"Lust att ses? =)
//Justin"

Smset hade endast kommit någon timma efter jag kommit hem från springturen, duschat av mig svetten och klätt på mig kläder. Han var väldigt snabb för att vara känd. Jag trodde han skulle ta två timmar, eller mer, på sig gällande klädsel med tanke på att jag läst någonstans att han äger hundratals skor och kepsar.

Skulle jag träffa honom? Ville jag det? Nej såklart jag inte vill. Jo.
Hade jag tid att träffa honom? Jag har all tid i världen idiot.
Ska jag eller ska jag inte? Klart som sjutton att jag ska! Nej men varför? Jag har inte umgåtts med människor sen det hände, varför nu? För att nu vill någon umgås med dig L, så varför inte ta chansen bara? Du är värd det! Är jag? JA!

"Sure, stranden om fem?
//Elemenope"

Skicka.
Nu finns ingen återvändo.

*

Väl framme hade jag kollat omkring men inte sett någon Justin. Det var inte så mycket människor på stranden, inte så konstigt med tanke på att klockan endast var runt 1 på dagen. De flesta var väl på jobbet eller i skolan.

Efter fem minuter hade jag ännu inte sett skymten av honom. Bara en liten dam som frågade efter pantburkar eller möjligtvis en liten slant, en hemlös som sov på bänken, några barnfamiljer, en och annan som satt med sina datorer i skuggan och en kille i ungefär min ålder som var svartklädd och hade en gasmask trädd över huvudet. Är inte det lite varmt nu? Jag menar, solen steker så varmt att till och med jag har på mig ett par shorts. Inte ett par korta som går in i rumpan som alla andra tjejer i min ålder verkade ha nu för tiden, nej nej. Mina slutade lite över mitten av låren och hade många slitningar.

Killen såg ganska skum ut, han verkade spana efter någon också. En kompanjon inom langaryrket? Nej L, inte dömma folk. Han kanske är jättesnäll. Han kanske ska på maskerad? Ja, så måste det vara! På en Onsdag klockan 1? Jaja.

Han mötte min blick och jag kände tydligt igen de ögonen. Vänta va? Sakta i backarna? Var det han? Men, men... Hur? Varför?

Jag gick fram till honom och gjorde en gest åt honom att ta av sig gas masken. När den var av kollade jag menande på honom. En Vad-i-hela-helevet-har-du-på-dig blick. Jag var inte hans mamma, faktiskt inte ens en god vän. Men kom igen, vem har syrmask på sig nu? Vem har syrmask på sig alls?

"Vad?" Jag tiltade huvudet på sne och riktigt borrade in mina ögon i hans, vilket fick mig att tappa koncentrationen eftersom det var nu jag riktigt såg hans ögonfärg. Hasselbruna med gul-grönt i kanterna som riktigt fick ögonen att se ännu brunare ut. Wow, vad vackra.
Jag skakade bort det och fortsatte kolla menande på honom.
"Åh, den?" Han höll upp gasmasken och kollade frågandes om det var den jag hade menat. Jag nickade. "Jaha. Jag har den för att inte bli igenkänd" Fortsatte han och nonchalant rykte på axlarna.
"Du är inte så smart, eller hur?"
"Va? Hmpf, jo! Jag är en beast när det kommer till smarthet. För du vet, det handlar bara om den rätta swagen."

Jag synade honom ett tag med ett ironiskt leende innan jag kom på att vi måste göra något. Vi kan inte bara stå och glo resten av dagen här på stranden. Så jag frågade en kort fråga han, faktiskt, förstod syftet på.
"Sure. Vart?"
"Beror på. Vad vill du göra?" Jag ryckte på axlarna eftersom jag inte visste vad vi skulle göra.
"Jag är inte så sugen på att göra någon aktivitet, kan vi gå hem till dig kanske?" Undrade han ivrigt. Ohboy...

Usch, uppdateringen verkligen suger nu... DÅ MÅSTE VI ÄNDRA PÅ DEN! Haha, men jag har många prov den här veckan. Har haft två och har sista i morgon, har dessutom franska nästa vecka och borde egentligen sitta och göra matteläxan nu... Oops!

