Kapitel 19 part 1 - Calling

"Hur länge ska vi vara här innan vi kan dra hem tll mig mannen?" Frågade jag otåligt och skämtsamt. Vi hade varit här i snart fem minuter och jag vill inte vara här mer. Det finns inget man kan göra! Okej, ja kalla mig otålig men det var sådan jag var.
"Hey mannen chilla lite! Vi måste vänta till i natt och nu är klockan" Han stoppade och tog fram mobilen och tryckte på hemknappen för att hans iPhone skulle låsas upp. Men han hade klocka på sig? Varför använde han inte den? "fem över halv elva".
"Emh, Justin...?" Jag nickade mot hans armled som var placerad högt upp på hans lår där han satt i soffan. Jag själv stod upp fortfarande. Han vände blicken neråt och kollade oförstående mot mig. Vad var det han inte förstod nu då? Därför nickade jag ännu en gång mot hans armled och samma sak hände, han kollade ner och sedan upp, fortfarande förvirrad
"Ja Elemenope, jag har byxor på mig, precis som alla andra. Eller i alla fall de flesta andra." Trodde han att han svarade på min frågande blick med. Jag suckade bara åt honom och lade huvudet i handflatan i en uppgiven gest. Han var rätt dum ändå. Jaghade inte känt honom länge men han var enkel att läas av. Det hjälpte dessutom en del av att han pratade så mycket som han gjorde och klargjorde hur han tyckte och tänkte om saker och även, som sagt, visade hur "dum" han kunde vara.
"Ja jag ser det men varför kollade du inte bara klockan smartass?" Något klarnade genast i han blick och hans kinder blev aning ljusrosa av vad jag kunde se medans han kollade ner i knät. För mig själv 'aaw':ade jag lite åt honom eftersom jag sett på film att killen i, i alla fall alla de kärleksfilmer jag sett, rodnade och kollade åt sidan när han gillade tjejen. Fast det var bara på film såklart.
"Eemh... jag liksom bara har klockan där för att den har swag. Jag använder den inte annars..." Mumlade han fram fortfarande med blicken fast på hans knän.

 

Justins perspektiv

 

På senaste tiden har jag blivit mer... Blyg när det kommer till Elemenope. Och på senaste tiden menar jag sen i går, typ. När jag somnade hos henne.

Jag fortsatte kolla ner i mitt knä för att inte se in i hennes smaragdgröna ögon och fastna som jag hade gjort när hon lugnade ner mig. Inte för att jag tyckte det var obehagligt på någon sätt, men det var som om all kontroll inom mig försvann. Jag vet inte vad det var, men det var bekant.

 

*

 

"Vad ska vi göra?" Frågade jag. Vi hade nu varit i mitt hotellrum i en halvtimme. Jag hade bara stirrat rakt fram medans Elemenope hade gått fram och tillbaka i rummet som mer var som en lägenhet och gjort lite både det ena och det andra.
"Kan inte du ringa någon av dina kompisar så kan jag lyssna?" Frågade hon en aning för hyper. Hade hon hittat något i kylskåpet som hon druckit eller var hon bara så?
Långsamt nickade jag med kisande ögon mot henne. Fundersam på vad hon skulle få av detta.
"Okej, varför inte?"
Jag låste upp min mobil och gick in på första bästa kontakt jag kunde ringa utan att det skulle bli obehagligt nu när Elemenope skulle lyssna också.

 


 

Jag höll vad jag lovade, eller hur? Det räknas fortfarande som måndag så det gills! HAH! Lol, jag skojar bara lite med er.

2-3 kommentarer för nästa!

Puss och kram ♥


Kommentarer
Postat av: Anonym

Nästa!!<3

2013-03-19 @ 08:25:42
Postat av: Emelie

Jätte bra! <3
Men det står part 2, det finns inget part 1 :)

2013-03-19 @ 14:22:04
Postat av: Isabelle

Haha hon aww:ade i huvudet, önskar att jag också hade gjort det. Satt med mina släktingar & läste, sen aww:ade jag helt plötsligt och alla glodde! :'(
Haha älskade kapitlet iaf!
Kram.

2013-03-19 @ 15:26:34

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback