storiesboutjusten.blogg.se

"Lilla gubben, mår du bra?" Frågade jag med bebisröst. Jag plutade dessutom men munnen för att få till det där lilla extra för att demonstrera att jag var ironisk...? Ja. Kinda.
"Nej jag behövler en klam." Han sträckte ut armarna mot mig och såg på mig med stora uppspärrande glittrande ögon. Han såg verkligen ut som en liten bebis. Min lilla bebis, moahaha. Juuuust kidding.
"Naaaw, Elemenope kommer och klamar dig" Svarade jag, fortfarande med bebisröst. Jag flyttade mig från den delen av soffan jag suttit på till andra sidan vars Justin befann sig för att ge honom en 'klam', alltså kram. Jag omfamnade honom i en kram i sidled då han låg nerhasad på soffan och tyckte synd om sig själv, det hade han gjort hela förmiddagen som han varit vaken på också. Jag pussade lätt på hans ögonbryn och hörde hur han gav ifrån sig ett 'Aj'.
"Gör det så ont lilla bubben?" Jag fortsatte på dagisbarn metoden.
"Ja dä göj dä" Tydligen han också.
"Snälla, det är andra människor här också. Ni är fan värre än... Än Ryan och Ashley" Tyckte Alfredo. Borde jag sluta då? Ska jag flytta på mig? Jag vet ju inte.
I säkerhetsskull flyttade jag ifrån Justin men stoppades av hans armar som drog mig mot honom igen. Hade han inte hört vad Fredo sagt? Vi störde dem ju och det är inte bara Justin och jag i bussen.
"Justin, hörde du inte vad han sa? Det är inte bara vi i bussen." Jag hade viskat så att ingen annan skulle höra.
"Var är mamma?" Frågade han de andra istället. Jaha, tack för den du, tänkte jag och reste på mig för att leta reda på min mobil. Eller det var det jag intalade mig själv. För i själva verket hade jag blivit sårad.

"Föresten, vi ska på middag med crewet om några timmar." Hörde jag ifrån det som kallades för vardagsrummet. Middag? Ska jag sitta med Justin och alla andra i säkert flera timmar? Döda mig snälla... Nej, jag 'hatar' inte Justin, det kommer bara bli jobbigt för jag blev faktiskt sårad av att han bara ignorerade mig sådär. Allt det här är helt nytt för mig. Jag har ingen aning om vad man ska göra, hur man ska bete sig, vad man ska svara. Inget! Skulle det var för mycket begärt att ha någon som förtsod och vägledde mig? Jag trodde Justin hade gjort det, to be fucking honest.
Nu till det kommande problemet. Vad förvänas jag göra på middagen? För jag antar att jag ska med... Fast det ska jag säkert inte. Jag är ju inte en utav de, jag hör inte hemma här med superstjärnor och människor som är bra på något, bara det var något så litet som att hålla Justin sällskap. Eller var det mitt så kallade jobb? I så fall bevisar bara de att jag inte höll koll på mig jobb. Det måste vara därför mina föräldrar bara gick ifrån mig sådär? För att jag inte duger till någonting? Så måste det vara.

Men om jag nu inte duger till något, varför hade Justin kommit fram till mig där på Frihetsguddinnan? Kommit fram till mig på stranden? Velat se mig igen och sova hos mig? Var det för att han ville a någonstans att sova? Men han sov ju på hotellet? Det gick inte ihop, något av det.

BILDER KOMMER I NÄSTA KAPITEL!

Hmmm.. En fundersam, eftertänksam och sårad Elemenope öppnar sig i kapitlet. Överreagerar hon? Eller gör hon helt rätt? Vi har ju sett lite av den delen av henne innan, men inte på den här nivån, eller hur?

BYT THE WAY, VAD SKULLE NI TYCKA OM EN FRÅGESTUND HÄR? KOMMENTERA ERA ÅSIKTER OM DET OCKSÅ NU, OKEJ?

På tal om kommentarer, 5-7 kommentarer för nästa part!

Puss och kram ♥