upp på huvudet och en simpel t-shirt och lösa jeans med hängslen som hängde på hennes axlar. Hon hade stil även om det inte var så jag skulle klätt mig.

"Ho-"
"Pratar du om henne nu igen?" Jag blev stoppad av min make som kom in till köket med Romeo på axlarna och släpande på Cruz. Bredvid gick Harper lydigt. Jag kollade upp mot honom igen och märkte hur han vickade på ögonbrynen. Jag skrockade till och nickade smått.

"Vem liknar hon mest utav er två?" Frågade Joseph hoppfullt och pendlade med blickem mellan David, min man, och mig.
"Hon är som en blandning av båda, men en sak som är säker är vems ögon hon har fått eftersom mina är bruna. Hon har nämligen eran mammas gröna ögon"

Rätt duktigt av mig, eller vad? Jag menar eftersom jag kom hem idag för några timmar sen. Hoppas ni gillar det och vad är det som händer på 'andra sidan av atlanten'? Någon som vill gissa?

BY THE WAY! Ska någon kolla på billboard awards sen? Om ni inte har länkar så har jag;

http://www.billboard.com/bbmabackstage

http://www.livestream.com/billboard

Vet dock inte vilken som är rätt, bara att prova sig fram antar jag =)

Puss och kram ♥

Jag vände sakta blicken från hans bröst till hans ögon.
Av vad jag har sett på bland annat filmer verkar de killar som såg bäst ut inte se tjejer som annat än leksaker, till bland annat sex, och objektiferar det kvinnliga könet. Men inte Justin. Absolut inte Justin.
"Tack" Nästintill viskade jag. Fast med tanke på hur nära varandra vi var hörde han lätt vad jag sade. Hans blick var förvånad och hans ena ögonbryn höjdes i pannan i en gest som betyder ungefär 'varför-säger-du-tack?'.
Till svar log jag hemlighetsfullt, hoppades jag, och ryckte lätt på axlarna. Det är inte något han kommer på reda på under en lång tid.

*

"Musik?" Jag nickade och satte min mobil i dockan, gick in på spotify och tryckte på shuffle innan jag slängde mig i soffan. När jag hörde vilken låt det var som spelades blev det däremot andra takter, jag ställde mig snabbt upp och sprang till badrummet för att hämta en hårborste. Jag kutade till vardagsrummet och höjde borsten i höjd med munnen för att använda den som mikrofon. Jag började rappa med med i låten och kollade bort mot Justin som förmodligen inte förstod ett dyft av vad som just hänt. Jag skrattade förtjust till och vinkade till honom mot mig. Lydigt gick han mot mig och grabbade tag om en wii kontroll och ställde sig framför mig.

"Cutie the bomb
Met her at a beauty salon
With a baby Louis Vuitton
Under her underarm
She said I can tell you ROC
I can tell by your charm
Far as girls you got a flock
I can tell by your charm and your arm
but I'm looking for the one
have you seen her?"

Jag rappade Kanyes del och Justin sjöng hooket av Jammie Foxx i ingen mindre än Gold digger. Jag gick runt samtidigt som jag höll blicken mot honom och stod nu upp i soffan. Justin himself tog i med så mycket inlevelse som möjligt när han sjöng

"She gives me money
When I'm in need
She gives me money
When I'm in need
I gotta leave
I gotta leave
I gotta leave"

Om och om igen. Det var ytterst underhållande att kolla på så som han spexade.

*

"Aye berätta om ditt... vad var det du kallade dem? Crew?" Han skrattade och nickade.

"Yesbox, eemh okej. Först tar vi väl Scooter, som du träffat. Han är som sagt min manager. Sen har vi Fredo, eller egentligen heter han Alfredo men alla kallar honom för Fredo. Han är min kompis som följer med på tourerna och filmar på scenen och tar kort. Typ fotograf. Allison, hon sköter egentligen det mesta och ser till att allt blir perfekt. Hon väljer också ut vem som ska bli kvällens OLLG. Da-"
"OLLG?" Avbröt jag honom. Vad är en OLLG? Only less lad good. Nej den var dålig.
"One Less Lonely Girl, jag tar upp en tjej på scenen och sjunger serenad för henne och ger henne blommor." Svarade han. Jag kisade och kollade forskande på honom.
"Hmm... Vet du vad, jag går och lägger mig. Bye!" Jag går fram till honom och pussar honom på kinden. När jag är ute från vardagsrummet kollar jag ner på vad jag har i min hand.
"Jackpott"

HELLU DERR GUYS!

Hmm... vad fick hon tag på? VAD HÅLLER HON I?! IIiiih spännande! Lol no.

Vill ni hålla er mer uppdaterade om hur det 'går till', updates och kanske sneakpeaks så följ bloggens instagramkonto på: @storiesboutjusten =)

3-5 kommentarer för nästa, snälla? 

