storiesboutjusten.blogg.se

Elemenopes perspektiv

Jag böjde mig fram för att kyssa hans egentligen väldigt oemotståndliga läppar som han hade bett om. Inte mig emot. Kyssen varade inte länge, men bara den korta stunden hade den förmedlat så mycket. Passion, kärlek, varsamhet och en liten hunger gömd där någonstans. Kort sagt, Justin var totally awesome på att kyssas. Eller jag har ingen att jämföra med, men jag hörde fyvererier varje gång och min mage liksom... Pirrade? Det låter fel men det är verkligen den mest passande beskrivningen. Åh Justin. Vad gör du med mig?
"Bättre." Kommenterade han med ett flin samtidigt som han reste sig upp.
"Hey, where do you think you're going?" Frågade jag och försökte mig på ett flirtigt flin och en blick som skulle sända sensuella känslor. Jag tror inte jag lyckades, men vad vet jag?
"Det är middaag med crewet om någon timma, jag måste byta om även om jag hellre stannar där med dig." Han svslutade med ett par plutande läppar och blinkade med ögat.
"Åh okej. Säg till mig innan ni går bara." Jag vände mig om så att jag låg på mage istället då jag fann det mycket bekvämare.
"Eumh, va? Du kanske också ska byta om, eller något, eller? Du ska med shawty." Jag satte mig förvånat upp i sälställning och såg förundrat på honom.
"VA!? Varför sa ingen något om det?" Justin flinade åt mig en sista gång innan han försvann in på toaletten. Antagligen för att duscha.

Jag ställde mig upp och gick fram till min garderob. Vad har man på sig på en middag med alla som Justin bryr sig om? Inget av det jag har duger, för jag menar vem går på middag i pösiga byxor och någon lös tröja? Skulle inte tro det va. Jag var ingen modedrottning och brydde mig absoult inte om vad andra tyckte om min kanske speciella klädstil, för att vara tjej, men skadar det att åtminstone inte se dum ut? I alla fall inför Justins vänner och familj? Jag kommer absolut skämma bort mig själv.
Jag tog ut det par byxor jag hade när jag anlände till turneen, ett par boyfriend jeans med slitningar i och i slitningarna var det som virkat mönster. De var både coola men även söta, eller något. Jag vet inte, jag var bara i stort behov av några byxor när jag köpte dem. Hur som helst; eftersom de var boyfriend och alltså lite hängiga vid grenen och kring rumpan kom jag på att man kan dra upp dem så de sitter högre upp på midjan så de ser ut som 'high waisted' som jag sett så många andra tjejer bära. Det kanske skulle duga? Jag drog på mig dem och drog denna gång upp dem lite extra. Jag kollade mig i spegeln och insåg att ja, det såg faktiskt helt okej ut. Nu till överdelen, vad ska jag ha där? Kanske ett linne? Men jag har inga, inga som är rena i alla fall. Jag smög över, dock vet jag inte varför jag smög, till Justins garderob och letade reda på ett vanligt basic linne som jag visste att han hade. Jag menar han bär det ju 24/7 här i bussen när han inte går shirtless. Jag fann ett och sprang över till min garderob. Ja vi hade egna garderober, så stor var det här rummet, och bussen! Jag drog snabbt av mig den slappa t- shirten jag bar sedan tidigare och drog på mig linnet. När jag sedan insåg att jag hade en svart BH som bokstavligt talat lös igenom drog jag av mig det igen för att istället leta fram den vita. Mitt i allt stressande, dock vet jag ännu en gång inte varför - fast nu varför jag stressade istället för smög, hörde jag hur vattnet slogs av i badrummet och ett prasslande, förmodligen från duschdraperiet, hördes. Oh boy. Snabbt drog jag av mig den svarta BHn och grävde i garderoben efter den vita. Var i hela helvetet är den? Kom igen det är bråttom nu. Justin kommer ur när som helst och här står jag, spritt språngade naken. Ja i alla fall på den övre delen av min kropp. Det är fortarande för tidigt att visa sig i mindre än vad man bär på stranden för varandra enligt mig. Precis när dörren öppnades fick jag tag på något mjukt med någon hård typ av pinne i sig. Ja! Jag hade hittat den! Fort drog jag ut handen utan att släppa taget om BHn och satte den framför mitt bröst och trädde över banden över axlarna för att åtminstone täcka ja, de.
"JUSTIN BLUNDA!" Skrek jag när jag upptäckte honom titta på mig i spegeln. Genast knep han ihop ögonen så hårt han bara kunde. Jag gick fram till honom och vände mig om så att jag nu stod med ryggen mot honom.
"Sådär, öppna ögonen. Hjälp mig att knäppa." Kommenderade jag åt honom. Jag kände ett par aningen våta händer på min rygg försöka knäppa ihop BHn, dock tog det ett tag för han verkade inte förstå hur de var meningen att sitta ihop.
"Krokarna ska sita i ögglorna Justin." Skrattade jag fram. Såhär mycket hud är nog det mesta han någonsin kommer att få se på mig. Eller, kanske inte någonsin för förr eller senare åker vi väl till stranden, but you understand, do ya?
"Ursäkta mig jag är inte så insatt i ämnet hur man knäpper kvinnounderkläder, det är inte så att jag använder dem precis." Var han snabb att försvara sig med.
Han fick äntigen ihop dem men höll kvar händerna och lutade sig framåt till mitt öra och viskade:
"Men det är är väldigt sexigt att se dig i dem." Jag kunde känna hur rysningar spred sig längs armarna och nedför ryggen. Men det är inte kallt? Nu när jag tänker på det är det lite svalt just i bussen, men kallt var det inte. Så varför rös jag? Åh kan det vara...? Nej helvete. Jag är så körd.