Jaja, vad tycker ni? KOMMENTERA NU PUSSGURKOR!

Puss och kram så ses vi snart ♥

P.s Kommentera snälla! 2-3 för nästa!

Elemenopes perspektiv

Det började med ett litet leende. Knappt synbart, men jag visste att han kunde se det. Leendet växte sig större och större och jag var tvungen att hålla för munnen. Det hjälpte inte. Inom kort skrattade jag högt och utom kontroll. Strax efteråt låg jag på marken. Varför?
Jag hade aldrig i hela mitt liv skrattar så kraftigt. Och jag skrattade inte åt Justin, utan ordet 'Glice'. Det var ett så otroligt roligt ord, tycker jag.

Jag försökte vingligt att ställa mig upp medans jag lutade mig mot Justin. Egentligen hävde jag mig mer på honom som hjälp, men jag kunde verkligen inte kontrollera mig själv.
Jag hade absolut ingen egen styrka för tillfället så jag blev orolig för någon sekund ifall jag skulle dra ner Justin på marken också, men han stod stabilt på stället och försökte på något sätt hjälpa mig.

"Förlåt, verkligen. Jag... Förlåt" Ursäktade jag mig när jag samlat mig och kollade generat ner i marken.
Jutin verkade också generad. För det han sa eller? Jag ser ingen annan anledning, jag ser inte heller den anledningen till att vara generad, men det är not my buissness.

Till svar log han förläget och kollade ner. En stel stämning for över oss, men inte så konstigt egentligen. Vi 1. Känner inte varandra. 2. Jag skrattade åt honom vilket fick honom att känna sig obekväm och 3. Jag pratar inte. Alltså inte bara för tillfället, utan i överlag. Jag pratar inte, eller snarare sällan. Så var det bara.

"Kul att träffas igen! Vad leder dig hit?" Undrade jag. Wow, det var nog min längsta mening någonsin. Ironi, såklart. Min längsta mening var faktiskt "Vad ska jag annars lyssna på? K-Pop och dansa kodansen hela dagarna?"
Jag hade inte träffat honom på ett antal veckor. Eller träffat och träffat, snarare stött på honom på ett antal veckor. Senaste jag ens sett ett uns av honom var förmodligen gången på Subway. Då när jag uttalade den långa meningen. Vänta nu, tänker jag på när jag senast träffat(/stött på) honom? Det är ju inte ens ointressant. Hmpf.

Han kollade långsamt upp efter mitt uttalande och log. Leendet for enda upp till ögonen. Han log med ögonen. Var det inte det Tyra Banks hade pratat om någon gång på någon episod ab 'Top Model'? Vad var det hon kallade det? Att smizea? Fast det hade väl mer med att göra att man skulle se sexig ut? Vänta, koncentrera dig nu L!

"Jag är faktiskt ledig nu i några veckor. Det ska bli skönt med tanke på att jag stressat runt som en galen höna den senaste månaden." Jag kunde tänka mig hur det var. Ena dagen skulle han vara i Paris och nästa i Amsterdam för att timmen senare ha ett möte i Bryssel. Det kanske inte riktigt var så det gick till, men är man populär så är man. Inte för att jag vet något om hur det känns dock. 

Jag log och nickade som för att tyda att jag hörde vad han sa. Även för att han kunde fortsätta om han ville. Det var kul att lyssna på honom. Och hans röst. Det gick inte att beskriva, men jag hade aldrig någonsin hört någon liknande. Och jag kollar på film 24/7. Tro mig.