Puss och kram ♥

Två veckor senare

Chaz' perspektiv

"Candice, baby, var är du?" Frågade jag i telefonen. Vi skulle möts för sju minuter sen vid ett av Stratfords bästa caféer. Ja, vi var ihop. När jag hade frågat om dejten hade on avbrutit med ett glatt ja och så hade vi fortsatt dejta några gånger tills jag frågade om hon ville vara min flickvän.
"Åh jag kommer snart, ska bara välja något att ta på mig..." Svarade hon med en gnutta panik i rösten.
"Har du inte valt det än? Tjejer..." Det sista mumlade jag fram men jag var säker på att hon hörde det ändå.
"Aah omg Chazzy vad ska jag taa!?" Skrek hon. Jag vet att hon inte skrek åt mig, mer i sin stress skulle jag tro.
"Ta bara någonting, jeans och t-shirt räcker" När jag tänkte på det kom jag på att det ändå var sen vår nu och plusgradern har stigit. Faktiskt kan man ha shorts på sig om man ville.
"Stryk det, ta shorts eller något så ses vi snart. Okej babe?" Ångrade jag mig. Jag hörde ett svagt 'mm-hm' till svar innan hon lade på samtalet.
Candice, åh min Candice. Jag är så kär. Jag tror faktiskt jag till och med älskar henne.

Elemenopes perspektiv

Veckorna har gått fort, Justin ska ut på Believe Tour på lördag, som är om tre dagar. Tre. Fucking. Dagar. Och sedan är han borta i jag vet faktiskt inte hur länge men han kommer hem nästa år i alla fall. Såklart kommer vi ses ibland men det kommer bli en helt annan sak. Jag menar det här är min vardag nu. Justin är min vardag, även om det tog tid att vänja sig vid en annan individs närhet så är det normalt. Jag vill inte gå tillbaka till det som var min vardag några veckor sen. Justin har lärt mig att livet handlar om mer än att sitta inne i en lägenhet och kolla på film eller skejta eller springa. Det handlar om gemenskap och att göra minnen i livet. Eller något sådant.

På tal om Justin, vi går framåt mer och mer varje dag om man kan säga så. Vi är fortfarande ihop, han är fortfarande lika gullig och jag hoppas jag inte är en dålig flickvän. Egentligen så tror jag att jag är det men jag menar, jag stöter inte bort honom. Jag ler mot honom. Jag överhuvudtaget pratar med honom. Det är bra tror jag.
"Elemenope!" Hörde jag honom ropa från badrummet. Med snabba steg skyndade jag dit för att se vad han ville.
"Du kan kalla mig L om du vil-" Jag sade det¨samtidigt som jag gick till badrummet, men avbröts när jag såg Justin stå där med förtvivlat ansikte. Han ögon var mörka och glansiga och tårarna var nära, det såg man.
"Elemenope, vad är det här?" Han höjde menande med handen för att förtydliga det han höll i handen. Jag behövde bara kasta en blick mot den för att känna skam. Varför gjorde jag det?
Jag var själv nära till tårarna, och att se att Justin var fick lätt mina tårar att rulla ner för kinderna. Det var för länge sen jag grät, kom jag att tänka på.
"Varför?" Jag vet inte varför. För att Justin ska iväg? För att jag blivit så känslosam och blödig? För att jag inte vill ta farväl? Sist, även om det aldrig blev något farväl, blev det för alltid. Jag vill inte leva i det förflutna men jag kommer inte kunne leva om jag helt plötsligt inte duger för honom.
Jag skakade på huvudet och gick in i hans armar. Han omfamnade mig och lutace huvudet över mitt.
"Var det för att jag kommer åka?" Mumlade han mot min nacke. Jag nickade kort och begrave mig ansikte ännu hårdare i hans bröst.
"Vi kommer fortfarande hålla ihop, Elemenope. Jag kanske lämnar New York för en tid, men jag lämnar inte dig"

En dag sen, minst men jag kunde tydligen inte igår... Men här är det. Blev det för krångligt med vad hon hade gjort för något? Alltså Elemenope? Eller förstod ni?

2-4 kommentarer för nästa

Puss och kram ♥

Elemenopes perspektiv

Justin knuffade löst in mig i provhytten innan han stänge dörren. Jag fick en bunt med BHar slängda över mig, alla i en och samma storlek. Jag suckade högt men böjde mig ner för att plocka upp alla och börja prova. Jag antar att jag inte kommer ut här ifrån tomhänt med tanke på Justin.
Jag använder BHar ja, jag har två eller tre hemma. Men inte så här... tjejiga med pärlor och spets och jag vet inte vad. Mina är helfärgade i svart, vit och beige, tror jag.
Jag tog upp en skrikrosa BH i spets med en rosett mellan kuporna. I själva kuporna var det mycket vaddning och jag skulle gissa på att brösten pressades upp till hakan när man bar den.
Inte något för mig, men vad skadar det att prova? Jag har tid. Jag hoppas Justin har tid. Men det tror jag eftersom jan är 'fast' med mig. Jag drog av mig t-shirten jag bar och knäppte upp BHn för att ta mig på den rosa. Den passade perfekt till storleken, alltså hade Justin bra ögonmått. Inte ens jag visste vilken storlek jag hade. Men vänta, hade Justin kollat innan vi gick in... Där... ? Well, han är trots allt kille. Och vi är ihop.

