Jag har ingen aning om hur mycket människor som är där inne. Det kan vara några hundra, det kan vara några tusen. Även om jag visste har några hundra var fel var det så många jag hoppades på. När jag stod precis utanför dörren hann jag bara knacka en gång innan dörren for upp, men snabba reflexer som jag hade backade jag snabbt. Där stod Fredo med ett stort leende som visade alla hans tänder verkade det som.
"Elemenope?" Frågade han. Jag nickade och log smått."Bra, du måste komma nu, du behöver inte byta om va? För om du ska göra det har du ungefär fem minuter på dig..." Han kollade bak på mig där han gick, eller snarare joggade, i korridoren. Själv var jag helt upptagen med att se till att resväskan inte guppade för mycket så snabbt som jag gick, försökte hänga med i hans raska fart. Jag skakade på huvudet menandes att jag redan hade på mig vad jag tänkte ha på mig. Jag hade suttit i ett flyplan och jag förmodar att jag förväntades känna mig äcklig, men flyget varade i bara två timmar så jag kände mig väldigt fräsch ändå. Dessutom hade jag inte så mycket och tjocka kläder på mig. Ett par jeans, dock i boyfriend modell då jag inte tänker ha tighta direkt, ett lite kortare pösigt linne, supras och en snapback.

"Okej, du ska inte ut än, men jag antar att du inte vill ha med dig din väska ut så jag tar den, okej? Jag kommer inte ta något eller lägga i något extra. Du kan inte ställa dig så nära scenen utan lite mer bakom så han inte ser dig, jag säger till dig när du ska ut" Informerade Fredo mig viktigt om. Jag nickade och vände blickem frammåt. Jag var i princip 15 meter ifrån scenen bakom högtalare och saker jag inte hade en aning om vad det var. Jag skymtade Justin där ute på scenen dansandes och sjungandes. Eller, jag såg inte att han sjöng, jag hörde. Men jag drog en slutsats, okej? Okej. I ögonvrån såg jag hur Alfredo gick bort till en soffgrupp som stod i ett hörn här backstage, bakom skynkena som dålde en från publiken.
En man kom fram till mig och gav mig en mikrofon.

"Du är Elemenope, right?" Som många gånger tidigare den här kvällen nickade jag och log, återigen, smått.
"Okej, just nu är mikrofonen av, så ingen hör oss. Det sitter en liten spak är, om du drar upp den är den på. Och när du använder den, håll den ungefär ett finger emellan från din mun. Okej? Jo det var allt tror jag. Lycka till" Mannen lämnade över mikrofonen till mig som tog emot den. Jag sa ett snabbt och högt 'tack' för att överrösta den höga musiken. Jag förstår inte hur alla i Justins team eller crew som han kallade dem, inte hade tinnitus eller var döva än. Det var väldigt högt.
Jag hade haft blicken fäst på mikrofonen men höjde den nu och såg att mannen kom tillbaka med något annat i sin hand.

"Jag glömde nästan, du behöver dessa i dina öron så du kan höra dig själv." Han visade öronsnäckorna och erbjöd hjälp att sätta på mig dem. Jag tackade artigt ja då jag inte hade en aning om hur de fungerade.
Jag stod kvar här bakom högtalarna och det där som jag inte hade en aning om vad det var ett tag och försökte komma över nervositeten. Jag hade aldrig upplevt det och visste egentligen inte om det var nervositet, men alla filmer beskriver nervositet som exakt det jag kände. Så jag antog bara. Du gör det inte för att få ett genombrott, eller för fansen. Jag gör det för Justin. Som en kul grej liksom. Och för att jag har saknat honom. Hoppas bara han inte har glömt bort mig, då kommer det här gå väldigt dåligt.
Alfredo kom fram mot mig och tog tag i min arm och förde mig närmare scenen. Jag kollade konstigt på honom både under färden och när vi var 'framme'.
"Vi måste ner för att komma till 'hissen' du ska upp i nu" Sade han och drog med mig ner för några trappor som förde oss vad jag tror var under scenen.
"Justin är uppe på scenen och sjunger Boyfriend just nu, eller han började precis, så det är alldeles strax din tu-"
"Tänk om han har glömt bort mig?" Avbröt jag honom. Han skrattade till.
"Tro mig, det har han inte. Han pratar om dig hela tiden." Jag nickade och skakade på kroppen lite för att ännu en gång försöka få bort min envisa nervositet.
"Seså, ställ dig på hissen nu." Sjasade han mig och viftade med armarna.
"Ser inte han att hissen är här nere?" Var jag bara tvungen att fråga innan jag åkte upp. Han skakade på huvudet.
"Nej, han är på en utbyggnad av scenen längre fram nu, men hejdå prata inte mer med mig nu, bye" Han vinkade och jag skrattade till.
Jag hörde hur Justin började Baby där uppe och jag var mer nervig än någonsin under den senaste halvtimmen.
Han var inne på sin andra refräng och jag gjorde mig redo så gott det gick. Jag satt på huk på den lilla hissen så att ingen skulle se mig, dessutom var det rök så man såg i princip ingenting.
Okej E, du klarar det här. Det är bara en kul grej. En kul grej för Justin. Okej. Du bryr dig inte om vad folk tycker om dig, eller hur? Varför är du nervös då? Det kommer gå bra. Andas.
Hissen höjdes och jag insåg att det var jag nu. Jag förde mikrofonen mot munnen och började.
"When I was thirteen, I had my first love" Den första meningen rappade både Justin och jag med i, men efter att han vänt sig bakåt och sett mig slutade han och bara stirrade på mig. Uh-oh.

Någon som fattar vad hon gör? Ni har ingen aning om hur länge jag har velat skriva omdet här, och nu ska ni se, now is shit bout to go down. Lol vad fel det låter i det här sammanhanget, men det är nu novellen börjar, så¨att säga. Föråt att det tog tid... :(

FÖRESTEN! Tänk att vi redan är uppe i kapitel 31!? Tack så otroligt mycket guys, för att ni läser och kommenterar eller ens läser över huvud taget! Mwah love y'all! :*

4-6 Kommentarer för nästa =)

Puss och kram ♥

"Damer och herrar, flickor och pojkar, lingon och... hallon? Nej blåbär. Idag ska ni få se något magnifikt, något helt fantastiskt och unikt. Här kommer nämligen bieapan. Den ända apan av sitt slag. Nu söker vi en hona av samma art så arten inte blir lika sällsynt! Apan, du kan snurra runt så att alla får se alla vinklar av dig, okej?" Jag snurrade runt på mattan på alla fyra framför kameran vi hade ställt upp i vardagsrummet på hotellet. Alfredo var en så kallad värd och presenterade mig. Vi hade inget att göra så vi hade haft en red bull tävling, vilket resulterade till att vi blivit helt konstiga. Därav jag som står på alla fyra iklädd endast ett par badshorts och strumpos snurrandes. Detta skulle upp på youtube, hade vi sagt. Jag var dock inte säker på det längre. Men varför inte, egentligen? YOLO. Nej vänta, Hakuna Matata är det ju! Timon och Pumpaa! Nej nu spårar det ut här, koncentrera dig Justin.

"Okej, om du nu råkar vara en bieapa fast av kvinnligt kön, ring då till-" Alfredo avbröts av en signal som lät ifrån mitt sovrum i sviten. Jag kollade förundrat på vad det kan vara då min mobil låg på soffbordet här i rummet. Mina ögon spärrades upp när jag förstod att det måste vara min dator, skype! Ja skype! Men vem ringer nu?
Jag hoppade över soffor och bord för att hinna i tid då sviten var ganska stor.
När jag redan var i dörröppningen såg jag att det var Elemenope som ringde. Vänta, Elemenope? Fort sprang jag in till bordet som datorn stod på och klickade på 'acceptera videosamtal'. Jag tog tag i datorn och lade mig i sängen istället, för annars skulle jag stå upp.
"Vilket stiligt välkomnande." Hörde jag henne konstatera ironiskt.

*

"Men jag fattar inte, varför har killar så platta rumpor? Jag menar min är" Hon visade en demonstrerande gest ner mot hennes rumpa "fast i och för sig, din är också... "
Jag skrattade men kom sedan på något. Om min inte är platt, vems har hon då kollat på?
"Vem jämför du med egentligen?" Frågade jag eftertänksamt.
"Oh... Det stod en kille framför mig på bussen som böjde sig och ja... Oviktigt" Hon kollade generat ner på knät och lät hennes hår täcka hennes ansikte.
"Hey, baby, det är lugnt, du vet det va? För du skulle aldrig göra något... Alltså bedra mig, eller hur?" Det sista sa jag en gnutta panikartat, både för att hon skulle förstå att jag inte var helt säker på den fronten och att well, jag ville inte släppa henne. Inte när jag precis har fått henne, inte alls egentligen.

Hon vände långsamt blicken uppåt och studerade mig, där ifrån dator skärmen. Hon vred hvudet åt höger och vänster några gånger innan hon lade sig upp och ner i sängen och lutade fötterna mot väggen och låg alltså upp och ner, min fina Elemenope där i datorn.
"Justin, du är den enda människan jag känner. Hur skulle jag kunna 'bedra' dig" Hon gjorde kaninöron i luften vid bedra och försökte kolla menandes in i skärmen.
"Det är inte sant, du känner Ryan och Chaz, fast Chaz är inte singel- OH MY GOD NI TVÅ TÄNKER KÖRA DUBBELSPEL PÅ BÅDE MIG OCH HANS FLICKVÄN! Inte schysst, inte schysst säger jag bara." Jag nickade lite väl tydligt och satte armarna i kors över bröstet.
"Yeah sure, det är nog mer jag som borde oroa mig. Jag menar, hur många tjejer jagar inte efter dig dagarna i ända?" Hon höjde, eller som jag såg det; sänkte, ena ögonbrynet och började pilla med något med händerna.
"Ja, för jag lär ju hitta någon mer fantastisk än dig..." Muttrade jag och hasade ner så jag satt som en gammal gubbe. Hon fnissade lite och kollade upp i taket.

Naaw, var inte Justin lite gullig här eller vad? 
Dock är det här (båda delarna) bara 'ett' mellankapitel, för nu, nu mina vänner. Nu ska det hända saker. Ni kommer dö av chocken. Haha nej, egentligen inte.

Jag tänker inte sätta någon gräns på kommentarer, men jag hoppas ni kommenterar ändå. Kommer ni?

Puss och kram ♥

Chaz' perspektiv

"Har du några syskon?" Jag och Candice satt och latade oss i TVsoffan och jag kom och tänka på att hon aldrig har nämnt något om sin familj. Inget alls.

"Yes, tre lillebröder och en syster. Du?" Svarade hon förvånat. Men jag klandrar henne inte, det kom rätt plötsligt i tystnaden som hade lagt sig i rummet. Jag tror båda var lite sömniga såhär på eftermiddagen efter en stresig dag i Toronto. Vi hade tagit min bil in och shoppat även om det är det tråkigaste som finns. Dock har jag ändrat mig gällande shoppande med Candice. It all made sense with her.
"En lillasyster, som du kanske märkt." Jag nickade menandes upp till övervåningen där hennes rum låg. Candice hade stött på henne några gånger och sat hej och varit allmänt gullig mot henne. Jag hade aldrig sett hennes bröder dock. Undra varför?
Jag flyttade mig närmare henne och kysste henne. Hon log och krånglade upp armarna för att placera dem på mina axlar för att trycka mig närmare sig. Jag lade mig över henne och kände med tungspetsen mot hennes läpp som en fråga om inträde till hennes mun. Hon gav mig inträde och snart kände jag hennes tunga också.
Det här mina vänner är något jag har längat efter ett tag. Yes!

Justins perspektiv

"Var ska vi nu?" Frågade jag sömnigt när jag satte mig i sätet vid 'vardagsrummet' i bussen. Det hade varit en lång dag med dessutom en konsert som avslut innan jag åker vidare till nästa delstat fick en en aning trött. Eller snare dödstrött.
"Omaha" Svarade Scooter kort. Bara en blick mot min dj Tay James och han var på.
"Omaha Mall, Omaha Mall, You know that we ball at the Omaha Mall." Snart var hela crewet, eller alla som satt i plygplanet, på och körde beatboxing eller sjöng med. Nick ställde sig upp och dansade. Bara sådär hade flygplanet förvandlats till en cirkus. Men det var därför jag älskade dem, min andra nej tredje familj. Något sådant.

*

"Hahaha kommer du ihåg i Denver tror jag det var när du behövde gå på toa under hela Boyfriend och Baby? Så när du gick av scenen sprang, nej kutade du in på toan? Kommer du ihåg? Justin huh huh huh?" Jag skrattade till och vände blicken ut genom fönstret. Min blick sökte sig längst bort till horisonten. Kanske för att leta Elemenope? Få henne genom min stencoola laserblick att komma till mig? Jag saknar henne. Mycket. Vi hade smsat med varandra så ofta vi kunde och jag ringde varje kväll så länge jag var i The States. När jag flyger över atlanten kommer det inte gå lika bra. Jag menar tänk om när jag ringer att jag väcker henne och förstör hennes liv? Jag menar när vi pratat har hon verkat lite... Avlägsen? Borta in the blue. Jag kanske borde fråga henne vad som hänt... Ja. Nästa gång vi hörs ska jag fråga vad som hänt.

Jag hade vart så inne i mina tankar att jag inte hade hört när de andra - det vill säga dansarna inklusive Nick, Kenny och Fredo - pratade och hade alltså ingen aning om vad de pratade om.
Så jag lade inte så mycket energi på det. Helt enkelt.
"Justin? Hallååå? Tester ett, två, tre? Hallå? SWAG!?" Det sista skrev dem bokstavigen i mitt ansikte så jag vände blicken mot den cirkeln de hade bildat på golvet framför TVn, alltså framför mig.
"Vad?" Frågade jag fortfarande helt borta.
"Du vet Meet and Greeten förra veckan när ett fan klämde ditt ass? Du hade hoppat till flera meter över marken och stirrat på henne åh herregud" Fredo grät nästan så mycket som han skrattade. Han slutade dock när hans mobil ringde, faktum är att alla i rummet blev tysta av signalen. Fredo kollade upp mot mig men en blick jag inte kunde läsa av. Han tryckte på, antagligen, svara för sekunden senare höll han upp mobilen mot örat och sa 'Alfredo' och gick ifrån 'rummet'. Vad handlade det där om?

Okej, jag vet att Justin har en paus från turnen just nu och att han när han börjar igen då åker till alla städerna jag kommer nämna och att den här fantasy Justin åker runt i fel ordning än vad den riktiga Justin gör men jag måste göra såhär för att det ska passa in i novellen, okej? Så mobba inte (inte för jag tror att ni gör det men ja...)

VEM RINGER FREDO OCH VARFÖR HAR CANDICE INTE SAGT NÅGOT OM SINA SYSKON? HMMM.... Lol :'D

3-5 kommentarer för nästa, snälla?

Puss och kram ♥

"Vi kommer att ses, dessutom kan vi smsa och skypea och ringa varandra okej? Det kommer bli bra. Jag kommer snart tillbaka ska du se." Justin lugnade ner mig här i hallen. Vi inte kunde säga hejdå på flygplatsen så jag bestämde mig för att inte följa med alls för det kommer ändå bara bli massor rykten och vårat förhållande har just tagit fart och jag vill inte förstöra det. Jag menar, när jag ändå fått kontakt med en människa kanske det första man gör inte bör vara att förstöra relationen. Aningen korkat enligt mig.

Vi hade inte kommit så långt i relationen där vi säger 'Jag älskar dig' än, om det nu ens kommer hända vill säga, men jag tycker väldigt mycket som honom och jag kommer sakna honom. Dessutom tror jag att det här faktiskt kommer bli sista gången jag ser av honom. Vi kommer tappa kontakten redan efter en vecka. Så jag tog vara på stunden genom att hålla om honom länge länge och riktigt gråta ut alla känslor. Det är andra gången jag gråter i hans bröst och andra gången i hela mitt liv. Kanske tredje, jag vet inte om jag grät mycket som barn.

Jag fick helt plötsligt en flashback från när vi blev inlåsta i Victoria Secret butiken. Jag kommer ihåg hur jag hade tvingat Justin att prova en bh. Han hade spexat och löjlat sig medans jag kiknade av skratt nere på golvet.
Inga fler sådana minnen, inga minnen alls. Jag kramade ännu hårdare om honom. Jag skulle sakna honom så.

"Jag kommer s-sakna dig" Viskade jag lågt fram och satte min haka mit hans bröst så jag kollade upp mot honom. Han kollade ner mot mig även om jag faktiskt inte var så mycket kortare än honom. Det skilljde kanske fem eller sju centimeter bara.
"Jag kommer sakna dig med" Suckade han och lutade sitt huvud mot min hjässa.

På andra sidan Atlanten

"Mamma, vet du hur hon ser ut?" Jag vände mig om från spisen där jag höll på att laga mat till köksön där stolar var placerade varav en av dem satt min son Brooklyn på. Han hade norpat en pajbit utan att jag hade märkt och satt nu och åt odiskret på den. Men han är som sin pappa, alltid hungrig.
Jag dog varsamt av mig mitt förkläde för att inte förstöra min uppsättning i håret.
"Jag vet inte riktigt darling, men jag har för mig att hennes ljusbruna hår är längre än axlarna, och är förmodligen ännu längre nu. Om hon fortfarande håller sig i form är hon smal och smidig och varken lång eller kort, eftersom jag tvivlar på att hon fortfarande växer." Jag log mjukt mot honom och fick tillbaka en ivrig blick som ville att jag skulle beskriva mer. Lilla Brook hade aldrig träffat henne, det var synd. Men jag vill inte riva upp gamla sår, jag vet att vi gjorde fel och inte skulle lämnat henne så men det fanns inget annat vi unde göra. Vi fick helt enkelt inte.

"Hur klär hon sig?" Jag log ännu en gång mjukt mot honom. Jag minns så tydligt hur jag hade stått utanför entren till addresen jag hade sökt upp. Hon hade kommit ut någon kvart efter jag ställt mig där så vacker att det var omöjligt att glömma. Hennes böljande hår var uppatt i en tofs högt upp på huvudet och en simpel t-shirt och lösa jeans med hängslen som hängde på hennes axlar. Hon hade stil även om det inte var så jag skulle klätt mig.

"Ho-"
"Pratar du om henne nu igen?" Jag blev stoppad av min make som kom in till köket med Romeo på axlarna och släpande på Cruz. Bredvid gick Harper lydigt. Jag kollade upp mot honom igen och märkte hur han vickade på ögonbrynen. Jag skrockade till och nickade smått.

"Vem liknar hon mest utav er två?" Frågade Joseph hoppfullt och pendlade med blickem mellan David, min man, och mig.
"Hon är som en blandning av båda, men en sak som är säker är vems ögon hon har fått eftersom mina är bruna. Hon har nämligen eran mammas gröna ögon"

Rätt duktigt av mig, eller vad? Jag menar eftersom jag kom hem idag för några timmar sen. Hoppas ni gillar det och vad är det som händer på 'andra sidan av atlanten'? Någon som vill gissa?

BY THE WAY! Ska någon kolla på billboard awards sen? Om ni inte har länkar så har jag;

http://www.billboard.com/bbmabackstage

http://www.livestream.com/billboard

Vet dock inte vilken som är rätt, bara att prova sig fram antar jag =)

Puss och kram ♥

Jag vände sakta blicken från hans bröst till hans ögon.
Av vad jag har sett på bland annat filmer verkar de killar som såg bäst ut inte se tjejer som annat än leksaker, till bland annat sex, och objektiferar det kvinnliga könet. Men inte Justin. Absolut inte Justin.
"Tack" Nästintill viskade jag. Fast med tanke på hur nära varandra vi var hörde han lätt vad jag sade. Hans blick var förvånad och hans ena ögonbryn höjdes i pannan i en gest som betyder ungefär 'varför-säger-du-tack?'.
Till svar log jag hemlighetsfullt, hoppades jag, och ryckte lätt på axlarna. Det är inte något han kommer på reda på under en lång tid.

*

"Musik?" Jag nickade och satte min mobil i dockan, gick in på spotify och tryckte på shuffle innan jag slängde mig i soffan. När jag hörde vilken låt det var som spelades blev det däremot andra takter, jag ställde mig snabbt upp och sprang till badrummet för att hämta en hårborste. Jag kutade till vardagsrummet och höjde borsten i höjd med munnen för att använda den som mikrofon. Jag började rappa med med i låten och kollade bort mot Justin som förmodligen inte förstod ett dyft av vad som just hänt. Jag skrattade förtjust till och vinkade till honom mot mig. Lydigt gick han mot mig och grabbade tag om en wii kontroll och ställde sig framför mig.

"Cutie the bomb
Met her at a beauty salon
With a baby Louis Vuitton
Under her underarm
She said I can tell you ROC
I can tell by your charm
Far as girls you got a flock
I can tell by your charm and your arm
but I'm looking for the one
have you seen her?"

Jag rappade Kanyes del och Justin sjöng hooket av Jammie Foxx i ingen mindre än Gold digger. Jag gick runt samtidigt som jag höll blicken mot honom och stod nu upp i soffan. Justin himself tog i med så mycket inlevelse som möjligt när han sjöng

"She gives me money
When I'm in need
She gives me money
When I'm in need
I gotta leave
I gotta leave
I gotta leave"

Om och om igen. Det var ytterst underhållande att kolla på så som han spexade.

*

"Aye berätta om ditt... vad var det du kallade dem? Crew?" Han skrattade och nickade.