"Så det ska bli skönt, som sagt. Dock kommer jag sakna alla. Crewet, mina vänner och familj såklart. Fast de träffar jag sällan ändå, men det är konstigt att vara ledig utan att träffa dem.
Nu babblar jag för mycket, vad gör du här?"
"Jag bor här...?" Gissade jag. Vad menar han med här? Här som i New York eller här som på stranden? Svaret på frågorna fick jag inte långt därefter de bildats.
"Nej, nej, det förstod jag. Men här på stranden?" Han log under hela sitt... Tal? Nåväl, han log.
Vilket smittade av sig på mig, för jag log också. Va? Det var också något nytt. Jag ler inte. Nope. Uteslutet. Men ifall jag skulle sluta le nu skulle det bara se konstigt ut. Så jag fortsatte.
"Springer" Jag kollade dessutom demonstrerande på min kropp som täcktes av ett par mjukisshorts, ett linne, tränarskor och ett band kring övre delen av armen där jag hade mobilen och ikopplad ett par hörlurar jag hade tagit av när han kommit fram till mig.

Han nickade och gjorde tummen upp lite överdrivet. Det såg roligt ut så jag släppte ifrån mig ett tjejigt fnitter utan att tänka mig för.
Det här är för mycket, vad är det som händer? Jag pratar inte, ler inte och fnissar absolut inte!
"Vill du hänga med till hotellet?" Han nickade menande mot ett utav de lyxigare hotellområderna nära stranden. Alltså bodde han tydligen där. Förvånar mig inte.
"Tyvärr... Jag har... hmm saker att göra. Hmm..." Svarade jag fundersamt. Fundersam ifall han skulle misshandla mig eller ifall han skulle komma på min lögn. Jag hade inte alls saker för mig. As usual.
"Oh, okej. Synd. Men kan jag i alla fall få ditt nummer så vi kanske kan umgås någon gång? Det skulle vara jätteschysst!"

Snälla hata mig inte!!! Jag vet att det är försenat, jag vet att kapitlet är dåligt, jag vet att allt ä kasst men. Men. Något.
Det var lite längre i all fall? De var dialoger mellan dem. Det hände saker. Liksom wow! Det förvånar mig att ni ens läser novellen, för när jag själv läste igenom den tappade jag intresset oc slutade läsa...
Kan bero på att jag vet vad som kommer ske att jag är så hypad över den? För att jag har en plan i mitt huvud?
Varför läser ni den? 

KOMMENTERA! SNÄLLA!

Puss och kram ♥

Som jag tidigare sagt så jag för tillfället i Branäs och åker skidor.
Alltså kommer det tyvärr inte komma upp något kapitel varken idag, i morgon eller på Söndag. Men på måndag! Då kommer det! Så håll ut!

Puss och kram <3

Ute på bakongen, där jag befann mig för tillfället, var utsikten speciell. Närmast var det en väg, sedan en park och i horisonten var det New Yorks skyline, alltså skyskrapor. Kontor, lägenheter, varuhus, allt. Jag skulle inte bli förvånad ifall det var en myrfabrik i ett utav dem. Fast vad finns i en myrfabrik? Vad gör man i en sådan fambrik? Tillverkar myror? Skulle inte det vara att med spelar Gud lite då? Jag har ingen aning.

Jag kollade ner på min mat på bordet framför mig.
Den senaste tiden hade jag blivit mystiskt hungrig. Kan det möjligtvis bero på att jag faktiskt har en känsla i magen? Att faktiskt känna något var något jag inte gjort på länge. Såklart känner jag med huden när jag till exempel går in i något eller nuddar något, men en känsla. Glad, ledsen och så vidare.

Sist måste varit när jag var runt 3 år. Men det minns jag inte ens, så det räknas nog inte riktigt. Eller jo, fast nej.

Vad skulle jag svara honom? Att det tyvärr inte var jag och att han måste tagit fel? Att det var jag och få dödshot? Nej tack till båda. När jag var liten sa mamma alltid att man skulle säga sanningen, och hela sanningen, oavsett vad. Eller ska jag bara ignorera det och låtsas som att jag inte såg det? Nej, jag är inte sån: elak. Ironsik kanske, men inte elak. Eller det är vad jag tror jag är. Har som sagt inte umgåtts med homo sapiens sapiens, männsikor, på ett bra tag.

