storiesboutjusten.blogg.se

Justins perspektiv

"Who wants to be my baby?" Skrek jag över hela arenan innan de första tonerna på Baby hördes genom högtalarna. Genast skrek alla så högt de bara kunde vilket resulterade till att väldigt supermegahögt blir en underdrift. Jag log och ställde mig i min position på scenen som gick ut i publikhavet.
"Oooh" Jag bytte från att peka åt öger till at peka åt vänster och upprepade samma 'fras' eller läte och pekade sedan rakt fram istället.
"I know you love me, I know you care. Just shout whenever and I'll be there" Jag sjöng glatt vidare och sprang runt på scenen och dansade. Det var ändå sista låten, varför inte lägga på lite extra energi? Dock var jag väldigt trött av att ha dansat i två hela timmar då vi hade tagit lite övertid. Jag log mot publiken, mot dansarna, mot crewet backstage och när jag ändå hade blicken där bakom letade jag efter mamma, Scooter eller Fredo för att se ifall tja, de tyckte det var bra eller levde eller så. Jag hittade tillslut mamma som höll tummen upp och log stort och stolt mot mig. Jag såg ut mot publiken igen och insåg andra refrängen snart var klar. Wow så snabbt? Jag tänker knappt på de äldre låtarna längre då de redan sitter inprintade i mitt huvud. De är ingefär lika lätt som att andas nu.
Jag skulle precis börja på Ludacris rappdel när jag hörde någon annan rappa den, en kvinnlig röst. Det lät bekant. Genast vände jag mig om så att jag hade den 'bakre' scenen som syn och skymtade en tjej som var väldigt lik min flickvän. Jag kisade oh tog några steg frammåt och såg att jo, det var min flickvän. Men hur? Jag hann inte ens tänka klart innan jag sprang fram till henne och kramade om henne. Åh vad jag har saknat henne. Min lilla Elemenope. Hon skrattade i sin vers men fortsatte. Hon var faktiskt en riktigt bra rappare, men det förstås, det är i princip det enda hon lyssnar på.

"Now I'm all gone, gone, gone, I'm all gone" Musik slutade, allt blev svart och det var meningen att jag skulle springa av scenen. Men eftersom jag gissar att Elemenope har orsakat många frågetecken kring hennes surprice måste jag väl åtminstone säga hennes namn och att hon är en kompis och tack eller liknande. Jo, det låter bra.
"Give it up for Elemenope everybodyyyyy! And thanks for this incredible night! Love you!" Jag tog tag i Elemenopes namn och sprang bakom scenen.

Väl bakom scenen förstod jag att det verkligen var Elemenope som stod framför mig.
"Elemenope? Men vad gör du här? Åh jag har saknat dig sååå mycket!" Jag kramade om henne hårt men insåg sedan att jag stank, och det var inte lite. Så jag släppte taget och studerade henne. Hon var sig lik, lite längre hår kanske. Och mörkare eftersom det är höst snart. Eller typ nu, men det är ingen skillnad egentligen? Mest i Europa, östkusten och Kanada eller? Fast i och för sig... Nej hallå? Spåra inte Justin, inte nu. Elemenope är här och allt är bra.
"Jo, jag flög, som de flesta andra skulle ha gjort. Jag planerade det mesta med Fredo så det var egentligen inte så svårt" Svarade hon på min fråga jag ställt tidigare.
"Aah, då har du väl träffat Alfredo i alla fall. Men jag måste duscha nu, vi pratar mer i bussen"

*

"What's up? Har du fått någon mer BH på dig?" Flinade hon när vi hade satt oss i bussens så kallade vardagsrum. Hon måste ha hört om när jag fick en BH kastad på mig under en koncert för ungefär någon vekca sedan. Har hon hållit koll på mig mån tro?
"Ha-ha och nej, det har jag inte. Inte än i alla fall." Svarade jag entonigt tillbaka. Såklart skämtsamt, men för att förtydliga det blinkade jag med ögat. Hon skrattade till och lutade sig tillbaka i soffan. Tydligen verkade det inte vara bekvämt nog så hon flyttade sig till en annan ställning som inte heller var skön, eller det är min gissning då hon ännu en gång bytte ställning.
"Hur går det baby?" Frågade jag roat då jag fann detta... Roande? Well that makes sense.
"Nä, denna soffan är inte anpassad efter mig" Svarade hon surt. Hon suckade tung och hasade ner i soffan, ungefär som jag gjorde när vi skypeat några vekor sedan. Hon lös sedan upp och satte sig upp normalt och lutade sig över min bröstkorg för att sedan grisa runt i en annan timma för att hitta rätt ställning. kämt åsido, det tog bara fem minuter.
Jag hörde dörren öppnas, så jag kollade bak. Där kom Alfredo med ett oroat ansiktsuttryck och en telefon i handen.
"Justin, kan du komma lite?"

Han reagerade bra! Yay! Inget pinsamt för henne, right?
MEN VAD HÄNDE DÄR PÅ SLUTET? VAD VILL FREDO, ELLER DEN SOM RINGDE? OOOOHHH!

4-6 kommenaterer för nästa =)

Puss och kram ♥