"Yesbox, eemh okej. Först tar vi väl Scooter, som du träffat. Han är som sagt min manager. Sen har vi Fredo, eller egentligen heter han Alfredo men alla kallar honom för Fredo. Han är min kompis som följer med på tourerna och filmar på scenen och tar kort. Typ fotograf. Allison, hon sköter egentligen det mesta och ser till att allt blir perfekt. Hon väljer också ut vem som ska bli kvällens OLLG. Da-"
"OLLG?" Avbröt jag honom. Vad är en OLLG? Only less lad good. Nej den var dålig.
"One Less Lonely Girl, jag tar upp en tjej på scenen och sjunger serenad för henne och ger henne blommor." Svarade han. Jag kisade och kollade forskande på honom.
"Hmm... Vet du vad, jag går och lägger mig. Bye!" Jag går fram till honom och pussar honom på kinden. När jag är ute från vardagsrummet kollar jag ner på vad jag har i min hand.
"Jackpott"

HELLU DERR GUYS!

Hmm... vad fick hon tag på? VAD HÅLLER HON I?! IIiiih spännande! Lol no.

Vill ni hålla er mer uppdaterade om hur det 'går till', updates och kanske sneakpeaks så följ bloggens instagramkonto på: @storiesboutjusten =)

3-5 kommentarer för nästa, snälla? 

Puss och kram ♥

Två veckor senare

Chaz' perspektiv

"Candice, baby, var är du?" Frågade jag i telefonen. Vi skulle möts för sju minuter sen vid ett av Stratfords bästa caféer. Ja, vi var ihop. När jag hade frågat om dejten hade on avbrutit med ett glatt ja och så hade vi fortsatt dejta några gånger tills jag frågade om hon ville vara min flickvän.
"Åh jag kommer snart, ska bara välja något att ta på mig..." Svarade hon med en gnutta panik i rösten.
"Har du inte valt det än? Tjejer..." Det sista mumlade jag fram men jag var säker på att hon hörde det ändå.
"Aah omg Chazzy vad ska jag taa!?" Skrek hon. Jag vet att hon inte skrek åt mig, mer i sin stress skulle jag tro.
"Ta bara någonting, jeans och t-shirt räcker" När jag tänkte på det kom jag på att det ändå var sen vår nu och plusgradern har stigit. Faktiskt kan man ha shorts på sig om man ville.
"Stryk det, ta shorts eller något så ses vi snart. Okej babe?" Ångrade jag mig. Jag hörde ett svagt 'mm-hm' till svar innan hon lade på samtalet.
Candice, åh min Candice. Jag är så kär. Jag tror faktiskt jag till och med älskar henne.

Elemenopes perspektiv

Veckorna har gått fort, Justin ska ut på Believe Tour på lördag, som är om tre dagar. Tre. Fucking. Dagar. Och sedan är han borta i jag vet faktiskt inte hur länge men han kommer hem nästa år i alla fall. Såklart kommer vi ses ibland men det kommer bli en helt annan sak. Jag menar det här är min vardag nu. Justin är min vardag, även om det tog tid att vänja sig vid en annan individs närhet så är det normalt. Jag vill inte gå tillbaka till det som var min vardag några veckor sen. Justin har lärt mig att livet handlar om mer än att sitta inne i en lägenhet och kolla på film eller skejta eller springa. Det handlar om gemenskap och att göra minnen i livet. Eller något sådant.

På tal om Justin, vi går framåt mer och mer varje dag om man kan säga så. Vi är fortfarande ihop, han är fortfarande lika gullig och jag hoppas jag inte är en dålig flickvän. Egentligen så tror jag att jag är det men jag menar, jag stöter inte bort honom. Jag ler mot honom. Jag överhuvudtaget pratar med honom. Det är bra tror jag.
"Elemenope!" Hörde jag honom ropa från badrummet. Med snabba steg skyndade jag dit för att se vad han ville.
"Du kan kalla mig L om du vil-" Jag sade det¨samtidigt som jag gick till badrummet, men avbröts när jag såg Justin stå där med förtvivlat ansikte. Han ögon var mörka och glansiga och tårarna var nära, det såg man.
"Elemenope, vad är det här?" Han höjde menande med handen för att förtydliga det han höll i handen. Jag behövde bara kasta en blick mot den för att känna skam. Varför gjorde jag det?
Jag var själv nära till tårarna, och att se att Justin var fick lätt mina tårar att rulla ner för kinderna. Det var för länge sen jag grät, kom jag att tänka på.
"Varför?" Jag vet inte varför. För att Justin ska iväg? För att jag blivit så känslosam och blödig? För att jag inte vill ta farväl? Sist, även om det aldrig blev något farväl, blev det för alltid. Jag vill inte leva i det förflutna men jag kommer inte kunne leva om jag helt plötsligt inte duger för honom.
Jag skakade på huvudet och gick in i hans armar. Han omfamnade mig och lutace huvudet över mitt.
"Var det för att jag kommer åka?" Mumlade han mot min nacke. Jag nickade kort och begrave mig ansikte ännu hårdare i hans bröst.
"Vi kommer fortfarande hålla ihop, Elemenope. Jag kanske lämnar New York för en tid, men jag lämnar inte dig"

En dag sen, minst men jag kunde tydligen inte igår... Men här är det. Blev det för krångligt med vad hon hade gjort för något? Alltså Elemenope? Eller förstod ni?

2-4 kommentarer för nästa

Puss och kram ♥

Elemenopes perspektiv

Justin knuffade löst in mig i provhytten innan han stänge dörren. Jag fick en bunt med BHar slängda över mig, alla i en och samma storlek. Jag suckade högt men böjde mig ner för att plocka upp alla och börja prova. Jag antar att jag inte kommer ut här ifrån tomhänt med tanke på Justin.
Jag använder BHar ja, jag har två eller tre hemma. Men inte så här... tjejiga med pärlor och spets och jag vet inte vad. Mina är helfärgade i svart, vit och beige, tror jag.
Jag tog upp en skrikrosa BH i spets med en rosett mellan kuporna. I själva kuporna var det mycket vaddning och jag skulle gissa på att brösten pressades upp till hakan när man bar den.
Inte något för mig, men vad skadar det att prova? Jag har tid. Jag hoppas Justin har tid. Men det tror jag eftersom jan är 'fast' med mig. Jag drog av mig t-shirten jag bar och knäppte upp BHn för att ta mig på den rosa. Den passade perfekt till storleken, alltså hade Justin bra ögonmått. Inte ens jag visste vilken storlek jag hade. Men vänta, hade Justin kollat innan vi gick in... Där... ? Well, han är trots allt kille. Och vi är ihop.

Jag kollade i spegeln och brösten hade, precis som jag gissat mig till, pressats upp till hakan. Hur kan folk ha på sig sådant? Det är obekvämt som fan.
"Justin?" Ropade jag lågt så att bara han skulle höra om han nu var utanför. Jag hörde mummel i de andra provhyttarna om hur BHn satt och om färgen passade och jag vet inte vad.
Snabbt hade Justin ställt såg på tå för att nå över den onödigt massiva dörren som inte räckte speciellt högre upp än några centimeter över min längd. Jag fick syn på hans hår som stod upp, men inget mer. Jag suckade roat och lade huvudet i handflatan i en uppgiven gest.
"Du kan komma in vet du väl?" Frågade jag och försökte hålla in mitt skratt. Han var rätt dum.
"Åh" Hörde jag honom mumla. Han kom in genom dörren och stängde varsamt dörren för att inte orsaka en smäll. Dörren var väldigt tung.

När han vände sig om var han nog inte berädd på att jag skulle ta på mig den här först. Jag tror inte ens han hade sett vilka han hade tagit.
Han bet sig i läppen och kollade på mina bröst. Länge. Okej det här är rätt obekvämt, jag är nog inte redo för det här, jag är inte redo för ett förhållande. Jag tog förhastade slutsatser gällande det här. Det här kommer inte gå. Jag måste vänja mig vid sällskap först under en längre tid än vad jag redan har.
När Justin kollade in i mina ögon igen var det som om allt blev klart. Alla tvivel försvann. Såklart jag är redo, Justin kommer inte tvinga mig till något. Han vet att jag inte är bra med människor än, han respekterar det. Och jag kan inte vara gladare över att jag funnit någon som honom. Med honom existerade inte problem, tvivel eller dåliga tankar. Med honom var allt bra. Eller hur...?

*

"Vilka ska du ta nu då? Du kommer inte ut härifrån tomhänt, remember?" Påminnde han mig och blinkade med ögat. Jag himlade med ögonen åt honom men letade rätt på dem skulle köpa. En rosa med prickar på som satt väldigt bekvämt även om den var väldigt tjejig och en lila/blå i spets där kuporna var ljusrosa och som gick i pastell. Inte exakt lika tjejig och så satt väldigt bra.
"Dessa!" Sa jag och log stolt. Jag kollade bort från honom och kollade omkring i affären. Det var tyst och kolsvart. Men va? Har de stängt? Men hur? Alltså va? Nu förstår jag ingenting.
"Har de st-" Justins mening bröts av och ersattes av ett klagande ljud. Antagligen gick han in i något. Jag fortsatte frammåt i ett försök att få tag på någon som kunde hjälpa oss. Kollar de inte igenom affärerna innan de stänger?
Jag hittade ingen, eftersom det var kolsvart och jag och Justin verkar vara de enda här inne. På tal om Justin, vart tog han vägen? Jag kände med armarna framför mig. Jag nuddade något och fick för en sekund upp hoppet om att det var Justin, men inte långt efter hörde jag hur något ramlade ner så jag fortsatte frammåt istället i en snabbare takt.
När jag nästa gång nuddade något hörde jag ett ljust skrik. Jag skrattade till och tog ner armarna längs sidorna igen.

"Elemenope? Jag trodde det var någon - eller något - annat! Skräm mig inte kvinna!" Utbrast han och kramade om mig. Det var en väldigt mysig kram.
"Jag fick en ide... Har du med dig din mobil?!" Jag släppte honom och gick igenom mina fickor men fann ingen mobil. Hade jag verkligen lämnat den hemma?
"Nope, har du?" Frågade jag.
"Yepp" Svarade han och jag kunde ana ett självbelåtet flin på hans läppar. Han tryckte på hemknappen men den lystes inte upp. Kom igen, lys mobiljävel! Lys!
"Jag tror batterierna är slut..."

Part 2 is done! Vad tycker ni? Hur kommer det gå för Elemenope och Justin? Kommer dem ut eller får de sova över i butiken? Och vad tyckte ni om 'pervy Justin'? Eller, en liten bit som kanske inte var så pervy men ni fattar, hoppas jag...

2-4 kommentarer för nästa =)

Puss och kram ♥

"Vad sägs om lite shopping idag?" Frågade jag glatt vid frukostbordet nästa dag. Efter de två kyssarna hade jag, för säkerhetens skull, frågat om hon ville vara min flickvän. Hon hade nickat och kysst mig på kinden. Under natten hade jag drömt om allt bra i mitt liv, karriären, min familj, crew, mina beliebers och Elemenope. I hemlighet hade jag dessutomflyttat min säng närmare hennes när hon borstade tänderna. Ännu hade vi tyckt att det var för tidigt för oss att sova i samma säng så jag sov vidare i min extrasäng, som faktiskt var oerhört bekväm.
Till svar nickade hon trött och lade sig ner på golvet. Jag kollade roat ner på henne och såg att hon försökte somna om. Var hon så trött? Fast i och för sig, man blir allt lite lummig efter te ibland.
Flinande lade jag mig ner över henne. Hon reagerade knappt. Jag burrade in min huvud mellan hennes axel och huvud, men backade snabbt då jag fick massor hår i ansiktet. Hennes silkeslena ljusbruna hår som passade så bra på henne. Jag drog fingrarna genom det och såg genast hur hon blev ännu lugnare än vad hon redan var. Skulle hon somna nu? Nej jag vill handla ju!

Jag släppte en hårtest och blåste henne i ansiktet. Hon spärrade upp ögonen och tittade på mig med en en blick som skulle döda, om man nu kunde döda med blickar vill säga.
Genast kastade jag mig av henne och började på fyra ben springa i från henne i lägenheten. Eller krypa. Hon var snabbt efter så jag kastade mig bakom en fotölj som dålde sikten för henne, men olyckligtvis hann hon se mig. Sekunden efter kastade hon sig över och skrattade ett så ljuvligt skratt att jag var tvungen att haka på. Så vi låg där, i en hög skrattandes i pyjamas båda två.

*

"Okej babe, vilken butik ska vi erövra först?" Det var den första frågan som lämnat min mun när vi tagit ett kliv innanför shoppingcentret. Jag kollade i riktning där jag visste hon befann sig på, eller i alla fall för några sekunder sedan. Jag kollade runt åt alla håll och kanter och fann henne halvvägs framma vid 'Vans' affären. Jag andades ut det andetaget jag, tydligen, hållit in och himlade lätt med ögonen. Även om det var jag som ville det här kan jag lugnt säga; det här kommer bli en lång dag...

"Justin! Vilka passar bäst?" Frågade Elemenope som stod och provade skor för full rulle. Hon valde mellan två olika, och hade därför två olika på varsin fot. En blå och en röd. Vilket sammanträffande, det hade jag på mig någon gång under antingen 2011 eller 2012, jag minns inte riktigt. Vadå? Såklart jag kommer ihåg att jag hade det när bilder av det fanns över hela internet i flera månader efteråt. Oftast fans, eller Beliebers, som tweetat bilden och skrivit något i stil med 'ONLY JUSTIN'. Rätt komiskt, väldigt komiskt faktiskt.
"Eumh... ta en av varje, eller båda? Eller kanske de röda? Nej de blåa passar med din hy..." Jag spekulerade med mig själv ett långt tag tills jag hörde hur hon suckade och tog av sig skorna. Eller jag hörde inte att hon tog av sig skorna, det såg jag. Och lade ifrån sig den blåa och tog helt enkelt den röda och gick till kassan och betalade.

Några timmar senare och mina fingrar hade förmodligen blåsor av handtagen på påsarna som skar in i huden på ett ytterst plågsamt sätt efter man hållt dem ett tag. Ett tag i det här fallet var mellan 2 och 4 timmar, jag höll inte riktigt koll.

"Justin jag är sluuuut! Home please?" Frågade Elemenope med ungefär hälten så många påsar som jag. Jag undrar om hon...? No, she wouldn't mind, tänkte jag elakt.
"En affär till. Sen åker vi hem, okej?" Jag kryssade fram mellan folkhavet som allihop verkade röra sig motströms för att nå fram till butiken jag hade tänkt. Jag kollade bak så att Elemenope var med mig hela tiden, vilket hon var. När hon såg var vi var saktade hon in och såg ut att vilja protestera, men jag hindrade henne genom att lägga en hand över hennes mun.
"Vi ska in och vi ska köpa något oavsett du vill eller inte!" Jag kollade skämtsamt varnande på henne.
Inne i butiken, som var fylld med olika damunderkläder och bilder på modeller som bär dem, drog jag med Elemenope mot omklädesrummen med ett gäng BHar i andra handen som jag då inte höll hennes i.

Sådär! Detta är då part 1 (en ganska lång part men jag ville komma till en sak som händer i part 2 ganska omgående, så I hope u don't mind ;) )

2-4 kommentarer för nästa =)

Puss och kram ♥

"Hit me with your sweet love, steal me with a kiss, I'm miss sugar pink, liquor liquor lips, I'm gonna be your bubblegum bitch" Nynnande jag medans jag plockade fram frukost på bordet. Den låten var en utav de få låtar jag lyssnar på som inte är rapp. Jag ställde mig på tå för att nå glasen, men jag kunde ändå inte nå dem. Konstigt, jag når dem alltid? Även fast det var precis så kunde jag ändå nå dem.
Jag ställde mig ännu en gång och försöte mig på att hoppa, mitt uppe i hoppet stannades jag och flög även en aning högre. Kan jag flyga nu också? Coolt. 
Men när jag kände händerna på mina höfter 'förstod' - jag hade förstått innan, men man blir chockad, tro mig - jag att Justin höll i mig. Jag log ett glatt leende, tog tag i glasen och skuttade med hjälp av Justin ner på golvet igen.
När jag vände mig om igen stog han närmare än jag trodde, så jag kind of gick in i honom. När ska jag lära mig att inte gå in i människor hela tiden? Fast i och för sig, det har slutat rätt bra...
Jag backade ett halft steg och kollade upp på honom. Han kollade ner på mig och äntligen vågade jag möta hans blick, innan hade jag kollat på hans näsrygg mellan ögonen, alltså såg det ut som, för honom, att jag skelade.
Jag fastnade i hans genomborrande blick. Jag kände mig blottad. Naken. Som om han såg igenom min själ och alla mina hemligheter, frågor och misstag. Allt jag åstakommit i mitt som tidigare var tragiska liv. Men han hade lyft mig, han är min bästa och enda vän även om vi inte känt varandra speciellt länge. Jag litade på honom. Och jag hoppades att han litade på mig också.
Mitt i mitt grubblande noterade jag i bakhuvudet att Justins ögon på ett ögonblick, bokstavligen, glödde. De lös. Jag blinkade och kollade noga in i hans ögon. Det bruna såg ut att flyta omkring. De utrålade bestämdhet, längtan, kärlek och desperation.
Kort därefter kände jag hans läppar pressade mot mina. Tiden stod stilla. Jag hade flera gånger spelat upp det här scenariot i mitt huvud men trodde aldrig att det skulle vara så... Kraftfyllt och passionerat. Jag börjar låta mer och mer som en kärleksdeperat tonåring från en blödig kärleksfilm eller något.
Justin tryckte sig närmare och tog tag i mina höfter med sina stora händer. Jag som aldrig upplevt något liknande hade ingen aning om vad jag skulle göra med mina armar och händer så jag lät dem hänga löst vid sidorna. Justin log mot mina läppar och släppte taget om mina höfter och greppade tag i mina händer och förde dem över hans axlar och släppte dem sedan där. Han fäste sina händer i varandra över min svank. Det var mysigt. Jag pressade mig ännu närmare och började pilla i hans hår.

Jag behöver luft! Och det är nu! Men jag vågar inte släppa, tänk om allt bara blir pinsamt? Det kommer det bli i alla fall L, tänk lite... Men om det här aldrig händer igen då? Jag gillar det här. Speciellt med honom. Eller, jag har inte upplevt det med någon annan men är speciellt. En lycka jag aldrig känt. Min mage hade redan efter hans läppar snuddat vid mina pirrat och jag hörde fyrverkerier. Fjärilarna flög runt som galna. Jag vill ha mer men jag måste ha luft.
Jag backade så att våra läppar inte längre var ihoplänkade. Jag andades tungt efter alla känslor som kommit till ytan. Jag sneglade upp mot Justin och såg att han också andades häftigt. Men hans ögon slutade inte glöda för det. Faktum var att de nu dessutom lös hunger. Hunger efter mer? Jag hoppas det.
Det posetiva, fast det fanns mycket posetivt med det här, var att mina känslor inte längre bråkade med varandra om vad jag ville. Jag var inte längre förvirrad. Jag visste vad jag ville ha.

Justins perspektiv

Var det möjligt att tycka att Elemenope framstod ännu mer fantastisk nu efter kyssen? Jag hade ett långt tag nu tyckt att hon var en sådan tjej jag skulle kunna tillbringa hela mitt liv med, som flickvän eller vän spelade ingen roll, bara vi var tillsammans. De senaste dagarna har jag dock tyckt ännu mer om henne och velat spendera ännu mer tid nära henne, även fast vi faktiskt bor i samma lägenhet. Hennes lägenhet.
Efter kyssen, som vi var tvunga att avbryta på grund av andnöd, ville jag ha mer. Jag tror Elemenope verkade se det eftersom i hennes ögon svarade med samma känsla, eller känslor.
Jag länkade ännu en gång ihop våra läppar i en aning hetsigare kyss. Mina händer åkte längre och längre ner från hennes höfter, passerade hennes rumpa och stannade precis under på låren. Jag tog sats och satte upp henne på mina höfter. Vi gick ingenstans. inget fumlande till sovrummet jag har varit med om men mina tidigare flickvänner. Vi stod helt stilla och njöt av varandras läppar.
Äntligen. Äntligen är hon min. Min drömtjej är min, min och bara min.

Jag vet. Jag suger. Jag är sämst. Jag vet. Ni får bli arga. Jag tänker inte ens sätta gräns på kommentarer på det här kapitlet för jag vet att jag inte är värd det efter det här. Men kom ihåg att jag älskar er ♥

Puss och kram ♥

Justins perspektiv

Jag skrollade igenom mina mentions på twitterappen i min telefon. Jag skrattade smått åt några roliga och retweetade några av dem, jag svarade även på några få.
När jag hade vaknat var inte Elemenope i sovrummet där vi nu fört in en extrasäng - som för övrigt var otroligt skön - så i min jakt efter henne fann jag en lapp på köksbänken att hon var ute och sprang. Det skulle ta ett tag innan hon var hemma igen eftersom hon skrivit ner tiden när hon skrev lappen ner på pappret och sa att det skulle ta omkring två timmar så hon skulle ut och springa.
Min blick fastande på ett antal, väldigt många faktiskt, tweets som sade densamma. Skulle jag göra som de ville? Ja det är klart! Jag har tid nu och de skulle tycka det var kul så why not?

*

"Om du skulle vara ett djur för en dag vad skulle du vara då?" Läste jag upp från kommentarsfältet bredvid fältet där man kunde se mig. Jag funderade ett tag, jag måste välja klokt. Annars kommer mina beliebers hacka på mig för det under en lång tid. Om inte en lång tid räcker så kanske en livstid. Who knows?
"Jag skulle vilja vara eeeen... Valross! De är coola och ligger bara och latar sig halva dagen för att sedan fånga mat. Sen sover de igen. Tror jag..."
Jag kollade återigen igenom frågorna på vilken jag kunde se hela frågan innan det ploppade in nya. Ännu en gång var jag tvungen att läsa upp frågan så de skulle förstå jag jag dillade om.
"Är du verkligen på hotellet nu? Ser inte ut som ett hotell bakom dig..." Jag kollade bakom mig där det stod en stor bokhylla fyld med massvis med böcker. Jag satt i vardagsrummet i soffan så hyllan stod några meter bakom. Jag kanske skulle valt att vara i köket eller sovrummet egentligen... Smart där Justin, verkligen.
Fasst hur visste de att jag var på hotell? De skulle ju tro att jag var hemma i L.A för tillfället... Men rykten sprids antagligen snabbare än jag trodde.
"Hotell? Nej jag är hemma och gosar med alla mina gosedjur." Svarade jag med ett flin.
Efter mitt uttalande fick jag många kommentarer som skrev 'HAHAHA GOOD THERE JUJU' och liknande. Jag skrattade smått åt mina roliga Beliebers. Mina alldeles egna Beliebers. Åh vad jag älskar dem, speciellt i sådana tillfällen där vi har roligt tillsa-
Nycklar som sattes i dörrlåset fick mina tankar att bli som bortblåsta. Kommer en inbrottstjuv nu och kidnappar mig? Är det Scooter som inte blev nöjd med att jag bodde här och ska boka ett nytt hotellrum till mig?
Det visade sig att det var inget vardera, för i valvkarmen såg jag Elemenope gående och fixade med sin tofs på väg till vad jag antog var badrumet eftersom hon sprungit väldigt länge. Dock tror jag inte hon såg mig när jag försökte mig på ett leende till henne.
Jag kollade ner på skärmen igen och märkte att man kunde se att jag kollat upp och man hördt dörren öppnas... Oj då...
"Vem var det som kom in?"
"Var det någon som kom in? VEM!?"
"Vad hände Justin? Tell us!"
Massvis med frågor strömmade in och frågade vem som kom in och om någon ens kom in och så vidare.
"Okej, guys jag ser att många frågar vem som kom in..." Jag letade feberilt efter någon som skulle komma in som de känner till men jag vill samtidigt inte ljuga för dem.
Men jag måste skydda Elemenope, och mig själv för den delen fast från paparazzis though.
"Scooter som kom in. Men jag måste kila, han säger att jag ska på möte om tio minuter oj vad fort klockan gör hejdå! I love you!" Jag tog ner handen med en utav mina många klockor på igen ner i knät eftersom jag hållt upp den för at demonstrera att klockan gick snabbt.

Elemenopes perspektiv

När man står i duschen är det som om alla muskler slappnar av. Man blir lugn. Det är ungefär samma känsla som efteråt när man haft ett filmmaraton hela dagen och proppat i sig onyttigheter för att man inte haft något annat att göra. Man blir utmattad och trött, härligt trött. Så man tar sig en kopp te och lägger sig i sängen med en bok och väntar på att somna.
Det var längesen nu dock eftersom Justin är här och man alltid får saker att göra. Typ.
Jag sköljde ur det sista balsamet från håret, fast jag lämnade alltid kvar lite så jag skulle kunna borsta igenom mitt tjocka hår utan att det trasslar ihop sig, och klev ut från duschen.
När jag kommit in i lägenheten hade jag ur ögonvrån sett Justin framför datorn i vardagsrummet men jag hade inte kollat åt honom rädd för vad jag skulle känna. Det är läskigt vet ni, att inte veta vad man känner och vad känslorna menar.
Jag vaknade upp ur mitt dagdrömmande och gick mot dörren för att öppna den för att sedan gå till mitt rum och ta på mig kläder.
Jag låste upp, drog ner handtagen och puttade upp dörren och tog ett steg ut.
Utan att veta ordet av det låg jag i en famn säkert endast en decimeter ovanför golvet.

Pallar inga bilder idag eftersom jag inte kan tänka p.g.a huvudvärk så tänk extra på det när ni läser! Att det är förvirrande eftersom jag genomgår en lidande smärta i huvudet, okej? Lmao.

2-4 kommentarer för nästa ♥

 Puss och kram ♥

Vid brödrosten hade det på något sätt lyckats ta eld så rök for omkring. Jag vifta med armarna för att det skulle sprida sig och kanske till och med, om jag hade tur, försvinna och för att jag inte skulle få det i ansiktet. Snabbt spred det sig till taket där en brandvarnare satt. Åh nej, för i helvete nej!
Inte långt därefter pep den så högt att jag satte för händerna för öronen och ett brak hördes. Först lät det som om någon på våningen över ramlade men insåg sen att det kom i från badrummet, där Elemenope befann sig.
Hon kom utspringades i endast en handduk. Hennes ögon speglade förvirring, oro och förvåning. Jag tror inte att hon hade väntat sig detta. Alls.

Jag synade henne från tårna till hennes våta och aningen tilltufsat hår med skymtningar av skum i.
Jag har aldirg sett någon så vacker person. Som var vacker samtidigt som hon hade rufsigt hår och en bekymrad rynka mellan hennes ögonbryn. Det var sött, föresten. Hela hon var söt.
Jag synade henne igen, fast uppifrån och ner den här gången och såg ett födelsemärkde precis över där handuken skymde resten av hennes kropp förutom benen, såklart.

"Justin! Justin, röken, elden. Justin? J to the U to the S tho the- nej vi har inte tid med det, JUSTIN?" Orden var inte tydliga, men det sista ordet var tydligt. Kanske lite för tydligt. Hur som helst hjälpte det, jag kom tillbaka från mina tankar, om hennes kropp, och kollade i hennes vackra klargröna ögon. Som sagt, hela hon var vacker.
"Vad sa du äls- Elemenope?" Frågade jag med ett leende och fortfarande stora ögon efter, ja, henne.

Chaz' perspektiv

"Skulle du vilja göra något med mig någon dag?"
"Har du för dig någor på fredag? Vi kan gå på bio?"
"Hey! Du och jag, bio, klockan 7, ses då"
"Gå ut med mig. Fredag. Bio. Hämtar dig vid 7."
Idag var den dagen, dagen jag skulle ta mod till mig och fråga ut henne. Därför övadade jag nu innan skolan framför spegeln och bestäme mig för hur. Hur skulle jag göra? Mina tidigare förhållanden bara... Blir till. Nu måste jag kämpa. Jag menar, jag ser hur alla kollar på henne. Men hon är min. Min, min och bara min. Nej vänta, hon var inte min. Än.
Jag slänge en blick mot klockan snabbt och kollade sedan tillbaka i spegeln. Först när jag insåg vad klockan var vidgades mina ögon och jag fick panik. Vi börjar om 7 minuter. 7. Fucking. Minuter. Fort grabbade jag tag i min mobil som låg på nattduksbordet och min skolväska för att sedan rusha ner för trappan och hoppa snabbt ner i mina sneakers. Snabbt skrek jag ett hejdå och slänge igen dörren efter all hast. Jag slängde väskan på cykeln och hoppade själv upp på fordonet. Nu var det bråttom.

*

Nu var min chans, min enda chans någonsin. Okej kanske inte men det skulle kunna vara, om jag till exempel dog i morgon. Vem vet.
"Eh, h-hej där Cand-dice." Stammade jag fram de få metrarna mellan oss då hon om från ena hållet och jag andra av korridorens ända.
"Hejsan du" Svarade hon med ett stort leende som fick mina ben att kännas som spaghetti. Hennes blick visade att hon var förvirrad över att se mig och hennes välplockade och väl ifylda ögonbryn som hade fort upp i pannen svallrade om att hon var just förvirrad, och förvånad, skulle jag tro.
"Skulle du... Vill du möjligtvis kanske liksom gå ut med mig på fredag? På bio kanske? Om du vill såklart jag tvingar dig int-" Jag stoppades av att hon avbröt mig.

Vad tycker ni? Bra? Dåligt? Nu kommer äntligen jag frammåt med novellen, till en ide, till en spänning, till en drama... Ja ni fattar (och jag vet, min sverige är bäst).
2-3 kommentarer för nästa =)

Puss och kram ♥

"Men för i helvete, vad tänker du med människa? Jag trodde jag skulle dö!" Flämtade Justin. 
Jag fortsatte skratta då jag fann detta mycket komiskt. Han skulle bli en utmärkt skådespelare, även om det just nu var på riktigt, tror jag.
"Ska du säga! Du stod ju och stirrade på mig!" Försvarade jag mig och kastade min huvudkudde på honom, som han inte var sen med att fånga. Suck. Varför måste han ha så bra bollsinne? Varför måste han vara bra på sport över huvud taget? Varför måste han vara bra på... allt? Vänta nu L, ska du just att han var bra på allt? Nej... Han är bäst på allt. Men vad händer, varför... va? Jag förstår ingenting!
Jag kom tillbaka från mina tankar när jag fick tillbaka min kudde slängt i huvudet och någon, troligast Justin, kastade sig halvt på mig, halvt på sängen. Chockat spärrade jag upp ögonen och kollade förvirrat på honom. What the fuck?
Jag slog till honom med kudden och skrattade glatt åt honom. Han är som en kattunge.
Han själv skrattade, förmodligen inte med mig. Kanske åt mig? Jo.
"Nu du, nu är det krig!" Utbrast Justin andfått på grund av allt skrattande och kravlande i sängen för att inte döljas av täcket som jag på något sätt under natten knöglat ihop till en boll.
Han kastade sig på mig och gränslade mig inom kort. Han attackerade mig genom att kittla mig på magen, stället jag var som kittligast på. Åh nej...
"HAHAHAHA JUSTIIIIIN NEHEHEHEHEHEJ!" Skrek slash skrattade jag fram under honom medans jag försökte slingra mig loss. Men han höll emot med sina muskulösa armar. Det hjälper kanske en aning av att jag är envis. Jag ska loss. Nu. Jag tog i allt jag hade och verkligen försökte krypa under det jag kunde krypa under, diverse hans armar och mage. När inte de fungerar börjar jag kittla honom tillbaka. Tydligen var han också kittlig på magen slash halsen eftersom hans armar vek sig och hans ansikte hamnade på min bröstkorg. Snabbt kollade han upp på mig, som hade en chockad min, med förvånade ögon och ett tillbakahållet flin som skvallrade om att han tyckte detta var roande in some how. Jag log ett leende, jag tyckte också det här var roligt, så varför inte visa den när han visade sina känslor? Jag menar jag tror jag inte är någon 'robot' längre...
Jag vet inte hur, men jag lyckades rulla runt så nu var jag överst. Jag flinade ner mot Justin, han själv såg förudmjukad ut där under.

"Varför ser du så förudmjukad ut lilla gubben? Aldrig blivit nerbrottad av en tjej förut?" Jag putade med läpparna så det såg ut som jag pratade med ett dagisbarn.
"Jag känner mig inte manlig när jag är underst..." Svarade han trumpet och med en sur min. Vad gulligt! Nej stop nu! Är han gullig? Nej. Eller alltså han ser ju bra ut, eller inte dålig ut rättare sagt. Så ska det låta!
Jag log bara åt honom och klev av honom. Jag måste duscha eftersom jag inte hade haft either tid eller ork till att göra det, och med Justin vet man aldrig vad som händer och då vill man gärna hålla sig fräsch.
"Aye, jag måste duscha, behave yourself!" Jag kollade varnande på honom och gjorde tecknet att jag höll koll på honom.

Justins perspektiv

När hon pekade med två fingrar mot sina ögon och sedan ett finger mot mig för att visa att hon höll koll på mig skrattade jag till och himlade lätt med ögonen åt henne. Hon var go' hon.
Jag tänkte att det skulle nog ta en stund innan hon kom ut, så varför inte göra en god gärning och laga frukost? Hon skulle nog bli glad.
Jag gick till köket där all mat och verktyg fanns, såklart.
Jag kollade runt i skafferiet, kylskåpet och frysen och klargjorde för mig själv att det blir rostade mackor med nutella och te. Det blir väl bra? Det är gott i alla fall.
Jag stoppade i två french toasts i brödrosten och ställde fram nutellan från kylskåpet samt tepåsarna från skafferiet och koppar till tét. Jag fyllde tekokaren med vatten och satte på den.
Jag satte mig på stolen och väntade tills mackorna, eller tevattnet beroende på vad som blev klart först, blev klara.
Ur ögonvrån såg jag rök, inte mycket, men rök från stället där brödrosten står. Jag vände blicken till rosten och fort som attan sprang jag dit.

Under tiden jag skrev detta kapitlet genomgick jag depression, ångest, svett, blod och tårar. Så jag hoppas ni är nöjda nu. Skämt åsido, men det gick trögt, som ni märkte.

Ett speciellt tack till min bästa vän och läsare som hjälpte mig sjukt mycket under kapitlets skrivning. ♥

3-4 kommentarer för nästa.

Puss och kram ♥

"Chaz, Chaz lugna ner dig! Lugna ner dig! Kom igen man" Försökte jag lugna ner honom. I korridiren på väg till engelskan hade vi skymtat en okänd tjej. Förmodligen ny.
Hur som helst hade han blivit helt galen (d.v.s hoppat runt och babblat på mer än vanligt) när han fått syn på tjejen. Det enda jag hade sett var ett blondt hårsvall och brunbränd hy.
"Men såg du inte bruden? Hon var het på en helt ny nivå!" Utbrast han uppspelt. Jag bara himlade med ögonen åt hans barnslighet.
"Jaja, jag förstår men kom igen, vi har saker vi måste göra!" Genast ryckte Chaz till och stirrade på mig. Verkligen stirrade. Obehagligt stirrande, inte behagligt. Om det finns vill säga.
"Har du blivit bög eller något? Du har alltid gillar tjejer ju!" Utropade han förvirrat.
"Nej det har jag inte, och jo, men inte... hon!" Jag slog ut armarna och tryckte ihop ögonbryna i en gest att förtydliga henne, den blonda nya tjejen. "Hon verkar... Jag har ingen bra känsla om det här..." Fortsatte jag och suckade. Chaz har alltid varit den som dreglar över tjejer och som, tack vare Justin, fått mer uppmärksamhet av det andra könet. Även fast de bara ville åt Justin och inte oss. Därför har vi behövt hålla oss på en strikt vaktande. Men det är värt det när Justin flyger över oss, vi har sett så mycket mer än vi någonsin kunnat drömma om.

"Amen vadårå Ry? Hon kommer inte döda mig...?!" Fräste han och himlade med ögonen. NU var han bara töntig. När vi var små lovade vi att ingen tjej skulle komma imellan vår vänskap. Även fast Chax inte är ihop med henne så har det redan börjat på fas ett. Det var inte bra. Inte bra alls.

*

"Hej, emh vet ni var kemisalen är? Jag är ny så jag har ingen aning..." Mumlade den där nya tjejen fram. Hon verkade blyg. Jag kollade åt vänster där Chaz stod för att se om han svarade men han stirrade bara på henne med rödrosiga kinder och öppnade munnen några gånger utan att något kom ut. Stackars Chaz...
Jag antar att jag måste svara åt honom. Mentalt svor jag att han var skyldig mig något, något stort. Som en pizza.
"Rakt fram och sväng den närmaste vänster och gå in andra dörren till höger." Sa jag och försökte att inte se alltför uttråkad ut. Jag har verkligen ingen bra känsla kring henne.

Elemenopes perspektiv

Det hade blivit väldigt sent tills vi kunde lämna Justins hotell på grund av alla paparazzis.Så när vi hade kommit hem till mig hade vi sagt godnatt och lagt oss. Justin sov såklart inte i min säng, för tillfället sov han i soffan men vi kommer flytta in en extrasäng i mitt rum som han sover i resten av tiden han är här. Hur kunde jag gå med på det här? Jag gillar inte ens människor så varför i hela helvetet vill jag ha en hemma hos mig? Men det var något, något som fått mig att säga ja. Något med Justin, obviously.Jag hade legat och tänkt på allt en stund nu. Jag vaknade för ett tag sen men kunde inte fårmå mig med att gå upp. Delvis för att jag inte orkade, delvis för att det var skönt såhär. Jag hörde dörren öppnas och steg som närmade sig. Genast stelnade jag till och slöt ögonen.

Jag kände att någon stirrade på mig. Framifrån. Vänta, stod han framför mig och stirrade på mig? Varför då? Ska jag pranka honom? Jo, vi kör på det.
Jag vände mig om och suckade, så det såg ut som om jag sov. För jag byter alltid sida om natten så det skulle se onaturligt ut om jag låg helt stilla. Jag började röra lite mer på mig och gny. Sedan övergick det till mumel. Jag vände sida igen och pratade tydligare.
"Hjä-hjälp Justin. Justin. Gmaaah mamma. Pappa? Neeeeeeeeeeeeej!" Fortfarande 'vaknade' jag inte men jag kunde föreställa mig rynkan mellan Justins ögonbryn som ofta befann sig där när han inte förstod något eller han är orolig.
Jag öppnade ögonen och kollade på honom. Som jag gissat mig till var rynkan mellan ögonbrynen med hans ögon var uppspärrade också, inget jag trott skulle hända.
Jag skakade mentalt på huvudet och började skratta. Fejkat och mycket med efter att Justins reaktion ändrats skrattade jag på riktigt och högre. Priceless oh yeah.

2-3 kommentarer för nästa som KAN komma i morgon som plåster på såret för den otroligt långa väntan... Förlåt....

Puss och kram ♥

Ryans (Butlers) perspektiv

"Du har ingen aning om hur hennes andedräkt luktar, värre än kloakråttsvatten och krokodilpiss tillsammans, jag lovar dig." Övertygade jag Chaz om på väg hem till mig efter en lång och tråkig dag i skolan. Sista lektionen, som var matte, hade vi pratat med varandra lite väl högt så Mrs. Smith, en sur medelålderskvinna med ingen som helst smak på kläder, kommit fram till oss och skällt ut oss och hennes mun som hade varit nära min näsa hade ångat ut tonvis med äcklig andedräkt man blir spyfärdig av. Vilket jag hade blivit.

Vi rundade den sista husknuten innan jag såg mitt hus några tiotals meter bort. Ett lagom stort vitt hus med två våningar som jag och min familj som innehöll mina två föräldrar och lilla syster. Hon var jobbig. Fast även hon hade sina stunder då hon kunde vara riktigt snäll och gullig. Jag skakade av mig tankarna och gick upp för de få trappstegen som ledde en in i huset och öppnade dörren. Väl inne sparkade jag och Chaz av oss skorna, kastade väskorna på golvet och begav oss mot köket. Men innan jag ens öppnat kylskåpsdörren hör jag en välbekant melodi spelas. Snabbt förstår jag att det är min telefon och plockar upp den ur fickan. Över hela skärmen lyser 'Justin'.
"Okej, okej, sch! Han har svarat!" Hörde jag en person viska på andra sidan luren innan jag hörde ett fnitter. Ett tjejigt fnitter. Ett väldigt tjejigt fnitter. Va?
"Hey, wazzup Justin?" Frågade jag då medans jag öppnade kylen och tog fram ett paket mjölk som jag drack ifrån. Chaz stod på andra sidan köksön och vinkade och flaxade som en galning med armarna. Han påminde väldigt mycket en höna. Dock förstod jag inte vad det betydde.
"Helluuu! Men sätt på högtalare, för Chaz är där, right?" Jag nickade, satte på högtalaren och kallade på Chaz. Som den mästare jag är över honom. Nej, lol.
"Emh, ja, jag har satt på högtalaren nu! Vad gör du? Eller ni?"
"Vi, vadå vi? Det är bara jag här..." Han lade till ett ytterst nervöst skratt och med ens förstod jag att han ljög. Busted.

Det blev tyst. Eller nästan tyst. Man hörde en massa viskrningar, förmodligen en konversation mellan två personer som var stressade eller dylikt eftersom de pratade så snabbt att man inte hörde några mellanrum mellan meningerna. Vad gjorde han egentligen? Har han äntligen skaffat flickvän igen? Eller kan det vara...? Nej. Det kan inte vara hon. Omöjligt att han stött på henne igen.
"Jo, emh jag har en kompis här, säg hej Elemenope" Det sista var mer tillägnat till Elemenope. Hon. Hur?

3-4 kommentarer för nästa! (kommentera era tankar och vad ni tror händer om ni vill ^^)

Puss och kram ♥

"Hur länge ska vi vara här innan vi kan dra hem tll mig mannen?" Frågade jag otåligt och skämtsamt. Vi hade varit här i snart fem minuter och jag vill inte vara här mer. Det finns inget man kan göra! Okej, ja kalla mig otålig men det var sådan jag var.
"Hey mannen chilla lite! Vi måste vänta till i natt och nu är klockan" Han stoppade och tog fram mobilen och tryckte på hemknappen för att hans iPhone skulle låsas upp. Men han hade klocka på sig? Varför använde han inte den? "fem över halv elva".
"Emh, Justin...?" Jag nickade mot hans armled som var placerad högt upp på hans lår där han satt i soffan. Jag själv stod upp fortfarande. Han vände blicken neråt och kollade oförstående mot mig. Vad var det han inte förstod nu då? Därför nickade jag ännu en gång mot hans armled och samma sak hände, han kollade ner och sedan upp, fortfarande förvirrad
"Ja Elemenope, jag har byxor på mig, precis som alla andra. Eller i alla fall de flesta andra." Trodde han att han svarade på min frågande blick med. Jag suckade bara åt honom och lade huvudet i handflatan i en uppgiven gest. Han var rätt dum ändå. Jaghade inte känt honom länge men han var enkel att läas av. Det hjälpte dessutom en del av att han pratade så mycket som han gjorde och klargjorde hur han tyckte och tänkte om saker och även, som sagt, visade hur "dum" han kunde vara.
"Ja jag ser det men varför kollade du inte bara klockan smartass?" Något klarnade genast i han blick och hans kinder blev aning ljusrosa av vad jag kunde se medans han kollade ner i knät. För mig själv 'aaw':ade jag lite åt honom eftersom jag sett på film att killen i, i alla fall alla de kärleksfilmer jag sett, rodnade och kollade åt sidan när han gillade tjejen. Fast det var bara på film såklart.
"Eemh... jag liksom bara har klockan där för att den har swag. Jag använder den inte annars..." Mumlade han fram fortfarande med blicken fast på hans knän.

