storiesboutjusten.blogg.se

 

 

Jag hade lett L, mitt nya - för tillfället hemliga - smeknamn på Elemenope, in till handikappstoaletten då jag inte kunde gå in på damernas och hon inte kunde gå in på herrarnas. Väl där inne stor jag och kramade om henne medans hon stod och lutade sitt huvud mot min axel. Men hon grät inte. Hon gjorde ingenting, hon bara stod där helt känslokall. Jag hade aldrig sett henne så, eller bara i början när jag bodde hos henne då det var som om hon inte hade några känslor alls. Men det hade ändrats, och jag kunde inte sluta fråga mig själv ifall det var tack vare mig.

"Elemenope, jag är säker på att mamma inte menade, eller alltså hon visste inte." Mumlade jag mot hennes hår i ett försök att stoppa det bråk mellan mina två favorittjejer som kanske skulle ske.

"Jag vet inte vad mina föräldrar jobbar med." Konstaterade hon när hon hade dragit sig undan från min axel. Hon såg med uttryckslöst ansikte rakt fram med helt tomma ögon. 
"Jag vet inte var de bor." Sade hon sedan. Okej, hon börjar skrämma mig lite nu. Vad är det hon vill komma fram till?

"Jag vet inte ens vad de heter." Hennes blick ändrades och bytte från tom till sorgsen. Hon såg mig i ögonen och hon hade nu förlorat den uttryckslösheten som varit över hennes ansikte. Det var när hon var på väg ner mot marken som jag insåg att hennes styrka hade försvunnit istället. Hennes ben kunde inte bära henne. Jag hann precis fånga henne innan hon hade brakat ihop på marken. Istället bar jag upp henne, nästan i brudstil fast diagonalt med benen ner för att sätta henne på handfatet. När hon väl satt där makade jag på hennes ben för att jag skulle få plats emellan och hade mina händer på hennes axlar. Om jag inte vet hur jag kan hjälpa henne får jag istället sätta hennes hjärna i andra tankar.

"Ta det lugnt. Vi ska hitta dem. Vi kan försöka i alla fall, är det okej?"
"Tänk om det händer samma sak med dig" Hon svarade inte på frågan. Samma sak? Att jag försvinner ifrån henne?

"Elemenope, lyssna noga nu. Jag kommer inte lämna dig. Det enda sättet du kommer förlora mig på är om du själv går ifrån mig. Även då kommer jag följa efter dig och be dig att ta tillbaka mig." Under hela talet hade jag min blick djupt in i hennes för att förtydliga att jag var allvarlig. Jag kommer inte lämna henne, det kan jag säga redan nu även om vi ganska nydligen blev ihop. För redan nu betydde hon mycket. Mycket mer än mina tidigare flickvänner. För hon var speciell, känslorna jag hade för henne var speciella dessutom.

För att ännu en gång bekräfta att jag menade det böjde jag mig fram för att ge henne en kyss.
Våra läppar pressades mot varandra och det kändes som om jag befann mig i himlen på ett rosa moln fyllt med glitter och unicorns. Hennes läppar var så mjuka och dess passform ihop med mina var pefekt. Våra läppar hörde ihop. Och vetskapen att hon besvarar mina kyssar får mig att känna som kungen av världen. Eller ännu bättre; Chuck Norris. Okej mina tankar spårar helt klart ur idag.
För att utöka kyssen öppnade jag sakta munnen, i rörelsen öppnades även hennes. Jag stack försiktigt in tungan i hennes mun. Det gick inte bra, för sekunder senare gjorde det väldans ont. Hon hade bitit mig. I tungan. Fort slet jag mig undan och höll mig för munnen. Hon såg med chockade ögon på mig.
"Shit, förlåt. Är du okej?" Det var jag inte.

 

 

Jag kastede oroliga blickar på Justin när vi lämnade badrummet påväg mot bordet igen. Vi hade missat huvurätten, men för mig gjorde det inget. Det stod ändå efterrätt på bordet klara för oss att hugga in i och jag blev nätt av bara förrätten. När vi gick till badrummet var det mig som det var 'synd' om, nu är det Justin. Hur dum får man bli? Jag bet honom. I tungan. Herregud. Nu har jag officielt skämt ut mig både inför honom och alla i crewet om de nu får reda på det. Justin gav mig lugnande blickar som var menade att försäkra mig om att han var okej. Men jag såg på honom att han inte var okej. Inte för att han inte klarade av smärtan på grund av tungan. Utan på grund av mig. Han hade velat... Vad kallades det? Något på h. Hå, håla? Nej. Då kom jag på det; hångla. Han hade velat hångla men jag avvisade honom. Såklart han blir sårad. Men till mitt försvar så var, är, ag inte redo. Redo för vad exakt? Jag vet inte. Att någon bryr sig om mig? Att någon gillar mig? Att någon faktiskt kanske till och med älskar mig? Att någon kramar mig? Att någon kysser mig? Att någon hånglar med mig? Allt antar jag. Jag var inte redo för att det där. Tror jag i alla fall.

 

Jag slog mig ner på stolen med ett påklistrat leende. Alla gav mig frågande blickar men jag bara log och såg ner i mitt knä. Elemenope, ta dig samman. Du har pratat ut om det här, ja typ. Nu var det Justin det var 'synd' om. Bry dig bara inte, okej? Okej. Nämnde jag att från och med att Justin och jag klivit in i matsalen hade det varit tyst kring bordet. Helt tyst. Endast blickar hade skickats hit och dit.

 

"Dlet äj oklej allihoppa, dlet äj lugt nu." Nu vändes alla blickar mot Justin istället. Herregud, hade jag bitit så hårt? Han kan inte prata. Hur ska han då kunna sjunga? Jag har förstört hela turneen och kanske till och med hans karriär. Jag är så dum. Jag skönk ner på stolen och placerade handen för mitt ansikte. Jag är screwed.
"Justin, vad har hänt med tja dig? Varför pratar du sådär?" Det var Scooter som yttrat frågan. Justin bara viftade bort det och sade lågt att de skulle 'plata om dlet li blushen'.

 

*

 

"Nu är vi i bussen. Vad hände?" Såfort Scooter sade meningen samlades alla som skulle vara i bussen, vilket var många, kring oss där i vardagsrummet. Vår standardplats i princip numera.
"Oklej, såhäl vaj dlet. Jag tlötjade Ejemenjop häl för.. Ja oviklit. Oh kjysste hennle" Busvisslingar bröt ut i 'publiken' innan Justin fotsatte " Och well, jlag ville hånla mjen inlte hon..." Det sista flinade han. Hade han kommit över det faktum att jag avvisat honom eller ville han bara inte visa det för större delar av crewet?
"Vänta, så hon bet dig?" Frågade Fredo misstänksamt fram och hade blicken på mig, även om han pratade till Justin. Jag nickade förläget och gömde ansiktet i Justins bröstkorg. Genast bröt skratt ut bland alla.
"BRA JOBBAT ELEMENOPE!" Skrek någon som stod längre bak. De var väldigt många i crewet alltså...

 

 

 

ÄR DU NÖJD NU EBBA? JAG FICK UT ETT KAPITEL ÅT DIG, MEN BARA FÖR ATT DU ÄR SÅ SNÄLL OCH FIXAR KOMMENTARER ÅT MIG :*