*

Över linnet hade jag valt att ha bara en vanlig tunnare kofta eftersom det var kväll och ett linne inte hade varmt nog. Dessutom hade jag stoppat in linnet under byxorna då linnet varit mycket längre på mig än på Justin, och redan på Justin var det långt, så det hade blivit knöligt och fult under.
Jag såg över det långa bordet som var fyllt med människor, vissa kände jag igen, vissa inte. Bredvid mig satt Justin och samtade med någon man, på min andra sida satt Fredo, vilket kändes betyggande då jag visste vem det var och han var cool. Mitt emot mig satt dock Pattie, Justins mamma och snett mitt emot mig, alltså mitt emot Justin satt Scooter och mitt emot Fredo satt satt någon kille som var både äldre än Fredo och Justin skulle jag tro och hade långt lockigt hår med hatt över. Jag oroade mig inte så mycket för hatt-killen eftersom jag inte ens stött på honom och tror inte han känner igen mig, mest oroade jag mig för Scooter och Pattie. Scooter hade jag träffat innan, tre gånger faktiskt, men bara under pinsamma situationer. Som när jag körde på honom med min skateboard, sprang ifrån honom när han sa förlåt och sedan med Justin och backade in i en hylla. Pattie var Justins mamma. JUSTINS FREAKING MAMMA. Såklart jag vill göra gott intryck på henne, jag menar Justin och Pattie är väldigt tighta. Och jag hade lite svårt för det där men föräldrar...
I ögonvrån skymtade jag Justin se märkligt mycket på mig, så jag vände huvudet mot honom och log ett nervöst leende, vilket han såg och såg med 'tröstande' blick. Några millisekunder senare kände jag hur han tog tag i min han och klämde åt.