Jag funderade och funderade verkligen på vad jag skulle svara, men kom inte fram till något. Alls. Så jag bestämde mig för att sätta på datorn för att sedan trycka på första bästa låt som råkade vara Go Hard (La.La.La) med Kreayshawn. En kvinnlig rappare faktiskt.

Tillslut var det enda jag fick ut av det ångest så jag bestämde mig för att gå ut och springa. Det var ett tag sen nu. Inte så konstig med allt som hänt nu på sistone, jag menar jag har pratat med människor. De har tagit kontakt med mig. Hur stor är chansen liksom?

Justins perspektiv

När jag hade kommit hem från studion igår hade jag direkt slängt mig i sängen och somnat in. Morgonen efter hade jag vaknat runt nio-snåret, vilket är väldigt otroligt för att vara jag. Jag gillar att sova väldigt mycket. Älskar faktiskt.

På tal om tid, jag kollade på klockan över valvet mellan vardagsrummet och hallen och hoppade till. Hade klockan redan blivit 03.23 pm (15.23)? Men hur? Jag vaknade ju alldeles nyss!? Hur som helst, tiden går snabbt när man har roligt antar jag...

Eftersom det var ett tag sen jag gymmade eller sprang tänkte jag att det kan inte göra annat än gott. Fast jag har uppträtt på scenen i flera veckor och hoppat omkring och sjungt som en jag vet inte vad. Men det är kul att träna. Dessutom är det ett bra sätt att spendera de tre lediga veckorna jag spenderar här i New York. Dock vet jag inte varför jag spenderar veckorna i just New York eftersom jag bor i Los Angeles,jag kan skylla på att det är Scooter som planerar sånt. Men det är coolt.

*

Jag bestämde mig för att springa ner mot en strand jag hade sett ligga väldigt nära hotellet jag bodde på, vilket var ett både smart och dumt val. Smart för att det fanns en joggingrunda runt som vad lagom för mig, men för att komma till den måste man gå över sandstranden och få sandkorn i skorna. Dåligt tänkt av både mig och de som lagt betongplattorna.
Dock var det inte så svårfixat, jag drog bara av ena skon tiltade den upp och ner, satte på den igen och gjorde samma på andra. När jag väl var klar för att springa gick det som smort. Det var ett väldigt bra underlag att springa på här.

Några tiohundra tals meter fram såg jag ett bekant ansikte som också var ute och sprang.
Förvånat saktade jag in och kollade förundrat på personen, var det vem jag trodde det var?
Det måste det vara. Hon höjde precis huvudet, förmodligen för att inte springa in i någon, och blicken hamnade på mig. Även hon saktade in och rynkade ögonbrynen. Hon hade nog inte förväntat sig att se mig här. Jag menar, jag har varit borta i tre veckor.

Jag tog mod till mig och gick fram till henne.
Vänligt sträckte jag fram handen som hon genast greppade tag om och skakade upp och ner.
"Glice to meet you" For ur min mun.
Vad sa jag just?

Det kom tidigare än förväntat, OMG! Haha, nejmen. Jag väntar på Justins Ustream klockan 2 i natt... Någon annan som ska se den? 
http://twitcam.livestream.com/cg7qz <<< Där är länk i alla fall. Det kommer säkert upp ett videoklipp på youtube i morgon för dem som missar, så det är lugnt!

HUR SOM HELST!  Nej, jag har inte ändrat till att dem pratar engelska nu, men de som har sett SNL förstår vad jag menar... 
http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=EPmATuTFy0U <<< Länk för hela programmet i alla fall.

Många länkar känner jag nu... Jaja :P

3-4+ kommentarer för nästa? Ska jag säga så? Är det lagom tycker ni? Klarar ni det? Såklart ni gör, ni är beliebers... Eller?

Puss och kram ♥

Justins perspektiv

I några veckor hade jag försökt hitta Elemenope på twitter eller instagram. På instagram gick det uselt, så jag drog slutsatsen till att hon inte hade instagram helt enkelt. Men på twitter hade jag efter tre veckor hittat några alternativ. Den sannolikaste var @YoIzElemenope då hennes bio löd:
'Swaggin with ma unicorns. And you?'
Och enligt texten under bion bodde hon i New York, staden jag mötte henne i.

