storiesboutjusten.blogg.se

"Har du någonsin satt en fot i ett flygplan förut?" Undrade Justin retsamt i bilen på väg till flygplatsen. Jag såg ner i knäet och skakade sakta på huvudet. Enda gången jag varit på en flygplats var med pappa när jag var riktigt liten när vi skulle hämta mamma. Då var allt bra. Jag hade två föräldrar som älskade och brydde sig om mig. Pappa hade till och med köpt mig glass samtidigt som vi väntade på att mammas flygplan skulle komma. Jag har dock ingen aning om var hon hade varit eller vad on gjort. Jag hade varit för liten för att förstå och hade inte precis fått chansen på senare år att fråga. Det är konstigt det där med att jag bara kunde minnas vissa glimtar lika tydligt som om jag hade sett det på film bara någon timma innan, men vissa saker, som hur de såg ut, deras riktiga namn eller något som var relaterat till dem var helt borta. Jag minns mest pappas jeans och mammas klackskor och fina klänningar. Eftersom jag varit så liten, och därför kort var det i princip vad jag hade sett. Men jag hade sett upp och kollat rakt i deras ansikten också. Jag menar såklart man kollar på sina föräldrar. 

Jag blev abruten i mina tankar när Justin böjde sig över mig och knäppte fast mitt bälte. När han var kvar lutade han sig inte tillbaka utan drog upp armstödet som var emellan våra säten och lade sig ner i mitt knä. Fick man ligga ner när planet lyfter verkligen? På filmer måsta man sitta fastspänd när flygplanet är på väg upp men väl i luften får man gå omkring och lägga sig ner et cetera. Men det var ju film och inte kunde jag säga emot lilla Justin där han låg och såg på mig. Han var verkligen söt i den här vinkeln. Såklart är han alltid söt, men ibland tar hans mer snygga, vackra och/eller sexiga sida över sötheten. Ibland undrar jag hur och varför vårat förhållande blev till. Jag måste nog hålla med om att vi ändå passar rätt bra och kompleterar varndra eftersom jag har den mer blyga och tillbaka dragna sidan som kan dra tillbaka honom ifall han skulle börja sväva omkring och inte har kvar båda fötterna på jorden. Det var i alla fall vad jag hade hört Pattie tala med Scooter om vid middagen när de inte trodde jag hörde. 

Det glädjer mig att de i alla fall inte verkar hata mig. Det är posetivt. 

 

"L, L hallå? Elemenope? Hallå?" Justin ropade och petade på mig, gjorde allt för att få mig att svara eller bli irriterad. Men det fungerade, för jag drogs tillbaka till verkligheter ifrån mina tankar och märkte att vi var i luften redan, men vi stod ju alldeles nyss på parken, flygplanet stod till och med stilla. Hade jag tänkt när vi lyfte?

Justin som sett att jag vaknat till 'liv' skrattade till och gosade in sig i min mage, eller han stack in huvudet i magen eftersom han fortfarande låg i mitt knä. Vad är det med den snubben och min mage? 
"Vad var det du ville?" Frågade jag roat då han hade stängda ögon och verkligen njöt av hur skön min mage var. Dock förstår jag inte hur han kan tycka min mage är skön då jag tycker den är för hård för att använda som kudde, inte för att jag har provat, jag tackar alla springturer som jag ett tag var beroende av och mina skills på rampen. Skämt åsido, jag är inte en speciellt självgod person.

 

"Vi är i luften nu." Mumlade han mot min mage och orsakade att det kittlades. Jag är väldigt kittlig på vissa ställen så som magen, i sidorna 'mellan' ryggen och magen och under fötterna. Ungefär där alla är kittliga.

Jag skrattade och sprattlade löst med benen eftersom Justin dämpade det lite med tanke på att han blockerade rörligheten med låren.

 

*

 

Några timmar, jag hade inte riktigt koll men mellan 3-5 skulle jag tro, hade passerat och Justin hade snällt rest sig upp när mat hade serverats och jag ätit men sedan lagt sig ner igen när jag var klar. Vi hade pratat om allt möjligt och fortsatt vad vi diskuterat i sovrummet i bussen. Alltså lärde vi känna varandra bättre, fast nu var det på ett helt annat sätt. Jag hade berättat mer ingående och ja, jag har berättat om att jag provat droger en gång. Jag hade kollat runt omkring mig först så att inte Scooter eller Pattie, eller kanske Kenny, hörde det då de säkert skulle förbjuda mig från Justin då jag hade dåligt inflytande eller liknande. Han hade till en början freakat ut en aning men förstod sedan och jag menar; det var bara en gång, även om man blir beroende, och det var länge sedan.

Han hade berättat allt från sina småsyskon som verkar hur söta som helst till hur han blivit mobbad som liten för att han inte hade råd med nya kläder utan fick ta ifrån klädinsamlingen i kyrkan.

Då hade jag sett ner på mina kläder och känt mig snobbig. Jag menar jag använde pengar som skickades till mig en gång i månaden. Dock var det anledningen till att jag fick dem, tror och hoppas jag. Hur som helst såg jag ner på mina chachi mommas, en långärmad tröja, snapback och ett par fake glasögon som jag bar bara för att. Dock såg jag inte snapvacken och glasögonen but you understand.

 

Redan från början av vårat förhållande, eller till och med när vi bara var vänner, kände jag hur jag kunde vara mig själv med honom. Jag pratade mer, skrattade mer, log mer. Men jag hade varit övertygad hela den tiden att det vara var ett kortvarigt förhållande. Det fick jag nästan bekräftat när Justin åkte på turne och det blev glesare mellan samtalen och smsen. Men nu? Det går inte att beskriva. Det är riktigt. Jag har riktigt stora känslor för killen och jag kanske till och med...? Nej. Jag kan inte älska. Det försvann samtidigt som mina föräldrar. Kärleken de förde med sig gick sin väg så fort de satte sin fot utanför lägenheten för sista gången. Eller?

Ännu en gång blev jag avbruten i mina tankar. Fast denna gång inte av Justin, utan av Scooter.
"Justin, Elemenope, vi är framme nu. Vi är i London."

 

OMG ett kapitel :o Nej men aa... Heh.

Men jag har också ett liv, och sommarlov så... Hoppas ni gillar det i alla fall.

I alla fall tillräckligt för att kommentera...?

 

PUSS OCH KRAM ♥