storiesboutjusten.blogg.se

Han reste sig hastigt upp med höjda ögonbryn.

"Vadå? Borde jag oroa mig?" Frågade han förvirrat.
Borde han det? För pappa? För mig? För sig själv? Inte alls? Pappa är ständigt i fara och varje dag kan vara hans sista, samma med mig då jag står honom nära och jag är hans enda närstående och skulle kunna kidnappas som mutning.
Justin? Om det gäller mig eftersom han betyder väldigt mycket för mig.
Men borde han då oroa sig?

 

"Jag... Jag vet inte." Sade jag trött och attackerade kudden med ansiktet. Jag suckade in i kudden och undrade vad jag själv ville med det här. Ska jag bara säga rakt ut att pappa är med i maffian och få den tyngen lyft från mina axlar? Eller kommer det oroa honom, kanske i onödan?
"Kom igen Madison, var menar du? Jag blir ju nyfiken när du säger så." Säger han otåligt och puttar lite på mig för att få upp mig från kudden. Jag suckar men reser mig upp från en gosiga och nu lite fuktiga kudden.

"Han... Min pappa..." Jag ändrade orden, jag visste inte hur jag skulle säga det, hur jag skulle formulera mig. "Min pappas hemland är italien, vad är italien känt för?" Frågade jag istället. Det skulle bli lättare såhär. Det är dessutom svårt för mig att prata om det. Justin rynkade ögonbryna och skakade på huvudet.
"Få se... Mat, främst pasta, det är varmt, lutande tornet i Pisa, Colosseum, Venedig och språket." Rabblade han upp.

 

 

"Du missade en sak." Påpekade jag och såg på honom med stora ögon, ville inte missa hans utseende när han kommer på det.
"Frikadeller?" Frågade han. Jag skakade sakta på huvudet.

"Maffian?" Jag nickade entusiastisk. 
"Men vad har det med det här att göra?" Frågade han förvirrat och kliade sig bakom nacken. Jag såg med manande blick på honom, nästan stirrade ut honom för att få honom att förstå, att anledningen att min pappa inte var hemma var på grund av maffian. Att han är med i maffian.

Man skulle kunna tycka att det jag höll på med var arnsligt och onödigt, men jag ville att han skulle komma på det själv på något sätt, och det är svårt för mig att prata om. Har alltid varit, kommer alltid att vara.

Hans blick klarnade och man kunde nästan se hur en glödlampa tändes över hans huvud. 
"Har din pappa hamnat i trubbel med maffian?" Frågade han. Jag suckade och lade huvudet i handen åt han dumhet. Alltså en riktig palmface.

 

 

"Är han med i maffian?" Ändrade han sig och lät som ett litet barn som precis upptäckt att man kan byta kanal på TVn. Eller något.

Jag nickade glatt, liknande Ariel när hon tappat rösten och håller med om något så mycket att hon nickar entusiastiskt. Sedan insåg jag det hemska i det och såg ner istället. Jag kände ett par starka armar kring min kropp och doften av Justin spreds i mina närborrar. Jag gosade in mig i hans bröst för att inte tänka på alla hemskheter som har hänt och kommer att hände min far.

"Jag kommer skydda dig om något händer dig." Försäkrade han med en viskning vid mitt öra.

 

And there is the ugly truth revealed. Kanske blev lite mycket kring det där med för Justin att gissa, men skrev om det i texten så om någon haka upp er på det, snälla gör inte det.

Annars; VAD TYCKER NIIIII?

//Madde (och Ebba med även om hon inte var med i jsut detta kapitlet, men hon får lite credd ändå bara för att hon är å bra :3 Love you Ebba♥)