*

"Men halloj Biebz. Sup?" Hälsade en bekant röst. Jag vände mig om i kontorsstolen jag satt i och kollade mot dörren där ingen mindre än Lil Twist och Lill Za stod.
"Ayee, vad gör ni här?" Jag gick fram mot dem och gjorde vårat handslag med båda och log stort.
"Well, vi hade svängarna förbi och tänkte hälsa på våran lilla lilbrosh." Svarade Chris, Christopher, som annars är känd som rapparen Lil twist.
"Liten och liten, jag är större än dig..." Jag flinade nu stort eftersom han inte gillade ett blir retad efter sin längd. Men kom igen, han är liten.

"Vi hörde att du hade tappat koncentrationen när du var i Europa, vad är det? Har det hänt något?" Så fort vi satt oss ner i soffgruppen hade båda två blivit allvarliga. Undra vem som skvallrat dock. Scooter? Absolut Scooter. Han kan inte hålla tyst.
"Jo, det hände ja... Emh, jag hade för mycket att tänka på...?" Försökte jag.
"Må hända, men det var inte anledningen. Tell us! Du vet att du kan lite på oss, right?" Till svar nickade jag och log ett snett leende. Hur ska jag göra? Säga sanningen? Jo, sanningen leder längst. Dessutom är det inte ens något. Nej, inget speciellt faktiskt. Eller?

"De sista dagarna här i New York innan jag åkte träffade jag den här tjejen. Hon kan inte försvinna från min näthinna, fortfarande minns jag så tydligt hennes ögonfärg, hur håret fladdrade i vinden på Frihets Gudinnan och hur hon sa att hon lyssnade mycket på Kanye We-"
"Wow, wow, wow. Och wow. Har fixat dig en brud som lyssnar på hip hop?" Jag försvann från min trans jag försatt mig i när jag tänkte på henne och lyssnade på vad Chris sa.
"V-va? Hon är inte min brud? Vad dillar du om bro?" Jag lade till ett kort skratt på slutet som mest lät nervöst. Eftersom jag var nervös. Allt på grund av henne.

"Alright, har du henner nummer?" Jag skakade på huvudet åt frågan.
"Facebook?" Ännu en gång skakade jag på huvudet.
"Twitter då?" Jag kollade osäkert upp på Za och ryckte på axlarna. Jag visste ju faktiskt inte om det var hon.
"Ge mig din telefon" Fort löd jag och gav min telefon till honom. I vanliga fall skulle jag aldrig gjort det eftersom jag vet vad som kan hända, men nu var dem faktikst seriösa och ville hjälpa mig.
När jag fick tillbaka min mobil igen var jag inne på twitterappen och "jag" hade skrivit

'Lookin for this girl. U've cought my eye. U know who u r.'

"VA!? Za, så kan jag inte skriva! Vet du hur många rubriker det skulle skapa? Jag tror inte ens hon vet att det är henne jag skrev om!" Han höll upp händerna som försvar i fall jag skulle slå honom och kollade menande på mig.

Jag frustade till och skakade på huvudet för mig själv innan jag började knappa.

'@YoIzElemenope the subway girl, is that u?'

Och skicka.

Och där var sista parten av kapitel 11 ute. Vad tycker ni?
Eftersom detta var ett uppdelat kapitel så begärde jag inga kommentarer på förra, men jag fick ändå. Liksom wow! Hur som helst tänkte jag kräva kommentarer nu igen för att nästa kapitel ens ska komma ut, so kommentera! Snälla? Dem gör min dag och inspirerar mig till av skriva.

