storiesboutjusten.blogg.se

Två veckor senare

Justin och jag hade fortfarande hållit kontakt, även om det var mycket glesare mellan varje meddelande och samtal. Men jag antar att han hade mycket att göra, ni vet sådant som stora popikoner som han gjorde. Inte för att jag ser honom som en kändis eller så, för mig är han är bara Justin. Lille Juju, som jag tagit reda på att hans fans kallade honom ibland. Okej nämn en sak i den meningen som lät normalt. Omöjligt.
Jag sträckte på benen där jag satt i flygplansstolen. Jag var på väg till Chicago för en överraskning till en viss person. Dock är det rätt uppenbart vem eftersom jag känner i princip en människa. Jag hade tagit Justins mobil ifrån honom när jag kysst honom godnatt några dagar innan han skulle åka för att lägga över några nummer till min mobil då jag redan då hade tänkt ut en plan jag tänkte framföra. Jag hade sparat han den där Alfredo snubbens nummer då han spelade stor roll i teamet och såklart hans manager, Scooter. Honom hade jag dessutom träffat. Vi hade planerat exakt allt, när jag ska komma för att inte förstöra överrskningen genom att visa mig och vara där allt för tidigt, hur vi ska göra, han hade till och med meddelat någon vid namn Tay James som var Justins DJ. Showen började 19, en kvart innan flygplanet landar. Sedan skulle jag ta mig ifrån flygplatsen till arenan som låg i princip på andra sidan stan. Men som sagt; vi hade allt planerat.

*

Fredo:
Smsa mig när du har hämtat ditt bagage så jag vet ungefär vilket steg vi är på =)
//Fredo

Jag hade ändrat min mobil från flygplansläge till vanligtoch hade då sett smset. Jag stod vid de rullbandliknande uppbyggnaden och väntade på min väska som egentligen inte var så svår att missa då den var ljusblå, men de lasta in alla som inte var min före, så klart. Jag såg bort mot hålet med det lilla draperiet för att se ifall min väska skulle komma snart. Jag kommer inte hinna om den inte kommer inom fem minuter. Så väl hade vi kanske inte planerat ändå. Fast jag slipper i alla fall gå hela vägen till arenan, Alfredo hade fixat en bil till mig som förmodligen stod utanför nu och väntade på mig. Jag halade upp min mobil från jeansfickan, vilket inte var så svårt då det var en lös modell, för att se hur mycket klockan var och hur mycket tid jag hade på mig. Jag suckade när jag upptäckte att jag hade i princip 2 minuter på mig för att hinna. Jag kollade upp och till min förtjusning såg jag min blåa resväska. Jag rusade närmare rullbandet och tog väskan.
På väg ut från flygplatsen skrev jag ett snabbt sms till Fredo att jag har min väska och är på väg ut. Jag kollade upp och letade efter en svart Range Rover som jag blivit tillsagt att leta efter. Jag fann bilen vid ett träd en bit ifrån och joggade dit, som sagt hade jag lite bråttom. När jag kom fram öppnade jag dörren och stack in huvudet.

"Elefantcykel?" Frågade jag för att fråga ifall det var rätt bil. Det skulle vara lite farligt, för Justins del, om jag hade sagt 'Är det här bilen som går till Justin Bieber?' om jag hade tagit fel bil. Så vi hade hittat på ett lösenord. Chauffören som kollade bakåt nickade och satte i nyckeln i bilden så den skulle starta. Jag själv hoppade in i bilen och tog resväskan som jag ställde på golvet mellan mina ben och spände fast mig med säkerhetsbältet. Jag suckade tungt och lutade bak huvudet mot nackstödet. Det var jobbigt. Jag tog fram mobilen igen och insåg att klockan halv nio, koncerten slutade omkring nio, alltså blir det här perfekt.
Bilen var framme bara någon enstaka minut senare och jag var berädd att hoppa ut. Bilen stannade på baksidan, där jag antar att jag skulle in. Jag tackade och gick mot dörren dragandes på väskan. Jag hörde hur hjulen rullade på asfalten och jag började bli nervös. Mina händer blev kallsvettiga och min mage pirrade. Har jag verkligen tänkt igenom det här ordentligt? Kommer jag våga?

Vad gör hon för något? Eller snarare vad ska hon göra? Och kommer hon våga? Hmm...

5+ kommentarer för nästa, ska vi säga så? Om det blir 5+ kommer kapitel 31 idag, det är redan värdigskrivet.

Puss och kram ♥