Justins perspektiv

På senaste tiden har jag blivit mer... Blyg när det kommer till Elemenope. Och på senaste tiden menar jag sen i går, typ. När jag somnade hos henne.

Jag fortsatte kolla ner i mitt knä för att inte se in i hennes smaragdgröna ögon och fastna som jag hade gjort när hon lugnade ner mig. Inte för att jag tyckte det var obehagligt på någon sätt, men det var som om all kontroll inom mig försvann. Jag vet inte vad det var, men det var bekant.

*

"Vad ska vi göra?" Frågade jag. Vi hade nu varit i mitt hotellrum i en halvtimme. Jag hade bara stirrat rakt fram medans Elemenope hade gått fram och tillbaka i rummet som mer var som en lägenhet och gjort lite både det ena och det andra.
"Kan inte du ringa någon av dina kompisar så kan jag lyssna?" Frågade hon en aning för hyper. Hade hon hittat något i kylskåpet som hon druckit eller var hon bara så?
Långsamt nickade jag med kisande ögon mot henne. Fundersam på vad hon skulle få av detta.
"Okej, varför inte?"
Jag låste upp min mobil och gick in på första bästa kontakt jag kunde ringa utan att det skulle bli obehagligt nu när Elemenope skulle lyssna också.

Jag höll vad jag lovade, eller hur? Det räknas fortfarande som måndag så det gills! HAH! Lol, jag skojar bara lite med er.

2-3 kommentarer för nästa!

Puss och kram ♥

"Aye vad sa du, sa du?" Röt Justin i paparazzifotografens ansikte.
När paparazzin inte svarade antog jag att han gav i från sig någon skrämd grimach eller liknande eftersom Justin släppte det.

"Hallå Justin?"
"Gå tillbaka till Amerika din idiot!"
"Aye, douchebag! Hey jag pratar med dig!"

Justin vände sig om igen och hytte med nävarna mot dem med sammanbitna käkar och nävar som hade börjat vitna.

"Hey, what the fuck did you say? What the fuck did you fucking say?" Skrek han och tänkte hoppa på dem igen, men den är Scooter var fort framme och höll tillbaka honom.
"Jag ska slå fucking skiten ur dig!" Fortsatte han.
Han var verkligen inte glad nu.

Scooter bar honom en bit bort från mobben av paparazzis och vinkade till sig mig.
Jag reagerade och bekräftade att jag fått informationen med en nick och joggade fram till dem.
"Snäll få honom att lugna sig, jag kan inte..." Han kollade hopplöst på mig när han sagt orden till mig. Men om inte han kan vem kan då? Jag har känt honom i fyra veckor varav tre av dem var han "spårlöst" borta och innan det har vi endast träffat på varandra. Men vem vet? Destiny you know. Fast nej. Jag ställde mig framför Justin och tog tag i hans överarmar och tvingade honom att kolla in i mina ögon med tummen och pekfingret eftersom jag släppt ena handen.

Hans ögon var kolsvarta. Och så menar jag kolsvarta.
"Justin, Justin. Lugna ner dig. You know better than acting in anger" Var orden jag försökte lugna honom med. Jag vet intenting om sådant som att lugna någon, har liksom aldrig behövts, men ändå på något sätt lyckades det fungera. Justin fick tillbaka sin vanliga ögonfärg, han slappnade av och han hade blicken fäst vid mina ögon. Hans blick borrade in sig i min och vi stod så ett tag. Bara kollade in i varandras ögon. De var vackra, hans ögon, måste jag erkänna med den gyllenbruna färgen och grön/gula kanterna som smälte ihop med varandra i mitten. Det var magiskt nästan, som om det flöt omkring ett eget liv där inne.

Ett plötsligt harklande fick mig att återgå till verkligheten och jag släppte Justins armar, för nu när han var lugn som en teddybjörn skulle han knappast skada någon. Eller? Nej, han är inte riktigt den typen tror jag.
Jag kollade först åt höger och sedan vänster där min blick stannade på Scooter som tittade menande på oss, eller mer mig. Det var tydligen han som hade harklat sig. Genast gav jag honom en ursäktande blick och bakade någon meter så det såg mer normalt ut.

"Okej, nu går vi, jalla jalla på er!" Skyndade Scooter oss i ett roligt tonläge som fick mig att fundera på att han var oseriöst fast seriös i det han sa. Hur som helst följde vi efter honom tills vi kom över vägen.
"Vi kan inte gå hem till dig, då kommer du ha en massa paparazzis efter dig de kommande veckorna. Så vi kan gå till mitt hotell så kan jag hämta mina saker?" Jag rynkade på näsan till Justins fråga slash påstående. Vaddå hämta sina saker?
"Varför ska du hämta dina saker för?" Frågade jag då.
"Eftersom vi inte heller kan gå till mitt hotell utan att det blir kaos tänkte jag att vi kanske kunde gå till hotellet och stanna där tills i natt då vi går till din lägenhet som jag stannar i resten av min närvarande tid här i New York, om det är okej?" Hmm, ville jag ha en kille rännande i min lägenhet 24/7? Det finns inte ens något att spekulera, jag måste ju jälpa lillgrabben!
"Okej, sure. Let's-a go!" Härmade jag super Mario och tog ett långt steg på ett corny sätt.

Jag är så ledsen att det tog så lång tid! Men hela veckan har varit fullt upp och igår kom jag hem ca 23:00...
Hur som helst, nu fick ni det! Men nu måste jag plugga franska så vi hörs! Det kommer ett kapitel ganska snart om man jämför med hur lång tid det tog mellan kapitel 17 och 18.

2-3 kommentarer för nästa! 

Puss och kram ♥

Justins perspektiv

När Scooter kom fram och kramade om mig kom jag på att jag kanske skulle ha meddelat honom att jag sov hos Elemenope. Fast det visste jag inte då, för jag hade tänkt gå men det var så intressant att höra hennes tankar om allting. Det var fascinerande hur lika men ändå olika vi var ibland. Hon var till exempel mycket klokare än mig i vissa ämnen även om hon inte gått i skolan och diskuterat till exempel hur man löser världens ekonomiproblem.
Jag antar att hon har TVn att tacka. Eller så var hennes pappa ett rent utav geni som lärde henne mycket när hon var liten. Med tanke på att hon 'lämnades' i fyraårsåldern måste hon varit otroligt ung när hon lärde sig vad nu hon lärt sig av sin far.

Jag drogs tillbaka till verkligheten när Scooter sade mitt namn upprepade gånger och viftade med handen framför mitt ansikte.
"Oj. Hej. Emh, jag somnade hos Elemenope här" jag backade lite och höll fram armarna så att Scooter kunde se Elemenope som nervöst stod och vinkade kort till honom. "Föresten, Scooter, min manager, Elemenope, Elemenope Scooter." Fortsatte jag och preseneterade dem.
Scooter höjde nyfiket på ena ögonbrynet och synade henne innan han stäckte fram handen och hälsade på hennes redan framsträckta hand.
"Hmm... Skateboard-kaffe-och-Frihetsguddinan-tjejen?"
"Yes! Det är hon" Var jag snabb med att svara så att det inte skulle bli en pinsam tystnad eftersom jag noterat att hon inte gärna pratar. Hon håller sig kort och pratar inte i onödan, därför försöker jag fråga och prata så mycket som möjligt för att få henne att känna sig bekväm med mig ändå.

"Emmh... Jag glömde kossorna... Ja! Kossorna! Jag kommer sen..." Förklarade Elemenope hackigt fram och backade in bakom hyllorna för att hämta "kossorna". Men hon gick snett och gick in i en hylla, men hon log bara genererat och vände sig om och sprang.
"Jag trodde du sa att du skulle till en kompis?"
"Åh, så bara för att hon är tjej kan hon inte vara min kompis? Jag trodde du var en såndär genus-snubbe...?" Konfronterade jag honom. Jag ville inte bråka, bråk löser inget, men jag menar bara för att Elemenope är tjej är hon fortfarande min kompis.
"Du vet att det inte var så jag menade. Men jag fattade det som att någon, typ Jaden, bodde här I N.Y och att ni skulle hitta på något"
"Jaha, men 'Jag drar till en kompis' betyder inte bara det vet du" Muttrade jag surt fram och korsade armarna över bröstkorgen.

Scooter kliade sig i ansiktet med händerna i en uppgiven gest och suckade. Jag förstår honom, det är inte alltid lätt med en gnällande tonåring efter sig hela tiden, dagarna i ända.
"Jaja, hon försökte sig inte på något va? Ni gjorde inget... barnförbjudet? Drogade hon ner dig? Har du berättat dina djupaste hemligheter hon sedan sprider till tidningarna?" Hans oroliga ton fanns i varenda fråga han öste över mig.
"Nej, Scooter! Hon pratar knappt, hon gör allt själv och är inte prostituerad och bor i ett rivningshus eller på en bakgård, hon bor faktiskt i en jättefin lägenhet nära stranden"

Det tog ett tag innan han yttrade någonting, jag hörde nästan hur Elemenope var på väg hit igen, så om han vill säga något privat får han göra det nu.
"Okej, hmm... Jag litar på ditt omdömme till detta nu, okej?" Han spände blicken i min och jag nickade lydigt till svar som en liten hundvalp som blivit attakerad av en tiger.

Elemenopes perspektiv

"Håll dig nära mig, okej? Och lyssna inte på vad de säger, de vill bara få en reaktion" Upplyste Justin mig om inför färden hem från mataffären. På något sätt hade det spridit sig om att självaste Justin Bieber handlade mat i just den affären och ett tiotal paparazzis stod utanför berädda med sina kameror.

Efter redan första steget Justin tog utanför affärens golv smattrade kamerorna som jag vet inte vad. Fort skyndade jag mig bakom honom och såg till att jag såg honom på samma avstånd hela tiden för att inte försvinna bort i folkmassan.

"Dejtar ni?"
"Aye Justin! Vem är tjejen?"
"Hur känner ni varandra?"
"Aye! Justin!"

Först var det bara massor frågor om vi dejtade, vilket vi såklart inte gjorde, och hur vi träffade varandra och så.

"Justin! Din familj är i en olycka, vad gör du?"
"Svara då din fula flintskalliga gris!"
"Aye Justin! Vem är horan?"
"Var hittade du henne? I gränden?"