Puss och kram ♥

Un, deux et trois veckor har gått. Alltså tre veckor sen jag stötte ihop med där mannen två gånger och Justin två gånger varav en gång med hans vänner. Var de hans vänner? Vän. Det var ett främmande ord för mig att använda i vardagen. Vän. Tre bokstäver, två konsonanter och en vokal. Simpelt. Enkelt. Men främmande. Ska det vara så? För normala ungdommar är det fullkomligt normalt att ha vänner och att umgås med dem. För just det tillfället hade jag sett dem som mina vänner. Men vi umgicks inte. Inte efter det. Alltså var dem inte mina vänner. Snarare bekanta. Eller ickefrämmlingar. I så fall har jag många ickefrämmlingar. Som portvakten. Och så har vi ju... Och han med! Ja precis! Dem, och så får man itne glömma dem heller! Äsch, vem försöker jag lura. Jag vet inte ens vad portvakten heter. Bob? Rob? Robbie? Bobby? William? Bill? Något sånt.

Jag rundade det sista hörnet för att komma fram till skateboardparken innan jag var framme. Idag var det ganska mulet väder så det var i princip tomt. Dessutom var det fredag förmiddag så de flesta är antagligen i skolan.

Helt plötsligt plingade min mobil till. Jag drog snabbt upp den ut fickan och tyckte på hemskärmen. Skärmen lös upp och visade att jag blivit nämnd i en tweet av någon Justin Bieber. Vänta, Justin Bieber? Justin Bieber som i Justin? Justin Bieber som killen som av någon oklar anledning kom fram och hälsade på mig i spiran av Frihets Gudinnan? Justin Bieber som i killen som kom fram för att sitta vid samma bord som mig på Subway? Den Justin Bieber? Apparently L, apparently.
Jag drog händelsen åt sidan på skärmen och tryckte in min kod för att komma in.

'@YoIzElemenope is it u?'

Jag var jag, men var jag jag som i den jag han sökte? Vänta, det blev bara förvirrande. Mina händer for snabbt över bokstäverna på skärmen för att skriva in ett svar.

'@justinbieber it depends on who u're searchin for...' 

Like I said, senaast idag. Jag nådde inte 2-3 kommentarer på kap 10, men jag är så snäll att jag lägger ut kapitlet, well del 1, ändå.
Vad tror ni han svarar på tweeten? Vad kommer hända? Det hade ju gått tre veckor sen hon stötte på dem. Vilket betyder... Kommer ni ihåg vad det betyder? DET FÅR NI SNART SVAR PÅ! 
Kommentera! Helst både på förra och detta kapitlet!

Puss och kram ♥

Ska jag vara ärlig har jag inte börjat med kapitlet än... Men det kommer snart. Det brukar max ta en timma när jag väl börjat, så det är lugnt!

Hur som helst, om ni vill på något sätt nå mig så kan jag ge ut min twitter, instagram och tumblr. Jag hade kik, men när jag skickade till min bror att han skulle lyssna på Lolly blev det så pinsamt att jag "raderade" den ( loggade ut och tog bort appen)...
Hur som helst:
Twitter: @madeleinelblfk
Tumblr: idobelieveinunicornstillmyendday.tumblr.se där kan ni också fråga mig frågor om allt även om ni inte har tumblr.

Kanske lite tidigt att ge ut, men om ni vill kunna nå mig mellan kapitlen så kan det vara kul! Tänkte även skaffa en kik tillägnad bloggen i framtiden när jag förskaffat mig fler läsare.
Så don't u dare to be a stranger now, okay?

Puss och kram så ses vi snart! <3

Elemenopes perspektiv

Koncentrerat försökte jag balancera kortet ståendes på bordet framför mig. Det var svårt, riktigt svårt. Ena handen höll jag själva kortet med, och den andra darrade hejdlöst bredvid för att fånga det om den skulle ramla. Jag var nervös, den får inte ramla. Får inte, får inte, får inte.

I bakrunden spelades Mercy med Kanye West, Big Sean, Pusha T och 2 Chainz. Smått sjöng jag med, men inte högt och inte alla meningar eftersom jag var så koncentrerad. Men inte långt därefter kom jag på att man kan böja kortet så det står upp. High five L, high five.

Vad kan man göra nu då? Jag har gjort en kortpyramid, lyssnat på musik, vaknat, ätit frukost och jag var så uttråkad att jag nästan kände för att städa.