Jag kollade i spegeln och brösten hade, precis som jag gissat mig till, pressats upp till hakan. Hur kan folk ha på sig sådant? Det är obekvämt som fan.
"Justin?" Ropade jag lågt så att bara han skulle höra om han nu var utanför. Jag hörde mummel i de andra provhyttarna om hur BHn satt och om färgen passade och jag vet inte vad.
Snabbt hade Justin ställt såg på tå för att nå över den onödigt massiva dörren som inte räckte speciellt högre upp än några centimeter över min längd. Jag fick syn på hans hår som stod upp, men inget mer. Jag suckade roat och lade huvudet i handflatan i en uppgiven gest.
"Du kan komma in vet du väl?" Frågade jag och försökte hålla in mitt skratt. Han var rätt dum.
"Åh" Hörde jag honom mumla. Han kom in genom dörren och stängde varsamt dörren för att inte orsaka en smäll. Dörren var väldigt tung.

När han vände sig om var han nog inte berädd på att jag skulle ta på mig den här först. Jag tror inte ens han hade sett vilka han hade tagit.
Han bet sig i läppen och kollade på mina bröst. Länge. Okej det här är rätt obekvämt, jag är nog inte redo för det här, jag är inte redo för ett förhållande. Jag tog förhastade slutsatser gällande det här. Det här kommer inte gå. Jag måste vänja mig vid sällskap först under en längre tid än vad jag redan har.
När Justin kollade in i mina ögon igen var det som om allt blev klart. Alla tvivel försvann. Såklart jag är redo, Justin kommer inte tvinga mig till något. Han vet att jag inte är bra med människor än, han respekterar det. Och jag kan inte vara gladare över att jag funnit någon som honom. Med honom existerade inte problem, tvivel eller dåliga tankar. Med honom var allt bra. Eller hur...?

*

"Vilka ska du ta nu då? Du kommer inte ut härifrån tomhänt, remember?" Påminnde han mig och blinkade med ögat. Jag himlade med ögonen åt honom men letade rätt på dem skulle köpa. En rosa med prickar på som satt väldigt bekvämt även om den var väldigt tjejig och en lila/blå i spets där kuporna var ljusrosa och som gick i pastell. Inte exakt lika tjejig och så satt väldigt bra.
"Dessa!" Sa jag och log stolt. Jag kollade bort från honom och kollade omkring i affären. Det var tyst och kolsvart. Men va? Har de stängt? Men hur? Alltså va? Nu förstår jag ingenting.
"Har de st-" Justins mening bröts av och ersattes av ett klagande ljud. Antagligen gick han in i något. Jag fortsatte frammåt i ett försök att få tag på någon som kunde hjälpa oss. Kollar de inte igenom affärerna innan de stänger?
Jag hittade ingen, eftersom det var kolsvart och jag och Justin verkar vara de enda här inne. På tal om Justin, vart tog han vägen? Jag kände med armarna framför mig. Jag nuddade något och fick för en sekund upp hoppet om att det var Justin, men inte långt efter hörde jag hur något ramlade ner så jag fortsatte frammåt istället i en snabbare takt.
När jag nästa gång nuddade något hörde jag ett ljust skrik. Jag skrattade till och tog ner armarna längs sidorna igen.

"Elemenope? Jag trodde det var någon - eller något - annat! Skräm mig inte kvinna!" Utbrast han och kramade om mig. Det var en väldigt mysig kram.
"Jag fick en ide... Har du med dig din mobil?!" Jag släppte honom och gick igenom mina fickor men fann ingen mobil. Hade jag verkligen lämnat den hemma?
"Nope, har du?" Frågade jag.
"Yepp" Svarade han och jag kunde ana ett självbelåtet flin på hans läppar. Han tryckte på hemknappen men den lystes inte upp. Kom igen, lys mobiljävel! Lys!
"Jag tror batterierna är slut..."

Part 2 is done! Vad tycker ni? Hur kommer det gå för Elemenope och Justin? Kommer dem ut eller får de sova över i butiken? Och vad tyckte ni om 'pervy Justin'? Eller, en liten bit som kanske inte var så pervy men ni fattar, hoppas jag...