När dem inte fick några svar tog de till med fulare tekniker. De kallade mig för hora, Justin för gris och använde hans familj emot honom. Då kan man säga att Justin inte blev glad, för då vände han sig om och tänkte hoppa på paparazzifotografen. Det i alla fall var vad han tänkte göra.

Halloj!
Förlåt för att det kom en dag (egentligen två) dagar för sent men jag kom hem klockan 18 igår och hade läxor och annat att göra.
För att komponsera det blev det lite längre, hoppas jag.

Har ni sett den otroligt fina designen som dök upp idag? Den är från Linn på http://juustanordinarygiirl.blogg.se  som ni ser i menyn =)

2-3 kommentarer för nästa =)

Puss och kram ♥

Solen sken med sitt starka ljus rakt på mitt ansikte vilket fick mig att vakna. Sömndrucken som jag var gäspade jag stort och kliade mig i ögonen. När jag kollade mig omkring låg jag i soffan jag satt i igår med Justin.
Jag försökte resa på mig, men något stoppade mig. Därför sträckte jag på halsen och lutade mig över benen så jag kunde se vad som gömde sig under filten vid mina ben.
Det första jag såg var det bruna rufsiga håret. Det andra var att det satt fast på ett huvud. En människa? Men Justin gick ju igår? Jag kommer ihåg det tydligt hur jag iklädd en rosa tutu-kjol och gul magtröja sa hejdå till honom med en kyss på kinden och en klapp på huvudet. Vänta, redan vid den rosa kjolen avslöjade det att det bara var en dröm. My bad.

Jag drog bort resten av filten som dolde honom för mig, som även mina ben varit under. Vad gjorde han där under? Well, även om man inte kan tro det så är han ändå en tonåring.
Hur som helst kan vi inte ligga här hela dagen, så jagbörjade peta på hans huvud.
"GÅ! Jag kommer!" Röt han och bytte ställning i soffan så han ramlade ner på golvet. Då, ja då blev det fart på honom. Han började grymta och sprattla runt medans han höll handen mot höften. Jag själv skrattade bara åt honom.
Men när han började stöna och säga 'aj' gick jag fram till honom och satte mig ner på huk.
"Är du okej Justin?"
"Mhm, ja. Har bara lite ont i höften, men annars mår jag bra." Svarade han och försökte långsamt resa sig upp. "Kan du bara hjälpa mig upp?" Fortsatte han.
Snabbt nickade jag och tog armen bakom ryggen på honom och lät honom lägga hans arm runt min nacke innan jag drog oss upp.
Jag vet, jag är biff. Inget att skryta om.

*

"Vad hände egentligen igår efter ett vi pratat? Vi somnade va?" Undrade Justin när vi satt oss ner i köket och jag letade efter någon lämplig frukost. Allt jag hade var ett snart tomt yoghurt paket och några äpplen. Det här duger inte, spciellt när världens kändaste tonåring sitter i ens kök. Eftersom jag bryr mig så mycket om det. Notera ironi.
"Antagligen. Men hur sover du?" Jag vände mig om så jag tittade på honom där han satt vid matbordet.
"Vad menar du?" Han höjde hans ena ögonbryn i förvirring.
"I morse hade jag en filt över mina ben och du låg under filten...?" Genast såg jag hur hans ögon vidgades och hans kinder genast blev rödare. Han kollade ner och började pilla på slutet av t-shirten han bar.
"Emh alltså... Jag måste ha lagt mig så medans jag sov för jag skulle aldrig... Jag menar jag skulle inte..."
"Jag fattar. Ska du med till affären eller stanna här?"
"Ser jag ut som en fegis eller? Jag ska med!" Skojade han. Jag himlade med ögonen åt honom eftersom jag inte vågade svara på frågan. Mest för hans del, för om han hoppar på mig så är det han som blir skadad. Just saying.

Jag började gå mot hallen med Justin hack i häl för att dra på mig mina skor. Först var jag tvungen att välja vilka jag skulle ta bara. Inte för utseende utan för bekvämlighetens skull. Missförstå mig inte, alla är hur sköna som helst men några av dem är alldeles för jobbiga att knäppa upp och knyta och allt för att bara gå några meter.
"Vad gör d- oj. Hmm... Ta dem blåa bara så kan vi gå" De blåa var faktiskt ett smart val, de var lätta att dra på. Till svar log jag lite och trädde de snabbt över fötterna.

"Vad ska vi köpa?" Undrade Justin som smått gått och haltat under färden till affären. Men han knep igen, förmodligen för att han inte ville erkänna det för varken mig eller sig själv att han har ont. Varför?
"Frukost. Gå bara och ta för dig av ditt vanliga frukostsortiment" Kommenterade jag åt honom och viftade med armarna.
Sen när pratar jag så mycket? Det är så konstigt alltihop. Jag menar, jag stöter på Justin Bieber på Frihets Gudinnan och vips, några veckor senare hänger vi i min lägenhet som om vi känt varndra i evigheter. Det är det jag gillar med honom dock. Jag gör mig inte till och han tar mig som jag är. Utan konstigheter.

Mitt i mina spekulationer med mig själv kände jag hur min kropp gick in i något, eller någon. Typiskt mig.
När jag kollar upp är den han. Han! Killen, eller snarare mannen som jag körde in i med skateboarden och träffade vid kaffet för några veckor sedan. När han tydligen märker att det är jag vidgas hans pupilrar av chock. Snabbt ropar jag på Justin för att jag 1. ville veta var han var och 2. den här mannen skrämmer mig en aning om jag ska vara ärlig.

"Aye jag tog lite saker som skulle passa, tror jag..." Hörde jag Justin säga bakom högen av mat han höll i sin famn. När han stack fram huvudet såg han vagnen jag tagit och lade i allt där i.
När han sen kollade upp kollade han först på mig som fortfarande hade uppspärrade ögon och öppen mun innan han kollade sig runt och fastnade med blicken på mannen.
"Justin! Åh tack herregud jag trodde du var borta! Du skulle kommit hem i går ju?" Scooter sprang fram till Justin och kramade om honom. Var den här Scooter snubben hans pappa eller...?

Kapitlet kom inte ut igår som jag hade velat, som ni ser, så därför blev det lite längre. Eller jag tror det i alla fall...

JAJA. vad tycker ni? Börjar det urarta sig lite nu och har möjligheten att faktiskt bli bra? Eller?
KOMMENTERA NU GULLUNGAR! 1-2 FÖR NÄSTA!

Puss och kram ♥

P.s om jag någon gång i framtiden skulle ha en frågestund skulle nu ställa frågor till den då? 

"Så det här är ditt place alltså?" Frågade, eller snarare konstaterade Justin när han gått runt i lägenheten och synat varenda liten vrå. Fråga min inte varför jag tillät honom, han gjorde det ändå så jag hade inte riktigt något att säga till om. "Coolt!" Fortsatte han.

Jag hade märkt att enda sedan han fått syn på Xboxet kliade det i hans fingrar och att han verkligen ville fråga något. Förmodligen något i stil med om vi kunde köra. Därför var jag bara tvungen att fråga
"vill du köra eller?" Jag nickade mot spelkonsollen för att demonstrera vad jag menade.
Gensast nickade han ivrigt, man kunde jämföra honom med ett liten pojke som fick den coola leksaksbilen han ville ha på sin födelsedag eller liknande. Det var verkligen otroligt hur glad han blev.

*

"Jag erkänner, du var jävligt grym på det där." Sa Justin och svalde sista biten av pizzaslicen när jag vunnit två av tre matcher mot honom. Först ville han inte erkänna att jag är bäst, men efter lite övertalning *host* pizza *host* gick han med på att ge lite beröm. Jag själv satt och flinade stort åt hur han verklingen inte ville säga det.
"Okej, ska vi köra tio frågor?" Jag tänkte efter lite, varför inte? Jag kanske håller på att få en vän här? Nej vänta, det är inte positivt, varför tror du att det är positivt? Det är inte bra!
Åh, så du vill leva ett ensamt liv hela livet? Sure, men don't blame it on me. Äh för tusan, finns det något att förlora?
"Sure, du börjar"
"Hmm... Okej... Bor du här med något syskon eller föräldrar?" Ouch, den sved. Tack så mycker Justin. Men han kunde ju inte veta...
Jag kollade ner på golvet och tänkte efter på vad jag skulle svara. Inte för mycker information nu L!
"Jag bor här själv"
Han hade nog märkt att jga blivit lite nedstämd av frågan och kollade därför oroligt på mig. Oroligt? Varför oroligt? "Hmm... Gillar du... Giraffer?" Fortsatte jag sedan. Han började skratta högt men nickade under skrattsalvorna.
"Med tanke på din reaktion på förra frågan, skulle du vilja prata om det?"
"Jag... eh, visst. Emh, okej. En dag när jag var cirka fyra år åkte mina föräldrar till jobbet men aldrig tillbaka. Jag minns inte mycket från den dagen eftersom jag inte förstod så mycket, men de kom i all fall aldrig tillbaka. Den dagen började jag ta hand om mig själv, några år senare hittade jag en lapp där de stod anledningen och att dem var ledsna. Det är i princip allt jag vet, sen har jag såklart förstått mer och mer med åren" mumlade jag fram medans jag torkade bort tårarna. Jag minns dem så väl samtidigt som dem är som främlingar för mig. Jag känner dem inte. Då jag kände dem var i ett annat liv.
Varje gång jag tänker på dem börjar jag gråta, vi hade alltid så kul när vi åkte till parken och pappa jagade mig och vi köpte glass. Och sen bara försvinner de.

"Så du menar att du har tagit hand om dig själv sedan du var fyra? Det är ju... Det är... Förlåt, men hur tänkte dina föräldrar där?"
"Vet inte..." Svarade jag samtidigt som jag ryckte på axlarna och fångade ett mycket stort intresse för tavlan hängandes snett bakom Justin. Den betydde väldigt mycket för mig eftersom min mamma hade målat den en gång när jag stått bakom och tittat på. Jag minns det tydligt, även de ord hon sa till mig:

"I livet ska man inte ta allt för givet. Men man ska heller inte låta sig stoppas om man har en dröm. Om man vill nå till toppen måste man kämpa får det, och det representerar den här tavlan."

Justin vände sig om när han märkte att jag inte lyssnade på vad han nu pratade om för att se vad som istället distraherat mig.
"Vem är det som har målat den?"
"Mamma" Jag vände huvudet sakta åt hans håll och flinade lite. "Det där var ännu en fråga, min tur!" Fortsatte jag.

Jag fick en jättesöt kommentar här om dagen som verklingen inspirerade mig. Så vad tycker ni? Bra? Dåligt?
KOMMENTERA SNÄLLA! 

Igen; grattis Justin på din födelsedag! Jag älskar dig hur mycket som helst! PUSS!

Och puss och kram på er läsare så ses vi snart!
OBS! 2-3 kommentarer för nästa!