En snilleblixt for igenom min hjärna och jag kom på vad jag kunde göra. Vad jag skulle göra.

Jag skyndade mig mot mitt run och tog tag om datorn för att jogga mot vardagsrummet medans datorn startades.
Väl inne på datorn tryckte jag upp internetläsaren som i mitt fall var google chrome, skrev 'twitter.com' i addressfältet och väntade på att den skulle ladda klart. Jag loggade i princip aldrig ut från twitter när jag stängde av datorn, alltså var jag redan inloggad. Jag sökte efter Justin Bieber och tryckte sedan på en utav de alla Justin Bieber användarna. Dock var den jag tryckte på verified så jag visste att det var Justin. Alltså Justin som i Justin. Ni vet, Justin.

'Heading to NYC next week to host and perform on Saturday Night Live!!!'

Löd den översta tweeten, alltså den senaste.
Jag scrollade ner lite och såg mest RTs (Retweets) och dylikt.
Men de som fångade mitt intresse mest var

'gonna focus on the positive. i understand that rumors come with the territory but im gonna stay me.'

Och

'some of these rumors about me are getting a little out of control now. dont believe the bs'

Vad menar han? Vilka rykten? I och för sig hade jag skumläst någon text om att han tog droger, så det kanske var det han menade? Hade de fortsatt skriva om att han tog det igen? När jag träffade honom såg han inte så nerknarkad ut, men man vet aldrig. Dock verkade han alldeles för snäll och trevlig för att ta något så stort som droger. Tro mig, jag vet vilka personer det är som tar droger. Jag har provat. Och jag misstänker att jag inte ser ut som en knarkare. Skenet kan bedra antar jag.
Men vänta, diskuterar jag med mig själv om Justin tar droger eller inte? Vad fan?

Jag skrollade ner ännu en bit och förstod det som att han gjort ett nytt album, igen.

'Everyone needs to listen to the Believe Acoustic album. Bieber is really talented.'

'Sooooo, I want this Justin Bieber acoustic album.'

'Idgaf I like Justin bieber acoustic album'

'Justin Bieber acoustic album is just sincerely beautiful'

'From last night: @JustinBieber bound for fifth No. 1 album on the Billboard 200 chart – http://blbrd.co/U2wKZR #Beliebers #BELIEVEacoustic'

Inte så svårt att lista ut med tanke på alla de tweetarna. Justin har verkligen varit på hugget med att RTa folk. Nästan hela hans TL (Timeline) var i princip full av RTs. Men man kan väl inte låta blir när så många försöker kontakta en via sociala nätverk. Jag skulle älskat det.
Jag menar, jag är ingen pratartyp, men jag är defentetivt en datortyp, så att säga.

Första kapitlet av två idag. Ska bara skriva den andra först... Hehehe..

Hur som helst, vad tycker ni? Som sagt, vi övar inför nästa kapitel på att kommentara eftersom jag då kommer 'kräva' ett antal kommentarer för att ett nytt kapitel ska komma ut. Okej? Ni är med på noterna va?

Puss och kram så ses vi snart ♥

Justins perspektiv

"Hey New York! Hur mår ni?" Till svar fick jag ett skrik från flera tusen tjejer, och killar, som befann sig innuti Madison Square Garden.
Det var fullpackat och jag kunde redan nu, efter andra låten känna att det skulle bli en väldigt rolig och händelserik kväll. Jag log och vände huvudet så jag såg sidan av scenen där Chaz och Ryan stod. De log glatt mot mig och blinkade, i alla fall Ryan.

I can fix up your broken heart,
I can give you a brand new start,
I can make you believe

De tog ut en tjej på scenen som gick med darrande steg och satte sig på tronen.
Jag gav henne en blomkrans som hon lade på huvudet och log stort. Jag satte mig på armstödet, höll en arm om henne och kollade på henne, som jag gjorde med alla andra OLLGar.
Det är verkligen intressant hur jag endast av att lägga en arm runt personen i fråga eller tita på henne/honom och hon/han får spel. Något jag aldrig skådat innan jag blivit känd. Men det är underbart, så underbart att ge tillbaka till vad alla Beliebers gjort mot mig. Det var dem som fick mig hit och det är jag otroligt tacksam över.