Tydligen var allt redan beställt så den första maträtten stod på bordet, servitriserna förklarade vad det var i maten och 'hälsade' oss smaklig måltid. Såfort de hade gått bröt småpratet ut medans alla högg in i vad som såg ut att vara laxsmörgås med någon sås och små orangea kulor.
Jag försökte hänga med i vad de runt omkring mig pratade om, och alla verkade prata om samma sak. Believe Tour. Tur att det är något jag har lite kläm på i alla fall.
"Vad tycker du är det bästa med Believe Tour?" Hörde jag Alfredo fråga någon, så jag vände huvudet mot honom istället och insåg att han kollade på mig. Jag log lite och insåg sedan att det var mig han frågade då ingen annan svarade.
"Oh ämh... Jag vet inte. Att se honom uppträda kanske, jag hade aldrig varit på en koncert innan och nu är jag nästan stammis." Jag skrattade lite, likaså Fredo och Dan, som jag hade fått reda på att hattkillen hette, som intresserat lyssnade på. "Så jag tycker egentligen att allt är väldigt coolt, men jag tycker nog bäst om att höra Justin sjunga och inlevelsen han lägger i det. Det är nej, jag slutar nästan alltid upp antingen känslomässigt berörd eller gråtandes." Fortsatte jag. När jag nämnde Justins namn klämde han till i min hand som ett tecken på att han hade hört.
"Såklart är jag ett stort fan av dina gitarrsolon också, Dan." Han skrattade till och tackade hjärtligt.
Jag släppte Justins hand så att jag kunde äta ordentligt eftersom alla andra åt. Jag hade glömt av det lite, men det var många som också hade glömt så jag såg inget pinsamt i det. Än så länge går det faktiskt bra.
Justin plutade med läppen och gav mig valpögon för att jag släppte hans hand.
"Justin, ät. Nu" Beordrade jag skämtsant och åt lungt på min mat. Den var väldigt god, även de små orangea kulorna även om de var lite bäska och speciella i smaken. När jag åt hade jg blicken vänd framåt och såg på Pattie. Hon var så lik Justin, eller egentligen är Justin lik henne då Justin är hennes barn. Hon satt för tilfället och pratade med Scooter, men slutade när hon insåg att jag satt och stirrade på henne. Hon såg på mig och log.

"Hej, Elemenope, right?" Frågade hon vänligt och skärde i laxen.
"Ja precis. Och du måste vara Patricia?" Jag fick påståendet att låte som en fråga eftersom hon hade frågat. Man vet aldrig, kanske hade jag misstagit mig om hennes identitet?
"Precis. Så jag hörde att du spenderat mycket tid med Justin i New York?" Hur fick hon reda på det? Om hon så enkelt fått reda på det vet hon säkert att jag och Justin är ihop också. Eller, i och för sig, varför annars skulle jag vara med på turneen höver huvud taget? Fast jag kom ju av mig själv men alla hade tilåtit mig komma i all fall.
"Ja, precis. Han är en speciell ung man som inte är så svår att gilla." Sade jag och log. Varför är jag så nervös? Men om jag är nervös, varför pratar jag så mycket? Det är strange. Pattie skrattade gott till.
"Det kan jag inte annat än att hålla med om. Jag är så stolt över hur långt han har kommit." Hon kastade en kort stolt blick mot Justin för att sedan ha fokus på mig igen.
"Ja, jag är säker på att det mesta är tack vare dig. Du har gjort ett bra jobb." Svarade jag och denna gång var det jag som snabbt såg åt Justins håll.
"Tack Elemenope, men jag kan inte ta åt mig all ära. Men nog om mig, vad gör dina föräldrar? Sådär apropå menar jag." Jag slutade le och kollade ner. Då märkte jag hur hela bordet hade blivit tyst. C'mon, varför nu? Hade alla sett och hört? Justin lade en arm över min rygg.
"Vill du gå ifrån bordet lite?" Viskade han. Jag nickade. Han ledde mig ifrån bordet och ursäktade oss. Problem med föräldrar var det ja...

Ni måste faktiskt bli mycket bättre på att kommentera. Ni får detta kapitel bara för att en läsare/kompis gärna ville läsa det, inte för att jag har fått 8 kommentarer än. 

Men varför kommenterar ni inte på förra kapitlet? Jag menar, jag satt med det hur länge som helst och hade ingen aning om vad jag skulle skriva men skrev det ändå, och så får jag inga kommentarer. Och nej, allt handlar inte om kommentarerna men jag skulle gärna villja veta vad ni tycker om mina kapitel, gänra lite mer än 'jättebra mer =)' men det är okej för då vet jag att kapitlet inte var hemskt. Dessutom vill jag ha kritik på vad jag kan förbättra för att bli ännu bättre så... Keep that in mind när ni läst klart.

4-6 kommentarer för nästa (eftersom ni tydligen inte klarar 8...)

Puss♥

P.s förlåt om jag låter så sur, men jag är besviken... Det är allt.