2-4 kommentarer för nästa =)

Puss och kram ♥

"Vad sägs om lite shopping idag?" Frågade jag glatt vid frukostbordet nästa dag. Efter de två kyssarna hade jag, för säkerhetens skull, frågat om hon ville vara min flickvän. Hon hade nickat och kysst mig på kinden. Under natten hade jag drömt om allt bra i mitt liv, karriären, min familj, crew, mina beliebers och Elemenope. I hemlighet hade jag dessutomflyttat min säng närmare hennes när hon borstade tänderna. Ännu hade vi tyckt att det var för tidigt för oss att sova i samma säng så jag sov vidare i min extrasäng, som faktiskt var oerhört bekväm.
Till svar nickade hon trött och lade sig ner på golvet. Jag kollade roat ner på henne och såg att hon försökte somna om. Var hon så trött? Fast i och för sig, man blir allt lite lummig efter te ibland.
Flinande lade jag mig ner över henne. Hon reagerade knappt. Jag burrade in min huvud mellan hennes axel och huvud, men backade snabbt då jag fick massor hår i ansiktet. Hennes silkeslena ljusbruna hår som passade så bra på henne. Jag drog fingrarna genom det och såg genast hur hon blev ännu lugnare än vad hon redan var. Skulle hon somna nu? Nej jag vill handla ju!

Jag släppte en hårtest och blåste henne i ansiktet. Hon spärrade upp ögonen och tittade på mig med en en blick som skulle döda, om man nu kunde döda med blickar vill säga.
Genast kastade jag mig av henne och började på fyra ben springa i från henne i lägenheten. Eller krypa. Hon var snabbt efter så jag kastade mig bakom en fotölj som dålde sikten för henne, men olyckligtvis hann hon se mig. Sekunden efter kastade hon sig över och skrattade ett så ljuvligt skratt att jag var tvungen att haka på. Så vi låg där, i en hög skrattandes i pyjamas båda två.

*

"Okej babe, vilken butik ska vi erövra först?" Det var den första frågan som lämnat min mun när vi tagit ett kliv innanför shoppingcentret. Jag kollade i riktning där jag visste hon befann sig på, eller i alla fall för några sekunder sedan. Jag kollade runt åt alla håll och kanter och fann henne halvvägs framma vid 'Vans' affären. Jag andades ut det andetaget jag, tydligen, hållit in och himlade lätt med ögonen. Även om det var jag som ville det här kan jag lugnt säga; det här kommer bli en lång dag...

"Justin! Vilka passar bäst?" Frågade Elemenope som stod och provade skor för full rulle. Hon valde mellan två olika, och hade därför två olika på varsin fot. En blå och en röd. Vilket sammanträffande, det hade jag på mig någon gång under antingen 2011 eller 2012, jag minns inte riktigt. Vadå? Såklart jag kommer ihåg att jag hade det när bilder av det fanns över hela internet i flera månader efteråt. Oftast fans, eller Beliebers, som tweetat bilden och skrivit något i stil med 'ONLY JUSTIN'. Rätt komiskt, väldigt komiskt faktiskt.
"Eumh... ta en av varje, eller båda? Eller kanske de röda? Nej de blåa passar med din hy..." Jag spekulerade med mig själv ett långt tag tills jag hörde hur hon suckade och tog av sig skorna. Eller jag hörde inte att hon tog av sig skorna, det såg jag. Och lade ifrån sig den blåa och tog helt enkelt den röda och gick till kassan och betalade.

Några timmar senare och mina fingrar hade förmodligen blåsor av handtagen på påsarna som skar in i huden på ett ytterst plågsamt sätt efter man hållt dem ett tag. Ett tag i det här fallet var mellan 2 och 4 timmar, jag höll inte riktigt koll.

"Justin jag är sluuuut! Home please?" Frågade Elemenope med ungefär hälten så många påsar som jag. Jag undrar om hon...? No, she wouldn't mind, tänkte jag elakt.
"En affär till. Sen åker vi hem, okej?" Jag kryssade fram mellan folkhavet som allihop verkade röra sig motströms för att nå fram till butiken jag hade tänkt. Jag kollade bak så att Elemenope var med mig hela tiden, vilket hon var. När hon såg var vi var saktade hon in och såg ut att vilja protestera, men jag hindrade henne genom att lägga en hand över hennes mun.
"Vi ska in och vi ska köpa något oavsett du vill eller inte!" Jag kollade skämtsamt varnande på henne.
Inne i butiken, som var fylld med olika damunderkläder och bilder på modeller som bär dem, drog jag med Elemenope mot omklädesrummen med ett gäng BHar i andra handen som jag då inte höll hennes i.

Sådär! Detta är då part 1 (en ganska lång part men jag ville komma till en sak som händer i part 2 ganska omgående, så I hope u don't mind ;) )

2-4 kommentarer för nästa =)

Puss och kram ♥