Jag tog kollade extra noga på tjejen och såg att hon var vacker. Men inte lika vacker som Elemenope. Ingen kunde vara vackrare än henne. Eller mamma är, men inte ens Beyoncé slår henne i den frågan. Faktiskt. Eller kanske lite. Nej.
Hur som helst var hon väldigt söt, tjejen på tronen.

*

"Okej, jag har inte fått tillfälle att fråga dig på hela dan. Men what's up with the subway girl?" Ryan var rakt på sak så fort jag avslutat konserten och kommit in till min louge. Chaz var och letade efter köket och Ryan hade då tagit tillfället i akt. Vi hade inte setts, ännu mindre pratat sedan vi anlände till arenan.

"Eemh... Jag har träffat henne innan..." Mumlade jag fram. Jag vet inte riktigt varför, men mina försvarsinstinkter sattes igång och jag svarade med korta och inte så faktainnehållande meningar även om han var min bästa vän och jag litade på honom till 110%.

"Jaha, vartdå då?" Frågade han med en underton som lät fake. Fakead glad. Fakead glad för att jag träffat henne innan eller för att jag inte sagt något?
"Lite här och där, Scooter gick in i henne här om dagen, någon dag senare såg han henne i en affär och-"
"Jag frågade inte när Scooter träffade henne, när träffade du henne?" Avbröt han mig.
"Varför är det så viktigt? Jag träffade henne vid Frihetsgudinnan, så är du fucking nöjd nu?" Jag hade nu höjt rösten åt honom eftersom jag blev förbannad. Jag kunde även se hur han håll på att brista.
"Vi är förfan bästa vänner, vi säger allt till varandra! Jag sa till dig när jag fick en ny flickvän senast, minns du inte? Minns du inte Joanne? För jag minns tydligt hur hon flörtade med dig!" Röt han tillbaka.
"Elemenope är INTE min flickvän, och varför är det så viktigt för dig? Har du en crush på henne eller?"

Hon, Elemenope, var verkligen inte min flickvän. Jag har träffat henne två gånger, jag känner henne inte ens, så varför gör Ryan en så stor sak av det? Gillar han henne eller? Inte otänkbart, inte otänkbart. Jag menar; hon är vacker. Väldigt vacker. För vacker för hennes eges bästa.

Ä.N.T.L.I.G.E.N. Jag förstår inte hur ni står ut med mig. Detta är verkligen inte acceptabelt. Fy på mig, verkligen fy på mig. Detta kapitelet har verkligen gått trögt. Kan man lugnt säga. Först tar det fem dagar innan jag ens uppdaterar, sen uppdaterar jag med inlägg om uppdatering om kapitlen. Sen kommer det ut två dagar försent. Förlåt. Verkligen, förlåt.

Även om jag inte kan kräva det här men på kapitel 10, alltså om två kapitel, tänkte jag s om jag kunde lyckas klämma utn ågra kommentarer av er. Självklart kommer det bättre uppdatering med det... "kravet". 
Så jag tänkte om vi kunde öva lite? Se om ni kan kommentera lite? Eller vad säger ni? Eller är jag så dålig att jag inte förkänar det? Jo, det är jag.

Föresten, förlåt om ni hade väntat er ett längre kapitel men jag kan inte det, inte riktigt än. Först och främst; läxor. Skolan går före. Sen måste man sova och äta, sen vill man roa sig lite. Det går åt tid... Mn jag försöker, det gör jag verkligen.

Puss och kram på er och snälla, snälla, snälla ni. Kommentera, bara för att öva? SNÄLLA? ♥

P.s nej, jag kommer inte blinågon som bitchar runt om fler kommentarer hela tiden. Allt jag kräver är lite respons om vad jag behöver förbättra och om vad som var bra. Tack D.s

P.p.s Tack för att ni orkade läsa igenom allt det här! Det betyder guld! ♥ D.s